Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Liam <3 Nemo - forever *oneshot*

Hur är det att leva med ondskan, men vara oförmögen att fly för att din själ redan är bunden? Hur är det att älska en person som är dödsdömd? Hur är det att älska och hata samtidigt? Hur är det att känna sig fången i sin egen kärlek så till den grad att man är oförmögen att slå sig fri?
Liam <3 Nemo - forever.


Halvtomt. Halvfyllt. En sliskig lätt grönaktig vätska, en aning genomskinlig, doften av persikor som för tankarna till en varm sommardag. Vilandes i ett smutsigt glas som sett bättre tider, placerat på ett bord som bär spår av oväder. Ett bord placerat i ett dunkelt rum där endast en nedsutten soffa, en trasig tv och en gammal bokhylla används som inredning. Och en pojke med mörkt hår som sitter uppkrupen i den mörka soffan och kedjeröker nervöst.
Halv tre. Mobilen som ligger placerad på bordet för att påminna honom om Nemos försvinnande, lyser honom hånfullt i ansiktet. Halv tre. Halv jävla fucking tre! Halv jävla fucking in i helvetes jävla tre!
”Jag är hemma senast tolv.” Ljudet av den där sexigt hesa och något repiga rösten – ett resultat av för många års flitigt rökande – och åsynen av den långa, smala ynglingen med det där stora, mörka håret som stod likt en svart aura runt hans huvud. Och de smala läpparna som särades för att väsa fram meningen.
”Jag är hemma senast tolv.”
Halv tre. Mobilens display visar fortfarande halv jävla fucking tre. Och han är fortfarande inte hemma.
Luften är tjock av rök då pojken slänger ännu en cigarett till sin samling i askfatet, tar fram sitt paket för att genast ta sig en ny och stilla sin aggressivitet med. Giftet placeras mellan hans sensuella läppar, tänds på och luften hostar då röken stiger. De isblå ögonen omgivna av sotsvart smink betraktar med närmast en djurisk lust väggens flagnande tapeter medan nävarna – rasslande av ringar – omväxlande knyts för att sen släppas.
”Jag är hemma senast tolv.”
Halv tre…
”Tja, jag heter Saga!”
De ringprydda nävarna knyts och läpparna om cigaretten pressas samman så hårt att de vitnar. Fucking jävla Saga. Fucking jävla slampa! Saga med sina stora bröst, getingmidja, långa ben utan skavanker och ett ansikte som en ängel. Saga med sitt blonda hårsvall, sina gröna ögon och fnittrande skratt som ljudet av fallande pärlor.
Saga som i söt, Saga som i sexig…Saga som i Slut.
”Du ska ge fan i vem jag knullar!”
”Du är min!”
”Jag är fan inte din, jag är ingens! Det är bara sex anyway, jag ligger med vem jag vill!”
”Du knarkar igen, erkänn! Du sticker bort från mig bara för att du inte pallar mig, och sen röker du på tills ögonen blir röda, super sönder skallen och sätter på allt som rör sig, eller hur!! Eller jävla hur!? Ditt svaga äckel, ditt kräk, ditt jävla fyllesvin! Fy fan!”
”Pass dig, Liam. Pass dig jävligt noga.”
”Vad ska du göra då; slå mig? Det är fan det enda du kan – låta nävarna gå eftersom din inkompetenta hjärna aldrig kan bilda nog intelligenta meningar för att svara någon annan till tystnad!”
”Din lilla skit! Jag ska ge dig för fyllesvin!”

