Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

[TwilightFF] - I'm lost without you. Kapitel 3.

Kapitel 3.

BPOV

När jag kom hem började jag städa. Jag diskade skålen jag lämnat efter mig imorse, dammsög och skurade golvet på hela nedervången. Sedan började jag med maten, lasange. Charlie skulle snart komma hem från jobbet. Jag skulle berätta att jag ska till Port Angeles med Angela imorgon, han skulle bli glad. Han är väldigt orolig för mig, eftersom jag var ensam hela tiden. Han visste att jag inte mådde bra.

När jag stoppat in lasagnen i ugnen dukade jag på bordet. Sedan satte jag mig ner på en stol med matteboken och väntade på att maten skulle bli klar och att Charlie skulle komma hem. Tiden gick otroligt segt och när det äntligen var dags att ta ut lasagnen ur ugnen körde Charlie in på uppfarten utanför huset. Jag tog ur lasagnen och ställde den på bordet när jag hörde Charlie öppna dörren och komma in. "Bells?" Jag satte mig på en stol. "Jag är i köket, pappa" Han kom in i köket och tittade på mig och log. "Åh, det luktar underbart gumman" Han satte sig mittemot mig och tog för sig av lasagnen. "Hur var din dag, Bella?" Jag hade väntat på att han skulle fråga precis den frågan. "Bra. Angela bjöd med mig till Port Angeles imorgon och jag sa ja." Han tittade upp på mig och log bredare än vad han hade gjort de senaste nio månaderna. "Det låter jättebra, gumman" Jag log tillbaka och fortsatte äta. När vi hade ätit klart gick Charlie in i vardagsrummet för att titta på en match på TV och jag tog hand om disken. Det som blev kvar av lasagnen ställde jag in i kylskåpet. Jag tyckte inte om att servera Charlie rester men eftersom jag skulle till Port Angeles imorgon så hade jag inget annat val.

När jag var klar med disken tog jag med mig min skolväska och gick upp till mitt rum. Jag kollade igenom matteboken för att ha något att göra, men kunde redan allting vi hade gått igenom hittills. Jag tog fram engelskboken och samma där. Det fanns ingenting jag kunde göra och sakta började tankarna komma tillbaka. Edward. Skulle det här någonsin ta slut? Jag tog fram en skrivbok och skrev några rader, kanske skulle det bli lättare att tänka på något annat då.

Jag gav dig min själ
Jag gav dig mitt liv
Jag gav dig mitt hjärta
men det räckte inte till

Jag räckte aldrig till
jag var inte tillräckligt bra
Du var perfekt
och jag var bara jag

Jag saknar dig
saknar att somna i din famn
Jag klarar det inte längre
det gör för ont att ens tänka ditt namn

Kom tillbaka.. Edward.


Mina tårar började rinna och jag lade mig ner på sängen. Jag ville inte längre, jag ville bara lägga mig ner och dö. Men jag visste att jag måste kämpa. För Charlies skull, för Reneés skull. Mina älskade föräldrar. Jag kunde inte lämna dem, jag kunde inte såra dem. Jag suckade och kastade ner skrivboken på golvet. Sedan blundade jag och försökte låta bli att se hans ansikte framför mig. Jag misslyckades, och jag kände hur tårarna började rinna igen. Hålet i bröset slets upp igen och jag tryckte mina händer mot det. Jag tänkte på Carlisle, Esme.. Alice. Jasper, Emmett.. Och Rosalie. Jag såg deras ansikten framför mig. Jag saknade dem. Jag hade verkligen velat bli en del av deras familj.

Jag såg honom framför mig. Hans perfekta ansikte, hans guldbruna ögon. Han log mot mig. Sedan blev allting svart.

---


EPOV

Jag hade sprungit hela dagen och när jag var utanför Seattle bestämde jag mig för att jaga. Jag hade varit ifrån Bella och hennes doft så länge att jag tänkte inte ta några risker. Jag hittade en flock hjortar, inte precis vad jag helst ville ha, men det fick duga. När jag hade jagat klart började jag springa mot Forks.

När jag var framme i Forks var det fortfarande tidigt så jag sprang till vårt hus. Jag gick in, alla möbler stod på sina platser. Vi hade lämnat kvar allting, för vi alla visste att vi skulle återvända hit en dag. Och om vi hade tagit med oss sakerna hade Bella fått reda på vad som höll på att hända innan jag berättade det för henne. Jag satte mig vid min flygel, jag hade inte spelat sen vi flyttade. Mina händer dansade över tagneterna och bildade en sorglig melodi.

När det blev tillräckligt mörkt ute började jag springa hem till henne. Jag kunde inte förstå att inom bara några minuter skulle jag se henne. När jag kom fram till hennes pappas hus, hörde jag Charlie snarka. Jag suckade lättat. Sedan sprang jag fram till huset och klättrade ljudlöst upp för väggen till hennes fönster. Jag tittade in och såg henne. Hon låg på sängen och sov, med kläder och allt på sig. Hon såg utmattad ut. Fönstret stod på glänt och jag kröp in. Hennes rum var sig likt, men inte Bella. Jag såg på henne där hon låg på sängen och vred sig. Hon mumlade något jag inte kunde uppfatta. Jag tittade runt i hennes rum igen och hittade en uppslagen skrivbok på golvet. Det såg ut som om hon hade kastat ner den. Jag böjde mig upp och tog upp den. Jag läste snabbt igenom vad som stod på sidan och mitt ansikte vreds av smärta. Orden som hon hade skrivit plågade mig.

Jag gav dig min själ
Jag gav dig mitt liv
Jag gav dig mitt hjärta
men det räckte inte till

Jag räckte aldrig till
jag var inte tillräckligt bra
Du var perfekt
och jag var bara jag

Jag saknar dig
saknar att somna i din famn
Jag klarar det inte längre
det gör för ont att ens tänka ditt namn

Kom tillbaka.. Edward.


Bella, älskade Bella. Jag hoppades att det var någonting hon hade skrivit direkt när jag hade lämnat henne och att hon bara hade tittat i boken. Att hon hade kastat iväg den för att hon tyckte att det var fånigt att hon hade skrivit det. Jag hoppades verkligen att hon var lycklig. Då hörde jag henne prata igen. Tydligare. "Edward.." Jag stelnade till och tittade på henne. Hade hon vaknat? "Kom tillbaka.. Gå inte." Nej, hon sov fortfarande. "Jag.. saknar.. dig. Edward." Det ryckte till i kroppen på mig och jag la ner skrivboken på golvet exakt där jag hade hittat den. Sen tittade jag på Bella igen, min vackra Bella. Hon vände och vred på sig och jag visste att jag var tvungen att gå. Innan hon vaknade och såg att jag var här. Jag gick motvilligt mot fönstret och hoppade ut i natten.




Kommentera? (A)
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
Mangasagan - 12 maj 09 - 01:41- Betyg:
Åhh <3 så bra<3

Skriven av
Evvi
23 apr 09 - 01:56
(Har blivit läst 313 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord