SonnyhjärtaLiam [M/M del 2] |
Sonny
Lukten av köttbullar fick det att vattnas i munnen på mig. Köttbullar med potatis och gräddsås var min absoluta favorit rätt och hade vart det ända sedan jag var fem år.
Jag tog en talrik och en brika och lassade upp ett stort lass med köttbullar och potatis på talriken och gick och satte mig vid ett litet bord för att slippa det strora följet jag brukade ha med mig. Folket tävlade för att få en plats nära mig och de som inte fick plats runt bordet satte sig på stolar vid andra bord som låg nära för att de skulle kunna höra vad jag och de andra runt omkring mig sa. Det var ofta väldigt påfrästande att aldrig få ha en stund för sig själv men å andra sidan var det tryggt att veta att jag aldrig skulle vara ensam.
Tja, man kunde väl kalla mig populär. Jag vet inte varför jag var så omtyckt av eleverna på skolan. Kanske för mitt utseende? Jag fick ofta höra att jag var snygg och söt, och tjejer var som galna i mig. Det störde mig lite, för till varje skolbal kunde jag få hur många fårgor som helst om vem jag skulle gå med. Men svaret blev förstås alltid det samma: "Nej".
Baler intresserade mig inte. Jag satt heldre hemma och tittade på Glamour med mamma.
"Du, sonny," jag såg upp. Det var Ben som hade fångat min uppmärksammhet. Vi hade vatr vänner sedan mellanstadiet och jag såg honom som en av mina aldra närmaste.
"Ja," svarade jag och tryckte i mig en köttbulle.
"Visst var det kul igår? En riktig toppen kväll! Eller hur?" sa han och körde armbågen i min sida.
"Ah, vischt, tobben," sa jag men munnen full av köttbullar och gjorde tummen upp åt Ben.
Vi hade vart på bio kvällen innan och sett en ny film. Jag hade inte vart så uppmärksam och kom just nu inte ihåg filmens namn eller vad dem handlade om.
"Hej, älskling," sa Bea, satte sig brevid Ben och kysste honom på kinden
"Hej, baby," sa Ben och lade armen om Beas axlar. Ben och Bea hade vart tillsammans i tre månader och de var ett perfekt par. Ben och Bea, till och med namnen liksom passade.
Hon lutade sig mot hans axel och han smekte hennes blonderade hår.
Jag svalde köttbullarna lutade huvudet i handen och suckade tungt. Ben kollade frågande på mig.
"Inget," svarade jag och han ryckte på axlarna.
personen som satt brevid mig knackade på min axel. Jag såg på honom.
Han pekade mot ett bord, på andra sidan matsalen, där det satt två personer. Den ena tittade åt vårt håll. Jag såg på Ben, han tilltade också åt deras håll.
"Du, polarn. Den där bögen spanar in dig igen," sa Ben och skrattade md en äcklad ton i rösten. Då såg jag vilka det var, det var Liam och Zac från min matteklass.
"Tror du det?" frågade jag och sneglade åt deras håll.
"Helt klart," sa han och skrattade, mitt följe skrattade också.
"Vad skrattar ni åt?" frågade jag och såg kränkt på Ben.
"Frågan är, varför skrattar inte du?"
"Varför skulle jag skratta?"
"Varför skulle du inte? Bögar är fett äckliga, de är inte värda livet."
Jag såg förvånat på Ben när han kysste Bea. Jag trodde inte att han var sån, en böghatare, en homofob. Jag kännde mig kränkt. Jag vet inte varför och jag var väldigt chockad över att jag hade just den kännslan.
Jag reste mig upp, tog brickan och gick. Jag såg ångerfyllt på mina köttbullar när jag skrapade ner dem i avfallshinken.
Jag satt och lutade mig mot mitt skåp och funderade på vad Ben hade sagt. Jag kännde mig ensam och insåg då att mitt följe inte var i närheten. Jag suckade av lättnad och knäppte armarna om mina knän. Det var länge sen jag hade vart helt ensam, och nu när jag var det känndes det så otroligt skönt. Och jag började fundera. Vart var jag laggd? Det var något jag hade funderat på ett bra tag nu, men jag hade aldrig pratat med någon om det. Eftersom jag hade kännt mig så kränkt när Ben hade Pratat skit om Liam... Kanske var jag bög, en sån där äcklig bögjävel som alla hatade. Det var svårt att tänka sig, men ändå känndes det så rätt. Folk skulle nog sluta följa efter mig, jag skulle vara ensam, hela tiden.
En tår rann ner för min kind helt utan anledning, jag kännde mig inte ett dugg ledsen men jag grät ändå.