Halv tre. Liams ögon vilar återigen på mobilens display. Och det är killen jag gett bort mitt hjärta till…

Det som väcker honom är ljudet av dörren som smälls igen, tätt följt av doften av unket, instängt och gammal fylla. Ynglingens huvud flyger upp, han gnuggar sig yrvaket i ögonen och stirrar sömndrucket mot hallen där en lång figur blivit synlig. En figur med stort hår där vita slingor finns placerade. En figur med bruna ögon prytt av svart smink, en ring i läppen och en i ögonbrynet samt ett ansikte som skriker skönhet. En figur med lång och smal kropp och en kroppsdoft som förvrider huvudet på vem som helst.
Nemo som i trubbel. Nemo som i skitstövel. Nemo som i idiot. Nemo som i Kärlek.
”Du sa senast tolv.” Liams röst är krystad i mörkret. ”Du sa senast tolv!”
Nemo huserar runt en stund innan han vräker sig in i vardagsrummet, vinglar till och försöker sen fokusera blicken på pojken i soffan. Pojken med sitt svarta, fluffiga hår som alltid doftar hårspray– det hår han alltid drar fingrarna igenom när han är på det humöret - , sina isblå ögon prydda av smink, sina ringar i underläppen och sin lilla tatuering på högra kindbenet. Pojken med sin gängliga kroppshydda, ilskna utseende och fylliga läppar. Liam som i förälskelse.
”Jag glömde tiden.” Nemos svar är grötiga och Liams ögon smalnar.
”Du är full.”
”Lite påverkad bara.”
”Fan ta dig, du är packad som en jävla alkis!”
”Kan du sluta gnälla som en satans kärring, jag har druckit lite bara so what?”
”Du sa senast tolv! Klockan är fan fyra nu!”
”Men jag glömde tiden sa jag!”
Nemos mörka ögon blixtrar under sminket då han vinglar till, tar stöd mot dörrkarmen och lutar sig sen tacksamt mot den.
”Du sov ju anyway.”
”Var du hos Saga igen?”
”Va fan har Saga med det här att göra!?”
”Var du hos henne!?”
Liams blå ögon skriker ursinne då han reser sig ur soffan, går fram till Nemo med stadiga kliv och ställer sig framför honom så nära att deras hjärtan kan kommunicera med varandra. Med ilska som hos ett barn stirrar han den något äldre upp i ansiktet och fräser som en vildkatt:
”För har du knullat den horan igen så kan du dra, Nemo! Dra härifrån! Då vill jag aldrig se dig mer, aldrig röra dig, aldrig låta dina händer vila på mig. Dina jävla händer som tagit i den där jävla…”
Med ens hörs en smäll och det svartnar en sekund för hans ögon. Nemos kropp trycks stadigt mot hans och hans rygg anar väggen bakom sig som närapå skär in i ryggraden, så stadig är Nemos kropp mot hans.
19:åringens bruna blick tycks sväva över Liams, pressa sig in i hans egen och våldta den totalt.
”Du kommer aldrig kunna släppa mig, Liam”, väser han och Liam stönar svagt åt ljudet av den där rösten. ”Så fort jag går ut genom den här dörren kommer du rusa efter, böna och be, gråta, skrika och slå för att få mig tillbaka. Du klarar dig inte utan mig.”
Orden tränger in, rör om och förvandlas till en sanning Liam vill blunda för. Men hur mycket än hans blick försöker fly är Nemo efter och tränger in, våldför sig på något han inte borde röra. Hans naglar tränger in i pojkens hud och hans bröst pressas så hårt mot Liams eget att han för en stund får för sig att han slutar andas och börjar sväva mot himlen.
”Du är ingenting utan mig, du klarar dig inte i livet utan mig! Vad ska du göra, vart ska du ta vägen? Du har ingen familj, ingen släkt, inget hem, ingenting! Du får fan sova i rännstenen och käka kattskit!” Han skakar honom så hårt att Liams tänder skallrar. ”Du älskar mig, Liam, du älskar mig för i helvete!”
Återigen ruskas pojkens kropp så hårt att det klapprar i honom, sen slås han återigen mot väggen och kvider lågt av smärtan. Nemos ansikte dansar framför honom, men de bruna ögonen är kusligt klara.
Förrådande skönhet.
”Din kropp skriker efter mig, den vibrerar av lust. Du är rädd för mig, men samtidigt som du förfasas över smärtan mina händer vållar dig, ber du inombords att de ska röra vid dig; röra dig överallt! Och mina läppar som döljer de tänder som skulle kunna skada dig, bita dig halvt fördärvad, de vill du ska placeras på din hud och tända små eldar inom dig. Så som de alltid gjort, så som de alltid kommer göra.”
Liam stirrar skräckslaget på Nemos felfria ansikte och följer sen hans vackra drag, innan den andres läppar kommer så nära hans att han kan känna hans flämtande andetag.
”Din kropp och själ är för alltid bundna till mig.”
Och sen trycker han läpparna brutalt mot Liams hals, får den andre att stöna högt, sluta ögonen och gräva in fingrarna i Nemos axlar. Han kastas mot stupet, närmar sig det och känner njutningen av Nemos läppar som nafsar i hans hals, slickar på pulsådern och dansar sin fylledans upp mot hans öra där de stannar för att flämtande hämta sig en stund.
”Du kommer aldrig lämna mig.”
Nemos läppar forsar över honom, käkar, frossar och tar för sig. När de når hans egna och suger sig fast, ser Liam en bit av både himlen och helvetet, innan han brutalt kastas på golvet och får Nemos kroppshydda över sig. Han försöker vara öm, försöker smeka och ta om hand, försöker trycka honom intill sig för att låta deras hjärtan smälta samman. Men Nemo är allt annat än mjuk. Ilsket med en glödande passion sliter han av Liam hans tröja och Liam noterar ljudet av tyg som slits sönder. När nu hans bringa är blottad pressar Nemo närmast desperat sina läppar mot hans bröst, kramar hårt med händerna om hans lår och smärtan blandas med känslan av total åtrå och lust efter mer.
Lidelse.
Nemo fipplar med hans byxor och får dem av honom redan innan Liam hunnit registrera vad som sker. När sen hans boxers blir ett minne blott och pojkvännen får av sig allt tyg så han inte bär en tråd på kroppen, lyfter pojken huvudet och betraktar sin själsfrände då han höjer sig över honom med en aggressiv glimt i de lustfyllda ögonen. Och han sträcker sina händer efter den kille han valt att älska för all evighet, och stönar lågt då Nemo pressar sig mot honom, hugger efter hans hals och sen käkar upp hans läppar, knuffar Liam brutalt mot den slutgiltiga kanten där det ej finns någon återvändo.
”Vi är bundna till varandra.” Nemos röst är hes av sex då han slänger runt Liam, pressar sig in i honom och ger ifrån sig ett läte som kan liknas vid en blandning av ett stön och en morrning. Och Liam sluter ögonen, trycker sig mot golvet medan han känner Nemos ande över sig. Känner honom ta för sig, hur han nafsar och hugger som ett rovdjur i hans axlar, river honom över sidorna och flämtar i hans nacke. Och Liam sluter ögonen och accepterar den svaga kärlek han får.
När han senare vilar i Nemos armar på den nedsuttna soffan, sätter han sig försiktigt upp och blickar ner i Nemos sovande ansikte. Och sakta böjer han sig fram och trycker läpparna ömt mot den andres medan tre små ord lämnar hans mun:
”Jag älskar dig.”

