Udda & Utsatt || TvÅ || [del.17] |
Händelselös del kanske, men det kan ju inte alltid hända något.
// Polly
Udda & Utsatt || TvÅ || [del.17]
(William)
- Nämen tja brorsan !! utbrast Hanna belåtet och slog sig ner bredvid William i baksätet på bilen och William himlade med ögonen.
- Halvbrorsa är jag annars, rättade han och flyttade lite på sig så att Hanna skulle få plats. Hanna bara log.
- Jag vet, sa hon. Men vi är ju ändå syskon, eller hur ?? Hon lutade sig en aning framåt.
- Hej Rebecka !! sa hon sen vänligt.
- Hej !! sa Rebecka glatt. Vad kul att du ska följa med oss till Jönköping !!
- Det tycker jag med, sa Hanna. Hej Alice !!
- Hej Hanna, sa Alice leendes och vred lite på sig så att hon kunde möta hennes blick. Kul att se dig.
Hon backade ut bilen från uppfarten till Hannas hus och Hanna vinkade lite åt sin mamma som stod utanför, innan hon tog på sig bilbältet.
- Kul att se dig också, sa hon och rufsade på skämt om lite i Williams hår. Och dig med, Beccan.
William kunde inte låta bli att le lite. Han hade faktiskt saknat Hanna, men det vågade han inte erkänna. Hanna var verkligen en genomsnäll halvsyster, hon ställde alltid upp och fanns nästan alltid där om han behövde henne.
Dessutom var hon väldigt lik William, hon hade samma bruna ögon och samma mörkbruna hår, skillnaden var bara att hon inte hade blonderade slingor i sitt.
Idag var Hanna klädd i ett par svarta, åtsittande jeans, en ganska kort, svart jacka och en vit tunika. Hon hade sminkat sig med mascara och läppglans och hon hade sin stora, svarta handväska med sig. Hennes mörkbruna hår hade hon nedsläppt.
- Förresten ... fortsatte Hanna, med blicken åt William. Önskar du dig något speciellt ?? Du fyller ju snart 14 ...
- Snart ?? sa William missnöjt. Det är ju en hel evighet tills dess ...
- Haha, nej, protesterade Hanna. Det är ju snart december ju.
- Jag vet redan vad jag ska köpa till dig, Wille, sa Rebecka glatt. Men jag säger inte vad.
- Jag kan väl få en ledtråd i alla fall ?? sa William hoppfullt. Vilken bokstav börjar det på ?? Rebecka skakade på huvudet.
- Jag säger ingenting, sa hon bestämt och William suckade ljudligt.
Varför var just han tvungen att fylla år så sent på året, det sög ju som fan !!
Nästan alla trodde att William var yngre än han egentligen var och dessutom så fyllde han år sist av alla i sin klass !!
Det var bara han och Winston kvar nu som ännu inte hade fyllt 14 år, resten av eleverna i klassen hade fyllt 14 för längesen ...
- Bli inte så sur, Wille, sa Alice. Du ska se att tiden går fortare än du tror.
William skakade uppgivet på huvudet. Föräldrar !! De skulle alltid hålla på och säga att tiden gick så fort, när den egentligen inte alls gjorde det, det tyckte William i alla fall ...
(Jack)
- Jack, hur är det med dig ?? frågade Isabelle oroligt och Jack gjorde ett tappert försökt till att le.
- Dåligt, sa han sen sanningsenligt. Jag mår illa. Isabelle lutade sig fram och kände efter med sin hand på hans panna.
- Du håller väl inte på att bli sjuk ?? fortsatte hon i samma oroliga ton. Du är väldigt varm ...
Jack ryckte på axlarna och tog ett krampaktigt tag med armarna om sin mage, eftersom illamåendet blev ännu värre.
Just nu, så satt han med Isabelle och Peter i vardagsrummet och kollade på tv, men han var inte så insatt i själva programmet, eftersom det kändes mer och mer som om han skulle kräkas.
Han kände sig väldigt dålig och förutom att han mådde illa, så var han trött och hängig, sen hade han ont i huvudet.
- Jag har ont i huvudet också, förklarade Jack, med ett smärtsamt stön och Isabelle la armarna om hans axlar.
- Men lilla älsklingen ... sa hon bekymrat. Det är nog bäst att du går upp och lägger dig på ditt rum, du behöver nog sova ...
- Jag håller med, sa Peter och såg på Jack. Om du har blivit sjuk, så ska du inte behöva sitta uppe, det blir nog bättre om du försöker sova lite ...
- Jag tror jag måste spy, sa Jack plötsligt och hans hand for automatiskt upp för att täcka över munnen.