Jag hörde röster på avstånd, på väg åt mitt håll. Jag fick panik. Jag reste mig upp och sprang så fort jag bara kunde ut från skolan och kom inte tillbaks föräns nästa dag.
När jag kom hem sprang jag raka vägen upp till mitt rum, slängde mig på sängen och bara grät. Utan att jag ingentligen visste varför, men det känndes så skönt att bara få gråta ut utan att oroa mig för att någon ser mig. Jag rullade runt på rygg. Jag låg och kolade på de självlysande stjärnorna som satt i taket. Det var pappa som hade satt upp dem där när jag var liten. Jag brukade älska att ligga i mörkret om kvällarna och kolla upp på dem, som en riktig himel! Jag log för mig själv där jag log i min säng och tårarna fortsatte att rinna.
Jag hörde mamma komma hem och undrar när hon skulle upptäcka att jag grät.
Hon gick upp för trappen och knackade på dörren till mitt rum.
"Sonny, älskling. Är du här inne?" ropade hon från andra sidan.
"Ja, jag gör läxorna," ropade jag tillbaka.
"Okej, jag ska laga köttfärs. Blir det bra?"
"Jadå, det blir perfekt!"
Jag hörde henne gå ner för trappan igen.
Min mamma, den ända personen som riktigt brydde sig om mig, osm riktigt älskade mig för den jag är. Inte för mitt utseende eller min populäritet, utan för att jag är jag och ingen annan.
Mamma, som stoppade om mig om kvällarna och läste godnatt sagr för mig när jag var liten. Min mamma, jag älskar min mamma. Och hon är den ända personem som jag vet att hon talar sanning när hon säger, "jag älskar dig."
"Sonny! Mat!" hörde jag henne ropa från köket.
Hon fick inte se att jag gråtigt. Jag sprang in i badrummet och sköljde ansiktet med kallt vatten några gånger innan jag sprang ner till köket.
Jag satte mig vid bordet och mamma serverade mig en stor portion spaghetti och köttfärssås. Jag rullade upp lite spaghetti på min gaffel och sttoppade i munnen.
"Var det gott?" frågade mamma och satte sig mitt emot mig.
"Ja," sa jag med munnen full och svalde. Hon log mot mig.
"Mamma?" frågade jag osäkert och pillade i spaghettin med min gaffel.
"Ja," svarade hon med len röst och såg på mig med sina stora blåa ögon.
"Skulle du älska mig även om jag var bög?" mummlade jag och sneglade på henne under luggen.
"Självklart, älsking. Varför frågar du något så dumt? Du vet att jag alltid kommer att älska dig. Oavsett vad!"
"Jo, jag vet."
Hon reste sig upp och gick runt bordet för att krama mig. Jag besvarade hennes kram.
"Jag älskar dig min lilla dumsnut," sa hon och skrattade lite.
Jag log för mig själv. Jag älskade höra henne säga de orden. Hur väl jag än visste att hon älskade mig fick jag aldrig nog av att höra henne säga det.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 4.9) | | Lora - 9 nov 09 - 15:17 | | jätte fint beskriven relation mellan Sonny och hans mamma! | superwoman - 10 sep 09 - 17:24- Betyg:  | | GAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAH! | | VampyrenSamantha - 10 jun 09 - 18:58- Betyg: | Blä!! Älska denna!! :D:D:D<33
Men jag fick värsta damprycket när jag såg att han åt spagetti o köttfärssås, vilket jag oxå gör. Inte för att jag vet vf jag påpeka det, men iaf xd | | -Cute - 23 apr 09 - 17:00- Betyg: | | jättefint<3 | | alexz_th - 23 apr 09 - 16:30- Betyg: | | åh vad bra :) <3 | | ImCrying - 22 apr 09 - 15:00- Betyg: | | super bra!!<3 | | sorgen - 22 apr 09 - 14:16 | | Skit bra ju! Längtar till nästa. Mejla gärna | sweet-92 - 22 apr 09 - 08:33- Betyg:  | | Bra ;)Hmm... Undra hur det här kommer att gå? | | eyesofpoetry - 21 apr 09 - 21:50- Betyg: | Millanpillan är bäst på att skriva.
och jag kommer bli kär i typ .. sonny och liam.
fyi!
haha (a) | | LisaHoglund - 21 apr 09 - 21:21- Betyg: | | Aw, den här delen var jättegullig :) Jag gillar Sonny, han är en intressant person. Populär och snygg, men ändå lite osäker på insidan. Jättebra skrivet, fortsätt! :D |
|
|
|