Morgonsolens ivriga strålar kittlar honom i ansiktet och tvingar honom till vakenhet. Han grymtar, rullar runt, bara för att finna att platsen bredvid honom är tom. När han sträcker ut sin hand och känner på det nästintill möglande tyget, bär det fortfarande på spår av Nemos kroppsvärme. Och när han böjer ner huvudet och låter näsan andas alldeles intill, känner han doften från sin pojkvän. Så njutningsfyllt sluter han ögonen och insuper lukten av total förälskelse.
Ett skramlande läte från köket fångar hans uppmärksamhet och han styr stegen dit. Inne i det flagnande rummet finner han Nemo, som desperat rör runt i kylskåpet efter något ätbart. Det enda han dock får i näven är en förruttnande gurka, och detta får honom att ilsket smälla igen kylskåpsdörren, kasta gurkan på golvet med ett splaschande läte, för att sen aggressivt stampa på den. Det är först när han nästintill smetat gurka i hela köket som han märker den magra gestalten som befinner sig i dörröppningen.
Ett leende på de sensuella läpparna. Gode Gud…
”Där har vi ju min lilla solstråle”, skämtar ha, breder ut armarna och Liam rusar rätt in i hans famn, klamrar sig fast vid den andres kropp och borrar ner ansiktet vid hans hals i närmast desperation över den gnutta ömhet älskaren visar honom. Han stryker sig intill som en katt, kurrar och hade han haft tassar hade dessa trampat som besatta just nu. Hans näsa drar in den goda doften från ynglingens mjuka hud, hans händer kramar hårt och när Nemo böjer ner ansiktet lyfter Liam sitt till gensvar, och pressar lyckligt sina läppar mot den andres. Jag älskar dig.
Nemos piercing är kall mot Liams läppar, men hans tunga är varm i hans mun. Den bjuder upp till dans och de båda virvlar runt varandra, slår knut, bildar hög och hälsar kärvänligt. Och inuti Liam bubblar lyckan och förälskelsen upp som sockerdricka och slår ut all normal hjärnaktivitet. Jag älskar dig!
Det är först när Nemo pressar ner hans huvud mot sitt bröst och drar handen genom hans hår, som Liam anar oråd. Nemos väsen vibrera av spänning och oro, och får därmed Liams hjärta att klappa hårt. Gode Gud, gå inte ifrån mig!
”Jag har en del att fixa ikväll”, mumlar han fram och Liam spänner kroppen, sluter alla dörrar i försvar. ”Det kan bli sent, kanske inte kommer hem förens imorgon om ens det. Har hamnat i en del skit som jag måste fixa.”
Droger menar du…
”Vadå?”
En suck och Liam vet redan svaret.
”Skit bara, en jävla massa skit och jag behöver få tid att fixa det.” Han sticker ned handen i fickan, prasslar där en stund och drar sen upp några skrynkliga papperslappar som han trycker ned i Liams hand.
”Ta de här så du kan köpa lite käk och så. Jag är tillbaka om några dagar.”
Liams hjärta bankar och bultar och pengarna bränner som besatta i hans hand. Du tänker bara knulla med den där jävla Saga… Erkänn, Nemo, erkänn! Du vill bara ha tid med Saga! Förbannade jävla slampSaga!
Han drar sig undan, gömmer sig bakom håret och när Nemos hand kommer för att stryka undan hans lugg, backar han in i väggen och skakar på huvudet. En pojke endast bestående av sorg och hår.
”Snälla Liam, förstå mig!” Nemos röst är vädjande men Liam vill inte förstå. ”Jag kommer hamna i ännu mer trubbel om jag inte fixar det här nu! Jag tänker inte dra in dig i det här, så tvinga mig inte att berätta.”
Du är en enda stor lögn, Nemo!
”Jag älskar ju dig…”
Nemos hand knyter sig om pengarna och vreden bubblar upp så fort att han inte hinner lägga band på den. Innan han förstår vad som sker hör han sin egen hysteriska röst skrika:
”Försvinn! Försvinn härifrån, Nemo, och kom aldrig tillbaka! Jag vill fan aldrig se dig mer, fattar du!? Du lovade, du har lovat så jävla många gånger men fan ska veta att du aldrig är kapabel nog att hålla ett enda löfte! Jag är trött på att sitta här hemma, kedjeröka som en idiot och vänta på att du ska komma hem. Och då är du alltid packad som en alkis. Jag avskyr dig, avskyr dig din jävla subba!” Han river pengarna i småbitar och kastar de virvlande delarna mot Nemo, som bleknar och backar. ”Stick, försvinn, dö om du så vill! Dra till den där jävla slampan och va med henne då, va med henne för att du inte kan vara med mig!”
”Liam…”
”DRA!”
Nemos ögon mörknar och på en nanosekund är han framme hos Liam, tar tag i hans krage och trycker upp honom mot väggen med ett farligt uttryck i de mörka ögonen.
”Du kommer komma tillbaka”, väser han. ”Det gör du alltid!”
”Inte den här gången!” Liam får lust att spotta honom i ansiktet.
”Låter du mig gå ut genom den där dörren får du aldrig mer se mig.”
”Passar mig utmärkt!”
Nemos ögon blixtrar av vrede då han pressar Liam mot väggen och för en kort stund känner Liam total panik.
”Pass dig, Liam, pass dig jävligt noga. En dag får du igen för det här.”
Och sen dråsar Liam ned mot golvet medan Nemo rusar därifrån i ett moln av sönderrivna pengar. Och Liam slår händerna för ansiktet, kryper ihop till en boll och börjar snyfta okontrollerat. Och i skenet från morgonljuset faller pappersbitarna över honom och bildar ett täcke av sprucken kärlek. Och pojken gråter som om hans hjärta brustit tillsammans med pengarna; som om de bitarna nu också virvlar runt i luften för att sen lägga sig över honom och gråta över svunna tider.