Sen skyndade han sig bort till badrummet och Isabelle följde med honom. Jack hade så bråttom att han råkade kräkas rakt på badrumsgolvet och efteråt, så såg han beklagande på sin mamma.
- Förlåt, sa han. Jag ska torka upp det.
- Nej, det behöver du verkligen inte, protesterade Isabelle. Det ordnar jag. Hon strök Jack över håret lite.
- Jag tror att du kanske har fått influensa, fortsatte hon. Hur är det med ditt illamående nu ??
- Det är lite bättre ... sa Jack med svag röst och tog ett stadigt tag om badrumsdörren för att inte falla i golvet, eftersom han var så hängig och yr.
Peter skyndade fram till Isabelle och Jack.
- Men din stackare ... sa han medlidsamt och gav Jacks spya på badrumsgolvet en snabb blick.
Jag går och ringer till skolan och ordnar så att du får stanna hemma imorgon.
Han försvann in till köket och Isabelle hjälpte Jack upp för trapporna till övervåningen och in till hans rum.
Så fort de var inne i hans rum, så sträckte Jack ut sig på sin soffa och Isabelle tog ett täcke och två kuddar från hans säng, för att stoppa om honom.
- Jag kommer snart tillbaka, Jack, sa hon i mjuk ton och lämnade rummet. Jack stönade svagt och vred sig lite.
Det dunkade av smärta i huvudet på honom nu och illamåendet verkade komma tillbaka igen.
Jack hatade att ha influensa, för det var så obehagligt att behöva må illa och kräkas ...
Han förstod ingenting, för han hade ju varit helt frisk tidigare på dagen, det var bara nu när han hade kommit hem från skolan som han hade börjat känna sig dålig ...
Efter en stund kom Isabelle upp med ett glas vatten och en huvudvärkstablett, sen hämtade hon en hink som Jack kunde spy i ifall han var tvungen till det.
- Försök att sova nu, Jack, sa hon. Då slipper du illamåendet för en stund. Jack nickade.
- Man kan ju alltid hoppas ... sa han lågmält och Isabelle rättade till hans täcke lite.
- Jag tycker synd om dig, sa hon. Men tyvärr finns det inte så mycket jag kan göra, utan du får sova helt enkelt.
Jacks ögon slöts automatiskt, eftersom han var så trött och Isabelle lämnade rummet.
Några minuter senare hördes en låg knackning på Jacks halvöppna dörr och Peter kom in.
- Jag har ringt till skolan nu, Jack, förklarade han. Om det är vinterkräksjukan du har fått, så lär du nog bli tvungen att stanna hemma en vecka minst ...
Jack suckade och drog täcket tätare om sig. Fan också att han skulle drabbas av något sånt här, hur skulle han stå ut egentligen ?? Han skulle bli tvungen att ligga hemma och spy i flera dagar och inte bara det, han skulle inte få något sällskap alls. Hans kompisar var ju i skolan och hans föräldrar måste ju jobba ...
- Jag förstår att det här känns jobbigt för dig ... sa Peter bekymrat och slog sig ner vid soffkanten. Det är ju inte kul att få vinterkräksjukan.
- Måste jag vara ensam hemma ?? frågade Jack lågmält, trots att han redan visste svaret. Det skulle ju i stort sett vara nästan omöjligt för Peter att ta ledigt från jobbet, eftersom han ofta var väldigt upptagen.
- Ja, tyvärr så får du bli det ett par timmar, sa Peter beklagande. Jag kan tyvärr inte komma ifrån jobbet, men din mamma kommer och tittar till dig vid halv 1 tiden, för då har hon ledigt nån timme. Går det bra eller ??
- Visst, sa Jack. Jag ska inte förstöra för er, hon behöver inte komma alls om det blir till besvär, jag kan vara ensam hela tiden.
- Nej nej, sa Peter bestämt. Det ska du inte behöva och du förstör inte ett dugg. Han reste sig upp igen och drog sen handen genom håret. Sov nu, så ska du se att det blir bättre, sa han, innan han lämnade rummet och stängde dörren efter sig. Jack slöt återigen ögonen och det dröjde inte länge innan han somnade.
(Jimmy)
- Hej då, sa Jimmy till sin farmor och Aaron, när han blev avsläppt vid Olivias hus. Han klev ur bilen och smällde sen igen dörren efter sig, innan han började gå mot Olivias ytterdörr. Han kunde inte låta bli att le, för han kände sig gladare idag än vad han hade gjort på länge.
Han skulle få träffa Olivia, som han hade saknat något alldeles oerhört och hans störda såkallade pappa hade blivit tagen av polisen. Varken han själv eller Aaron skulle få mer stryk av Lasse nu och de skulle få slippa att ha något med honom att göra överhuvudtaget ...
