[TwilightFF] - I'm lost without you. Kapitel 8. |
Kapitel 8.
BPOV
Edward tittade på mig och jag såg att mina ord hade sårat honom. Kunde han verkligen ha menat allt han sagt? Men varför hade han inte förändrade mig då, så vi alltid kunde vara tillsammans? "Tror du att jag ljög för dig, Bella?" Jag tittade på honom och började gråta. "Bella, snälla gråt inte" Han förde sin fria hand till min kind och torkade mina tårar. "Snälla, jag står inte ut med att se dig gråta. Låt bli, snälla" Jag försökte sluta som han bad mig men jag kunde inte. Jag visste att han snart skulle försvinna ifrån mig igen och det fick hålet i bröstet bli dubbelt så stort. "Jag ska inte lämna dig igen" viskade han precis som om han kunde läsa mina tankar. "Jag lämnade dig för att jag trodde att det var det bästa för dig. Nu ser jag vad jag gjorde mot dig. Jag trodde att det bara var jag" Vad menade han med det? "Vad trodde du?" Han smekte min kind för att torka bort de nya tårarna som börjat rinna ner. "Att det bara var jag som led" Jag tittade på honom och han log det där sneda leendet som jag älskade. Jag visste inte vad jag skulle säga. "Jag blev så gott som galen när jag var ifrån dig. Jag kunde inte ens vara med min familj, jag var tvungen att fly ifrån dem"
Han släppte min hand och tog mina kinder mellan sina händer, sedan tittade han rakt in i mina ögon. "Isabella Marie Swan.." började han. "Ja?" frågade jag eftersom han inte fortsatt. "Jag älskar dig" Hörde jag verkligen rätt? Sa han precis att han älskade mig? "Jag.." Jag kunde inte få fram orden. "Vadå, Bella?" Hans blick var plågsam. "Jag vet inte.." Nu vred sig hans ansikte av smärta. "Kan du inte förlåta mig? Jag förstår om du inte kan det, efter allt jag gjort mot dig. Jag är en idiot" Jag kunde inte låta honom säga sådana saker om sig själv. "Sluta" Jag avbröt honom. "Det är inte dig jag inte kan förlåta, det är mig själv" "Du har inte gjort något fel" Jag visste att han skulle säga det, han skyllde alltid allt på sig själv. "Jag räckte aldrig till, var aldrig tillräckligt bra för dig" Han släppte mitt ansikte och reste sig upp. "Gå inte" Jag hörde knappt min röst själv, men jag visste att han gjorde det. Han satte sig på knä framför mig. "Var ska jag gå någonstans när det är meningen att jag ska vara hos dig?" Jag kastade mig ner i hans famn och höll mina armar runt hans hals så hårt jag kunde, rädd för att han skulle försvinna. "Jag älskar dig" viskade jag i hans öra.
Kommentera? (A)
Nästa kapitel blir ur Alices POV :P
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | hexie - 25 apr 09 - 20:03- Betyg:  | skriv längre delar !
annars så tänker jag defenetift följa detta
du är jätteduktig <3 |
|
|
|