Är det måndag? Eller kanske fredag? Möjligen onsdag, han har ingen aning. Hans dagar försvinner in i dimman av rök och förblindar hans tillvaro, dövar hans sinnen och stänger alla dörrar in till hans medvetna. Hopkrupen i soffan spenderar han sin tid tillsammans med cigaretter och ett glas med en vätska han inte lyckats identifiera. Men nog smakar den hallon ändå. Liam tycker om hallon.
Och han tycker om Nemo…
Hans händer pressas mot huvudet, försöker förtvivlat döva rösten av hånfullhet som exploderar där inne. Men rösten stegras, skrattar honom rätt upp i ansiktet och uppfyller hela hans huvud tills den kommer till att bli hans värld. Och den driver honom på flykt; får hans ben att springa, får honom att sparka upp dörren och rusa nedför de vindlande miljontals trappstegen och ramla ut i kvällens ljumma värme. Han drar in luften, hör det råa skrattet från trapphuset och stapplar vidare mot en destination han än inte vet. Men kanske vet hans fötter.
Ljudet av sirener upptar hans öron, men det struntar han i. Fötterna bär honom över broar och gator, genom små gränder och över torg. Och allt med en ständig känsla av undergång i själen.
Vart finns min Nemo?
Plötsligt sladdar han in på en av stadens mörka bakgator och tror först han är ensam. Det är först när han befriat tänker sjunka ned och andas en stund, som han uppfattar ljudet av upprörda röster och undertoner av aggressivitet.
”Ta…ner…pistolen, Beckman.”
Nemo?
”Gör inget du kommer att ångra.”
Nemo!
Liams ben reagerar redan innan hans förnuft hinner säga sitt, och han flyger upp som skjuten ur en kanon för att rusa mot ljudet av sin själsfrändes röst. Nemo!
Han snavar runt kröken, snubblar på sina egna ben och stuper med en smäll; en smäll hög nog för att den grova mannen med en stor pistol i handen, direkt ska rikta denne mot pojken på marken och skrika:
”Vem är det där!?”
Nemos mörka blick flyger runt för att ilsket slänga iväg en salva åt förövaren som avbrutit, men får orden i halsen när han ser det igenkännande mörka hårsvallet, de isblå ögonen som tittar upp och de blänkande kinderna efter dagar av tårar.
Liam!
”Liam…” Nemos röst skärs av hans egen plötsliga rädsla. ”Liam, nej!”
Pojken gör ett försök att resa sig och Nemos ögon kastas vilt mellan mannen och pistolen och mot Liam, som sträcker sin ena hand efter honom. ”Liam, ligg still!” Hans röst är ren och skär panik.
”Vem är pojken!?” Mannen med pistolen brölar fram sitt budskap. ”Vem är han, Nemo!?”
”Liam, rör dig inte!”
Ett klickande hörs och Liam stirrar mot mannen som osäkrat pistolen och nu riktar den med full kraft mot Nemos huvud.
”Jag gav dig din chans, Nemo; och den sumpade du.”
”Det är du och jag, Liam, du och jag. Vi ska alltid vara tillsammans, alltid. Jag ska skydda dig, hålla om dig, torka dina tårar när du är ledsen och skrämma dina mörka andar på flykt. Jag ska finnas vid din sida när du är rädd och skratta med dig när du är glad. Vi ska dansa mot skymningen, Liam – du och jag tillsammans.”
”Jag älskar dig…”

