Som om jag inte finns |
Väckarklockan ringer för fullt. Med trötta ögon trycker hon
på snoozeknappen.
Idag är det en sån dag som hon bara vill ligga kvar i
sängen. Precis som alla andra dagar. Men hon vet att hon
måste stiga upp ur sängen och åka till skolan, hur mycket
hon än ville stanna kvar hemma. Men det är skönt att få
komma hemifrån ett tag, och slippa allt jobbigt, men att
behöva åka till skolan är inte heller något hon längtar
till. Hon går upp ur sängen och klär på sig. Hon går direkt
till toaletten och sminkar sig och borstar tänderna, för
frukosten hoppar hon alltid över. Mat är inte hennes grej,
det gillar hon inte. Speglar gillar hon inte heller, för
då måste hon kolla på sig själv. På tjejen som är allt
annat än vacker, enligt henne själv.
Väl framme i skolan sätter hon sig ensam på en bänk, och
väntar på att lektionen ska börja. Och på att dom andra i
klassen ska komma. Inte för att hon brukar prata med dom.
Det har hon aldrig gjort. Men hon hoppas att dom kan prata
med henne, i alla fall säga hej, då kanske det känns lite
bättre för en stund.
Rakbladen får henne också att känna sig bättre för en stund,
men ärren som blir kvar känns inte lika bra. IG har hon fått
på idrotten i skolan på grund av att hon inte kan visa sig
i t-shirt, eller byta om inför dom andra, då ser dom alla
hennes blåmärken också. Och hon vill ju inte att folk ska
prata om henne mer än vad dom redan gör.
Denna texten är verklighetsbaserad och handlar om mig själv.
Jag har gått igenom helvetet men jag har också haft bra
dagar. Jag har min familj att tacka som har hjälp mig när
jag mått som sämst, men det finns även saker dom inte vet
om mig.
Jag vill också tacka mina vänner som alltid finns där för
mig. Och även om det känns tungt just nu, så hoppas jag
att jag kommer att finna den lycka som jag har sökt efter
i så många år. Den lyckan som jag aldrig hitta här hemma.
|
|
|
|