Jimmy ringde på dörren till Olivias hus och det var Olivia som öppnade. Hon slängde sig i famnen på Jimmy och Jimmy log stort.
- Hej, sa han glatt.
- Hej Jimmy !! utbrast Olivia överlyckligt. Fatta vad jag har saknat dig !!
- Jag har saknat dig också, sa Jimmy sanningsenligt och Olivia drog in Jimmy i hallen och stängde ytterdörren efter honom.
- Kom in, så att du inte fryser ihjäl, sa hon vänligt och Jimmy började ta av sig ytterkläderna, samtidigt som han betraktade Olivia med ett belåtet leende. Idag var Olivia klädd i chockrosa mjukisbyxor och ett vitt, åtsittande linne.
Hennes mörkbruna hår var uppsatt i en hög hästsvans och några enstaka slingor hängde fram vid hennes ansikte.
Det enda sminket hon hade var mascara, men Jimmy tyckte att hon var jättesnygg ändå och han var glad att han slapp ha en sån tjej som inte vågade visa sig för honom utan smink.
Så fort Jimmy hade fått av sig sina ytterkläder, så gick han och Olivia in på Olivias rum och Jimmy hälsade glatt på Olivias mamma, när han och Olivia passerade köket som hon stod och lagade mat i.
- Nu har du mycket att berätta för mig, Jimmy, sa Olivia, då båda två satt på sängen i hennes rum.
Jimmy nickade och såg ner i golvet. Olivia gav honom en beklagande blick.
- Jag tänker inte pressa dig, sa hon. Du berättar när du känner för det, jag förstår att du kanske mår dåligt av att berätta allt och så ...
Jimmy försökte sig på att le. Olivia var verkligen förstående, det var en av de sakerna som gjorde att han tyckte om henne så mycket. Jimmy väntade en stund med att berätta, men sen fick Olivia veta allt. Att socialen hade hämtat honom och Aaron på stationen och att Lasse hade slagit de när de kom hem. Precis som Jimmy hade trott, så blev Olivia mycket upprörd över vad som hade hänt och hon kramade omedelbart om Jimmy då han hade berättat klart.
- Din stackare, sa hon lågmält. Kom ihåg att jag älskar dig jättemycket.
- Jag älskar dig också, sa Jimmy och kände sig en aning bättre till mods. Olivia kunde alltid få honom att bli på lite bättre humör ...
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | RedOceania - 20 maj 09 - 21:48 | Hm.. Jimmy söker tröst hos Olivia,
Olivia ger honom det han behöver...
Men tyvärr finns det inte mycket kärlek i deras förhållande, eftersom de båda bara behöver varandra, men de tror att det är vad kärlek är och det är synd att de är ihop när det inte finns någon romans.
De ser antagligen "fint" ut på ytan av deras så kallade förhållande, men det som finns bakom, på insidan då... | Harrypotterlover - 28 apr 09 - 18:57- Betyg:  | Hatar att spy. Bara att du nämner det får mig att rysa :| Usch! Jag tycker det är bra att Jimmy är ärlig med Olivia. Det är bra i et förhållande :D Bra skrivet som alltid ^^,
//Sara | | _alone_ - 27 apr 09 - 18:03- Betyg: | Älskar slutet på den här delen ^^ så gulligt ;)
bra skrivet som vanligt (y) längtar till nästa del ;) | | Qwjag - 26 apr 09 - 22:40 | gulligt där på slutet :)
bra skrivet som vanligt (y) längtar till nästa del
vill ju veta hur de går för winston och wilma :D
mejla gärna nästa :D | | _mos_ - 26 apr 09 - 22:25- Betyg: | | asbra | | manx_ - 26 apr 09 - 21:33- Betyg: | | brabrabrabra :D , mejla när nästa kommer ? :) | | sandruskapuska - 25 apr 09 - 20:55- Betyg: | Aaaaaw, sött<3
tycker synd att jack e sjuk, fast aanrs så ger det inte historian så mkt, iaf inte ännu, får lase.
Bra skrivet annars, som banligt (Y) | | gbg_95 - 25 apr 09 - 20:18 | Va sött det slutade <33
Jättebra skrivet, undra vad de kommer att köpa tll William x) | | hooppsan - 25 apr 09 - 14:09- Betyg: | | den e skit bra, mejla nästa <3 | | PlEaSeKiLlMe - 25 apr 09 - 10:33 | | jätte bra :D | | purs_08 - 24 apr 09 - 16:35- Betyg: | | braooooooooo :) mejla nästa?? <3 |
|
|
|