”Nej!” Hans röst skär sig och hans ben får eget liv. Med ens är han uppe och rusar mot mannen som uppfattar det nya hotet, riktar pistolen mot pojkens huvud och fyrar av ett hånfullt grin.
”Adjöss med pojken.”
”LIAM!”
Sen blir det ett inferno; Liam glömmer sig själv och världen då allting vänds uppochner. Med ens knuffas han undan med en så enorm kraft att han tycks flyga genom luften och slå huvudet hårt i tegelväggen. Under denna tid har ljudet av en hög smäll nått hans öron och sen ljudet av en ung mans skrikande röst fylld av smärta.
Nemo?
Han lyfter huvudet och skakar omtöcknat på det, ser mot platsen där mannen med pistolen nyss stått bara för att finna den tom. När hans ögon sen vandrar vidare fastnar de emellertid på ynglingen som ligger utslagen på marken bredvid honom. En ung man vars smala kropp vilar i en kletig gegga.
Nemo!
Han kommer på fötter, kravlar sig fram och tar ynglingens darrande huvud i sitt knä, stryker undan hans hår från hans ansikte, vaggar honom i famnen och kysser hans fuktiga panna. I hans mörka ögon finner han tårar.
”Nemo…” Hans röst skär sig då tårarna kommer. ”Nemo…”
Ynglingen fladdrar med blicken, fäster den till slut på Liams ansikte och stirrar honom förtvivlat rätt in i ögonen medan hans händer krampaktigt håller sig för bröstet. Under dem har en mörkröd fläck bildats.
”Liam…” Hans röst darrar och de kvidande små läten som lämnar hans strupe skär Liam i bitar. ”Älskade, fina lille Liam.”
Han lyfter en hand, lägger den darrande mot pojkens kind och krossar därmed hans själ, får tårarna att börja flöda fritt och hickande snyftningar att tränga fram.
”Jag älskar dig.” Liams röst är som ett barns. ”Jag älskar dig!”
”Jag älskar dig också.”
Nemos ögon sluts och handen trycks mot Liams kind, lämnar brännande märken av smärta efter sig.
”Nu dansar vi mot skymningen”, viskar han och sen faller hans hand under en tid bestående av en livstid, ner mot marken. När ljudet av dunsen når Liams ögon, trycker han sin pojkväns kropp intill sig och skriker som en varg; ett tjut av sorg mot den mörka himlen. Och i bakgrunden hörs återigen ljudet av skrikande sirener och kvinnotjut, men dessa når inte längre Liams öron. Istället kryper han ihop med ynglingens kropp i sin famn, böjer ner huvudet mot hans och snyftar fram:
”Ja, vi dansar mot skymningen.”

