Jag söker sanningen |
Sant! Jag vet inte vad som är sant, men nånting är det som är sant.Kanske att jag är kär? Jag vet inte. Det kommer jag kanske på sen eller nåt. Jag går ner till duschen och sätter på den kallaste temperaturen. Jag ryser. Kallvatten är det värsta jag vet. Men jag gillar att plåga mig själv. För att mitt liv inte lever. Jag gör det för att känna mig levande. Därför satte jag eld på mitt finger igår. Det hjälpte inte. Jag känner mig fortfarande inte levande. Men något eller någon driver mig framåt. Säger att jag ska fortsätta leva. Jag drar för det blå-vita prickiga dusch draperiet. Jag sätter på mer vatten. Starkare stråle. Det piskar emot min rygg. Aj! Plågan växer och växer Ryggen spränger. Ryggraden ilar. Det svider mellan benen. Det svider. Jag sköljer vattnet mellan benen. "AJ!" skriker jag. Det gör så jävla ont!! Min lillebror, Kevin, kommer in. Han är 8 år. "Vad hände?" frågar han. Jag blir arg. Varför kommer han in när jag duschar!? Jag kommer på anledningen, han bryr sig. "Inget." säger jag. "Jag fick lite ont bara." säger jag och klämmer fram ett falskt leende. "Jaha," Säger han, rycker på axlarna och går ut. Jag älskar ju honom!! Jag pustar ut. Om han visste hur dåligt hans storasyster mår. Då skulle han må dubbelt så dåligt. En människa ska inte göra så som jag gör. Det vet jag, jag kan bara inte låta bli. Tårarna rinner. Jag hatar mig själv. Jag är så jävla hopplös. Jag duger inte till nånting vad jag än gör.
Jag ee inte klar med den än. Mer kommer... om ni vill det.
|
|
|
|
