Stranden är farlig. [2] |
Förlåt för att den blev så kort. Men jag är i skolan så, jag kan inte skriva mer. Säg vad ni tkr, jag tål kritik
Det var bara Bella som såg några fiskar. Hon kom springande upp från vattnet.
”Såg du fiskarna? Dom var fett stora!” sa hon. ”Nej hur skulle jag kunnat sett dom? Jag är inte ens nära vattnet” sa jag. ”Men ändå, dom hoppade!” sa hon. ”Bet dom dig?” sa Arvid retsamt. ”Nej, men dom var stora.” sa Bella. ”Du är så feg, Bella.” sa jag.
”Men vadå? Dom va sjukt stora!” sa hon. Jag skrattade. Bella ropade upp alla från vattnet. ”Kom igen, nu börjar vi festa!” skrek hon. Alla kom upp från vattnet och tog fram sin dricka och började festa.
Bella var redan på sin sjunde öl. Hon ville verkligen bli full. Jag var bara på min tredje. Jag drack sakta men säkert. Bella vinglade runt och klängde på Tyson. Tyson spelade med, tror jag. Han var nog rätt full ändå, för all den HB han har druckit så tror jag nog han är packad som fan. Arvid satt i skuggan helt ensam och smuttade på en cider. Jag gick dit och när jag skulle sätta mig så vingla jag till och ramlade ner i Arvids famn.
”Eh, förlåt. De var inte meningen. ”De är lugnt” sa han skrattande. ”Varför sitter du här helt ensam?” frågade jag. ”Jag vet inte. Alla blir bara så överdrivna när dom driver, utom du. Kolla på Bella och Tyson. Dom bara vinglar runt och klänger på varandra som två sniglar” sa han. Ölen fastnade i halsen och jag började hostskratta. ”Gud, var du tvungen att säga något kul när jag drack precis?” sa jag skrattande. ”Förlåt” sa han.. Utan ett leende. ”Vad är det?” frågade jag. ”Nej, inget.” sa han. ”Joo, de är något. Jag ser det på dig, Arvid.” Sa jag. ”Klart det är något, men jag vill inte säga.” Sa han och tittade ner i marken. ”Men kom igen, säg. Jag kanske kan hjälpa.” Sa jag. ” Ehm, jag vet inte hur jag ska säga det. Men, med lite alkohol i kroppen går det nog lättare.. J-jag gillar dig, Issa.” sa han och rodnade. Jag blev helt stum, sen tog alkoholen över och jag kysste honom. Han backade undan först, sen blev kyssen mjukare och intensivare. Jag kollade på honom och rodnade. ”Förlåt, det var inte meningen. Han la huvudet på sne, och kollade på mig med tårfyllda ögon. ”Gud va du är vacker i månskenet.” sa han. När han sa så, fylldes hela min kropp av en värme som är helt obeskrivlig. ”Jag har alltid gillat dig Arvid. Alltid” sa jag
|
|
|
|