Halvtomt. Halvfyllt. En trögflytande vätska med en grön färgton och en doft som genast för minnena till forna tider. Ett dunkelt rum med slitet möblemang och en pojke uppkrupen i en nedsutten soffa. En pojke med svart hår, isblå ögon och ett fotografi i sin hand. Ett fotografi av skönhet.
Sakta reser han sig ur soffan, går ut på balkongen och ser upp mot den stjärnklara, mörka himlen. Och han ler. Sen tar han fotografiet av Nemo i båda händerna, och efter en kort sekunds tvekan river han det mitt itu. Sen fortsätter hans kamp att förvandla Nemos fotografi till ett pussel, kramar sen bitarna intill sitt hjärta och kysser dem tillsammans med slutna ögon.
”Min ängel.”
Sen släpper han dem; kastar dem ut i den ljumma sommarnatten och ser bitarna virvla runt i ett inferno av trasighet, för att sen börja slå sig samman och sväva iväg i natten. Och Liam lutar sig mot räcket, ser på dem under deras färd mot en ny början och känner läpparna dras till ännu ett svagt leende.
”Dansa med änglarna.”
Och medan han ser på bitarna som lämnar hans liv, märker en något större bit ut sig en smula extra. Och vänder vinden på den så kan man läsa om man kisar tillräckligt mycket: ”Liam <3 Nemo forever”
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
YouWillBeAMemory - 17 maj 10 - 21:37
jag vet inte hur många gånger jag läst den här..
gråter lika mycket varje gång.. så helt jävla underbar..
<3
VarEMinSocka - 10 feb 10 - 20:17- Betyg:
*snyfta och torka tårar* det här är den första novell som jag har börjat gråta så mycket att jag knappt har kunnat fortsätta läsa.

