Problem |
Det handlar om en tjej som heter Lena, hon är 25 år gammal och har en hörselskada.
Hon jobbar på en tidning och där vill hon lära sig mycket. Men får inte det, chefen är väldigt taskig.
Lena har jobbat på tidningen i flera år, men inte fått lära sig något. Hon vill lära sig, men får inte och det är väldigt grymt.
En morgon när Lena kom till kontoret så fick hon en utskällning av sin arbetskamrat, för att Lena inte kan hantera en dator. Arbetskamraten skulle ha en artikel men Lena hade gjort den handskriven när den skulle vara datautskriven.
Det är för att Lena inte hade fått lära sig något om datorer på sin arbetsplats och då är det inte så lätt.
Lena blev ledsen och gick in till chefen och klagade, då svarade chefen med en otrevlig ton.
-Chefen: Du får skylla dig själv, du har ju inte velat lära dig och du hör ju inte när någon säger till dig!
-Lena: Jamen... Jag vill ju lära mig och jag kan skaffa hörapparat... Det har jag sagt flera gånger!
-Chefen: Inga men... Nu går du ut och jobbar, punkt slut!
-Lena: Okej då.
Men Lena gav sig inte, hon kände sig diskriminerad för hon fick ju inte lära sig på grund av att hon hörde dåligt.
Hon tog kontakt med facket och platsansvarig och ordnade ett möte med chefen som sa att Lena hörde dåligt.
Lena svarade att hon är villig att skaffa hörapparat för att kunna få lära sig mer.
Chefen blev mer och mer otrevlig och sa saker som inte var sant. Det märkte den fackliga och ställde motfråga. Men chefen sa nej igen.
Lena anmälde det till handikappombudsmannen på grund av diskriminering.
När inget hände så kontaktade hon arbetsförmedlaren som hon hade. Men de kunde inget göra.
Hon åkte hem till mamma ett par dagar för att få perspektiv på det hela. Hon kollade alla veckotidningar som modern hade, men fann inget råd. Till slut satt hon och kollade hela telefonkatalogen, ringde till olika ställen men kunde inte få någon hjälp.
Hennes mamma ville hjälpa henne men kunde inget göra mer än att finnas vi hennes sida.
När hon kom tillbaka till arbetet tog hon upp kampen igen med chefen. Hennes arbetskamrat var otrevlig när hon kom in genom dörren och när hon gick in till chefen så gick det precis som det förra samtalet de hade.
Nu hade hon försökt allt men inget hjälpte, det fanns ingen rättvisa i denna värld.
Till slut kom räddningen som var en märklig man som kom in hennes liv.
Hon fick ledigt ett par dagar och då åkte hon hem till mamma igen. Där var hon ute mycket med sin hund och de gick långa promenader på stranden. En dag satt hos där och funderade på livet då hon får se en skugga och när hon tittar upp får hon se en lång stilig och vacker man.
Han hade ljust lockigt hår, isblåa ögon och en kropps som vem som helst kunde förälska sig i.
-Hej, får jag slå mig ner?
-Ja, det är en allmän plats.
- Jo, det förstås. Vilken fin hund ni har.
-Tack det är en Collie, han heter Nickodemus men kallas för Nicke.
-Vad är ert namn miss?
-Lena Andersson och ni?
- Maximilliam Kinciad, men kallas för Max.
Han slog följe med Lena och hennes hund, efter en stund frågade Max om Lena ville ta en fika.
Det ville hon naturligtvis. De gick till hans sommarställe och det var en herrgård. Hon blev mäktigt imponerad och hon fick reda på att han är en framgångsrik man med eget företag som han hade ärvt av sin far.
Han hade också många värdefulla kontakter. När han frågade henne vad hon jobbar med så berättade hon hela historien. Han blev förfärad och bestämde sig för att hjälpa henne. Max bästa vän Jonathan är advokat och Max ringde till honom för att få råd. Jonathan ordnade en rättegång och de vann. Sedan ringde Max till en affärsbekant och frågade om de hade något jobb.
Det var chefredaktören på tidningen FRIDA som gav Lena ett nytt jobb. Där fick hon lära sig mycket och Lena stod i tacksamhet till Max.
Men under tiden Max hjälpte henne så blev han förälskad i henne men antog att hon inte var kär i honom.
Så var det en varm sommar dag så satt Lena utanför herrgården och väntade på Max. Han kom gåendes upp från stranden.
Han var så vacker och solbränd... han såg ut som en dröm
Lena gick fram till honom och tackade honom för allt han hade gjort för henne. Han tyckte att Lena var så vacker i sin ljusblåa sommarklänning.
- Vad vacker du är.
du ser inte heller så dum ut.
Lena tittade länge på honom och sa sedan:
-Vet du, jag har funderat mycket och jag kom fram till att jag älskar dig.
-Och jag älskar dig Lena.
Så gifte de sig och bodde på herrgården.
Tack vare Max så jobbar nu Lena på tidningen FRIDA och så fick hon en underbar son tillsammans med Max.
|
|
|
|