otroligt bra skrivet. Finns inget mer att säga
YourRomance - 4 dec 09 - 21:20- Betyg:
jag tror jag dog, typ bästa novellen ever! :O
aakwasweet - 12 jul 09 - 09:47- Betyg:
Det som många skickliga personer strävar efter lyckas du med
som en dans; att beskriva och beröra samtidigt. De två B:na
som bevisar att du lyckats!
amandisa - 10 jul 09 - 22:36
obeskrivligt
emptyreality - 7 jun 09 - 16:03- Betyg:
åh.
jag har inget vettigt att säga
som dom andra inte redan har sagt.
mina tårar typ flödar atm.

galet bra!
bexis - 3 jun 09 - 19:42- Betyg:
tårar... dom finns i mina ögon och på mina kinder!!
sandruskapuska - 8 maj 09 - 17:23- Betyg:
Shit. mållös
Du kan skriva, seriöst, jag ryser,klump i halsen, förvirrad, tårar i ögonen, spänd kropp.....
wow
InTheShadows - 6 maj 09 - 08:17
önskar att såna här grejer kunde hända mig.
fattar du vad jag menar? början alltså, så sensuell och beskriven otroligt detaljerad.
älskad under lidelse.
ojoj
kag tror jag läst denna typ 15 gånger nu.
kollar på den nästan varje dag.
så underbar <3
idantica - 28 apr 09 - 13:03
hjälp. rysningar över hela kroppen. jag blir berörd ända in, det här är så bra att jag inte finner ord.
InTheShadows - 25 apr 09 - 21:44- Betyg:
paaasionen är så underbar, det får en att vilja ha det sådär själv. <3
du är en höjdare på att beskriva allt.
PsychicPlay - 24 apr 09 - 18:08- Betyg:
jag gråter
jag ryser
jag skakar
pulsen ökar till 180, om inte 200.
& hjärtat bara skriker

detta var en av de vackraste jag nånsin läst.
det gick rakt in.
fattar du?
rakt fucking in, slog till hela mig, hela min själ.
hade jag stått upp hade den slått mig till golvet 100 gånger om.

fantastiskt.
vackert.
förstörande.

Du är helt jävla amaziiing på att skriva
& du är nog mästaren på att skriva om kärlek
(& saker som går rakt in.)

Jag älskar dig. *-*

(hade jag kunnat ge 100 i betyg
så hade du fått det.)
Mp3 - 24 apr 09 - 00:42
Herregud.
Den här var helt fantastisk.
Jag älskar den.
Den är grym.
Den är vacker.
Väldigt vacker!
åh.
_Live_life_ - 22 apr 09 - 19:28- Betyg:
Du är verkligen expert på att skriva om kärlek.
ditt sätt att skriva tar mig förfan ända upp till himmelen.
jag älskar det, dina ord, kärleken, känslorna, kaoset ohmy!
all skönhet du skriver om gör mig snurrig!
så vackra ord, sån känslofylld sanning, sån fruktansvärd smärta.

Du är min idol.
Madvis - 22 apr 09 - 19:10- Betyg:
;_; Du skriver så vackert. Och den här berättelsen känns så unik! Fantastiskt skrivet, jag satt klistrad och nu är jag mållös.
ImCrying - 22 apr 09 - 15:18- Betyg:
hjälp du gav mig hjärtklappningar genom hela novellen. från det första ordet till det sista. som de andra där nere.. de bästa jag nånsin läst! den bästa oneshoten.. herregud :'o


Liam <3 Nemo forever (L)
enannansak - 22 apr 09 - 14:53
Jag vet inte vad jag ska säga.
- Hur jävla bra som hellst.
Hallonglass - 22 apr 09 - 11:59- Betyg:
Verkligenverkligen sjukt bra! Jag har en klump i halsen, du skriver hur bra som helst.
notme - 22 apr 09 - 11:01- Betyg:
.. Nejnejnej, jag dör o:
LikeBefore - 22 apr 09 - 09:41- Betyg:
allså :O det här är helt fucking otroligt! förstå det! du är en gud! vet du, jag fastnade efter bara första raden! jag blev tvungen att skrika till min bror att gå härifrån för jag behövde läsa färdigt (det är min brors dator o han ville ha tillbaka den :P) allså gaaaahhh varifrån har du den här sjuka talangen?! du är sså helt otroligt dunder super bra! det här tog min själ! o du är så enormt bra! :D
ACROPHOBIC - 21 apr 09 - 22:24- Betyg:
LORDENS! :o! Detta var SKITBRAA
håller med föregående talare och himlans vilka fina ord du änvänder!
och den hära meningen "..och ställer sig framför honom så nära att deras hjärtan kan kommunicera med varandra". kärlek på den oki?
jajävlar, helt otroligt.
:D:D
Justmyfault - 21 apr 09 - 21:15- Betyg:
Fy fan vad bra, ett MÄSTERVERK!
har inga ord, kärleken och desperationen som strömmar ut ur orden känns så äkta
Och det är precis det som en bra novell ska förmedla.
Storslaget!
gbg_95 - 21 apr 09 - 20:21- Betyg:
!!! Wow, alltså den här var verkligen...wow!!
Den här oneshoten var så jävla underbar! Älskar sättet du beskriver på, och den här oneshoten var verkligen annorlunda, så otroligt fin!
Den här var verkligen en av dem bästa oneshoten jag har läst, älskar slutet!
Och du, jag förväntar mig mera oneshot från dig inom kort tid! ;)<3
fersure - 21 apr 09 - 20:09- Betyg:
Håller med Nemria, den var jättefin och nu vill jag typ gråta. :c
Du skriver hur bra som helst, omg. <3
NeMriA - 21 apr 09 - 19:44- Betyg:
;_;
shit. shit fan och helvete, jag tror jag dör på riktigt ;_;
DET HÄR VAR DEN BÄSTA ONESHOTEN JAG HAR LÄST I HELA MITT JÄVLA LIV!
ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅH ._.
jag dör. på riktigt. jag fick jävligt ont i magen.
du är gud, på riktigt.
<3

Skriven av
EMORAiNBOW
21 apr 09 - 19:25
(Har blivit läst 462 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord