Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Forum

Skriva-av-sig-tråd-den-behövs!

Hej, med tanke på att dom flesta här, skriver med hjärtat, och dem flesta dikterna är ganska sorgliga så fixade jag en tråd.
Här får man skriva vad man vill, och andra diktare kan ge tips av sina egna erfarenheter.
Och det är ju itne bara sorgliga saker som ska skrivas, det är även lyckliga saker, så nu kan vi skriva från misshandel till favorit glass, vilket som!
Så skriv av er! :D
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer
Intermezzo - 16 feb 16 - 19:48
Jag av alla människor har börjat fundera på om livet är något för mig.
LikeBefore - 10 okt 14 - 03:11
Han skriver och säger att han är tillsammans med någon.

Jag var väl bara ett tidsfördriv medan hans tomhet var stor eller alkoholen lagt sin slöja runt honom.

Men han var mer. En sol jag försökte nå, men inte borde fånga för olikheterna hade dragit oss isär igen.

Men jag ville försöka.

Och nu känner jag mig bara så jävla dum som trodde han ville någonting liknande. Som trodde att jag kunde vara speciell för någon.

Sakta försvinner mina bästa vänner. Inte bara han, utan fler. Och jag försöker nå ut, men jag är ju "den starka" som alltid klarar mig själv.



Just nu vill jag bara dö.

Men det blir väl bättre. Jag vet att jag är starkare än vad jag tror. Problemet är att andra inte vet att jag är svagare än de tror.

Jag behöver också kramar ibland. Någon som omfamnar mig och säger att allt blir bra.
LikeBefore - 8 feb 14 - 00:18
Och vart vänder jag mig då? Vart ska jag ta vägen? inte ens jourhavande kompis svarar.

Jag gråter sönder så fort pappa lämnar huset och spärrarna kan lyftas litelitelite.
LikeBefore - 4 feb 14 - 20:27
Jag har mått så bra. Ni anar inte. Varje dag har jag mått så bra.

Nu skulle jag kunna dö när som helst.

Var är meningen?
emoporr - 3 nov 13 - 20:45
Jag är sådär sjuk igen. In och ut på psyk. Har åkt in och sytt fem gånger på några månaders tid.
Skar mig just i benet. Ingen får veta.

Har avslutat två förhållanden på kort tid.
Med S, efter ett år och två månader och med I efter bara två månader.
Jag ska träffa Ö, bli aspackad och ta kokain.
Back to the drugs.
Drogerna förstår mig, det gör ingen annan.

Ska skära mig, knulla, supa, knarka och spy.
Jävla fittliv
LikeBefore - 10 aug 13 - 23:37
Har förlorat två personer nu under senaste månaden, två väldigt olika personer och förlorade på olika sätt. Min sedan så länge pojkvän är inte min längre. Och min sedan för alltid farfar lever inte längre.

Försöker hitta någonting stadigt i mig själv för så många andra personer faller sakta. Vem kan man gripa tag i om inte sig själv? Vem vet man håller förutom sig själv? Jag håller. Jag har hållit hittills och bör inte gå sönder nu.
LikeBefore - 10 aug 13 - 23:34
Tack farfar. För att du var så stadig i dig själv. Minnena är oändliga och jag saknar dig, precis som jag saknat dig alltid då vi inte setts på länge. Du har varit sjuk nu sista tiden så när jag har sett dig har det varit tungt, men du har fortfarande alltid varit där. Och en naiv del av mig har väl tänkt att allt blir bra igen. Nu är du borta. Och du är saknad obegripligt mycket.
LikeBefore - 20 jul 13 - 21:10
Jag känner mig så djävulskt borttappad och ensam
LikeBefore - 19 jul 13 - 20:11
Nu har vi gjort slut.
emoporr - 5 jul 13 - 21:49
Åh, herregud.
Jag är tillbaka på ruta ett igen.

Mitt sexmissbruk har återvänt.
Jävla ångest och saknad.
Och det sorgliga är att killarna inte förstår,
det är bara två förvisso, men de förstår inte hur det är.
De tror att jag vill ha någonting mer.
Kanske inte förhållande, men något mer än bara sex.

Jag saknar honom, så inåt helvete.
Börjar bli galen igen.
Försöker få en servitör att vilja ha mig, trots att jag är för ung för honom.
Varför?
För.Att.Jag.Behöver.Bekräftelsen.Och.Smärt an.

Och det är så jobbigt, för jag är inte ens lika skicklig som förut, jag framstår bara som desperat.
Jag vill inte ha någon som vill ha mig, jag vill ha någon som jag måste kämpa för att få.
Men jag vill inte det här!
JAG ÄR INGEN SLAMPA.
Kan människor... snälla, snälla, snälla sluta tro det?

Kan de inte bara inse att jag inte har någonting annat sätt att skada mig själv på, utan att bli inlåst?
Jag saknar Sebastian.
Jag saknar honom som fan.
Men det kommer aldrig fungera.

Jag vill och vill inte ha sex.
Tiggarflikkan - 21 maj 13 - 00:19
Tack Tiggarflikkan, för att du räddar vänskapen till en av dina bästa vänner. Du mår så mycket bättre då, och hon också. Det här är bra. Du borde göra sådant oftare.
Maadelen3 - 17 maj 13 - 01:16
är ena dagen arg varenda sekund och andra bara så otroligt uppgiven och trött. aldrig på bra humör även om jag låtsas rätt bra ibland. det här tär på mig och jag är så trött nu
LikeBefore - 11 maj 13 - 23:47
Jag smiter in här ibland. Vill låtsas att det finns någonting här för mig. Eller vill kanske bara trigga upp tomhetskänslor. Internet är hemskt. Fyllt av människor och aktivitet och ändå så ödsligt tomt...
Tiggarflikkan - 17 apr 13 - 23:34
Rickipickipirumparum dufårintetalivetavdig jag piskar ihjäl dig då.
Tiggarflikkan - 11 mar 13 - 23:01
Varför i all världen ersätter jag hela tiden beroenden, istället för att bli av med dem en gång för alla?
Sims - Datorn - Socker - Självskada - Ätstörning - Träning
emoporr - 28 feb 13 - 19:34
Jag önskar att du kunde ringa.
Du måste ju förstå
hur dåligt jag mår.
Tiggarflikkan - 23 feb 13 - 00:58
Har tänkt på att stänga av datorn och gå och lägga mig i ett par timmars tid. MEn jag saknar mina svenska vänner, min svenska familj och min svenska pojkvän på tok för mycket. nej, nu stänger jag av, så ka jag gå och träna bort allt imorgon bitti. Som om gymmet vore ett fint komplement till vänskap och kramar.
Tiggarflikkan - 23 feb 13 - 00:29
Så nära att förlora henne att det skrämmer mig. Det är ju min bästa vän. Snälla, lämna mig inte, jag tycker om dig för mycket. Förlåt för alla gånger jag gjort dig ledsen. Förlåt de gånger när jag inte vetat vad jag ska säga, skriva, för att det finns så många andra ord jag velat säga. Att jag allra helst hade velat ha dig ganska många mil närmare och kramat om dig när det varit svårt. Kunnat le mot dig på riktigt. Och nu, i ärlighetens namn, är jag lite arg på dig också. För det känns som att jag inte får någon chans. Eller är det för att jag inte tar dem? Är det för att jag tar dem, men misslyckas för att jag inte når upp till dina krav? Jag vet inte. Usch, det gör mig förvirrad. Vet inte vad du vill att jag ska säga längre. Vill säga allt som jag redan sagt tusen gånger om, men det räcker inte. Jag är tom på ord.
Hoppas att vi blir vänner snart igen. Jag saknar henne för mycket. Det känns fel att gå omkring och inte kunna berätta om allt för henne. Inte diskutera källsortering och livsproblem med henne. Inte ens få veta vad hon lär sig i skolan.
regnmoln - 18 feb 13 - 02:42
man måste komma ihåg att vara modig. man blir det inte av sig själv, man måste säga till sig själv att "jag ska komma ihåg att vara modig". man måste våga vara modig, bestämma sig för att vara modig.

jag ska komma ihåg att vara modig.
regnmoln - 16 jan 13 - 19:05
Det känns som att han har glömt mig.
emoporr - 15 dec 12 - 14:52
Tiggarflikkan: Åh, så glad jag blir över att höra det! Jag är glad att den har hjälp :)
Tiggarflikkan - 15 dec 12 - 01:24
Sådär, nu har jag visst spenderat en halvtimme med att spara nästan allt jag skrivit på den här sidan. Läst och kommit ihåg. Vissa saker vill jag inte tänka på alls, eftersom jag skäms över det. Eftersom jag vet med mig att jag hade mått mist lika bra utan den erfarenheten. Men det mesta känns ändå bra att ha kommit över. Och speciellt det faktum att jag har en del ljusglimtar nerklottrade.
Emoporr, du förstår nog inte (och inte jag heller) hur tacksam jag är över den här tråden. Som den har hjälpt mig - som den fortfarande kan hjälpa. TACK.
emoporr - 13 dec 12 - 21:25
Jag är så satans förbannad.
Har ingen aning varför, det är bara en obehaglig känsla av vrede och hat. Jag vill slå sönder något.

Hur slutar man vara arg?
Tiggarflikkan - 13 dec 12 - 00:39
regnmoln: Tack <3 Det är jag! (Till och från visserligen, men mest till.) Och du, sådär kan man aldrig låta för gammal för att säga. Öskar dig lycka till med honom i alla fall, oavsett.

Ingen kan få mig att må dåligt som hon kan. Efter snart tio år har jag fortfarande inte lärt mig. Inte hon heller.
Jag grät i söndags. Mitt på gatan gick jag, det var mörkt och kallt och kanske så snöade det också. Folk gick förbi och jag undrar om de såg. Jag undrar varför jag grät, för ärligt talat har jag ingen aning. Kanske en kombination av baksmälla, saknad, pms och alldeles för många undantryckta känslor? Vete sjutton om det ens var pms. Försökte komma på vilken människa jag behövde. En bra stund tog det innan jag kom på att det inte alls var någon i Sverige, utan min vän som jag känt i snart fyra mnader här i Tyskland. Hon som bor bara några gator ifrån. Som jag inte vågade kontakta just då. Men fy, vad jag hade velat krama henne just då. Efter ett tag ändrade jag mig och beslöt mig för att gå raka vägen hem och skypa med pojkvännen min istället. Ibland känns det som att det är det enda som kan få mig lycklig. Bara det att det är inte alltid jag inser det förrän jag väl sitter där.
För övrigt kan jag inte bestämma mig för om socker och alkohol är tillräckligt bra eller dåligt för att förtäras. Tror det är väldigt mycket ett i-landsproblem. Men det stiger mig åt huvudet. Verkar inte som att jag och matbekymmerslöshet går så bra ihop.
Maadelen3 - 10 dec 12 - 23:28
emoporr: vet inte. dock använder jag mig av alkoholen istället.


är trött mest hela tiden och humöret försvinner och jag övertalar mig själv om att jag mår bra och alla tror mig även fast jag djupt innerst inne trots allt inte är riktigt hel. alls.
emoporr - 9 dec 12 - 18:22
Jag har börjat ta droger igen.
Vackra piller.

Hur ska man göra för att världen blir vacker utan?
regnmoln - 1 dec 12 - 20:34
Tiggarflikkan: åh grattis till dig för att du gått ett år utan att skada dig själv! vilken otrolig prestation det är, var riktigt stolt!

Intermezzo: det finns så många sätt att berätta för någon. hitta en låt som beskriver, måla/rita något eller läs någons dikt som beskriver bra t.ex. eller gråt bara. om du känner att du vill berätta så tror jag det är viktigt och jättenyttigt för dig att göra det. han kanske inte förstår helt, men det kan ju vara bra att åtminstone sagt sånt där högt. lycka till.

och jag? jag vet inte. jag tycker himla himla mycket om en kille, eller får man kanske säga man utan att det låter jäääättegammalt? han är i alla fall tre år äldre än mig och jag tycker himla mycket om honom. men det känns som att han aldrig kommer se mig som något annat än en liten tjej som är kul att prata med ibland. det gör ont i hjärtat.
Intermezzo - 8 nov 12 - 21:16
Jag vill kunna berätta för Jonathan hur dåligt jag mår. Men jag kan inte ens få ut ett enda ord på papper.
Tiggarflikkan - 4 nov 12 - 23:36
Det är helt sjukt hur mycket jag saknar honom. Oftast går det ju. Det kan till och med vara lätt att förtränga hur mycket jag saknar honom. Men nu känner jag det i hela kroppen - saknad. Ska försöka övertyga mig själv om att det är längtan, det låter mer positivt.
Phyntan - 2 nov 12 - 16:58
Hon är lite av en pojkflicka.
Vacker som satan.

Alltid är hon där i mina tankar,
MariaMariaMaria,
Men Alla Rovdjur Inser Att - rädda ditt eget skinn.

Vi skulle förstöra allt
för varandra.
Livrädda barn.
Vi är livrädda barn.
emoporr - 28 okt 12 - 09:43
Inatt drömde jag om honom. Jag drömde om C.
Jag drömde att jag var i min skola och C ringde mig. Han sa att han var i Stockholm och han kom dit.
Han var som förr, inte snygg direkt, men charmig.

Allting kom tillbaka, alla känslor, ångesten efter rättegången.
Jag bad om ursäkt, frågade om han var arg. Om han någonsin skulle kunna förlåta mig?
Jag menar, jag ljög inte. Jag sa att det var frivilligt.
Det är bara det att, jag var så ung. Fjorton år bara, så det räknades som våldtäkt mot barn.

Och jag kysste honom,
hans mjuka läppar. Och jag var sådär fnittrigt kär igen.
Fina C, tänkte jag. Så sa han; "jag förstår inte hur du kan få mig såhär knäsvag igen. Dumma dig."

Och jag vaknade.
Funderade på att leta upp hans nummer, igen.
Fråga om han någonsin kommer till Stockholm.
Om vi kan ses någon gång.
Tänkte att jag måste vara beredd på att han är arg,
att han kommer vara lite elak, till och med.

Förlåt, C.
Förlåt.
Tiggarflikkan - 23 okt 12 - 22:51
Det är värt att vara borta så länge bara för att få komma tillbaka.
Tiggarflikkan - 1 okt 12 - 00:47
Nu har jag gått omkring i ett år utan att skära mig eller klippa mig. ÅHÅHÅHÅH fyyy vad jag är glad nu! Så stolt över mig själv!
Tiggarflikkan - 26 sep 12 - 23:34
Jag har blivit med sockerfobi. Vet att det inte är bra, men samtidigt tillåter jag mig själv att ha det istället för att kämpa emot. Det står faktiskt i jättemånga tidningar att det är farligt med för mycket raffinierat socker. Och så ger det sådana där hemska blodsockerdippar. Vid närmare eftertanke är det inte bara sockret i sig jag saknar. Det är mer det faktum att när jag får blodsockerdippar så tenderar jag att sakna dig. Och, ja, det känns hemskt. Det gör så ont. För det är så svårt att välja bort något eller någon. Jag älskar både dig och Tyskland. Jag älskar nog dig mer. Men Tyskland ... ja, det är mitt hem. Men jag känner mig hemma när jag är med dig också. Åh, det gör det så svårt. Förstår du då varför jag är så rädd för sockret? Det får mig att känna saker. Dessutom blir jag så äcklig utav det. Eller, jag känner mig äcklig. Men om du vore här så skulle jag nog kunna äta något sött utan att få så dåligt samvete. Utan att känna det där behovet av att jag måste springa av mig det direkt. Ja, det är så jag undviker sockerdippar. Jag springer när jag är för rädd för att känna saknad.
Fan. Jag älskar ju dig.
ProstheticHead - 10 sep 12 - 23:41
Forresten behover jag inte packa da hela mitt liv redan ar nerpackat.
ProstheticHead - 10 sep 12 - 23:38
Tack for att du tog bort all gladje idag. Tack for att du visar mig hur lite jag ar vard, nu slipper jag ju bete mig som en manniska och pa sa satt skamma ut mig. Tack for ditt hat, tack for din ilska, tack for att du finns och kan satta mig pa plats!
Du gor att jag vill do.
Tiggarflikkan - 10 sep 12 - 23:22
Sitter och känner mig lite halv. Lite mindre än halv. Fast inte obefintlig.
36 dagar.
emoporr - 6 sep 12 - 22:23
Inatt lär du gå bort.
Fina du, lilla gammelmorfar - som har blivit så gammal och sjuk.

Jag borde tänka positivt,
att du inte är rädd för att dö,
att du har levt så himla länge och att du har varit glad.
93 år är lång tid.

Men jag är egoistisk
och jag hinner inte ens att säga hejdå till dig.
Jag minns senaste gången jag var och hälsade på
och du var så pigg och glad.
Vi satt ute och pratade och kelade med Katta-Maja, åt pizza och skrattade.
Du hade så dålig hörsel, så jag var tvungen att skrika,
men det var så mysigt att vara hos dig.

Men nu kommer du till gammelmormor, fina du.
Det kommer att bli bra, för dig.
Men jag kommer sakna dig.
LikeBefore - 6 sep 12 - 21:52
det är så lätt att vilja gå tillbaka i mörker igen

men jag ska inte
ska inte
inte
emoporr - 4 sep 12 - 22:08
Jag skulle gärna vilja göra detta till en bok.
"Hjärtslitande" kanske den borde heta.
Eller: "Dumma ångest."
Jag vet inte.

Skulle dock inte få med allt och kanske skulle man dela upp det på ett flitigare sätt.
Kanske skulle ta allting från en användare och ha det samlat.
Varje person kanske borde ha en egen rubrik, någonting som har med det "problemet" som är jobbigast att göra.

Jag tror att det skulle bli bra.
Och svaren ppå saker - kanske man skulle kunna få med på den personens del av boken?
Jag har ingen aning.

Jag har fått influensan och livet är väl sådär.
Jag är kär. Ledsen. Det är jag, jätteledsen.
Och livet är sådär äckligt jobbigt igen, men jag ska be om ny medicin.
Jag måste ändra på allting så att allting återgår till det bra.
Mediciner hjälper mot allt, det har jag lärt mig.

Tiggarflickan: Det är klart att du klarar det! Så länge du tror på det (vilket du gör) så klarar du det. Du är stark, tro mig.
Om du har klarat dig såhär länge - är hösten inte alls lång tid. Det kommer gå bra.
Precis som Jakktar säger: Du är kunglig.

Xuvetyn: Det är lätt värt priset.
Kolla upp innan. Våra katter har varit extremt dyra - men ingen i familjen ångrar det, inte ens i en sekund.

Maadelen3: Det är klart att du är viktig. För många. Jag känner dig inte, men jag tvekar inte en minut på att du är allt för någon.
Och, vi alla har jobbiga perioder i våra liv - vilket du helt klart har upplevt, men de andra gångerna har du tagit dig igenom dem - precis som nu. Du kommer göra det.
Var stark. Våga.
Tiggarflikkan - 4 sep 12 - 00:13
Jakktar: Tack. <3 Du är kunglig, du med.
Jakktar - 29 aug 12 - 00:11
Tiggarflikkan: Klart du kan klara det! Du är kungligt bra ju!
Tiggarflikkan - 28 aug 12 - 22:54
September ut. Jag ska klara september ut utan att skära mig eller att klippa i min hud, trots att jag så innerligt vill göra det just. För klarar jag det, då har jag klarat ett år. Och då kommer jag känna mig så nedrans stolt.
Tiggarflikkan - 28 aug 12 - 22:21
Ser på Supersize vs superskinny kids, där det var en som lidit av anorexia sa att hon hellre ville ha "vanliga" problem som typ killproblem, än att lida av en ätstörning. Som om killproblem vore lättare att hantera än en ätstörning. På ett sätt vill jag hellre ha en ätstörning än killproblem. Ja, jag har hellre anorexia än problem med min älskling. Jag skulle kunna leva med ätstörning och honom - eftersom jag inte kan föreställa mig ett liv utan honom.
Fast vid närmare eftertanke. Om det inte vore för honom skulle jag f*n ha en ätstörning.
Maadelen3 - 27 aug 12 - 00:28
allting faller ihop och jag är arg, hela tiden. jag är så jäkla, jäkla arg jämt och ständigt att det rent gör ont inombords. jag vet inte riktigt vad som är in eller ut, eller heller vad jag ska göra för att må bra igen. jag minns inte ens hur man mår bra. det är tungt nu, och jag är trött.
jag är rädd att jag kommer förstöra mig själv ordentligt men jag orkar samtidigt inte bry mig längre, för ingen annan bryr sig heller. jag är inte viktig, jag har aldrig varit det. det bevisade han för mig en gång för alla - när jag trodde att jag betydde något och han visade mig hur fel jag hade.
äsch, jag vet inte längre och jag tror att jag snart ger upp.
Jakktar - 26 aug 12 - 16:47
Gertrud: Det är grymt att du kommit så långt, men kan du inte ha kvar dikterna och din användare?
Tiggarflikkan - 25 aug 12 - 01:15
Är så lycklig över att känna mig allt mer hemma i familjen.
men i övrigt så förgås jag av saknad. Hela jag känner mig som Saknaden. Alltså, jag trivs här, det är inte det. Det är bara det att jag skulle trivas ännu bättre - ja, allt skulle vara fullständigt och jag skulle inte önska mig så mycket mer - om Han var här med mig.
Jakktar - 19 aug 12 - 18:42
jag är på väg hem från en underbar vecka i stockholm. jag och min polare som inte är min syster har spelat gatumusik varje dag och överlevt på det. på kvällarna har jag knappt haft någon ångest alls, för tillsammans med henne och snubben vi bott hos har jag känt mig trygg. bara en gång, på en hiphopbattle på plattan har ångesten tagit över men då fanns plötsligt en hand i min och en arm i min. och det var okej.
vi har kunnat skämta och rofla tillsammans. vi kan hans kök utantill och vet var hallonsaften, honungen och rostbrödet står. jag har träffat lite nya människor och en jag kände sedan innan och det var awesome. och hela tiden har det känts bättre än jag trodde var möjligt.

jag har förälskat mig i betongen och suckat över invånare. saknat min hund, dansat i neon, fått beröm för musiken vi spelat, insett att det finns människor som kanske skulle sakna mig. massa random saker som format mig ytterligare.

(och den här texten är jätteogenomläst.)
Tiggarflikkan - 19 aug 12 - 00:04
Tiggarflikkan ska stå på egna ben nu men behöver någon att hålla handen.

emoporr: Oavsett hos vem felet ligger (om någon kan beskyllas), så är det bäst att tala med honom. Det är det nästan alltid. Som någon skrev i något annat foruminlägg om någon annan sak - det kan faktiskt stärka er relation.
Och jag tror också det här skulle kunna bli en bok. Vissa delar utav den åtminstone. Det finns så djupa saker här, eller rakt igenom ärliga, eller hur man nu ska förklara saken. Vilket jag också tycker är väldigt ... rörande att läsa om. Ja, det berör på något sätt. Som dagböcker så ofta gör. Dessutom är det ofta väldigt bra författat, vilket förmedlar känslorna än mer. Och det kan stärka andra som läser. Absolut. yp, känna stöd. Att det finns fler med likartade känslor och problem. För fy sjutton vad jag kan känna igen mig i det andra skriver här. Även om jag alrig läst igenom allt på en gång.
emoporr - 16 aug 12 - 16:39
Jag är så förfärligt kär.
Han är något av det bästa som har hänt mig och jag är så otroligt kär i honom.
Men någonting är fel,
det är någonting inom mig som skrapar mot hjärtat och hjärnan.
Bryt upp! Spring! Lämna, lämna, lämna! Det kommer inte sluta bra! Någonting är fel.

Och jag vill så gärna prata med honom om de känslorna,
jag vill berätta om min osäkerhet.
Men jag kan inte - för jag är rädd för att det är det som är felet.
Och, om han inte känner till felet... så finns det ju inte.
Om han kände till allting, så kanske han hade lämnat mig.

Jag älskar honom, men jag vågar inte längre.
En väldigt smart vän till mig har sagt många fina citat.
Såsom; "Alla människor kommer såra dig, lev med det. Bli en cynisk bitterfitta utan kärlek och vänner, eller bli sårad men försök i alla fall."
Och; "Att sväva på moln är att vandra på marken"
Och; "Att stå i ett blått skåp, behöver inte betyda att skåpet i blått i sig."
Och; "Antingen så lever man i en värld med jubelidoter, eller med människor som har en jubelidiot inom sig."

Han har rätt.
Men jag är rädd och mitt öde kanske är att bli en cynisk bitterfitta.
Jag vill inte älska.
Tiggarflikkan - 14 aug 12 - 21:27
Jag älskarälskarälskar Tyskland. Men förlåt Tyskland om jag är otrogen eller något, men jag saknar honom ändå så fruktansvärt mycket. Trots att det går bättre än jag trodde. Det här med att vara utan honom. Mina händer kliar efter att få hålla i hans händer, men så kommer barnen och spelar diamanten med mig och så är det lite bättre igen. Eller så vill jag mest ha honom nära, men då sitter jag där på en jättemysig italiensk restaurang och tänker att det här är ju Tyskland - ländernas Land, ställenas Ställe som jag bara älskar att få befinna mg i. Som jag nu är i. Svårt att inse. Och ja, jag saknar mina vänner, men då finns ju mamman här och snackar med mig om allt möjligt och det får mig att känna mig ganska hemma ändå. Som att jag hör till. Som att jag är välkommen. Ja, jag trivs här.
Men det vore ändå tusen gånger bättre om han var här. Med mig. Då vore jag ... fullständig.
emoporr - 14 aug 12 - 19:13
Xuvetyn: Nej, det var ingen riktad fråga. Men jag menar, även när människor faktiskt ställer frågor - så blir det inga svar. Ett syfte jag hade med denna tråd var faktiskt att kunna hjälpa varandra och så. Men, jag har faktiskt ingen aning om hur.
emoporr - 12 aug 12 - 16:32
Jag har också varit liten.
emoporr - 12 aug 12 - 10:27
Jag satt och läste igenom tråden.
Nästan hela, nästan, nästan, nästan hela.

Och det slog mig att vi har slutat försöka hjälpa andra, ge andra stöd och svar på frågor.
Sedan började jag undra... vilket av det som var bäst? När vi stöttade varandra, fanns där, peppade, pratade, tröstade... eller när vi helt enkelt bara skrev av oss, utan respons?
Jag tror att jag gillade när vi svarade på varandra.

Jag tänkte också på att detta skulle kunna bli en bok.
En sorglig bok, om många människors olika liv.
Dess lycka, sorg.

Jag skulle nog läsa den.
emoporr - 12 aug 12 - 01:32
Jag vill dö. Kanske inte på riktigt, egentligen. Fast ändå. Jag är inte alls glad, men ändå skrattar jag (helt omotiverat) så magen gör ont. Letar anledningar. Roligt skämt, någon snubblade på teve, tänkte på en väldigt hemlig sak. Älska mig, för i helvete! Krama mig. Koka te till mig, fråga hur jag mår. snälla...?
emoporr - 10 aug 12 - 19:56
Nous avons donc fait ce voyage,
Un après-midi d’Automne
Nous caressons des pieds la cime des montagnes
Et dormons l’un près de l’autre, main dans la main

Je souris désormais
Aux ciels gris de Septembre
Et flotte dans l’infini
D’une matinée d’Hiver
emoporr - 10 aug 12 - 19:40
"Döden lekte i en annan dimension den dagen"
Jag minns sättet du sa det på,
lite anklagande, sådär.
Lite sådär som om att;
"Du skulle ha gjort det en annan dag".

Visst, du har kanske rätt.
Men jag önskade ändå (lite)
att du sa det med glädje.
Som om att; "jag är glad att du lever."

Döden lekte i en annan dimension den dagen,
blott omedveten om det offer som begicks
det skinnet som blev räddat
och tårarna som fortsatte falla.
emoporr - 8 aug 12 - 15:25
Jag vet att du säger att det inte har med mig att göra,
inte mitt fel.
Men jag är inte dum,
jag är inte så dum.
Inte SÅ dum.
emoporr - 8 aug 12 - 15:24
Jag känner mig inte bra nog.
Jag vet att du säger att det inte är mitt fel,
att det inte ens har med mig att göra.
Att det är hjärnspöken.
Men hjärnspökena var inte
där innan mig.
De kom efteråt.

Vems fel är det?
Mitt, såklart.
INTEBRANOG
ALDRIGBRANOG
LITEHALVKORKAD
GANSKAHELKORKAD
INTETILLRÄCKLIGTFIN
LITEBRAIBLANDPÅLÅTSAS
INTERIKTIGTÄLSKBARPÅRIKTIGT

Jag hatar det här.
Älska mig! Låt mig vara bra nog,
för en gångs jävla skull!
Snälla..?
emoporr - 8 jul 12 - 17:28
Mitt ex hörde av sig idag.
Vi pratade en del.

Sedan skickade han bilder.
På oss. När vi kysser varandra, när vi skrattar... på oss.
Jag vill slå honom.
Jättehårt.
emoporr - 8 jul 12 - 11:43
Jag älskar honom.
Faktiskt.

Men jag kan inte säga det till honom, det är någonting inom mig som säger ifrån, skjuter bort. Ordet får inte komma ut. Jag får inte visa mig sårbar, får inte släppa in honom för nära. Men jag vill. Jag vill verkligen låta honom bli mitt allt.
Våga säga ordet. Han har sagt det till mig - och jag har sagt: "jag dig också" och han har sagt: "Kom igen, säg det! :D" och jag har sagt att det är kämpigt.
Han har sagt att: "om du verkligen gör det, så är det inte kämpigt, men det är okej! Du måste inte älska mig och du måste inte säga det, säg det när du är hundra procent säker! Det är okej!"
och jag har velat säga det, för jag gör det, faktiskt! Men jag kan inte.

Han är så bra, jag älskar honom.
Jag gör verkligen, verkligen det.
Min allra finaste, min allra, allra, allra finaste...
Tiggarflikkan - 29 jun 12 - 18:24
Jag saknar dig så fort du är längre bort än två meter. Vill a dig nära. Tror jag älskar dig. vill ha dig här nu. Så sjukt kär i dig. Älskar din ärlighet, din öppenhet, din humor, din kärlek, din kramar, dina kyssar, dina händer, när du stiger upp klockan halv sju på morgonen för att göra pannkakor på sängen åt mig, alla komplimanger du ger mig, allt du säger för att visa hur mycket du tycker om mig, ja, jag tycker om allt med dig. Jag är beroende av din doft. Sniffar den som om det vore något slags knark. Hatar att det bara var några timmar sedan vi träffades men att jag redan saknar dig såhär mycket. Och att vi inte kommer ses igen förrän på söndag. Sedan kommer det dröja mer än en vecka. Och allra mest hatar jag att jag kommer vara borta ifrån dig i flera månader i sträck när jag flyttar till Tyskland. Vet inte hur jag kommer överleva. Varför i all världen skaffade jag mig en pojkvän några månader innan jag blir au pair? Varför träffade jag dig nu? Hade önskat att du kunde följa med mig. För Tyskland är världens bästa land, tro mig. Problemet är bara att inte du är där. Och när du inte är här så känner jag mig så tom. Som om jag inte är hel, som att en bit av mig fattas. Och äntligen förstår jag innebörden av att älska någon så att det gör ont. Jag förstår varför par alltid vill vara tillsammans och varför det händer att man prioriterar bort vänner och familj. Jag älskar dem också, men jag är beroende av dig på ett helt annat sätt. Det är en annan form av kärlek. En känsla av att kunna stå och hålla om honom och önska att stunden varade för evigt. Tidigare har jag aldrig fattat det där, när folk skrivit att man önskade att stunden aldrig tog slut. Nu gör jag. Jämt och ständigt tänker jag på dig. Jag känner mig så trygg i ditt sällskap. Så utomordentligt lycklig. Hel. Ja, jag är hel med dig.
Jakktar - 26 jun 12 - 03:36
Osäker unge och bara sluta tyck om honom
Låt dig inte bli mer trasig nu Majset
Superman it is
Slit ut adamsäpplet
Våga flyga

Godnatt
Maadelen3 - 17 jun 12 - 18:34
jag hatar honom. jag hatar honom så jävla hårt just nu. VARFÖR gör han såhär? VARFÖR fuckar han med mina känslor?
tror han verkligen att det är okej att få mig att falla för honom och sen berätta att han kanske drar. what the fuck. fan. jag orkar inte. fan.
jag är så jävla dum i huvudet. så jävla, jävla dum.
jag fyller arton om en och en halv vecka och livet är mer skit nu än det någonsin varit förr och allting gör så jävla ont att jag bara vill lägga mig ner och dö, här nu pang bom. jag vill verkligen inte längre. jag orkar inte längre. FAN
Tiggarflikkan - 15 jun 12 - 13:08
Jag saknar honom SÅHÄR mycket.

Och han skrev att han älskar mig igår. Jag et inte om jag älskar honom än, men jag är sjukt kär i honom och tycker så mycket om honom att det gör ont. Vill ha honom här, nära.

Jag hade förresten somnat när han skrev det där om att han älskar mig. Skäms ganska mycket. Speciellt som han är på lajv och måste ha mobilen avstängd i ett par dagar och därmed inte kommer se mitt svar förrän dess. Men fy, vad jag saknar honom.

Men Cypern kommer bli åsum i vilket fall. Fast jag är sjukt rädd att jag ska bli så full att jag börjar hångla med någon annan. Skulle aldrig kunna förlåta mig själv för det. Tack gode gud att en av mina kompisar som ska med också precis har skaffat pojkvän så vi kan hålla varandra sällskap medan de andra raggar. Hoppas jag hittar någon intressant kompis där åtminstone. Och så blir det kul att prova massa ovanliga drinkar.

Och så kommer jag sakna honom lite till.
bluesky - 14 jun 12 - 00:55
Jag ser att du fortfarande är online. För att vara ett datageni är du just nu förbannat jävla dum. Om DU blev sur för det så fan heller. Fan heller. Du har ingen jävla rätt att vara sur. Om du är sur och nu ignorerar mig är du en jävla hycklare, okej?

agkhgsadfhgsadjfgdsaj förbannat jävla skit-
bluesky - 14 jun 12 - 00:30
FAN TA DIG
emoporr - 13 jun 12 - 22:49
Nej, nu skiter jag i allt.

Jag skiter i precis allting. Exakt allt. Jag struntar i om min mage är mjuk, om mina bröst är några kupor för stora, om människor finner mig attraktiv och framför allt så skiter jag i vad jag själv tycker. Orkar inte längre. Hatar allt. Alla. Allt. Allt. Allt. Allt. Allt. Allt.

Jag vill inte längre.
Tiggarflikkan - 6 jun 12 - 20:37
Så det är såhär det känns att vara kär? Satt och log på bussen hela vägen hem igår. Kan inte tänka för att jag bara vill ha honom här. Det jag ser fram emot mest på studenten är utsläppet, för att jag vet att han kommer vara där då. Förut var det flaket och champangefrukosten. Studenten känns så liten i jämförelse med honom. Och snart ska jag åka ifrån honom. Vill inte. Vill verkligen inte. Fast det är så klart jag ska åka. Au pair i Tyskland liksom. Hade velat dra med honom dit. Fast jag vet att det är svårt. han kommer ju plugga här i Sverige. Hoppas på att det blir Göteborg åtminstone, då blir det lättare att ta flyget och hälsa på honom. För vi kan väl inte göra slut? Usch, vilken hemsk tanke. Vill inte tänka på den. Inte för att vi väl är ihop än. Inte på riktigt. Vi träffades ju i torsdags. Eller fredags, typ klockan halv två på natten. Saknar honom nu. Vill sitta bredvid honom i hans säng, nära. Vad ont det kan göra att tycka om någon såhär mycket.
Mp3 - 2 jun 12 - 16:02
Jag är arg. Jag är så himla arg men det är först för någon dag sedan om jag insåg att det är arg jag är. Att det är därför jag gråter för lätt. Gråter för ofta. Kan inte bli upprörd för jag gråter. Kan inte tänkta på, får inte tänkta på då gör det ont ont ont.
Jag trodde jag var stark, att jag gått vidare och accepterat, men jag tar studenten nästa vecka och jag borde vara glad, men allt jag kan tänka på är att han inte kommer vara där. Han kommer inte få se mig. Han kommer inte finnas där för att göra mig så irriterad som ingen annan. Han kommer inte finnas där för att göra charader på en snötäckt väg i vintereftermiddagen. Han kommer inte sitta bredvid mig i soffan och titta på tv. Han kommer inte göra sin fula segerdans som gör att jag skrattar så mycket. Han kommer inte följa med in till stan för vår årliga syster-och-bror inhandlingsdag av kläder. Han kommer inte att få mig att le. Jag kommer inte få se honom le. Aldrig någonsin igen. Aldrig aldrig igen och jag är så arg för det.

Det har gått över ett och ett halv år nu och jag är arg. Så arg att jag gråter, jämt, hela tiden.
Tiggarflikkan - 1 jun 12 - 19:59
loggainloggainloggain
Maadelen3 - 31 maj 12 - 23:51
han är mer och mer frånvarande och ska tydligen inte ens komma i helgen. jag vet inte men det känns mer friendzoning nu than ever. och jag hatar det. så. jävla. mycket. kan han inte bara tycka om mig?
regnmoln - 29 maj 12 - 22:16
allt känns fint.
Tiggarflikkan - 21 maj 12 - 23:12
han är inloggad på facebook-chatten nu. Han skriver inte, tror inte han kommer skriva heller, men det känns nästan okej. Fast jag är inte säker på att jag vågar logga ut. För jag törs inte ge upp hoppet än, inte helt. Tänk om.
Fast jag vet ju att det inte kommer att hända.
Eller jo, kanske.

Och jag håller fast vid det där kansket som om det hängde i en liten skör tråd. Vill inte förstöra det.
Maadelen3 - 21 maj 12 - 16:54
livet är jobbigt och jag orkar knappt. usch
Jakktar - 21 maj 12 - 15:57
Och den här tråden är liksom hjälpsam för att man kan se alla andra...
Det är som att hitta någons dagbok men att man får läsa den också! Och det är liksom lite helande, på nåt vis.
regnmoln - 21 maj 12 - 14:29
tänkte också bara skriva och tacka. för den här tråden, den är så underbar och har hjälpt mig så mycket. tack!
regnmoln - 21 maj 12 - 14:14
de har gjort slut. och nu är himlen lite blåare än innan och det känns som att folk ler mer helt plötsligt.
mitt hjärta bankar och jag känner att det är nåt nytt som händer nu, det är nåt spännande och nytt och underbart som är påväg att börja.

den här gången ska jag våga satsa.
bluesky - 19 maj 12 - 01:28
dugörmigsågladochjagvillintelämnadignumenjagvå garintestannasålängevimåstetadetlitelugntäveno mjagintevill

jag litar inte helt på dig ännu, men gud, vill bara ha dig här hos mig
Tiggarflikkan - 18 maj 12 - 23:48
HAN SVARADE. Tack.
Tiggarflikkan - 18 maj 12 - 23:27
Kan han inte bara svara. Bara någonting. Han kommer förstöra min bal om han inte svarar. Eller ja, nästan i alla fall. Snälla, bara så att jag liksom vet. Vet att ... meddelandet har gått fram, eller något.

Fast jag fattar inte varför det är så viktigt att han svarar. Det handlar ju bara om att jag glömt mitt skärp hemma hos honom. Fsat nej, det är inte alls bara det. Det är det att ... jag hade hoppats på något mer. Hoppas fortfarande. Vill egentligen att han ska svara bara för att jag ska få en anledning till att träffa honom igen. För att människan som tog min oskuld inte ska bli ett jävla one-night-stand. Har ju aldrig riktigt förstått mig på sådant, och så gör jag det själv. Följer med en okänd kille hem, som har en bror som kör säkert 20-30 km/h för snabbt. Och det kändes bra. Det känns fortfarande bra. Men ... jag vill ju träffa honom igen.

Dock vet jag egentligen att det inte vore bra att inleda ett förhållande nu. Ska ju iväg snart. Jag ska till Norge och jag ska till Tyskland. TYSKLAND, för i helsike, jag ska bli au pair i en familj som verkar hur mysig som helst och har precis fått anställningskontraktet. Fy sjutton vad glad det gör mig! Då kan jag ju inte hålla på och ränna efter en kille som inte ens frågade efter mitt nummer. Som väl kommer glömma mig rätt snart. Han kanske redan har glömt mig.

Men han var väl också oskuld?


(Hm, borde kanske vara 15-årsgräns på det här. Fast å andra sidan så finns det ju en del saker som behandlar lite självdestruktiva saker som det borde vara 100-årsgräns på.)
emoporr - 11 maj 12 - 10:11
Jag ska få en hund.
En rottis, jag är faktiskt riktigt lycklig.

Jag har det jag vill ha nu,
min familj, pojkvän och snart en hund.
Livet är bra.
ibland.
ProstheticHead - 11 maj 12 - 06:17
Jag vill skara upp mina armar igen. Eller min hals. Onskar att jag inte fanns.
ProstheticHead - 11 maj 12 - 06:12
Jag vet inte vad mitt problem ar. Jag kan vara hur glad och lugn som helst pa dagen, men varje natt kommer angesten. Varje natt vill jag do.
Ar det har normalt? Jag har aldrig matt sa bra som jag gor nu, det kanske ar sa har det ska vara? Kanner alla sig sa har?
Jakktar - 7 maj 12 - 11:48
Tråden är kunglig, även om alla inte är över den 24/7.
Maadelen3 - 6 maj 12 - 18:11
jag faller för honom så otroligt jävla stenhårt och ibland verkar det som om han har precis samma känslor för mig.
fan.
fan att jag ska va så jävla osäker och feg. jag orkar inte med det här.
bara fan alltså.


emoporr - tråden kanske är död till och från, men folk behöver den ändå. det är tur att den finns här..!
emoporr - 23 apr 12 - 13:34
Jag saknar min bästa vän.
regnmoln - 15 apr 12 - 22:58
han är så fin och snygg och sådär som ingen annan kille är och jag drömmer om honom och längtar efter honom vill bara ha honom nära. fast han har flickvän och jag egentligen tycker sånt är vidrig, så önskar jag lite att han kunde vara otrogen med mig. eller dumpa henne för mig. tänk vad fint och sorgligt det skulle vara.
jag vill bara så himla gärna ha honom nära nära.
Tiggarflikkan - 13 apr 12 - 11:27
Sjukt. Helsjukt.
Maadelen3 - 13 apr 12 - 02:12
det är nästan pinsamt hur dåligt jag mår nu för tiden. borde jag inte vara glad? jag borde vara glad.
det funkar bara inte längre. visst, jag skrattar, är precis som vanligt, intalar mig själv att "nu mår jag bra" bara för att inse hur riktigt jävla skitdåligt jag mår och hur jävla patetisk jag är som mår såhär utan att någonting har hänt. jag har aldrig varit med om något tragiskt, jag borde vara lycklig.
jag borde vara lycklig.
jag är trött på att vara trött. trött på allt som händer och allt som inte händer. trött på mig själv och folk runt omkring mig. trött på mitt messed up liv där ingenting ändå händer och för att jag aldrig kan vara nog jävla bra för någonting.
så jävla trött.
men jag borde ju vara lycklig.
Jakktar - 25 mar 12 - 00:36
Jag har skrivit ett brev till future me.
Hoppas det är bättre då.

Om inte innehåller brevet ett fedt mordhot.
Jakktar - 11 mar 12 - 21:20
(Cheetah! *räckerupphanden* jag vet EXAKT :/ )
Jakktar - 6 mar 12 - 18:38
(Känner Edgars hjärtslag mot min fot och ska dricka kaffe för första gången på så länge. Tre långsamma och två snabba. Du-dunk.)
Jakktar - 5 mar 12 - 12:34
Och den där parfymen finns kvar någonstans i mig, jag känner den ibland. Känns som att den äter upp mig inifrån. Oklart varför.
Jakktar - 5 mar 12 - 12:33
Jag piggnar till men behöver ändå kaffe.
Vanligtvis dricker jag inte det, men känner att jag kanske borde göra ett undantag. Ligger efter med elva uppgifter och min tankeförmåga är på semester nånstans. Dricker tequila. Jag känner det.

Jag har ingen aning om hur jag ska klara "framtiden", i alla fall inte den närmaste. Jag är bara trött och pigg och saknar struktur när jag försöker tänka och det ger sig aldrig! Ypperligt läge att ligga efter med elva uppgifter.

Guldfiskminnet ger sig till känna och jag har ingen aning om vad jag just har skrivit. Det är helt sjukt. Jag är jättekissenödig men orkar inte resa på mig. Snart är det fisk med kall örtsås. Jag vill gymma, nu.

Drömmer jag fortfarande?
emoporr - 2 mar 12 - 13:10
Jag är rädd.

Rädd för allt.
Alla. För mig själv.
bluesky - 28 feb 12 - 00:31
Fan.Jävla.Skit.
emoporr - 22 feb 12 - 08:54
Idag kommer jag se henne igen.
Vid bästa fall så pratar vi med varandra.
Vid värsta fall vågar hon inte ens titta på mig.

Jag fyllde år igår.
Jag blev sexton år och jag vill inte leva.

För mig är det bara ett bevis på hur lite jag har åstadkommit.
Jag ska fortfarande ha behandling - jag är dysfunktionell, sägs det.
Min bästa vän kom inte till mig igår.
Även fast hon skulle ha sovit hos mig.

- hon hade inte tid.
Men jag har inte tid med det här, alls.
Inte längre.
Jag måste fan skaffa mig ett liv.

- hon måste bli min.
Men hur ska jag göra?
emoporr - 21 feb 12 - 09:00
Jag skriver idag igen.

Kan inte sluta tänka på henne.
Men jag är ju inte lesbisk..? Inte bisexuell heller... eller? Är jag det?
Hon har funnits i mina tankar enda sedan första gången jag såg henne.
Vi talade första gången igår och hon är så vacker.

Men... jag kan ju inte vara kär..?
Nejnejnej.

Jag känner henne inte ens.
Men... varför är hon i mina tankar, hela tiden?
emoporr - 20 feb 12 - 22:17
Jag tror på kärlek vid första ögonkastet.
Jag tror på det nu.
Jakktar - 30 jan 12 - 12:25
(Jag blir glad av Gertruds kommentarer)
emoporr - 28 jan 12 - 19:59
"Jag vill inte vara en i mängden, i huvudvärken dagen efter."
Det stod så i en dikt.
Och jag blev bara väldigt ledsen.

När ska någon älska mig?
När ska någon vilja ha mitt hjärta,
inte bara sex?
Jag vet inte.
Och jag orkar inte.
Tiggarflikkan - 2 jan 12 - 20:15
Jag vet inte hur många kalorier jag ätit idag. Och jag har inte fått panik än. Inte ens lite ångest. Det är stort. Fast jag är lite orolig, så klart. Men det kommer gå bra. Ja, det kommer det. Jag ska hålla mitt nyårslöfte, jag ska det.
Jakktar - 19 nov 11 - 16:17
(Vill inte var detta freak som ingen förstår sig på.)
regnmoln - 19 nov 11 - 01:46
längtar. efter något lite större, lite bättre, än det här.
emoporr - 12 nov 11 - 13:31
Har du någonsin känt badkarskänslan?
Känslan av komplett tomhet. När du sitter i badkaret, iskallt vatten strömmar ner från duschslangen och du känner inte ens kylan. Bara - tomhet.
Timmarna passerar och du noterar inte ens hur natten blir till dag. Dina kläder är genomvåta, men det spelar ingen roll. Ingenting spelar någon roll. Dina armar är uppskurna och din kropp är trasig, men det känns ingenting. Du känner ingen sorg, ingen glädje.
Ditt huvud är tomt. Inga tankar existerar. Du har inga känslor.
Och om du kände någonting överhuvudtaget - så skulle du inte bry dig. Det skulle inte spela någon roll.

Jag vill tillbaka till den känslan.
Det är så mycket lättare än sorgen, det är så mycket lättare att hantera allting efteråt.
Jag behöver ta en paus från alla känslor.
Men jag har inget badkar.
Jag har en dålig dusch. En dusch som man måste trycka på knappen nästan hela tiden. En sån där jävla institutions dusch.
Jag är så jävla trött på skiten.
Det enda ljuset i mitt liv är mina permisar.
Tiden som jag får spendera hemma, med min familj.

Det är helt sjukt.
Jag har inte bott hemma på tre år nu.
Och jag orkar inte.
Orkar inte.

Dessutom har jag blivit anmäld för misshandel.
Eftersom att jag sparkade personalen när de tog tag i mig. Jag bara sparkade, skrek, spottade och grät. Sparkade, sparkade, sparkade...
Jag ville inte att de skulle röra mig.

Är det så fel...?
Jakktar - 12 nov 11 - 00:09
Jag är så sjukt trött på alla omogna pojkar.
Närjag var liten trodde jag att man var vuxen när
man var 18-20 men damn vad fel jag hade.

(Och jag vill ha tillbaka min bror.)
ProstheticHead - 26 okt 11 - 14:04
Jag är så jävla dum i huvudet. Kan inte ens komma i tid till ett jävla prov.
Jag är misslyckad och jag fattar inte hur någon som är så idiotisk och ful som jag ens får fortsätta leva.
regnmoln - 25 okt 11 - 22:31
Det finns så mycket jag vill skriva ner men orden bara ramlar in i varandra och passar aldrig in stämmer aldrig överens med det jag känner.
Jag önskar bara allt vore lätt för en gångs skull.
kirakira - 14 okt 11 - 18:51
Hej diktaner.

Jag mår bra nu.

Hejdå.
ProstheticHead - 28 sep 11 - 16:09
FY FAAAAAAAAAAN vad jag är arg just nu.
Varför i HELVETE betalade du inte skulden när du fick det första brevet i april?!
Varför berättade du inte för oss? Varför stack du och lämnade oss till att ta skiten?
Varför är du så jävla barnslig, oansvarig och rent ut sagt HELT JÄVLA DUM I HUVUDET?!

JAG HATAR ATT DU ALLTID FÖRSTÖR ALLT FÖR OSS!
Porrkatten - 27 sep 11 - 02:35
Jag orkar inte må dåligt nu. Det har gått så bra, så länge. Jag vill inte hamna här igen.
Varför kan inte jag bara få betyda mest i hela världen för någon för en enda, jävla gångs skull? Jag vill inte komma i andra hand. På andra plats. Duger inte riktigt.
Kan jag inte få ett jobb så jag slipper vara utan pengar?
Kan inte bara allt få bli bra igen? Eller är det för mycket begärt?
Allt jag har gjort hittills för att göra det bättre har misslyckats. Jag är inte den som ger upp. Jag ger aldrig upp. Men nu känns det ändå så lockande. Jag orkar helt enkelt inte det här.
regnmoln - 25 sep 11 - 20:50
Jag vill inte vara såhär ensam mer.
bluesky - 17 sep 11 - 15:46
Jag saknar ingenting med den här staden.
LikeBefore - 13 sep 11 - 21:46
Mår
Inte
Bra

Någonstans
Dj_snuffe - 6 sep 11 - 23:05
Jag mår bra. Vägrar hamna i skiten igen. Hör ni det? Jag vägrar. Jag är för värdefull, jag klarar det. Ska bara repetera det för mig så jag själv tror på det.
Tiggarflikkan - 3 sep 11 - 23:10
Är det normalt att vilja vara överviktig bara för att få gå ner i vikt igen? Då skulle det vara okej att vara hungrig, då skulle det vara okej att inte äta och jag skulle slippa alla de där skuldkänslorna.

Kram på alla er andra <3
emoporr - 19 aug 11 - 22:13
Jag hade glömt bort den här tråden. Den här sidan. Men när jag låg förvirrad i min säng, osäker... livrädd. I starkt behov av någon att prata ut hos så kom jag ihåg. Tråden som jag skapade vid ett av de här tillfällena. Dock vågade jag inte skriva av mig, av rädsla. Tänk om någon läste, och förstod allt kaos.

Men jag måste få skriva nu... Måste.

Du får inte lämna mig. Jag ber dig.
Det är ju helt befängt! Förstår du inte det?!
Vi har ju varit tillsammans från första början.
Jag sitter med gråten i halsen och lyssnar på Lykke li - tonight
För du ska inte lämna mig, vi älskar ju varandra.
Även fast vi inte har pratat på så länge.
Jag har ju alltid vetat att du finns.

Fuck.
Jag
Orkar
Inte
Längre
Tiggarflikkan - 8 aug 11 - 12:18
Jag har ätit choklad. och jag var själv, och jag gjorde det själv, och jag överåt inte. Magen sväller och jag kan riktigt känna finnarna växa på mitt ansikte, men jag är lite stolt ändå. En sådan där wow-känsla.
ProstheticHead - 8 aug 11 - 00:19
Jag känner mig som en sådan jävla fangirl igen. Och jag älskar det.

tAVROS NITRAM <3
GaMzEe mAkArA <3
KARKAT VANTAS <3
Dj_snuffe - 6 aug 11 - 01:03
Ikväll/inatt är jag glad. Ville bara säga det. Och att livet kan vända närsomhelst, att ljuset i tunneln alltid finns. Förlora aldrig hoppet.
Tiggarflikkan - 6 aug 11 - 01:00
Jag ser på mina spinkiga ben och känner mig så fet. Det är fel. Jag måste inse det - det är fel. Jag måste äta. Men ajg äter ju? Ja, jag äter. Ibland till och med njuter jag av maten. Men det känns ändå fel. Jag vet ju inte hur mycket jag ska äta. Det känns som om alla kollar på mig, kontrollerar minsta tugga jag tar så att jag inte tar för lite - eller för mycket. Och då tar jag precis lika mycket som de andra tar, men då känns det som att jag tar efter och inte vågar vara självständig. Tänk om jag äter upp innan någon annan? Då glufsar jag ju i mig maten. Som ett jävla äckelfetto.
Nej, sådär får jag inte säga. Och så ser jag på mina smala armar som min vän sa inte bestod av någonting. Som bara var som två pinnar. Min andra vän sa att jag VAR en pinne. De har ju faktiskt rätt. Och jag vet ju att jag är för smal. tunn, som kuratorn sa. Och så äter jag. Och så blir jag fet igen, eller åtminstone min mage. Varför hamnar allt på magen? Min tjocka, feta, fula mage.
Tänk inte sådär. Ät normalt istället. Ät och håll käften. Mina takar måste hålla käften. Jag måste släppa kontrollen. Men det har jag ju? Men kuratorn sa att man inte ska göra som man borde, utan som man vill. Vad vill jag?
Usch, nu blev det svårt. Jag ve inte vad jag vill. Eller jo, det vet jag. Jag vill vara frisk och slippa bry mig. Jag vill inte vilja vara smal. Det där sa hon på Supersize vs superskinny förresten. Tyckte bara det passade så himla bra på mig. För jag vill ju gå upp, samtidigt som jag hatar (HATARHATARHATAR) när vågen pekar på ett större tal än förra veckan. Inte för att jag tycker om när den pekar på ett lägre heller. Då känner jag mig skyldig istället. Även om jag ätit bra den veckan.
Och mamma är på mig hela tiden. Det var länge sedan hon förstod mig nu. Men jag säger inte så mycket, så det kasnke inte är så konstigt. Eller lite säger jag ju. Ganska mycket som jag försöker förklara. Men inte allt, för då känner jag mig så himla skyldig. Skäms för mina känslor. Det var nog därför jag inte sa så mycket till kuratorn heller. Jag måste prata. Varför gör jag inte det?
Vad vill jag egentligen?
Dj_snuffe - 31 jul 11 - 23:04
Jag älskar och jag hatar dig. Det är verkligen så.
HATAR HATAR HATAR DIG. (och älskar dig).
Jag blir galen av det här. Av att du är så jävla underbar och så jävla hemsk på samma gång. Du förstörde min sommar men gör min dag. Har ingen som helst koll på hur jag ska hantera det.
Tiggarflikkan - 31 jul 11 - 22:41
(Min alldeles-för-smala-men-som-ändå-inte-får-bli-s törre-kropp)
Tiggarflikkan - 31 jul 11 - 22:40
Och hela min lilla kropp fylls av saknad
LikeBefore - 18 jul 11 - 22:56
e n s a m h e t
v ä r d e l ö s h e t

(borde sluta känna så här. har ingen rätt till det. fan)
Tiggarflikkan - 3 jul 11 - 23:48
Gertrud: Tack. Och lycka till, du också. <3
Tiggarflikkan - 22 jun 11 - 23:00
Så det är så det går till när man blir tvingad att gå upp i vikt. Ska på vägning nu med jämna mellanrum. Om jag inte blir bättre så läggs jag in på ätstörningsklinik. hur jag reagerar på det förstnämnda? Med kyla. Tar avstånd från det, låter det bara hända. Försöker äta mer. Ibland vill jag, ibland vill jag inte. Jag åt tre smörgåsar till frukost i alla fall, då blev jag stolt över mig själv. Annars är det bara två som gäller. Men jag vet inte om jag kommer kunna klara av att se talen på vågen stiga. Fast jag vill verkligen (VERKLIGEN) inte in på någon ätstörningsenhet, så jag har inte så mycket att välja på. usch?
Tiggarflikkan - 20 jun 11 - 15:14
Gertrud: Åh, vad roligt för dig! Det kommer gå bra på det nya jobbet, det tror jag allt! :) kram!
ProstheticHead - 31 maj 11 - 22:50
Hur fan ska vi lösa det här? Om vi inte kan få bidrag så kan vi inte stanna i det här huset och om vi inte kan det så vet jag inte vad vi gör. Jag har en massa alternativ, men jag vill inte behöva bestämma vad vi ska göra. Jag vill bara att någon säger till mig "vi gör så här nu, det löser sig, oroa dig inte".
Jag vill inte. Jag vill sova.
LikeBefore - 31 maj 11 - 21:27
Blev svartsjuk
Blev arg
Blev tom
Blev ledsen

(sjung en liten sång om min bortgång)

Vart vänder man sig när allt gör ont?
Tiggarflikkan - 30 maj 11 - 16:07
Varför är det så svårt att inse att man gör fel? Jag har gjort fel. Jag vet det nu. Jag har insett det, så då är det bara att rätta till det, rigt? Men huyr fan ska jag rätta till det? Jag mår så himla dåligt. Har gjort det hela dagen. Är det ajg som är dålig? Nej, jag duger som ag är. Mamma sa det till mig imorse. Jag hade velat prata med någon, men jag är seriös när jag säger att jag har ingen jag kan prata om det här med. Ingen. Jag har en hel massa vänner, men det vore att svika andra om jag pratade med någon. Allt skulle bara bli ännu rörigare. Även fast det skulle kännas helt underbart just då kanske.
Nu har jag sagt för mycket. Jag ska bli fet. Fast det var inte det det här inlägget handlade om. Bara det faktum att jag gjort fel. Så jälva fel. Förlåtförlåtförlåt för att jag har gjort så fel. Hur ska jag rätta till det här nu då? Tiggarflikkan, vad har du gjort? Varför kan du inte bara säga nej? Men det kändes ju så rätt just då. Jag vet, men det är fel. Vad är skillnaden mellan rätt och fel? Åh, vad var det saga skrev i någon dikt, något om att rätt och fel bara gör något för de som är rädda. Är jag rädd? Oja, något så otroligt. Jag som vill vara modig. Men jag är väl modig. Egentligen.
Jag är inte van vid att hantera sådant här.
Dj_snuffe - 27 mar 11 - 16:48
Jag mår bra. Allt går bra. Jag ska börja ta tid med skrivandet igen. Tack för allt.
<3
LikeBefore - 9 mar 11 - 20:11
snällasnällasnälla låt mig behålla honom. jag gör fan vad som helst, bara jag får ha kvar honom. bara han vill ha kvar mig. snälla gör att han inte lämnar mig. jag behöver honom. snälla. snällasnällasnälla.
Drawen - 24 feb 11 - 18:27
Varför blir jag sjuk precis när jag börjat gymma? Onödigt
Tiggarflikkan - 24 feb 11 - 16:33
Varför får inte jag vara vacker?
Tiggarflikkan - 22 feb 11 - 22:52
Tabu.
Men tänk om jag ... TABU.
Får inte säga något på grund av TABU.
Trots att jag ... TABU.
Men jag kan inte bestämma mig för om det där tabut är bra eller dåligt.
LikeBefore - 15 feb 11 - 22:37
AJ! FAN JÄVLA AJ!

Det gör ont!
Det gör så förbannat jävla ONT!
regnmoln - 18 jan 11 - 22:19
det är nästan läskigt hur lätt jag blir lurad av dig. i flera månader har jag pratat med nära&kära om hur fruktansvärt du har behandlat mig och alla har sagt samma sak: "prata med henne, hon kan inte göra så. prata med henne". mebn jag har inte vågat.
och nu hade jag bestämt att no more skitsnack. nu ska jag fan säga till dig.
och sen så kommer du och är den där gamla underbara fina vännen som jag saknat så länge och längtat efter så himla länge. och jag tänker att jag kanske överreagerade, att jag inte behöver säga något nu för nu är du ju ditt gamla jag igen. men vad händer sen? du kommer och är en total jävla idiot igen.
som en jävla film. det är ju seriöst patetiskt att jag inte kunde förutse vad som skulle hända. herregud.

jag hatar dig. jag hatar dig för vad du har gjort med mig. jag har blivit så feg och rädd och svag och det är ditt fel.
jag hatar att du är så fin ibland att jag tycker det är okej när du trampar ner mig, mosar mig totalt.
Madvis - 30 dec 10 - 00:04
Varför kan jag inte bara GÖRA någonting?
Jobba på mina projekt, göra läxor, skriva, lämna kommentarer, chatta på MSN, göra klart videos, ta en promenad, ringa en kompis, vad som helst bara jag inte slösar dagarna med att göra ingenting. Och ändå gör jag det. Snart är lovet slut och vad fan har jag gjort egentligen?
Och varför bryr jag mig inte?
Tiggarflikkan - 19 dec 10 - 13:45
Jag måste sluta stänga in mig själv.
Tiggarflikkan - 8 dec 10 - 19:50
Ibland tänker jag att om han inte var den han är, så skulle jag vara kär i honom.
LikeBefore - 5 dec 10 - 21:47
Hålet sliter sönder mig
LikeBefore - 19 nov 10 - 23:25
jag vet inte var jag ska vända mig. ingen känns trygg, så det får bli här igen. inte ens dagboken eller bloggar på anonyma sidor fungerar. inget känns tryggt. det skulle hjälpa emd smärtvapen nu, låta allt rinna ifrån mig nu. men jag kan inte. jag kan inte och får nog egentligen inte. kanske går dte att gömma. kanske kan jag undangräva all smärta och alla skrik. men mörka ringar, skakiga händer, svindel och blodsprängda ögon är svårt att gömma. jag orkar inte det här. jag vill inte någonstans eller någonting.

kanske blir det inte mer än så här...
emoporr - 13 nov 10 - 16:15
Jag är kär.
Det är mitt största problem, att jag är helt galet kär.
Folk brukar förvänta sig att det ska vara att jag har LVU, att jag är inlåst. Att jag har haft drogproblem, alla våldtäkter, att jag blivit misshandlad av min egen bror.
De förväntar sig att jag ska må dåligt över min ångest, mina självskadebeteenden.
Men jag mår dåligt över att vara kär.
Jag mår dåligt över att han gång på gång sviker mig.

Men mest av allt är jag trött på att gång på gång förlåta honom.
Acceptera det.
Jag älskar honom. Jag älskar honom verkligen.

Fast jag tänker inte säga det till honom, vill inte att han ska vara kapabel till att såra mig.
Så jag biter ihop.
För det spelar ju ingen roll vad han gör.
Han kan ändå inte såra mig.

Men i hemlighet, sitter jag och gråter.
För att vi inte kommer träffas den här helgen heller.
sol_vatten - 12 nov 10 - 16:39
Jag spricker snart, men det är omöjligt för mig att berätta detta för mina nära och kära. Jag är kär, så fruktansvärt kär. Men han är sju år äldre och förlovad.
Vi har träffats i smyg i 1 månad. Och döm mig inte, jag har redan så pass stor ångest.
Men att äntligen lyckas finna sin kärlek efter så många års olycka gör att jag inte kan släppa denna killen helt.
Han säger också att han är kär, att de har det dåligt. "Han leker" är era första tankar antar jag, men han är inte sån. Han är världens finaste person och gör allt för mig. Han ringer mig och sms och vill ses hela tiden.
Men vi har bara känt varandra i en månad så därför vågar han inte riskera sitt förhållande.
Dels har de varit tillsammans 4 år, bor ihop, delar ekonomi, han pluggar hon jobbar, alltså är det hon som fixar alla pengar.
Han måste ta ett stort kliv om han ska byta stigen han nu går.
Jag vet egentligen inners inne, eller jag tror, att jag inte har någon chans.
Att jag bara blir kärare och kärare och tillslut kommer jag bli krossad när han inser att han inte kan hålla på såhär.
Men jag är så kär, vi har det så bra. Men skolan börjar gå dåligt för allt jag kan göra är att grubbla över honom & mig. Överanalyserar allt. Hoppas för mycket. Vad hoppas jag på egentligen?

Släpp mig helt eller håll mig hårt. Folk säger det. Jag vet att jag borde sluta med detta.
Men det är så svårt. Kärleken sätter spärr på alla hjärnceller.
Idioti. (vet inte varför ja skriver detta, är på totalt nere på botten)
Madvis - 9 nov 10 - 16:54
Han är en jävla skithög. En otrogen jävla lögnare som jag bara vill hata och hata och hata.
Men jag kan inte. Jag kan inte känna någonting. Hela min värld faller samman men jag bara känner mig tom och likgiltig i min lilla bubbla. Det är som om jag tänker "Om jag inte känner glädje behöver jag inte heller känna smärta", så jag bara stänger av. Jag kan ligga i sänger i flera timmar och bara stirra ut i ingenting. Ibland sover jag också för då slipper jag känna som om jag slösar tid och bara närmar mig döden.
Jag tar på mig för mycket arbete, tänker att "det kan jag göra senare". Men det kan jag inte. Jag hinner inte. Måste gå och lägga mig och dö i sängen tills jag inte känner någonting eller mitt liv passerat förbi.
Jag vet inte om jag vill dö eller leva, orkar helt enkelt inte bry mig.
LikeBefore - 7 nov 10 - 21:48
vill bara släppa allt.
släppa allt nu.
och jag är så nära att göra det att jag skrämmer upp mig själv till tårar och alldeles för snabba hjärtslag.

(men imorgon är det ju skola. det får man inte missa...)
emoporr - 3 nov 10 - 21:40
(tomt)
LikeBefore - 31 okt 10 - 02:22
Håller krampaktikt kvar vid hopp om en framtid och en möjlig lägenhet.

Tack Tiggarflikkan<3
Tiggarflikkan - 31 okt 10 - 00:28
Gud vad jag älskar att leva!
Jag skänker lite levnadsglädje till alla er där nere också. Hoppas ni kan ta emot den. <3
LikeBefore - 30 okt 10 - 02:14
kvävande självmordstankar
emoporr - 27 okt 10 - 18:49
Jag vill flytta hem.
Orkar inte ha LVU. Orkar inte bo på behandlingshem längre.
Jag vill hem.
LikeBefore - 26 okt 10 - 00:03
hittar inte meningen och allting smärtar. alla ord smärtar så mycket. all frånvaro smärtar så mycket.
jag ösnkar så djupt, så starkt, att su ska ringa och fråga hur jag mår, berätta att du ska rädda mig nu coh hålla borta allting som jag vills kada mig själv med, psykiskt och fysiskt. vill ha dig knackandes på dörren och ligga i din famn. men det går inte. det kommer aldirg går.

(när jag är tunn som luft är jag nästan perfekt)
emoporr - 24 okt 10 - 15:10
Jag dör lite grann.
Är så extremt jävla kär.
regnmoln - 10 okt 10 - 22:26
jag vill inte bli ensam.
Ifos95 - 6 okt 10 - 23:01
åh gud han är så fin och underbar på alla sätt och vis att jag inte vet var jag ska ta vägen. han är perfekt på alla sätt och vis och det enda problemet (felet) är elin. idiotiska, dumma, säkert jättetrevliga och jätteunderbara flickvänselin.
jag faller isär, krossas, försvinner, ramlar och går sönder på alla sätt det går.
snart får jag inte se honom på ett halvår. sex jävla månader ska jag klara mig utan det där leendet som får mig ur balans och den där blicken som gör mig knäsvag. kanske är det bra. kanske kommer alla de här patetiska känslorna försvinna (knappast).
om elin fortfarande är flickvänselin om ett halvår ger jag upp. då måste jag inse att nej, aldrig, aldrig aldrig kommer världens underbaraste människa se mig som någon annan än "hon som jobbar på golfklubben"
Tiggarflikkan - 30 sep 10 - 00:23
Jag önskar jag kunde tala om för hela världen hur bra Marianas Trench är. Önskar att det fanns någon som visste hur underbara häromkring förutom jag. Önskar att de fanns på Spotify eller att man i alla fall kunde köpa någon skiva från dem. Men dessa kanadensare är nästan helt okända här i Sverige. Men gud så bra de är. Jag tror de är bättre än Kent till och med. Bättre än Depeche Mode och Rammstein och Amy Diamond också.
MARIANAS TRENCH <3
(Jag tror jag förstår lite granna hur alla Justin Bieber-fans känner sig nu.)
emoporr - 26 sep 10 - 01:13
Jag tror inte att han är kär i mig.
Inte som jag är kär i honom honom.
Aldrig som jag känner för honom.

Isåfall skulle han prata med mig nu, eller?
Han skulle väl sitta och skicka sms till mig nu när han kan?
Han skulle väl antagligen skriva på msn?
Han skulle väl överhuvudtaget försöka?
emoporr - 25 sep 10 - 00:55
Jag är så kär i honom.
Och vet ni en annan sak? Jag är jävligt trött på att bo på p12:or och familjehem.
Han gör mig så galet kär så jag knappt kan låta bli att längta till hans trea i skogås.
bluesky - 22 sep 10 - 17:08
Jag är så ledsen att jag förlorat dig som vän, och att jag måste vara den som avslutar vänskapen. Det har gått utför så länge nu, jag orkar inte bråka med dig längre, jag orkar inte känna mig helt fel när jag är med dig. Du får mig att känna mig fet, ful, konstig, jag är aldrig bra nog runt dig, jag måste kämpa. Allting jag säger är fel, allt jag tycker är fel. Jag har ingen rätt att klaga någon gång runt dig. Det är bara ditt liv som är fel, bara du som räknas. Att mitt liv varit ett helvette också spelar ingen roll, för det är bara du som räknas.

Och när jag sa det där till dig i somras, att om jag skulle bli gravid nu så skulle jag behålla barnet, och du kollade på mig och sa "då skulle jag tvinga dig göra en abort"... Någonting inuti krossades då. Jag ville att du skulle acceptera det, något jag känner så stark för. Dina egna värderingar spelar ingen roll när det kommer till min kropp och min framtid. Att du skulle förråda mig om jag skulle vara i den situationen, om du skulle döma mig och lämna mig... Det fick mig att inse att du inte är min vän. Det är bara du i våran vänskap.

Sedan dess gick det bara nedför. Du höll aldrig med om något jag sa.

Tillslut kom det fram.

JAG är en bitch. Jaha. Okej.

Hejdå, bitch. Kan inte fatta att jag slösade 5 år på dig.
LikeBefore - 21 sep 10 - 00:40
Får det gå åt helvete nu? Kan jag få gräva ner mig så djupt att ingen någonsin hittar mig igen? Jag hittar inte ljuset längre. Jag förstår inte det här. jag förstår inte mig. inte människorna runt mig. inte det sociala spelet. inte något spel. inte världen. blod... jag tänker på blod. jag förstår det, det är ett av de få sakerna som jag förstår.

(skäms din jävla idiot. ditt liv är ju för fan perfekt. håll käft och le. dö får du göra en annan dag)
Intermezzo - 30 aug 10 - 22:52
Börjar gråta vilken sekund som helst. Känner mig allmänt ensam och saknar allt jag velat försvinna från och nu lyckats med. Jag saknar mina vänner, dom där vännerna som alltid var med min sida och fick mig att känna mig värdefull. Men det betyder inte att jag tycker mindre om dom på den nya skolan. Men mina vänner från min hemstad är så speciella, inser jag nu.
Alla säger att jag kommer vänja mig, till och med jag säger det. Men jag känner hur något inte stämmer. Jag trånar efter att få vara med mina vänner igen. Ringer dom hela tiden utan att veta vad jag ska prata om. Bara för att få höra deras röster. Deras lyckliga, skämtsamma och alldeles underbara röster som får mig le över hela kinderna.

VAD FAN ÄR MITT PROBLEM?! Jag vill gå på den nya skolan, men jag vill ha alla mina vänner på den skolan när jag vet att det är omöjligt.
Allt är så...ensamt. Jag har vänner på den nya skolan, men inte som förr.
Fan.
bluesky - 26 aug 10 - 17:25
Irriterar mig på allt. Mina kompisar bara retar upp mig, det är en kompis som jag inte kan hitta någonting positivt med längre :/

OCH DEN JÄVELN SPOILADE BOKEN. Seriöst!? Jag bad om inga spoilers, och så skriver h*n en JÄTTE spoiler. VAFAN!?
bluesky - 22 aug 10 - 21:57
Även om det går bra i skolan nu, så får jag fortfarande ångest av den. Jag började i Onsdags, och nu känner jag mig så där apatisk igen. En automatisk reaktion?

Sitter på mitt rum nu, ORKAR ingenting. Vad ska jag göra? Jag kan inte gå igenom ett till år där jag är helt apatisk i flera veckor. Det går inte.
regnmoln - 6 aug 10 - 19:44
samtidigt som jag vill bli liten mindre minst så vill jag bli stor större störst och bäst av alla i hela världen. samtidigt som jag vill skrika till honom att han är å jävla vacker så vill jag bara sitta på en stol och bara titta.
jag funderar på om jag kommer bli ensam i höst. jag tror jag kommer bli det. jag tror att folk kommer glömma bort mig och att jag kommer växa ifrån de jag svor att aldrig växa ifrån. att jag kommer hamna mitt i mellan folk, inte vara den överst i kontaktlistan på vem man ska ringa när man har tråkigt, roligt eller bara vill prata. att jag inte ska känna mig trygg med någon, att jag ska känna mig fel och obekväm. att allt det som jag hela mitt liv varit så rädd för, kommer att hända på riktigt.
jag önskar jag var en sådan, som inte tänker alls.
Tiggarflikkan - 15 jul 10 - 23:59
Jag vill också umgås med någon i sommar. Någon jämnårig. Men varför är alla borta? Varför har jag inte de andras nummer, varför bor de riktigt fina människorna så långt borta? För jag vill prata med någon. PRATA, sitta på något café och dricka kaffe och bara prata. Eller det behöver inte vara något café. Men NÅGOT liksom. BLÄ. Hoppas diktaträffen blir av. Då finns det något fint att minnas med sommaren.
Tiggarflikkan - 8 jul 10 - 02:01
Nostalgikväll. Nostalgi är att minnas gammal ångest och gammalt självhat, och att inse att det är förbi nu.
Ifos95 - 3 jul 10 - 21:36
jag vill bara vara ensam, gömma mig i mitt rum och aldrig komma ut. samtidigt som jag vill prata med någon som verkligen förstår. jag behöver min storasyster. fy fan vad jag behöver henne just nu.
helvete med allt. bara åt helvete med allt. nu gömmer jag mig och hoppas att känslorna inte hittar mig.
Dj_snuffe - 20 jun 10 - 17:13
Jag slutar aldrig förvånas över hur jävligt människor kan bete sig, speciellt mot mig. Det finns två människor som jag behöver just nu. Och en av dom verkar ha glömt bort att jag finns.
Ifos95 - 19 jun 10 - 00:57
nej, nej, nej. jag klarar inte av att du är på andra sidan jorden (känns det som fastän du bara är i Prag) och har hur roligt som helst.
jag vill ha dig här, nej jag behöver dig här. du är min storasyster och jag behöver dig här. att prata med mitt i natten om allt, verkligen allt. det som jag inte kan prata med någon annan i hela världen om.
du vet mer om mig än någon annan. jag behöver dig. hur fan tänkte du att jag skulle klara mig utan dig?
Ifos95 - 18 jun 10 - 00:43
jag kan inte sluta tänka på honom. han är överallt. och jag är patetisk.
slår vad om att han inte ens vet vad jag heter.
Tiggarflikkan - 13 jun 10 - 23:27
Jag vill inte ha sommarlov. Vill inte. Nör jag äntligen hittat någonstans där jag känner mig trygg, och så måste jag vänta en hel sommar på att få komma tillbaka. Nästan så att jag ångrar att jag fick en så bra klass, men bara nästan. Kan det inte vara augusti snart?
Hon kramade mig föresten när vi sa hejdå. Åh vad det för mig glad.
Dj_snuffe - 28 maj 10 - 22:26
JAG ÄR RÄDD.
JAG FUNKAR INTE.
JAG TÄNKER FÖR MYCKET.
ALLT ÄR GRÅTT.
JAG ÄR LEDSEN, MEN JAG ORKAR INGENTING OCH INGENTING ORKAR MED MIG.
Madvis - 9 maj 10 - 01:22
Tiggarflikkan: Tack för att du skriver så, jag brukar inte hata mig själv, men den dagen hade allt bara gått åt helvete. Tack för ditt uppiggande svar, du är också helt underbar :)
Andastyst - 9 maj 10 - 00:16
Jag vet inte om jag lever.
Jag tänker och dagdrömmer så mycket att jag inte kan skilja på
något längre, och jag har slutat lyssna på allt och alla utom musik för
det känns inte som om något spelar någon roll.
Tiggarflikkan - 4 maj 10 - 21:33
Madvis:
SLUTA. Bara SLUTA tracka ner sådär på dig själv. Du är ingen råtta bland möss, och om du vore det - så än sen? Du är fortfarande BRABRABRA och gud så vacker du är! Skit i vad du är intresserad av och vem bryr sig om vad du ogillar - du är fortfarande totalt grym! Och nej, du kanske inte kommer överens med de i klassen. Men finns det något du kan göra åt det? såklart det finns. Det finns det alltid. Varför måste det till exempel vara tjejerna i klassen du ska umgås med? Måste det vara den klassen överhuvudtaget?
Och glöm aldrig att du är helt underbar. Då blir jag arg.
Madvis - 3 maj 10 - 14:55
Återfann den här tråden, är så glad att jag mindes den för jag behöver verkligen skriva av mig (om ni ursäktar).
Låt det komma ut i cyberrymden att jag har dagdrömt om att döda Henne. Dagdrömt om att bara ta en kniv och hugga i hennes mjuka kurvor och öppna djupa sår i hennes kött. Jag vet att det aldrig skulle kunna hända - heck, jag klarar inte ens av att kolla på doktorsprogram på TV så hur fan skulle jag kunna ta livet av någon? - men bara så ni vet att tanken slagit mig. Hon är en av de där människorna som huvudkaraktären i "Vigilante" kallar "Idioterna". Idioterna, de där jävlarna som flinar äckligt och bara finns till för att irritera oss intelligenta människor här i världen. Jag hatar Henne. Ändå är hon min enda vän, vilken ironi va? Hon sitter och klagar på sin perfekta figur när vi båda vet att det är jag som är den fula av oss, jag som är den feta och äckliga. Nej, hon är äcklig. Hon pratar och pratar och lyssnar aldrig på mig när jag vågar yttra mig i hennes närvaro. Äckliga människa, äckliga hycklare. Du är ytlig, och lat dessutom. Jag är också lat, men jag är inte så äckligt öppet lat och korkad som du är. Du klagar på att du har så mycket att göra i skolan, vet du vad som skulle hjälpa mot det? OM DU FUCKING GJORDE NÅGOT PÅ LEKTIONERNA DIN IDIOT.
Och sedan har vi mig själv. Ha ha, jag är nåt jävla skämt som Gud gjort när han haft tråkigt. "Låt oss se vad som händer när vi sätter en råtta bland mössen, ser hur den anpassar sig", jävla lustigt gud. Jävla lustigt.
Sant, jag har fyra vänner - fyra vänner som numera har nya vänner och inte behöver mig längre. Jag svär, om jag dör nu kanske de inte ens gråter, och varför skulle de? De tyckte redan från början att jag var en irriterande liten skit som bara snackade om en massa manga, TV-spel och böcker och annat som de fullkomligen struntade i. Jag hoppades på detta nya gymnasium, jag hoppades att jag också skulle hitta de där perfekta vännerna som delade samma intressen som jag. Men vad hände? Jag hamnade i en klass full av perfekta människor, perfekta småflickor som gillar Twilight, spelar fotboll, klär och sminkar sig enligt mode och som inte har en aning om vad "A clockwork orange" är för någonting och som tycker att Xbox är någonting korkat deras pojkvänner spelar när de inte är där hos dem och knullar. SNÄLLA SKJUT MIG.
Och så har jag inget annat val än att vara med Henne, låtsas att jag faktiskt bryr mig om att pojkvännen hon varit otrogen mot varit otrogen mot henne (haha din jävla b*itch).
Jag tror fan jag kommer vara ensam hela livet. Jag kommer aldrig ha en grupp vänner att spela xbox med eller kolla på BRA filmer med (Nej, New moon är ingen bra film för TWILIGHT SUGER! Jävla äckliga dokusåpsskit med glittrande vampyrer och stela karaktärer).
...
Ja, haha, jag tror jag är så jävla mycket bättre än alla andra, men vet ni vad? Jag önskar jag gillade Twilight, jag önskar jag gick i fotboll, jag önskar jag klädde och sminkade mig efter mode och jag önskar jag hade en pojkvän som spelade xbox när han inte knullade hos mig. För då skulle jag kanske slippa vara så förbannat ensam hela tiden.
Dj_snuffe - 24 apr 10 - 21:54
Han ser ut som en Håkan Hellström i yngre form, och han får mig att vara sådär härligt barnslig. Dansa fram genom göteborg, sjunga högt i skyn och hälsa på okända människor. Han är så grymt fin.
Tiggarflikkan - 20 apr 10 - 21:30
Måste vara lycklig måste vara glad lelele skratta inte tänka negativt fokusera på det positiva jag är brabrabra duktig vacker trevlig rolig.
Fast ibland vill jag tillbaka till ångesten. Men jag får bara inte.
Tiggarflikkan - 16 apr 10 - 17:50
Världen, ta hand om er
emoporr - 4 mar 10 - 12:42
Det börjar om igen.
Jag är efterlyst.
Östergötland.
Stockholm.
Och alla hatar mig.
Mamma och pappa vill inte ha mig.
Det gör ont.
Och det skrämmer mig.

Men ingen förstår ju.
Ingen alls, ingen kommer någonsin förstå.
Jag blir så rädd när de tar allting ifrån mig.
Jag behöver mina vänner.
För att överleva.
Men jag har dem inte kvar.
Tiggarflikkan - 1 mar 10 - 19:23
Gertrud; Vet du, sådär tänkte jag också för ett tag sedan. Ett år tidigare var jag rädd för lyckan. Jag var liksom inte van vid att hantera den, jag ville ha min ångest och mitt mörker. Det var JAG. Och jag ville itne vara någon annan.
Hur som helst råkade jag ge en vän löftet att bli lycklig. Jag ångrade mig givetvis efteråt, men gjort var gjort. Till sommaren skulle jag bli Lycklig. Jag som inte hade en aning om hur man gjorde. Var inte världen byggd på olycklighet?
Så kom sommaren. Jag skulle tvinga mig själv till att tänka positivt.''Jag är bra, jag är fin och totalt underbar'' tvingade jag mig själv till att tänka. Helt ärligt så mådde jag illa de första dagarna, veckorna, jag tänkte detta. Tyckte att det var så totalt fel. Men vet du? Efter ett tag hjälpte det. I augusti hade jag tre dagar i rad som jag mådde BRA - vilket var rätt otroligt med tanke på mina övriga två dagar i början av året som jag kunde kalla må-bra-dagar. Och det var bara en sådan wow-känsla över det. Jag var till och med stolt över mig själv. Jag, som hade hatat mig själv, levt på ångest- och panikattacker, en självdestruktiv och nedvärderande person som tidvis haft självmordstankar. Hon - Lycklig? Tja, jag mår inte lika bra nu som då. Men på hela taget kan jag säga att jag mår okej åtminstone. För lite mer än ett år sedan var det ovanligt med mer än ett äkta skratt per vecka.
Jag tror du också kan klara det.
LikeBefor, även du kan göra det. Inget mörker ska få kväva någon.
LikeBefore - 25 feb 10 - 17:03
Nu ska jag upp. Jag ska uppuppupp!
Om jag mår "stabilt" i höst så får jag börja på waldorfgymnasium i uppsala, jag villvillvill! mörkret skulle bara våga förstöra för mig nu...
Tiggarflikkan - 24 feb 10 - 19:35
Ja, nu ska det bli bra emoporr!
emoporr - 23 feb 10 - 17:24
Just nu känns det ganska bra.
Det kanske, kanske, kanske blir bra nu?
Ja. Förhoppningsvis.
Tiggarflikkan - 16 feb 10 - 15:45
Just nu lever jag på längtan. På lördag kväll kommer jag leva på glädje och på söndag på saknad. Sedan lever jag inte så mycket längre.
Det känns som att alla går förlorade nu.
Fast lördag är ju ändå rätt stort. Jag ska få se Rammstein live då och det kommer bli så underbart!
emoporr - 15 feb 10 - 17:39
JaneEyre_love: Jag också. Vi kan tröstäta, typ.
Chokladpudding och scrubs eller något. Det är tröstande, faktiskt.
*kram*
JaneEyre_love - 15 feb 10 - 17:25
Jag vill ha tillbaka mina vänner, mina riktiga vänner.
emoporr - 15 feb 10 - 17:06
Jag fyller år på söndag.
Och det bokstavligt talat dödar mig.
Jag vill inte, jag vill inte, jag vill... Inte.
Det kommer göra så ont. Alla glömmer det alltid.
Varje år.
Varje gång.

"21 februari."
"Vad är det då?"
"Agnes födelsedag."
"Jaha? Är det? Jaså... Hm, är det inte 25 idag? Oj, jag glömde visst. I år igen, haha. Jag får väl säga förlåt."
"Haha, jo men det löser sig! Hon är ju så van nu, den lilla flickan."

Ja, jag är ju så van nu. Jag har ju blivit van vid att bli bortglömd.

"Mamma, jag fyller år imorgon."
"Jaha! Var det imorgon?! Nämen oj då... Fööörlåt, lilla hjärtat! Förlåt mig!"
"Äh, det är lugnt. Jag är van nu..."
"Jaha, så bra då."

Men jag bryr mig egentligen inte om födelsedagen.
Jag bryr mig inte om
tårtan
presenterna
sången
kramarna
gratulationerna.

Jag vill bara att ni minns mig.
Det är inte just dagen jag bryr mig om, det jag BRYR mig om är att ni säger att ni älskar mig. Att ni behöver mig. Att ni saknar mig. Att ni verkligen är glada för att just jag föddes.

Men ni minns inte ens en enda dag.

"Jaha, är det på söndag?! Ojojojoj! Det hade jag visst glömt bort!"

Det är den där känslan.
Den där känslan utav att vara hon.
Hon som flera veckor innan hon fyller år påminner allihopa, men som ändå får ställa sig upp och skrika "HALLÅ, JAG FYLLER ÅR IDAG".
Hon som sätter sig i hörnet och gråter.
Hon som alltid får frågan "varför är du så ledsen? det är ju din födelsedag!"
Hon som alla alltid glömmer bort.

"Jaha! Var det igår du fyllde år? Haha, jahaja... Förlåt mig, men jag glömde visst bort det!"
LikeBefore - 14 feb 10 - 15:11
Jag blev världens rikaste.
Änglasyskon och älsklingprinsessa
släpp mig aldrig
<3
LikeBefore - 1 feb 10 - 21:55
undra om jag kmr kunna få ur mig hur självmordstankarna är nära att styra mig när jag träffar hon på bup imorgn.
LikeBefore - 31 jan 10 - 21:14
villintevillintevillinte

(skulle jag inte vara så rädd för att mamma ska förbjuda mig att åka till änglavännen om jag skulle berätta hur jag mår så skulle jag berätta och be om att få bli inlåst någonstans...)
LikeBefore - 29 jan 10 - 23:07
jag tror läkaren har glömt mig. han har nog ingen mer idé på hur jag ska börja må bra. mamma kmr bli besviken, hon ville nämligen bevisa att jag kan, med homeopatmedicin. nu är jag en svag människa, mamma kmr bli så äckligt besviken. hon har nog glömt allt jag sagt till henne. om hur jag mår.

jag har självmordstanakr varje dag, minst 2 ggr. berättar jag det kmr jag inte få åka till änglavännen. då orkar jag inte mer.
Dj_snuffe - 19 jan 10 - 19:31
EMMA (till lilla dumma mig själv alltså) SNÄLLA LEV DITT LIV OCH SKIT I VIKTEN.
LikeBefore - 19 jan 10 - 17:32
Jag faller tillbaka nu. OCh jag lurar mig själv att demonerna kommer ta mig ifrån allt det här. Jag vill viska att jag är lycklig nu, men jag tror inte man är lycklig med självmordstankar.

(jag tror dig inte)
Tiggarflikkan - 6 jan 10 - 18:24
Nej glasbubblan du är stark. Du klarar at stå emot sådant dumt. Du ahr gjort det förut och kan göra det igen. Så det så.
Gertrud, vi kan spy på psyket tillsammans (Y)
Ta hand om er båda!
glasbubblan - 6 jan 10 - 13:19
jag vill bli smal igen. jag vill gå ner i vikt igen. jag vill så jävla mycket och jag kände mig mycket tryggare invirad i en blå landstingetfilt. jag har bara druckit te idag. duktig flicka. ska äta sen, lugna lillebror men han åker till kompis = spy. känna bra och läskigt. jag har inte spytt på över ett halvår. (är ju frisk..) jag vill inte vara. vara över huvud taget. och nu skriver jag bara en massa trams. kanske måste baka tills jag går sönder igen. det blir bra. massa bakat. konstiga saker. bröd. vadsomhelst bara inte skära. det är egoistiskt att skada sig själv när det bara är lillebror hemma. han kan inte köra till akuten elelr plåstra om. mamma och pappa är i stockholm idag. hjälp mig att rädda mg. aj.
Tiggarflikkan - 3 jan 10 - 23:15
Ibland kommer det en längtan. Den förträngs ganska snabbt, försvinner och jag tror att det är en illusion. Men jag vet inte. Ibland vill jag. Rött på mitt skinn.
Men jag har överlevt det där nu. Det har jag väl?
Tiggarflikkan - 1 jan 10 - 15:58
Och jag skickar den största kramen som någonsin skådats till ala er där nere och jag hoppas och tror att 2010 ska bli det bästa året någonsin. Det ska ni också göra, för har man hopp så har man också chans att få det till sanning. Så det så.
EnJulia - 31 dec 09 - 22:54
jag vill snacka med honom
men han hör ju aldrig av sig
jag vill snacka viktiga saker
som rör både honom och mig
som rör framtiden
som rör oss
men inte hör han av sig
men ändå så sitter jag vid msn
hela natten lång och väntar på
att han ska logga in
gaaahhhhhhhhh
Marinettdockor - 31 dec 09 - 19:10
Okej, låt mig leka lite emo nu.

Jag saknar min mamma.
Hon dog i cancer för tre månader sen.
Det kom liksom som en chock, ena dagen så låg hon i sjukhussängen och sa "jag kommer hem snart, jag börjar bli frisk." och nästa dag ringer läkarna och säger att hon är död.
Och det som sårar mig mest är att jag trots allt gjorde vad som helst för att oroa mamma, för att ge henne någon slags kaotisk känsla utav att inte vara där, att inte finnas. Och jag minns att hon alltid låg där och grät, tog tag i min hand och sa "Anja, snälla, sluta nu. Jag har ingen möjlighet att komma hem."

Jag vill så gärna be om ursäkt för hur jag gjorde, jag vill be om ursäkt för alla tabletter jag har stoppat i mig, alla gånger jag supit mig så full så att jag inte kan bära mig själv på benen, alla gånger jag stått och stirrat in genom sjukhusfönstret, in i hennes ögon och först cigaretten till munnen enbart för att visa henne att hon inte räcker, att hon aldrig har räckt till. Jag vill be om ursäkt för alla samtal hon har fått om att jag är inne på något nytt psyk, jag vill be om ursäkt för alla möten hon har lyckats ta sig till och där hon har fått höra när jag berättar om våldtäkterna, om knarket, om alkoholen och om hennes cancer.
Mamma, förlåt.
Jag älskar dig.

Mitt nyårslöfte är att jag ska förbättra mig, att jag ska börja om på nytt och bygga upp det jag hade sönder, och mitt nyårslöfte är att jag aldrig någonsin ska låta någon göra så som jag gjorde mot min mamma mot mig. Och mitt sista nyårslöfte är:

Jag ska gå på din begravning, mamma.
Jag ska läsa en dikt för dig på din begravning.
Och jag ska (för en gångs skull) inte visa mina ärr så alla ska förstå hur dålig du är.
Jag ska vara vacker.
Och jag ska berätta hur underbart bra du var, jag ska berätta att du räddade mig, lilla mamma.
Tiggarflikkan - 31 dec 09 - 16:19
Jag kommer sakna 2009.
Tiggarflikkan - 29 dec 09 - 21:44
Det blir för mycket. Och min kämparstyrka och motivatoin börjar sina. Övergiv mig inte nu.
LikeBefore - 28 dec 09 - 20:54
det gör ont
jag vill ha dom
jag vill ha det som jag inte ska ha
och jag vill ha det

aj
LikeBefore - 18 dec 09 - 20:26
massor av kramar <3
JaneEyre_love - 17 dec 09 - 12:16
Gertrud: Känner samma där..
LikeBefore - 16 dec 09 - 23:24
jag vill inte jag vill inte jag vill inte!
fatta det!
jag
vill
inte!
vill inte...
Tiggarflikkan - 14 dec 09 - 21:45
Åh vad jag blir glad nu emoporr!
Och Gertrud, ta hand om dig.
LikeBefore - 13 dec 09 - 23:14
emoporr, åh. glad för din skull :)
verkligen <3
massa kramar till alla
emoporr - 12 dec 09 - 20:19
Åh, gud vad jag är lycklig!
Herregud, får man bli kärare?
Det läskiga är att det har blivit på så otroligt jävla snabbt.
Det var som att den där lilla kyssen var allt som behövdes.
Och sättet han väckte mig på, gitarren i handen och hans ljuvliga stämma som sjunger "i'm yours".
Kan man bli lyckligare?
Och han är min.
Han tillhör mig.
Dante är bara min.
Min zebrapojke.
Han tillhör mig och ingen annan.

Jag är för glad just nu.
emoporr - 11 dec 09 - 20:54
Tänk dig en pungspark. BangBang!
Ganska ont va?
Tänk dig små vita, jämna och spetsiga tänder mot kuken.
Tänk dig hur någon skär sönder dig, så lite, lite, lite i taget.
Börjar med benen, och sedan kinderna, och sedan börjar kniven vara överallt. Inne i dig. I hjärtat. I hjärnan. För nära, alldeles, alldeles för nära. Sådär äckligt.
Och tänk dig, små vita vassa nålar igenom dina läppar, din tunga, dina stämband, tänk dig betong i munnen så du inte kan skrika, så att du inte kan berätta hur jävla ont det gör.
Tänk dig en pungspark med stålhetta. BangBang!
Ganska obehagligt va?
Tänk dig minnesluckor dygnet runt. Tänk dig att all lycka måste försvinna, enbart för att det är lycka. För att du inte får vara lycklig. Tänk dig flåsande ångest mot hjärtat.
Ganska obehagligt, ganska smärtsamt, ganska sorgligt, inte sant?

Tänk dig hur den du älskar krossar dig.
Och ber om en(miljoner) ny(a) chanser.
Och du kan inte annat än att med tårar i ögonen, krypa ihop i personens famn och säga "jag älskar dig, älskling. Lämna mig inte den här gången? Lova mig det. Svik mig inte. Krossa mig inte. För jag står inte ut."
Och svaret är som vanligt;
"Jag älskar dig också, och jag lovar!"
tänk på lyckan som sprider sig i hela kroppen, lyckan utav att vara älskad. Men ändå hör du skriket i huvudet; "tro inte på en till lögn, det är sveksveksvek! Hör du det? Låt inte munnen bli full av betong igen, gör det bara inte!" men tänk att du väljer att ändå stanna kvar och känna doften av ångest.

Tänk dig en pungspark.
En träff, precis där det gör som ondast.
Jag vet hur det känns, för även vi tjejer har en pung. En jävla kuk. Vi alla har det. En osynlig kuk. Bara för att vi också ska veta hur det känns.

Och allt jag säger är:
Aj, aj, aj, aj.
Vill han bli min igen?
Vill han älska mig?
Vill han?
Jag vill.
Frågan är bara;
Kan någon utav oss, allvarligt talat?
emoporr - 9 dec 09 - 19:10
Jag vill inte längre.
Det här börjar spåra ur.
Det skulle aldrig bli såhär förstört och trasigt.
Det var aldrig meningen.
Det var ett skämt, från början, jag drev.
DrevDrevDrevDrevDrevDrevJagFuckingDrev.
Men det tog över mitt liv, tills någon raderade henne.
Fast hon är tillbaka.
Och hon pekar finger åt mig, hon finns där dygnet runt.
Och hon är med överallt.
Hon är jag, jag är hon. Vi är samma.
Det var meningen att jag bara skulle hämnas.
Skulle peka finger åt människorna som förstörde folks liv.
Men jag blev en utav dem, istället.
Jag satt med ett leende på läpparna och pekade finger åt dem allihopa.
Åt de som inte förtjänade det.
Och sen försvann hon, och jag slapp henne i månader.
Hade inte en enda tanke på henne.
Men på tre sekunder:
"Hon fejkade någon brud som hette Cassandra, palla liksom."
och allting rasade.
Jag ville bara hämnas. Ville ge de personer som bokstavligt talat krossade mig en pungspark.
Men jag gav mig själv en.
Jag slet ut mina egna inälvor, och blev en utav de personerna jag föraktade.
Jag blev som de. Jag blev Cassie. Hon tog över mig.
Och jag sårade de personerna jag älskade. Jag krossade även de personerna.
Gav dem en pungspark och pekade finger åt dem.
Och nu är hon tillbaka.
Och hon vill hämnas. Hon vill sparka sönder alla pungar i hela världen,
för hon säger att även vi tjejer har en osynlig pung.
En osynlig jävla kuk som går att sparka och bita sönder.
Och jag instämmer, för så många gånger som någon sparkat sönder min egna så vet jag.
Livet är en jävla pungspark.
Och det värsta är att... Jag gjorde det värre.
För mig själv och alla andra.

Frågan är: Kommer någon, någonsin förlåta mig?
Tiggarflikkan - 6 dec 09 - 16:06
Ta hand om er underbaringar <3
LikeBefore - 3 dec 09 - 22:09
som*


jag orkar inte kämpa mer. det får räcka med att jag fortsätter att andas.
LikeBefore - 3 dec 09 - 17:20
man mår om man mår, säg inte förlåt för det Jenny <3
*kramar*
honheterjenny - 1 dec 09 - 22:26
jag. tror. jag. dör.
Förlåt om jag gör alla deprimerade.
Men det är så jag känner,
psykiskt
Tiggarflikkan - 1 dec 09 - 21:49
Åh, nu blev jag också glad cheetah! :D
Och emoporr, äntligen vet jag någon vars dikter jag kan läsa. Det är så frustrerande att inte kunna läsa forumet att det känns som om jag läst allas dikter på hela dikta nu. Nästan, av de aktiva i alla fall.
LikeBefore - 1 dec 09 - 20:46
cheetah, vad underbart det låter :) <3

emoporr, jag har inte sett att du lagt upp någonting nyyt :S jag måste ha missat det, jag ska genaste kolla :)
och du är inte dålig, du är jätteduktig på att skriva, verkligen. och det är inte alls patetiskt.

kram <3
emoporr - 1 dec 09 - 20:43
Jag börjar känna mig dålig.
Jag kan inte skriva längre.
Jag får inte ens kommentarer.
Och det kanske låter patetiskt, men jag lever liksom för det.
Och... det finns inte ens någon som läser. Det sårar.
Typ.
Tiggarflikkan - 27 nov 09 - 23:34
Det är frustrerande. Jag har förbjudit mig själv att gå in på forumet här på dikta (med vissa undantag, däribland detta). I onsdags började det. JAg tänker inte ge upp, det är inte det. Jag har itne den sortens personlighet. Men när man har läst nästintill vartenda foruminlägg i ett och etthalvt års tid är man liksom beroende. Dikta är min trygghet, forumet ingår i det. Hur hade jag då tänkt mig att klara mig från det?! Det är nästan enklare att undvika hela dikta då. ''Bara'' att undvika att gå in på sidan. Men forumet!? Det är det första jag trycker på när jag går in på dikta, det jag kollar när jag inte har något att göra, det jag kollar när jag är som mest upptagen med någonting, det som får mig att le, att tänka efter, att gråta (eller okej, jag erkänner - forumet har väl inte fått mig att gråta än). Att gapskratta, det är det som har lyst upp många ensamma kvällar. Och nu hade jag tänkt att dissa det? Vad tror jag om mig själv? Nog för att det kanske var bättre förr, men detta är underbart nog osm det är! ÅH vad jag blir irriterad!
(Viket världsligt problem om jag jämför med er andra. Förlåt för det. Ta hand om er! <3)
LikeBefore - 27 nov 09 - 23:28
undrar hur länge det skulle dröja innan folk glömmer mig om jag försvinner
LikeBefore - 25 nov 09 - 23:00
jag orkar inte inatt
andra nätter kanske
men inte inatt

kanske försöker jag i alla fall
men just nu gör det bara ont
LikeBefore - 4 nov 09 - 23:48
jag gråter floder. det känns som om tårarna aldrig tar slut och som om dom "dåliga" tankarna aldrig tar slut. jag vet inte ens riktigt vad som är dåliga och vad som är bra tankar. är det dom dåliga tankarna som säger att jag måste leva, att det finns en väg upp. eller dom dåliga tankarna dom som påminner mig om hur nära jag har till ett ställe att dö på, hur lätt det är för mig att bara ge upp? är dom dåliga tankarnba dom som ser till att jag äter varje dag eller dom som säger att jag måste svälta mig själv?
LikeBefore - 3 nov 09 - 20:48
Det gör ont
LikeBefore - 2 nov 09 - 14:59
cheetah, det låter jättemysigt :D hoppas det ordnar sig med allt och att du hade en bra dag! <3
LikeBefore - 30 okt 09 - 18:46
Jag har träffat söta änglar :) och jag borde vara lycklig och skutta på små moln för att dom finns.

men jag bara gråter

jag blir arg på mig själv...
Tiggarflikkan - 23 okt 09 - 21:11
Åh. Herregud. emoporr, jag vet inte riktigt vad jag ska säga, mer än att din text verkligen berörde - den gjorde ont.
Vet du, jag tycker du var enormt modig som vågade skriva ner detta här. Verkigen jättebra gjort av dig, känn dig stolt! Men om du vill bli någorlunda hel igen, måste du prata med någon i verkligheten. Någon med kraft och kapacitet att verkligen hjälpa dig. Först då kan du bli räddad. Även om det kan kännas jättesvårt, men du? Du klarade att skriva det här. Det är ett steg, ett första steg. Då kan du ta många till. Du är stark!
Ta hand om dig nu, jättestor kram till dig. <3
LikeBefore - 21 okt 09 - 15:56
men herre gud :( jag tycker sånt där är så otrligt hemskt. jag sitter nu också och gråter, åh gumman. så ska det ju inte vara :( så ska du ju inte behöva ha det. och någonting sådant ska ingen behöva uppleva.
Skulle jag kunna så skulle jag ge dig en jättestor kram nu, verkligen. Man vill som bara skydda dig.

jag är inte en sån där jättebra människa, sopm kan liknas med en ängel eller underbar person. men vill du ha någon att prata med, bara sådär, om allt möjligt, så säg till.
<3
emoporr - 21 okt 09 - 13:06
Jag behöver glömma. Men det kommer upp varje gång jag blundar...

Det var liksom en vanlig skoldag, vakna, borsta tänderna, gå till skolan med Emma, sitta på lektionerna, lyssna, rast, leka med Emma, lektion, lunch, leka med Emma, lektion, slut på skoldagen. Och sen gick jag och Emma iväg för att leka, jajo, vi lekte så himla ofta då. Hur som helst skulle Emma hem tidigt, och han var där, så jag tänkte att det inte skadade att umgås med honom, även fast han var full. Så vi umgicks, pratade lite, gungade och sen kom det "Agnes, ha sex med mig. Kom igen!" och jag vet inte hur många gånger jag upprepade nej, (kan det ha varit 20-30 gånger?) så efter ett tag tröttnade jag, skulle gå hem, äta mat, sova, och sen skola. Men han följde efter, och jag hörde hela tiden "Men kom igen!" och när vi gick igenom skogen, så snubblade han (och jag var bara 11, vilken vanlig 11-åring skulle lämna sin bästa vän liggande i skogen?) så jag vände mig om och skulle hjälpa honom, men när jag böjde mig ner för att dra upp honom drog han handen om min nacke, vred mig ner på marken och den äckliga jävla doften av whiskey och cigaretter försvinner fan inte ens idag. Och sen morrade han "Du är så äckligt ful, hör du det din billiga lilla hora?" (Exakt så sa han, för jag tänker på den här dagen varje kväll innan jag ska sova, det har blivit som ett måste, bara för att jag inte ska glömma vilken ful liten äcklig hora jag är) Och sen drog han av mig mina byxor, (Dom var blåa, och sen hängde det som små snören ner längst ner på byxorna, svårt att förklara, jag slängde dom dagen efter) och mina trosor försvann lika snabbt, och sen blundade jag och bet ihop, och sen kom smärtan. Och jag gick sönder, jag kände det ända in i magen, hur hela jag bara sprack upp. Jag skrek nej och försökte dra mig loss, men efter ett tag insåg jag: Det spelar ingen jävla roll hur högt eller länge jag skriker, och det spelar ingen roll hur hårt jag slåss. Han kommer ändå inte släppa. Jag är fast. Så jag slutade kämpa emot. Och när han var klar gick han bara, inte ett enda jävla ord, ibland tänker jag att det kanske hade varit mindre smärtsamt om han bara kunde säga ett litet ord som "förlåt" eller "hejdå". Och sen kände jag hur någonting sipprade ur mig, och kände efter. Det var någon äcklig blandning av blod och sperma, och jag började gråta. Bara satt där och darrade och grät. När jag kom hem så slängde jag mina byxor och mina trosor, satte på mig ett nattlinne och gick och la mig. Mamma frågade om jag ville ha mat, och jag drog upp någon dålig bortförklaring om att jag hade spytt och var sjuk, var tvungen att stanna hemma imorgon. Och då fick jag stanna. Tre dagar senare förlät jag honom. Men då visste jag inte att det skulle upprepas så många gånger. Så fort han fick chansen hade han sönder mig lite till. Och det jobbigaste var ändå hans små hejdå-blickar. För det var verkligen ingenting. Ingen ånger, ingen glädje, det var bara tomt. Och aldrig ett förlåt eller hejdå. Eller jo, förlåten kom dagen efter. Och när man är 11 år och naiv, tror man på "jag ska aldrig göra om det" även efter att personen har sagt det etthundratrettioelva gånger. Och det där var bara en gång, jag vet inte hur många gånger jag spydde sperma efter att han tvingade mig att svälja.

Nu har jag berättat. Nu vet ni. Den första gången. Den där torsdagen. Jag har berättat. Och det är med tårar i ögonen och gråten i halsen jag trycker på skicka.
Han tog min oskuld.
Mitt liv.
Min elvaåriga kropp.
Min ålder.
Men det värsta av allt är;
Han sa inte ens förlåt.
LikeBefore - 20 okt 09 - 18:00
varsegod<3

Tiggarflikkan, du kan ta dig upp igen. Du kan börja må bra igen. Alla faller vi tillbaka igen, fortsätt att kämpa. Känner inte dig men jag är helt säker på att du kan ta dig upp igen och må bra. Massa supermånga kramar <3 (tillalla som behöver)
Evviis - 18 okt 09 - 22:59
tackar likebefore <3
cyberkramar värmer bättre än ensamheten måste jag medge.
Tiggarflikkan - 18 okt 09 - 17:49
Det blir bara felfelfelfelfelfelfelfelfelfelfelfelfelfelfeflefle flelfflefleflelfelfelfelFEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEE EEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEL hela tiden. FEL. Jag kan inte sluta upprepa det ordet. Nog för att det kändes helt underbart igår kväll, men nu? Nu skäms jag. Sju månader och sju dagar - jag kunde ha klarat det minst lika länge till! Helt totalt vjävla FEL v´blir det. Och jag känner mig så ensam. Var det inte meningena tt jag skulle må bra? Jag trodde jag mådde brra, men nu vet jag itne alls längre. FEL. Fulfetfel. Ord som upprepar sig i min hjärna. NEJ, jag är visst fin, jag öär vacker och het som ett bopmbnedslag. Vart försvann de tankarna? Jag kommer bryta ihop snart. Jag behöver skrika ut all ensamhet, tomheten som lägrar sig inom mig, trängs ihop och blir ren och skär panik. Aldrig blir något rätt. Varför kan jag aldrig få må bra? Kanske var jag aldrig menad att må bra. Olyckligheten är väl det enda jag duger till. Andra är värda lyckan, men den npr itne mig annat ön i korta stunder. Inte för att jag inte kämpar - det gör jag. Men det hjälper ju inte.
FEL.
Sju månader och en vecka. Hej ångesten, hej abstinens, välkomna tillbaka!
LikeBefore - 17 okt 09 - 09:34
Evviis, de låter som om du behöver en kram
*stor bamsekram till Evviis*
Evviis - 17 okt 09 - 01:29
jag känner mig så äckligt jävla ensam. sådär så att väggarna sluter sig omkring mig och luften blir till aska.
och jag vill bara att en röst ska viska att allt blir bra. att en hand ska stryka mitt hår tills mörkret försvinner.
men ingen finns där. det finns aldrig någon där.

när blir det bättre? när slutar det göra ont? när börjar det existera annat än ensamhet?
för jag är ensam, jag känner mig alltid ensam även när jag är med dom jag älskar.
jag kan inte lita på någon, kan verkligen inte. relationer är så bräckliga. vänner kan förvandlas till ovänner alltför lätt. hjärtan kan krossas för alltid av en enda handling.
vill bara lyssna på skinny love på högsta volym tusen gånger och tusen gånger till och försvinna under mitt täcke.
Tiggarflikkan - 16 okt 09 - 22:05
Det blir för mycket av nästan allt. Men allt för lite av en.
LikeBefore - 14 okt 09 - 21:48
måste man orka?
emoporr - 13 okt 09 - 12:09
Jag vill bara försvinna.
Helvete.
Vad var det som hände med livet, egentligen?
Tiggarflikkan - 11 okt 09 - 13:50
Det gör ont att inte veta. Hur kan tomhet, som egentligen inte består av någonting, smärta så?
LikeBefore - 24 sep 09 - 14:19
Kramar till er <3

Min läkare sa idag att jag får börja cykla, om jag baar sitter ner och inte cyklar uppförsbackar och om det inte gör ont. Så jag kan börja småträna igen :) och trots att jag mår ganska piss just nu så känns det som om någonting iaf går åt rätt håll.
Tiggarflikkan - 23 sep 09 - 22:01
Detta var något jag aldrig trodde. Och det gör ont. Både i magen och fingret som jag höll på att bita sönder förut. Fast hon har sagt förlåt.
Men jag vet fortfarande inte varför.
Ifos95 - 22 sep 09 - 21:33
mina ögon är röda och svullna av alla tårar
jag orkar inte mer

vill bara gömma mig under täcket i flera år
tills allt fixat till sig igen.
LikeBefore - 20 sep 09 - 10:46
Jag vill inte mer
:(
jag gråter nästan hela tiden, gör jag inte det så känns det som om jag gör det. jag orkar inte ens torka tårarna längre
jag orkar inte
jag vill inte
Dj_snuffe - 18 sep 09 - 15:31
Jag har ont i magen, i huvudet och jag är trött och nervös.
Men jag har en känsla av att allt kommer bli bra.
LikeBefore - 17 sep 09 - 22:00
åh vad brr att du mår bra!! :D:D <3

idag har jag också mått bra, inte hela dagen men iallafall 4 timmar. en underbar vän gorde mig på jättebra humör :) jag önskar jag kunde spara känslan och glädjen i en liten ask så jag kunde minnas det <3
Tiggarflikkan - 16 sep 09 - 20:21
Jag mår bra.
Det var bara tvunget att skrivas (fastän jag redan gjort det en gpng idag). Och det är jättelängesedan jag kunde skrova så utan att ljuga. herregud, jag mår BRA! Det är verligen en mäktig känsla. Att må bra altså. Har gjort det hela dagen - ja, hela dagen! Åh, detta känns verkligen overkligt.
Och jag har världens underbaraste klass. Innan jag började, trodde jag att alla som sa att de faktiskt hade en bra klass ljög. Jag menar, man ka ju inte tycka om ALLA i en klass, där det är kanske 20-30 pers? Nej, de måste ha fel. De säger så bara för att, bara för att de andra i klassen säger så bara för att göra de andra glada. Men gud, det var jga som hade fel. Alla människor i en klass kan tillsamans vara helt underbara.
Wow. Undrar om detta verkligen är jag - Tiggarflikkan som mår bra.

Önskar jag kunde dela med mig av den känslan. Min högsta dröm står trots allt fast - att utrota olyckligheten.
Ta hand om er allihopa.
LikeBefore - 14 sep 09 - 23:05
cheetah, jag känner igen mig. men det kommer tillbaka.


det här fungerar inte längre. min hjärna är helt jävla felinkopplad. det fungerar inte, jag gör verkligen som dom säger, jag gör det där som ska göra det bättre igen. varför blir det bara värre? varför känns det som om jag gråter konstant? varför känns allting helt jävla meningslöst och verför vill jag inte göra de som jag brukar vilja göra? varför känns det bara så fruktansvärt trasigt även om dom försöker hålla ihop mig?
varför kan det inte bara fungera?
jag vill inte mer :(

*kramar om alla som vill ha kram*
Dj_snuffe - 13 sep 09 - 16:36
JAG KAN ALDRIG SÄGA RÄTT SAKER.
Jag längtar bort.
LikeBefore - 13 sep 09 - 15:25
Varför ska jag vara så jävla dum?! varför fattar jag inte?! varför öppnar jag inte mina ögon o bara ser allting jag förstör?!
fan
fan
fan
fan

inga komentarer....
Evviis - 9 sep 09 - 19:42
mitt hjärta gör så ont
och mina andetag krasar sönder
och hela kroppen gör ont
och allt gör så in i helvetes fucking ont
och jag vet inte varför.
Tiggarflikkan - 9 sep 09 - 18:42
Men det var modigt av dig iaf, att våga berätta. Det skulle jag aldrig våga.
LikeBefore - 4 sep 09 - 21:30
jag känner mig inte modig :( ja vet att jag behövde göra de där. för ja klarade inte av att säga någonting rakt ut. men ja är rädd o gråtfärdig. ja ville ju aldrig att de skulle bli såhär
Tiggarflikkan - 4 sep 09 - 20:43
Åh vad modig du är LB!
LikeBefore - 4 sep 09 - 16:00
jag har mailat henne nu. jag har mailat hon på bup, o berättat allt. allt.
:S
LikeBefore - 1 sep 09 - 16:07
ibland försöker jag inbilla mig att jag är smal, och ser okej ut. men allt är så självklart att jag inte är något av de. så jag måste ändra på det. men jag vet inte hur. ja blir ju bara tjockare hela tiden :(
(ni behöver inte svara på de här,ja ville bara skriva de någonstans)
emoporr - 31 aug 09 - 15:20
Tiggarflikkan: Jag vet inte. Men en kram borde du iallafall få. En kram.En STOR kram.
Tiggarflikkan - 30 aug 09 - 20:31
Jag tänker inte ha sönder dig emoporr, för du verkar redan vara så himla trasig. Du behöver något/någon som helar istället... Så bara för det ska du få en kram av mig också. Och så ska cheetah också få en kram.

Själv är jag förvirrad. Är det ok att känna sig bäst i världen för att man nästan spydde upp ångestfylld och hetsäten choklad? Men bara nästan? Och egentligen inte ens vet varför. Det var så det var igår iaf, men nu vet jag inte alls längre.
emoporr - 27 aug 09 - 20:26
Hej.
Jag har panik.
Slå mig.
Sparka mig.
Döda mig.
Någon,
ha sönder mig.
LikeBefore - 27 aug 09 - 16:11
Kramar om emoporr massor och cheetah massor <3
emoporr - 25 aug 09 - 11:59
Jag tänker stänga av mobilen. Och antagligen inte sitta framför datorn på några dagar. Det känns som om att all min ork bara försvann. Jag ska sova bort livet. För, Amanda fick mig alltid att orka med allting. Men nu när hon i stort sätt har raderat mig ur sitt liv så... vet jag inte riktigt vad jag ska göra. Hon var verkligen...Min allra bästaste bästaste vän. Och utan henne är jag ingenting. Det var liksom hon som fick mig att må bra efter allting som hänt. Det var hon som visade mig att jag FAKTISKT kan vara glad. Och att det faktiskt GÅR att skratta utan att få dåligt samvete. Och det var hon som fick mig att sluta skära, och det var hon som visade mig att det trots allt faktiskt finns ett liv.Så... utan henne vet jag allvarligt talat inte. Jag vet inte hur länge jag stänger av mobilen, eller någonting. Mobilen stänger jag inte av, iofs. Jag svarar bara inte på sms eller om någon ringer. Måste kunna prata med mamma och pappa o.s.v.. Jag kommer ihåg senaste gången vi träffades, jag och Amanda. Vi gick ut med Satan på kvällen (hennes hund) i flera timmar, och vi låg på gräset och pratade om våra ångestattacker.
"Jag får ångest utav filmer."
"Jag får ångest när löven darrar"
"Jag får ångest utav att stjärnorna är för långt borta."
"Jag får ångest och tror att jag är död."
"Jag får ångest för att jag jag får ångest."
"Jag får ångest för att jag inte är en tillräckligt bra vän..."
Och det var jag inte. FörlåtFörlåt Tusen gånger förlåt. Jag vill inte vara den slampan jag är, men jag vet inte vad jag ska göra för att bli någon annan, som är värd att bli mer än älskad mer än mest. Svampbågad. Jag önskar att jag bara var lite bättre. Alla säger att det värsta som kan hända är att bli våldtagen, eller att bli misshandlad, att en nära vän tar livet av sig, att behöva se massa skit.
Det är fel.
Jag har blivit våldtagen, jag har sett när min storebror misshandlade min mamma och mina syskon, och han misshandlade mig också, mina nära vänner har tagit livet av sig, men det gör så sjukt jävla mycket ondare att förlora någon som Amanda. För hon fångade mig alla gånger. Nu är det ingen alls som fångar mig. Så nu kommer ångesten tillbaka, efter att:
Våldtäkterna,
Misshandeln,
Mina vänners död,
Lögnerna,
Sveken,
Sex överhuvudtaget.

Jag har fått en ny anmälan hos socialen.
För att jag inte kan ta hand om mig själv.
Var det meningen att livet skulle bli såhär, liksom?
Jag vil:
Röka,
Skära,
Supa,
Knulla,
Gråta,
Hata,
Gå sönder,
Bli hel,
Supa,
Röka,
Knulla,
Gå sönder,
Falla,
Hata.

Krama mig, snälla någon, krama mig?
Dj_snuffe - 23 aug 09 - 15:20
Jag sitter här och mår faktiskt bra. Jag dricker kaffe med kanel och längtar till hösten.
Jag önskar bara att människor kunde bry sig lite mer om mig... visa det som jag gör.
Jag vill att alla där ute ska lägga armarna runt omkring sig och ge sig själva en stor stor stor hård kram och komma ihåg att ni är inte ensamma. Ni är aldrig ensamma.
<3
emoporr - 23 aug 09 - 12:52
jag vill dö.
Akuryo - 23 aug 09 - 09:03
jag vill flytta
LikeBefore - 23 aug 09 - 00:45
En stor, ordentlig, lång kram till Mixie <3
Tiggarflikkan, att dölja en massa kommer nog också göra ont i längden. jag hoppas det ordnar sig för dig, och jag tror dom kmr tycka om dig även fast du visar det du döljer. men jag vet ju inte vad du döljer och hur dom är. ta hand om dig
En stor kram till emoporr med, önskar jag kunde hjälpa dig på något vis. säg till om jag kan<3
Gertrud, jag skulle bry mig om du försvann. och jag bryr mig om att du mår dåligt. du är snäll, vi får se till att vara inne på msn samtidigt någon gång så vi kan prata<3
emoporr - 22 aug 09 - 18:33
Mitt liv har gått sönder igen. Fan också. Jag skulle ju inte göra såhär. Men nu är det så.
Och vad gör man åt det?
Låter det vara, eller?
Eller hur. Visst är det så?
Att man bara... låter det vara...
Tiggarflikkan - 21 aug 09 - 18:46
Kanske kan det bli bra ändå? På gymnasiet. Lite bra. Bara jag lyckas dölja det som måste döljas, så jo då kommer det gå bra. Och det blev ju en ganska ok start.
LikeBefore - 20 aug 09 - 22:40
Varför kan de inte bara bli bra igen?
varför kan inte jag bara fungera?
Ifos95 - 19 aug 09 - 14:20
Jag vill inte, orkar inte, kan inte.
Varför måste jag?

Jag vet att jag skrev at jag saknade dig, men jag skrev aldrig att jag ville ha tillbaka dig. Jag saknar den som jag kände för snart ett år sen, och det vr ju väldigt länge sedan du var den personen.
Det känns så som om du försöker få mig att framstå som patetisk och idiotisk, och jag blir riktigt, riktigt irriterad på det.
Men nu ska jag glömma, sluta bry mig.

Och allt annat bara är jobbigt.
Jag bara vill inte. Jag vill gömma mig under ett täcke och bara försvinna, men det känns som om jag är förstor, jag får inte plats någonstans.
emoporr - 18 aug 09 - 11:25
Jag vill ge honom livet. Men jag kan inte.
Tiggarflikkan - 18 aug 09 - 09:57
Jag villintevillintevillintevillinte. Allt kommer gå skit, och varför har jag mått bra förra vecka, jag får inte jag får inte, det är fel. Och ändå gjorde jag det. Varför tillät jag det? Jag skäms över att jag mår nästan bra. Det känns fel. Det är liksom itne jag. Jag vill ha tillbaka ångesten, hit med olyckligheten. Varför gav jag det där löftet? Åh, man kan väl säga att jag egentligen har uppfyllt det där. Men än är itne sommaren slut. Och jag börjar gymnasiet. jag log nör jag slutade skolan, men nu? Är allt verkligen så bra som jag föreställt mig? Jag är rädd, så fruktansvärt rädd, för det känns som om allt kommer gå åt helvete. Som om ångesten kommer tillbaka igen då, som om jag kommer tappa kontrollen. Och vad var det där? Ville jag inte nyss ha tillbaka ångesten? gud, jag blir så förvirrad. FÖRVIRRING. Jag hatar mina egna känslor ibland.
All denna eviga kontroll, mitt liv bggs upp på kontroll, och misslyckas jag med det misslyckas jag emd allt. Jag är fast.
LikeBefore - 12 aug 09 - 19:07
det är skit
helvete
fel
jobbigt
tomt
smärtsamt
meningslöst
värdelöst
ingenting
LikeBefore - 11 aug 09 - 11:59
Dj: okej. det är nog inte så bra för dig. om den här personen behandlat dig dåligt, att du visar att det är "okej" igen. varför tar du tillbaka den? <3
Dj_snuffe - 11 aug 09 - 09:29
LikeBefore: En person som behandlat mig jättedåligt tar jag tillbaka...
LikeBefore - 10 aug 09 - 21:34
Dj_snuffe: jag tror inte alls du är en idiot. men vad har hänt?
Dj_snuffe - 10 aug 09 - 21:29
IDIOTIDIOTIDIOTIDIOTIDIOT
Dj_snuffe - 9 aug 09 - 11:43
Åh, jag tror jag älskar dig
men jag är så grymt feg
så det kommer aldrig bli något
LikeBefore - 8 aug 09 - 13:08
Jag hoppas det ordnar sig för dig <3
(annars kan du bo hos mig, men de vill du nog inte)
håller tummarna för dig
emoporr - 8 aug 09 - 12:29
Jag har flyttat ut.
Fast jag har ingenstans att bo.
Bara hos kompisar. När dom slänger ut mig...då?
LikeBefore - 7 aug 09 - 08:28
jag har snart lyckats att inte bada någonting på hela sommaren^^
Akuryo - 27 jul 09 - 10:54
Jag vill till Liseberg nu
då blir man glad <3
Dj_snuffe - 27 jul 09 - 10:53
Det går ganska bra nu.
Men du är en idiot. Först verkar du helt förkrossad som helst, sedan så verkar du inte bry dig. Det känns som om du utnyttjar mig.
LikeBefore - 18 jul 09 - 02:08
jag går mot fel håll, igen. jag tror jag precis här borde hitta något att hålla fast vid.

Vart fan tog mitt mod vägen?
LikeBefore - 17 jul 09 - 18:17
jag står inte ut!!!!!!!!!!!

så nu har jag sagt det...
Dj_snuffe - 15 jul 09 - 08:14
Dom senaste dagarna har varit några av dom värsta hitills detta år. Men det är till 65% bra igen.
Ifos95: Det första du ska få på lördag är en bamsekram <3
LikeBefore - 13 jul 09 - 20:04
Vad är du rädd för Akuryo?<3
Akuryo - 12 jul 09 - 10:49
Jag är sjukt rädd
LikeBefore - 12 jul 09 - 09:33
hej hemma
hej mamma
hej rummet
hej gosidjur
hej dator
hej smärta
hej fria dagar
hej demoners dagar
hej lögner
hej sömn
hej allt
hej inget
Papa_Noel - 4 jul 09 - 21:14
Ifos95; jag oxå!
å så saknar jag kung kenny!
http://www.youtube.com/watch?v=X-aTGYPNQdc
UPP MED NUMMER 19 I TAKET PÅ LINDAB ARENA!!!
Ifos95 - 2 jul 09 - 16:56
Jag saknar riktiga kramar. Riktiga, hårda, starka bamsekramar.
Akuryo - 2 jul 09 - 15:45
Tiggarflikkan; <'3
Tiggarflikkan - 2 jul 09 - 15:06
Glädjen jag kände häromdagen över att fa sitta vid dikta igen, ¨för första gangen a 9 dagar, var ocksa den största pa de 9 dagarna. Det är patetiskt.
Papa_Noel - 22 jun 09 - 00:51
jag vill ha choklad å titta p matrix, x-men eller van helsing (har allihopa=)
för er andra mer normala människor kan jag säga att det är största humörskicken (asbra när man PMSar som faaan, om man har en låst dörr mellan sig själv och puckona=) nej nu ska jg ta en Cigg för å lugna mina nerver och sen gå å lägga mig =)
LikeBefore - 17 jun 09 - 08:51
jag kommer vara borta i flera veckor med :( men jag ska allt sno en dator av nagon x) ( sitter vid en tysk dator och den kan inte skriva en viss bokstav...) jag aker pa konfaläger idag, och sen aker jag till tyskland med min familj nagra veckor. men jag ska allt hitta en dator som jag kan fa lana.
Dj_snuffe - 13 jun 09 - 17:15
Tiggarflikkan: 5 veckor går fort, det gör det verkligen. Jag vet att du kommer att klara det <3 Jag vet inte varför, men jag har inte blivit beroende av dikta... kanske för att det känns som om jag inte har så många vänner här.
Tiggarflikkan - 12 jun 09 - 17:14
Snart ska jag resa iväg, och jag kommer sakna. Saknasaknasakna. Och då är det inte klassen jag aldrig kommer se mer, utan dikta. En jävla INTERNETSIDA. Och alla änglar och människor jag träffat här, dem huvudsakligen då. Samt forumet. Och alla dikter. Jag har försökt samla ihop några dikter att läsa medan jag är borta, hoppas bara jag ska hinna skriva ut dem. Det är så himla mycket jga måste hinna. Hela sommarlovet går ju åt till det där! Nöstan iaf. Och jag vetatt jag borde skatta mig lycklig, men jag kommer bara må bra där i typ två veckor. De resterande tre kommer bestå av panik, saknad, rädsla, längtan, ångest och åter saknad. Och jag som lovat att försöka bli lycklig i sommar.
emoporr - 12 jun 09 - 16:35
Jag har redan brytit ihop.
Och det gör så himla ont att behöva klistra ihop mig själv igen, när jag egentligen inte ens orkar.
LikeBefore - 10 jun 09 - 18:04
hej
jag är sådär.... 3 steg... från att bryta ihop
Och jag har ingen aning om varför jag känner mig så otroligt svag just nu, kanske håller jag på att bli genomskinlig. skulle vilja skjuta mig i huvudet så att mina tankar slutar tänkas... (nej, jag tänker inte göra de...)
LikeBefore - 10 jun 09 - 16:48
"jag vill helst inte vakna imorgon"
gud vad jag känner igen den tanken "/<3
Dj_snuffe - 9 jun 09 - 20:56
Jag vill helst inte vakna imorgon.
Dj_snuffe - 9 jun 09 - 20:55
Jag klarar inte detta längre. Varför måste jag alltid vara den där jobbiga personen? Jag försöker ju bara, och jag vet inte hur man gör för att inte hamna utanför. Och vad vill han egentligen? Han förstår inte ett skit. Men på något sätt funkar det ju, men inte på mig. Varför duger inte jag? Varför ska du alltid ignorera mig och få mig att känna mig som skit? Och detta inlägg kommer ingen förstå, jag är bara så otroligt, otroligt trött, och den jag hade hoppats på som skulle hjälpa mig finns inte där.
emoporr - 9 jun 09 - 19:47
Repeat, repeat, repeat, du har rätt. Det går verkligen inte att sluta lyssna på en patetisk kärlekssång som är skriven till MIG enbart MIG från någon som vill döa mig. Vad ska man göra då?
Ifos95 - 9 jun 09 - 19:18
Hej igen.
Verkligen, vad ska jag göra? Menar hon verkligen alla de där orden? Mina vänner säger åt mig att inte bry mig, de säger att hon inte menar dem. Men jag vet inte, jag bara vet inte!
Hon har sagt de så många gånger, och i mina öron låter de sanna. Eller gör de det på riktigt, är det bara jag som inbillar mig? Hon har kommit tillbaka så många gånger, kanske är det så att hon verkligen vill bli vän med mig igen?
Men vad menade hon med "systrar"? vi var ju fan inte systrar. Fan heller att vi va. Vad fick hon det ifrån? Sa hon det bara för att det skulle låta bra, eller mer sorgligt för de alla andra som läste texten som hon la ut till mig på sin bdb? (jag hatar att hon gör så)
För det är väl till mig hon skriver? Vem annars? Eller? Herregud, det här funkar inte längre.


Och jag kan inte sluta lyssna på den där jävla låten som hon skickade till mig. Den är så hiiimla dålig, men jag kan inte sluta lyssna. Repeat, repeat, repeat.
Jag hatar att jag alltid ska göra saker så komplicerade.
Ifos95 - 8 jun 09 - 18:12
Vad FAN vill hon nu då? Varför kommer hon tillbaka GÅNG PÅ GÅNG? Är det så HIMLA SVÅRT att fatta att jag inte vill ha med henne att göra, att jag inte vill vara vän med henne?
nu kommer hon och skriver till mig på bdb, IGEN. Varför? Låt mig vara, låt mig vara, låt mig vara, låt mig vara, bara LÅT MIG VARA.
Och så kommer hon med en massa jobbiga ord om att hon ångrar sig, och saknar det vi hade, men jag vet inte om jag ska tro henne. jag vågar inte. Vet hur det skulle bli. fyfan.
Jag hatar henne nu. Hon gör mig så himla arg, jag vill inte. Hon ger mig så myckt dåligt samvete som jag verkligen inte behöver i mitt liv just nu.
LikeBefore - 8 jun 09 - 15:29
jag blir arg på mig själv för att jag inte kan hjälpa alla människor som skulle behöver det

ta hand om er <3 *kramar om er*
Tiggarflikkan - 8 jun 09 - 14:14
Det känns som om jag har alldeles för många hemligheter.
emoporr - 8 jun 09 - 13:25
Känns bara fel. lol <3 Palla det här. Önskar att det bara var att ta dom jävla tabletterna och dö. Då skulle allting vara bättre. Och då skulle allting vara bättre. Ellerhur?
LikeBefore - 7 jun 09 - 20:04
Jag vill kunna låta alla bo här. Så hos mig får du bo :) jag behöver nog förstående människor runt mig, och jag känner mig trygg när någon som vet hur det är att inte dansa på rosor är nära mig. jag fattade inte själv x)
aja, jag vill iaf att folk ska vilja och kunna komma till mig, vara hos mig och äta jordgubbar och vara så mycket barn och trasiga som dom är <3
emoporr - 7 jun 09 - 18:34
Det känns som om att all luft försvann ur mig när jag kom innanför dörren. Som om att luften här inne var förorenad, giftig, förstörd. Nästan så jag gick sönder. Och sen satte jag mig i badkarer och äcklades utav allt fett på min mage. Sen la jag mig i soffan, och jag tappade verkligen andan. Jag måste här ifrån. Nu.


Kan jag få bo hos någon?
LikeBefore - 7 jun 09 - 10:58
Gertrud: det låter inte alls så bra du :( hoppas det ordnar sig inuti dig snart <3 jag ser mig själv som oviktig så jag blir inte så ledsen längre när någon lämnar mig... de gör bara förbannat ont att upptäcka att man är lite mer ensam och osynlig än vad man trodde, men antar att det är mitt eget fel. tror ju ändå inte folk som säger att dom bryr sig om mig (dum som jag är...)
berätta vad som har hänt?
LikeBefore - 7 jun 09 - 09:10
Gertrud: känner igen mig på sätt och vis. som trasig värkar man inte räcka till, det är när man mår bra som folk har tid med en känns dte ibland som, tkr jag.
LikeBefore - 6 jun 09 - 22:45
okej, här kmr gnäll....
jag ska åka på konfaläger. just för tillfället bryter jag ihop om jag måste vara i skolan en hel dag och prata med andra människor, man kan ju fråga si hur det går i tre veckor där jag hela tiden är med andra men inte kmr ha någon kontakt med dom som hjälper mig... sen ska jag bila ner till tyskland men min familj, min mamma tänker inte fatta att jag mår dåligt, min låtsaspappa tkr typ att jag är en fjortis, min bror hatar mig i ena stunden och älskar mig i nästa. mina småsyskon jagar efter min uppmärksamhet hela tiden och frågar jämt varför jag är ledsen om jag gråter (dom ända som gör de). visst, jag har det otroligt lyxigt att ha folk att vara med hela sommaren, men min klasskompis (som går i min konfagrupp) känner bara mitt "plastjag" och hon pratar typ hela tiden om mig så nu tror alla andra att jag så, glad, och den man kan töma alla problem på... hur fan ska jag kunna vara mig själv nu? jag som redan är så osäker på om det är okej att vara som jag är...

jag är rädd och patetisk....
Dj_snuffe - 6 jun 09 - 18:42
LikeBefore: Vilka är det? Varför ska du vara med dom om det inte är dina vänner?
Dj_snuffe - 6 jun 09 - 18:42
Emoporr: Man hänger kvar lite till
och lite till
och lite till
och lite till
emoporr - 6 jun 09 - 16:27
Varför ska allting vara så jävla svårt?
Först så tror man ju nästan på förbättring.
Men när den aldrig kommer, vad ska man göra då?
LikeBefore - 6 jun 09 - 12:53
Dj_snuffe: jag sa aldrig att det var vänner...
Dj_snuffe - 5 jun 09 - 14:20
Just nu funkar det inte. Det känns som om jag inte kan bli lycklig förrän om 2 år.
Dj_snuffe - 4 jun 09 - 13:59
LikeBefore: Känns lite onödigt att klaga på att man har för många vänner...
LikeBefore - 2 jun 09 - 12:41
mitt sommarlov är alldeles fullt med människor som jag ska vara social med. jag tror inte jag kmr orka
Dj_snuffe - 31 maj 09 - 20:26
Jag önskar att jag kunde ha lite mer vänner. Nu blir sommarlovet ekande tomt...
LikeBefore - 25 maj 09 - 11:59
jag fattar inte en sak... jag ger en massa människor ork till att fortsätta kämpa och medans jag säger att vi kommer klara det så känner jag mig så falsk för min plan är inte att klara det... min plan är att få alla andra att klara det
LikeBefore - 10 maj 09 - 12:32
Tiggarflikkan: jag känner igen mig i allt förutom att jag är 14 (fyller 15 snart) och att jag inte är kär.

Jag är också konstig. Jag tänker jämt på att jag inte ska låtsas att jag är glad, men ändå så gör jag det utan att tänka på det. Och sen efteråt så ångrar jag det så grymt mycket och känner mig ännu mer patetisk än vad jag redan känner mig -.-
Dj_snuffe - 8 maj 09 - 20:06
Jag är så konstig och falsk när jag försöker prata och jag säger ju aldrig rätt saker. Hur gör man för att kunna låta folk komma nära inpå en? Det känns som om när jag försöker snacka så blir jag så ytlig, tyst och konstig...
Tiggarflikkan - 8 maj 09 - 19:04
Jag är kanske kär. Men jag vet inte. Jag tycker så sjukt mycket om henne, tänker på henne och längtar hela tiden tills nästa gång vi ses. Alltid fyller hon mig med en sådan lycko-känsla. Men jag vet inte. Jag är så ... ''okåt'' nu för tiden, eller vad man ska säga. Självklart kan jag tycka att någon är snygg, men jag kollar liksom aldrig efter det på samma sätt som jag brukar göra annars. Jag vet inte vad det är med mig. Är det för att jag är så nedstämd? Jag är 15 år och det enda jag egentligen bör tänka på är killar och sex och fester. Jag tänker knappt på något av det. Jag har inte ens blivit kysst. Mina tankar rör sig kring hur falsk jag egentligen är, hur mycket jag ljuger, hur dålig jag är och hur inkompetent och känslokall värdlen är. Istället för att fundera på om jag ska köpa den där klänningen överväger jag om det verkligen är värt allt besvär att stå emot tanken på blod rinnandes på mina armar. Jag kollar itne sminket varje gång jag ser en spegel, jag undviker dem. Även om mitt ansikte numera är ok att se på äcklas jag av min egen kropp. Att se neråt är ren plåga för mig, min mage är alldeles för stor och innehåller inget annat än fett.
Och såklart - Skrattöga, som jag kanske är kär i.
Akuryo - 4 maj 09 - 09:00
Jag tror jag börjar få socialfobi.
Jag tror jag börjar få rätt många saker.
Jag tror jag har börjat inbilla mig ännu mer saker än vanligtvis
Akuryo - 4 maj 09 - 08:59
Nej ;-;
emoporr - 4 maj 09 - 08:26
Inte jag.


Någon som inte vågar andas så någon hör, för att den har lärt sig att om man andas fötjänar man en käft smäll, "andas tystrare för fan!" sen man var fyra?
maxfrancois - 3 maj 09 - 19:12
fyfan vad jag är stereotypisk;
dricker rödvin och läser zola och baudelaire samtidigt som allt bara raserar omkring mig i dekadens.
min bäste vän kom hem från en sex månaders resa i förrgår. igår vaknade han på akuten i strömstad (vi bor i göteborg) utan minnen och med ett brutet käkben.
men jag har mitt vin och mitt 1800-tal. och han har sina diazepam.
LikeBefore - 3 maj 09 - 10:28
emoporr: tack, det är snällt sagt :)
emoporr - 3 maj 09 - 08:45
LikeBefore: Dina dikter är sjukt bra. Allihopa, iallafall dom jag har läst. <3
LikeBefore - 2 maj 09 - 20:06
emoporr: nej, det vet jag inte. har kanske två dikter som jag är nöjd med. och jag tycker att det bara blir dåligt nu :( men tack iaf <3
emoporr - 2 maj 09 - 19:39
LikeBefore: Allt du skriver är magi, vet du inte det?
LikeBefore - 2 maj 09 - 19:36
jag har aldrig förstått kärlek "/

Jag är trött på min tomhet och att jag är så jävla svag
Jag saknar min insperation till att skriva någonting bra men det är helt jävla tomt i mitt huvud och alla tankar, ord och känslor bara ställer sig i kö i mitt huvud och skriker, dom skriker, hela tiden och jag står inte ut!
Jag är trött på min tomhet, jag måste göra någonting åt den snart. Och jag vill komma med en bra lösning nu...
emoporr - 2 maj 09 - 07:46
JAg gjorde slut med Ebbe igår.
Det känns dumt.
Jag är fortfarande kär i honom, tror jag.
Tiggarflikkan - 1 maj 09 - 20:07
Emoporr; Du kan inte bestämma över vem du blir kär i. Skäms inte över det, för det är inte alls fel.
Rowsanallen; Så är det för mig - bortsett från att jag inte trivs något vidare i mitt hus heller. Så det enda jag försöker göra är att stå ut och drömma om framtiden bortanför den här ''staden''.
emoporr - 1 maj 09 - 16:08
Jag blev kär i någon annan än Ebbe idag.
Det här känns fel.
jagvetattduvet - 1 maj 09 - 11:21
Rowsanallen:
Jag vet precis hur du känner.
Tro mig.

Det bästa man kan göra är att låta de vara puckade idioter,
men själv inte påverkas.
Det suger jag vet, men har ng annan något annat förslag? :)
Rowsanallen - 30 apr 09 - 19:52
Jag är så jävla trött på allt folk här.
Alla är typ lika falska och äckliga.
Sjuka och psykopater.
Gah.
Men jag vill ändå inte flytta härifrån,jag vill inte men
ändå så vill jag...
Jag träffar de puckade personerna varje dag typ.
Det får mig att typ bli ledsen,och du vet ju vad som hänt.
Jag typ älskar mitt hus och trädgård men hatar folket.
Vad ska jag göra? ._.
emoporr - 29 apr 09 - 15:56
Mat till alla som behöver mat <3
LikeBefore - 29 apr 09 - 15:31
en kram till alla som behöver en <3
jagvetattduvet - 27 apr 09 - 15:39
Inte så konstigt.
Det behövdes nog en sån här tråd!
:)
LikeBefore - 26 apr 09 - 20:43
halohalo! vet ni, det här inlägget är NU en av dom tio som har flest komentarer ;)
LikeBefore - 26 apr 09 - 19:35
jagvetattduvet: nej, tyvär inte vad jag kan komma på nu "/ men det låter underbart :D spara det minnet och glöm aldrig bort det :)
jagvetattduvet - 26 apr 09 - 18:24
Var i skärgården idag med familjen, åkte en sån där guidad tur.
Det var vackert väder och alla som åkte var 60 + are.

Och det fick mig för första gången.
Att känna mig säker att verkligen vara den jag är.

Jag hade inget smink på mig.
Bara mjukisbyxor och en tjocktröja.
Ful som stryck.

Men jag kände ändå att de accepterade mig som den jag var.
Det här gjorde att jag kunde äta nästan utan några problem.
Första gången på ett tag.

Det var verkligen annorlunda jämförelse med de flesta andra smala, långa, snygga, vältränade tjejerna med snygg stil som trippar runt på stan och ser snet på en.
Här gick det inte att jämföra sig själv med människorna runt omkring, framför allt pga åldern.

Men sedan var det såna här riktiga naturmänniskor. Såna som skiter i om de får lite smuts under fingrarna.
Och det älskar jag.


Någon som kännt likadant?
Maria
LikeBefore - 25 apr 09 - 21:21
Ifros95: det är underbart när man blir räddad utan att be om det :) därimot är det väldigt jobbigt att inte blir räddad när man ber om det "/ oj, ja va stolt över det! :D hihi, duktigt :) <3

Det regnar ikväll. jag vet att det är alldeles varmt, och att himlen är molnfri. men det regnar... jag vet det... det regnar mycket ute, och inne (i mig). jag tror det regnar i grått ikväll "/
Ifos95 - 25 apr 09 - 20:53
LikeBefore: känner igen mig, hände mig häromdagen. det enda jag kunde tänka på var hur jag skulle få tag i raklbaden utan att mamma såg. inget annat än det fick plats i mitt huvudet. möjligtvis så fanns väl tanken på rinnande blod från mina handleder (och längtan efter det) där också. men inget annat.
jag har helt..galen, om man nu ska säga det så. paniken fanns överallt. men sedan räddades jag, av att en kompis smsade mig. Det var helt sjukt, att om hon inte hade smsat mig så hade jag suttit här med sår över kroppen. ett enda sms.
jag är glad att hon räddade mig.
det var väldigt länge sen jag skar mig sist. lite innan jul var senast. jag är stolt över det, faktiskt.

jag vill inte ha tillrättavisningar. jag orkar inte med dem. jag orkar inte med folk som säger till mig att sådär ska jag göra och nu gör du fel. som tror att de vet allt om mig.
jag tycker minst om de för mig okända människor här på dikta som kommenterar mina dikter med tillrättavisningar. som säger att "du måste ge henne en andra chans, det är hon värd" när de inte har en enda jävla aning om vad som hänt. jag tycker det är irriterande och bara..jobbigt.
de vet inget om mig efter att ha läst en dikt.
Jag tycker inte heller om att ha folk som är överbeskyddande runt mig. det får mig att känna mig svag. det får mig att känna mig liten och skör. jag vill inte känna så. jag vill känna att jag klarar det här. jag vill inte att de ska finnas där när jag ramlar, utan att de ska hjälpa mig upp igen om jag frågar.
Min mamma blir alltid överbeskyddande när jag har delat med henne om lite av det jag känner. Hon ger mig en massa blickar och fåniga sms dagen efter. Som för att visa att "idag bryr jag mig". Så himla dumt.
Ibland är mina vänner likadana. Jag hatar det. Jag är inte svag, jag klarar det. Tack för att ni finns, men se mig inte som svagare bara för att jag har andra svagheter än ni.
LikeBefore - 25 apr 09 - 19:59
om ni blir rädda någon gång... eller för en sådan otrolig lust att skada er eller bara lämna den här världen. kan det då, för er, kännas helt fel att kontakta någon och be om hjälp? så mycket fel att det känns som om ni får panik om nu går emot känslan och faktiskt frågar en person om lite stöd?
jag brukar kunna göra det, fråga om hjälp. har några som brukar få bli mitt stöd o trösta mig, lugna ner mig och skälla på mig :P men mår jag riktigt dåligt, då struntar jag i det. jag vågar inte skriva ett sms eller ringa någon. utan då sitter jag ensam, och det slutar dåligt... mår jag lite dåligt så kan jag lätt be om hjälp... men inte om jag mår mycket dåligt. någon som känner igen sig?

(gör inget om ni inte förstår/läser det här :p)
LikeBefore - 25 apr 09 - 18:38
glasbubblan: var stolt. över varje liteliten bit du sväljer. var stolt över minut som du inte skadar dig själv och var stolt över varje gång som du ler och skrattar. (låter enkelt, är svårt. känns som om min förmåga att hjälpa har lämnat mig :( sorry. du är stark)
glasbubblan - 25 apr 09 - 13:23
det är varmt jag har inte skurit mig på två veckor och imorgon åker jag på klassresa till polen. kanske bra kanske dåligt, jag vet inte riktigt. jag vet att jag inte kommer klara av maten där. trots att jag och pappa handlat och planerat hur/när/vad jag ska äta, så kommer det inte att gå. för inne i mitt huvud räknar tankarna snabbt ut hur jag ska göra för att lura klassen att jag äter. jag blir arg på mig själv för att min hjärna tänker sådär, men jag kan inte stoppa det. jag har kommit på flera hundra olika sätt för att bli av med maten på, men inte ett enda för att våga äta. jag är rädd. det är när jag lämnas utan kontroll som jag faller ner igen. jag ser framför mig hur jag veckan efter när jag ska väga mig på sjukhuset har gått ner ett kilo och de tankarna får mig att le. jag är rädd. rädd för mig själv. jag vill inte tillbaks ner i allt dethär, men jag orkar inte riktigt stanna kvar i maten. jag skäms över min kropp vad jag än har på mig. en del dagar går jag runt i morgonrocken från morgon till kväll, för jag kan inte sätta på mig ett par jeans utan att se mig själv som en flodhäst. jag skäms över min mage, den är stor. jag skäms över mina lår, knän, smalben, Armar, fingrar, kinder, rygg, jag skäms över hela min kropp. jag önskar att allt dethär kunde bli bra nu. jag är trött på att planera livet efter maten, istället för att planera maten efter livet. trött på att alltid vakna med tårar i ögonen och panik inför frukosten. jag är trött på att må såhär fruktansvärt illa efter varje måltid. det känns som om jag skulle spy av mig själv, jag har ätit, lax, potatis och Sås. det är egentligen gott, men nu känns det mer som en stor jävla klump av fett inne i mig. jag ser redan min mage svälla ut och bli minst fem storlekar större. jag vill vara smal igen, lagom smal. inte sådär jag-kan-inte-resa-mig-upp-utan-att-svimma-smal utan mer oj-vad-fin-kropp-du-har-vad-avundsjuk-jag-blir-sma l. så vill jag bli, men dom håller mig i järnklor och tvingar mig att äta. jag har varje dag ett mål. Mat eller psyket? vad skulle du välja, kanske inget va!? jag väljer oftast maten, men jag kan fuska jag kan mina knep jag vet hur man gör. jag vet hur man gör för att ljuga tills man tror på sina egna lögner.
glasbubblan - 25 apr 09 - 13:13
cheetah: kände igen mig mmycket i dina tankar där
Maadelen3 - 24 apr 09 - 22:39
cheetah: "Samtidigt kan jag inte hjälpa mig att känna mig så elak
för att jag är som jag är. För att jag inte kan
ändra på mig. För att jag inte är perfekt. För att
jag är en krävande person och behöver uppmärksamhet
konstant för att må bra. Det behöver inte vara megamycket,
men lite omtanke behöver jag faktiskt. Byt ordet
lite mot mycket."
just det stycket kände jag igen mig otroligt mycket i.. väldigt mycket.
klart du är tillräckligt bra nog att älska :) alla är det, men det beror väl bara på av vem. vet inte riktigt vad jag ska skriva just nu, lite för trött..
men jag finns om du vill snacka, just so u know
Suspicious - 24 apr 09 - 16:29
Skriva av sig, jahapp. Kan väl dela med mig av min verklighet.
Men först så får jag säga jag har läst typ alla inlägg rätt noga.
Det gör ont när alla mår dåligt, och någon som jag som gör allt för att hjälpa.

Kanske är det jag som är knäpp kanske har jag en anledning till varför jag inte vill leva.
Jag har förlorat den person jag älskade mer än allt annat.
du vet personen som totalt lade skolan bakom sig för att ta hand om mig,
hon som aldrig vek blicken från mig när jag mådde dåligt, hon som kramade mig tills jag somnade.
Min anna. 16 år var hon och vi hade varit vänner sen vi var 1år.
bara lämnade ett avskedsbrev och sa att jag skulle kämpa. aldrig utan Anna.
Saken blir inte bättre när egoistiska människor trycker ner mig genom att säga Anna inte älskade mig,
att jag inte ens har en anledning att känna mig så död.

Att jag förlorat min lillebror och Anna var den enda som lagade mig efter det.
mina slagsmål tog hon hand om, mina misstag tog hon.
Att min pappa får utbrott och slår mig, ingen som vågar se mig djupt in i ögonen,
och se jag mår dåligt. det var bara Anna som vågade ta min hand när alla gömde sig.

Att jag en gång förlorade någon som jag såg som min bror,
som gav mig allt jag behövde, all den kärlek jag aldrig fick och aldrig får av min familj.
det är nog ingen som förstår varför jag skriker tills jag är hes, och det enda jag tänker på,
är att jag vill vara med min Anna.

En fråga som borde tas upp, är att personen i fråga nu då, kanske har blont hår och världens bästa status.
Kanske kan endel vara jobbiga, men alla tar dom som om allt är så bra, att dom har allt, men kanske någonstans där inne fattas det något.
Jag har ett mindre gäng runt mig, älskar 50-cent himself, och alla behandlar mig som om jag är hur lycklig som hellst.
Hur dom kan stå och fråga vad fan det är som är fel när dom ser mig gråta och säger jag är konstig.
Hur fungerar dagens människor, visst blir folk förvånade om dom hör någon har dött, någon som hade den bästa statusen.
Sluta tro allt är så bra, samhället för dagens ungdomar är för svårt för att allt ska vara perfekt, ordet perfekt borde inte få existera.


Självmord, aldrig har jag sett det som en lösning,
Anna bevisade alltid för mig det var fel, vad händer när hon inte finns här?

Mitt trams, mitt liv och mina tankar. Deal with it :]
LikeBefore - 24 apr 09 - 14:24
poetensvilkor: har tyvär inga tips alls eftersom jag inte själv är så överens med kärleken. men ta det lugnt <3
poetensvilkor - 24 apr 09 - 14:17
*död* faaaaaaaaaaan -.-
jag komemr dö. jag ÄR död ><' vad ska man göra om man förälskat sig i sin bästa kompis som bor i växjöoch man själv i stckh?? Om det dessutom är en första och bästa vän?? Och till på köpet är av samma kön som en själv???
fuck asså... ;_;
LikeBefore - 24 apr 09 - 12:58
glasbubblan: aw tack :) det där kändes faktiskt bra att läsa :) kände att jag måste förklara lite nu x) jag är inte sjuk, allså ingen ätstörning eller så (inte under någon längre tid iaf). Är mer att jag hade feber alldeles nyss, och en massa annat, och behöver få i mig någonting för att kunna bli frisk från det. Jag har ätit pasta idag faktiskt :o :D men tack så mycket, det piggade upp massor.

Sidewinder: yey :D det låter jättebra! ett riktigt vårtecken kan ja tänka mig ;P
glasbubblan - 24 apr 09 - 11:43
LikeBefore: Du, det går faktiskt att bli frisk. Jag vet att man inte tror ett skit på det när man är mitt uppe i alla dagliga krig mot sig själv och mot maten, men det går faktiskt. Jag vet att det är sjukt svårt(näästan omöjligt, men bara Nästan.) men det går. det går faktiskt att bli frisk. För ca ett år sedan låg jag inne på sjukhus för min ätstörning och nu sitter jag i köket och äter kaksmet(utan ångest). visst ångesten kommer fortfarande ganska ofta när jag äter, och jag gillar inte mitt utseende nu, men jag mår bättre. jag kan äta varje dag, jag ser "normal" ut, väger nästan "normalt". Så du, även om det är ens privata helvete att sitta fast i allt detdär, så går det att komma ur det. det går att bli frisk. ta en dag(eller en måltid) i taget och kämpa dig igenom dem. det gör ingenting om du faller och inte lyckas äta upp allt, huvudsaken är att du försöker. det kommer att komma många dagar med bakslag och "misslyckanden" men det kommer också komma dagar med lyckade måltider och leenden. så stå emot all ångest nu, så kommer dina bra dagar snart överväga de dåliga dagarna. och du min kompis brukar säga till mig: "Ett framsteg är ett framsteg hur litet det än är och hur många steg bakåt du än tar efteråt!" Tänk på det och känn dig stolt över att du kämpar dig igenom allt dethär.

Det finns en sida som kanske kan vara till hjälp: www.SHEDO.org

Jag känner inte dig, men jag tror på dig ändå :)
Sidewinder - 24 apr 09 - 11:42
Åååååh nu måste jag skriva av mig :D
Jag ska hämta ut sommarbilen från vintergaraget imorgon!!!! Sååååå jävla glad, nice nice nice :D
LikeBefore - 24 apr 09 - 08:37
jag hade tänkt äta igen... för att bli frisk så hade jag tänkt äta frukost och middag idag istället för ingenting eller bara en macka. Och jag trodde det skulle fungera.
Efter en halv kopp te och en ostbit så mådde jag illa... jag kan ju glömma det... jag blir ju mätt bara man ger mig lite vatten. det kommer fan inte funka -.- just nu känns det inge bra alls. jag är ensam hemma och rädd för allting jag skulle kunna göra för att skada mig själv nu.
Imorse satt jag på badrumsgolvet med huvudet lutandes mot väggen som är mellan badrummet o mammas rum. jag funderade på om mamma kan höra mig längre. jag tror hon slutat lyssna på mig...
jag älskar mamma precis som jag älskar min pappa som ska komma o hälsa på en sväng efter middagen nån gång. han kanske har ett head-set till min mobil. då skulle jag bli glad, om det funkar :)

Jag tror allting regnar idag... det regnade igår, även fast solen sken och mina syskon var ute och cyklade med grannens barn
Maadelen3 - 23 apr 09 - 19:45
med vad ?
poetensvilkor - 23 apr 09 - 18:02
jag får damp på mig själv eftersom jag lyckats (fråga mig inte hur) blivit kär i min enda och bästa kompis 'suck* som till på köpet e tjej så nu vet jag att jag e bi... 'sad*
Maadelen3 - 23 apr 09 - 18:02
jagvetattduvet: kärlek är väl..
nej, jag vet inte :) jag har heller aldrig varit kär :)
jagvetattduvet - 23 apr 09 - 17:54
Men hur vet man vem man älskar någon?
Vad är kärlek?

Jag har aldrig varit kär, vad jag vet.
Men jag önskar att jag vore det.
För alla pratar om det som en så bra sak (eller väldigt hemsk, men vad är hemskare än livet just nu?)

Så säg, Vad är kärleken?
Maadelen3 - 23 apr 09 - 17:53
jag älskar... *trumvirvel*
SOLEN, våren och att det snart är sommar, och MJUKGLASS <3 :)
HIM - 23 apr 09 - 17:12
Jag älskar den killen jag ä kär i <33333
emoporr - 23 apr 09 - 16:56
Och han har börjat acceptera mig.
Jag tror att det här är ett bra förhållande.
Eller, vad är ett bra förhållande?
emoporr - 23 apr 09 - 16:56
Jag är kär.
C0NS0LE - 23 apr 09 - 16:14
Jag orkar inte med det här längre, nu slutar jag. Fan.

Jag älskar honom! JAG ÄLSKAR ÄLSKAR ÄLSKAR HONOM! Jag skriker högt innombords, JAG ÄLSKAR HONOM! Jag vill ha honom här och nuuu! Han är så jävla underbar ;_;!! FYFAN FÖR KÄRLEKEN IBLAND! JAG ÄLSKA HONOM!
Ifos95 - 23 apr 09 - 15:52
Jag tror att jag bara inbillar mig när jag tycker att folk bara försvinner. Eller, att de bara kommer tillbaka när de behöver mig. aldrig när jag behöver dem.
Men jag vet inte längre, kanske är det så. Lite i alla fall.
Jag saknar dem som betyder mest för mig. De är där, men inte på riktigt.
Det bara känns så. Kanske har jag fel, men usch det har känts så för länge nu.
emoporr - 23 apr 09 - 14:25
Egentligen älskar iag att leva. <3
_ricki_ - 23 apr 09 - 13:14
Mjo... Men jag ska inte slösa pengar på internet via mobilen nu. Skickar iväg ett mail med mitt nummer i till dig så kanske vi kan messa ist elle någonting. Det är upp till dig om du vill ha kontakt den vägen.
LikeBefore - 23 apr 09 - 13:10
haha aa glass :P<3 x)
vet ni, jag har en klasskompis som dricker varm oboy med ost i! x) de tkr jag är konstigt :P jag ska nog testa det idag xP
aw :( jag tror inte du bara sviker, jag känner visserligen inte dig, men skulle du bara svika så skulle dom nog klaga. dom finns kvar och stöttar dig. jag sviker nog också dom som prövar hjälpa mig. genom svält nu då... -.- men man får pröva tänka posetivt (haha vad tråkig jag låter nu XD). va glad över varje minut som dom finns kvar hos dig, det är dom minuterna som är mest betydelsefulla. vi är inte superhjältar, det finns inte sådanna (tyvär)
_ricki_ - 23 apr 09 - 13:04
Jo, glass :)<3 typ. xD
Visst finns det några som stöttar mig, men jag orkar inte. Jag bara sviker dom. Jag klarar inte av att göra saker jag lovar, jag försöker sluta skada mig men jag lyckas aldrig... Jag bara sviker:(
LikeBefore - 23 apr 09 - 13:00
glass är supergott :) och en mycket viktig sak som behövs i våra liv :P

hålla fast vid dom som hjälper dig. någon stöttar dig väl? den jag håller fast vid har jag bara träffat en gång i mitt liv, och hon håller mig levande. dom som snackar skit om dig kan ta och slänga sig i väggen dom fega jävlarna!
_ricki_ - 23 apr 09 - 12:57
Glass är gott:) mitt i vintern framförallt:p
_ricki_ - 23 apr 09 - 12:56
Att hålla fast vid vilka? Alla falska jävlar som hatar mig innerst inne och snackar skit om mig? Det är dom som finns irl iaf... Inne via mobilen så eventuella stav/slarvfel är därför. /R
LikeBefore - 23 apr 09 - 12:48
jag faller jämt på den sidan jag inte skyddar. och jag kan inte skydda allt. slutar jag skära. så slutar jag äta. börjar jag äta så börjar jag skära...

_ricki_: känner igen tankegångarna, vääldigt mycket. håll fast vid dom som älskar dig, dom/det som betyder någonting för dig. du klarar det, skriv om du vill prata lite :)

vi behöver lite glada ord va? så vi inte blir för deppiga...
vet ni vad jag gillar, jag gillar att äta glass mitt i vintern :D och det bara för att nästan ingen gör det :P
_ricki_ - 23 apr 09 - 12:39
Jag förstår inte varför man ska kämpa, man dör ju ändå tillslut.
Varför får jag inte dö tidigare än vad jag normalt skulle ha gjort?

Det är ju det jag vill, jag orkar inte stå emot all smärta längre.
emoporr - 23 apr 09 - 12:30
LikeBefore: Ingenting är patetisk. Inte när det gäller ensamhet, svaghet eller sorg. Det är inte löjligt, det 'r bara sorgligt.
_ricki_ - 23 apr 09 - 12:30
Likebefore; Man får kämpa, små steg... Jag försöker själv med det nu, att bli stark igen. Småsmå steg, som tillslut blir till ett stort. Det kommer inte gå på en vecka, eller månad, kanske inte ens ett år men efter många små steg blir det ett stort steg. / R
LikeBefore - 23 apr 09 - 12:28
jag hatar att vara så patetiskt svag... men jag orkar inte göra någonting åt det (visst är det patetisk...)
_ricki_ - 23 apr 09 - 12:10
tjing, jag är för lat/depp/irriterad för att läsa igenom vad ni skriver om. men jag är här iaf...


/ R
emoporr - 23 apr 09 - 12:02
Jag orkar inte vara ensam längre.
LikeBefore - 23 apr 09 - 11:18
Gertrud: precis så är det för mig också. Känner igen mig i varje ord. Vart bor du? (om du vill säga :))
Ovitiga - 23 apr 09 - 10:48
Döden är vacker, för den som dör. Inte för dem som stannar kvar <3
//ElliE*
jagvetattduvet - 23 apr 09 - 10:02
emoporr: Mm..
Kanske.

Men fortfarande tycker jag att man ska försöka överleva.
Hur hårt det nu än är.
För vi LEVER nu och inte SEN.


Jag saknar min gammelmormor som dog på påskaftonen.
Jävla gud (eller ng) som bestämmer vem som får dö,
och vem som får leva!!!


En hjälpekram till alla er som behöver <3
emoporr - 23 apr 09 - 09:40
Jag tror att döden är vacker, vad tror ni?
LikeBefore - 23 apr 09 - 09:28
emoporr: jo jag förstår det. har ingenting vettigt att säga idag för min hjärna är tom "/
emoporr - 23 apr 09 - 09:24
LikeBefore: Det är inte bara att lämna någon som betyder allt.

Jag kommer ihåg en gång, när jag och mamma låg och pratade.
Då sa hon helt plötsligt, "Jag hoppas att jag dör först. Och jag hoppas, att du dör sist. Att du egentligen, inte alls dör."
Det gjorde ont.
LikeBefore - 23 apr 09 - 09:14
Jag skulle vilja komma med någonting riktigt bra nu. Säga någonting uppiggande till er så att ni känner hur bra ni är. Men förlåt, inte idag. Idag är jag trött...

Jag tittade på mamma mia igår. Och då kom jag ihåg vad mamma sa först gången vi såg den (tänker inte upprepa vad hon sa) och jag började gråta... visst är jag lyckad, jag gråter, för minsta lilla sak så gråter jag. Jag gråter nu, bara för att jag är så trött.
Jag vill skada mig igår, jag ville så hemskt gärna skära sönder mig, ansiktet, benen, armarna, halsen. Men min ängel ringde, hon hjälpte mig, som hon alltid gör. Jag låg sen vaken i sängen i en timme utan att somna, började blöda näsblod bara sådär men orkade aldrig hämta papper så min kudde är alldeles blodig nu. Men jag ska tvätta den när jag loggat ut från dikta. Sen sov jag två timmar och sen så vaknade jag. Då upptäckte jag att mina fötter (fulajävlastoraäckligafetafötter) var alldeles lila, som om allt blod hade fastnat i fötterna. Jag gick till badrummet och fick se den patetiska synen av mig själv i spegeln, med blodsprängda ögon och skakande ansikte (ja, mitt huvud börjar som skaka ibland, om jag är ritkigt ledsen eller så... skratta inte). Jag torkade bort allt blod ut mitt ansikte och sen gick jag och la mig, sov en timme, vaknade, satt igång radion, sov två timmar, vaknade och är nu vaken.

Jag ljuger också, ljuger för min familj, hela tiden. Små vita lögner som jag bara matar in i deras huvuden "jag mår bra" "jag har tagit medicinen". Jag har en massa mediciner, för halsen bara... Men jag vill inte vara frisk för då måste jag åka till skolan. Så jag struntar i medicinerna. Mamma brukar tvinga mig till skolan så länge jag kan stå på fötter, men min mormor är här nu och hon säger att jag ska vara hemma. Tack mormor <3 Jag har slutat äta... det är det dummaste jag gjort känns det som, men jag vill inte äta. Jag har börjat väga mig, varje morgon och kväll går jag in i badrummet och väger mig. Och det känns bra när jag väger ett kg mindre.
Mina "vänner" har som alltid lyckats berätta för mig hur ful jag är... så varför skulle jag tro på när folk säger att jag är fin? inte ens min mamma säger någon gång att jag är fin. Inte min bror heller. Jag är ful. Och jag ska f*n i mig göra någonting åt det...

Förlåt att jag inte kunde komma med någonting bra att säga till er.
emoporr: kan du inte göra slut med din pojkvän? du ska ju inte behöva må dåligt över de "/ eller kanske prata med han? jag kan inte komma med några bra idéer om relationer eller kärlek för jag är inte älskad...

I varje skolklass finns det två flickor som skär sig och en som har ätstörning... och ungdomarna skiter blanka f*n i det (förutom dom som mår dåligt då...)
emoporr - 23 apr 09 - 09:13
Jag saknar mums.
När man har levt med personen i ett år, och nsen går den bara och dör.
Det är inte rättvist.
Jag vill inte att hon ska vara död.
glasbubblan - 23 apr 09 - 09:10
Jag saknar Jane.
Saknar så otroligt mycket. egentligen är vi väl inte så nära vänner, fast egentligen är vi närmast. man kommer nära andra när man bor med dem i en månad. vi delade ångest och tårar över matbordet. vi tränade i smyg inne i pysselrummet och vi förstod varandra utan att prata. jag saknar henne så sjukt mycket. hon har flyttat till ett behandlingshem nu, jag tror det är bra. fast det är långt härifrån, vi kan inte träffas så ofta. träffades senast innan julen, och nu är det april(?eller?) och jag vill krama liv i henne. jag skriver brev men det är inte riktiga kramar. jag vill se henne på riktigt och försäkra mig om att hon kan stå upp utan att trilla ihop. sist vi träffades hade hon fått tillbaka lite liv i ögonen, det är bra. hon förtjänar ett riktigt liv, trots att hon inte förstår det själv. saknar henne.
emoporr - 23 apr 09 - 08:51
Jag går sönder igen.
Jag har mått bra i en jävla månad, ajg har tillochmed varit i skolan varje dag.
Men nu orkar jag inte mer.
Jag vill inte, det gör så ont.
allting gör så jävla ont.
Dom accepterar mig verkligen inte!

Och min enda vän, i skolan , hjar lämnat mig.
p.g.a henens storebrors åskiter.
Och för att jag är "emo"
Jag kommer ihåg när vi var mindre, alla minnen...
Men varför ska man ens anstränga sig för att bli bra,
När man ändå bara misslyckas,
HELA tidem?
Och när man äter ordentligt, har slutat skära sig, slutat röka, slutat dricka, blivit en bra flicka, (ja, eller vad man ska kalla det)
Kommer deras attacker igen.


"Fetto, fan vad du är tjock!"
"äckel! Gå och skär dig emo jävel!"
"Idiot, slängde du dina ciggaretter? Sup dig full."
"Vad fan gör du i skolan? Gå hem!"
Jag orkar inte.
Jag vill inte vill inte vill inte...
Varför är det såhär?
Och min pojkvän utnyttjar mig, eller det känns så.
För att jag är så bra i sängen.
Om jag inte vill ha sex, måste jag suga av honom.
Det är som ett måste.
Jag känner mig så jävlas äcklig.
Och patetisk.
FanFanFanFan.



Får man dö, om man vill?
Är det okej?
C0NS0LE - 22 apr 09 - 21:32
Åh, tack Maadelen3, känns bra att höra det. <3
Maadelen3 - 22 apr 09 - 19:28
c0nc0le:
jagförstår hur du menar det där med klassen, att man älskar alla och är rädd vad de tycker om en, för det är ju dom som man tillbringar fem dagar i veckan med, flera veckor per år. Klart man vill att dom ska tycka om en.
men jag tror att dom tycker om dig, det är jag nästan säger på :)
och inte heller tror jag att du är så ful som du säger, bara för att du inte tycker om ditt utséende betyder det ju inte att ingen annan gör det, right ? (:
och dramigbaklänges, jag tror att du är älskad, detså :)

hadet bra!, kej? :)
C0NS0LE - 22 apr 09 - 18:53
Okej, jag har inte läst alla kommentarer, men fan jag måste skriva av mig.

Fyfan jag mår fortfarande dåligt över den där bilden. Jag känner mig som världens elakaste människa, och jag kan inte sluta tänka på det. Jag ska inte säga att jag tänker på det varje dag, det gör jag inte, men flera gånger i veckan iallafall. Hur lång tid kan det ha gått? I höstas var det nog. Jo det var det. Fyfan hur kunde jag ? Jag har bett om ursäkt tusentals gånger och jag har fått höra att det var okej av dom som vart utsatta. Idag fick jag en brochyr av mamma om nätmobbing, om bilder som sprids och det skär i mig som om någon slet upp ett gammalt sår. Jag mådde piss, okej?! Jag var hemma från skolan, alla trodde jag var sjuk, men jag var hemma och grät över deras ord! Nu minns jag inte ens vad dom hade gjort, men jag var såå förudmjukad och så nere att jag inte visste vad jag skulle ta mig till!! Jag tänkte att allt skulle bli bättre utan dom, men inte fan skulle det vara det? Hur FAN tänkte jag?! Jag var inte ens säker när jag la ut bilden, så jag skrev texten som en fråga. "Hade det varit bättre såhär?" Fan vad jag skäms och jag kan inte komma över det. Min favoritlärare genom tre år kom till mig och sa i princip att jag var en hemsk människa, att hon grät när hon fick veta vad jag gjort och hon skällde ut mig högt i klassrummet framför klassen! Och fan jag älskar ju min klass, mer än någon tror jag. De är de ända människorna som jag haft bra kontakt med i hela mitt liv! Och jag har bara känt dom i fyra år! Jag älskar dom alla, även 'hon' och 'hon'. Dom är fantastiska!
Vad fan säger jag egentligen, jag har märkt att jag älskar alla i klassen, att jag tycker dom är udnerbara människor, och jag tycker tillockmed det om 'honom'! han som har förudmjukat mig, MOBBAT mig, trakaserat mig och skrattat åt mig i tio år! Någonstans ser jag ändå en bra sida! Hur fan är det möjligt? Jodu. Jag kom på det. Allt han har sagt och gjort, har ändå varit på skämt. Han har aldrig varit dödsallvarlig om det. På tal om döden. Alla dör nu, runt omkring mig, hela tiden. Under säkert fem år har mååååååånga jag stått nära dött. Liven tar slut, alla i olika olyckor och skador. Kan inte döden lämna våra liv ett tag!?
Jag är rädd för internet nu. Jag vet aldrig vilken sorts kommentar man kan få på en bild, vilken idiot som gör sig rolig på min bekostnad eller vem som bara är en idiot mot mig. Fyfan för ärren ska jag säga.
En annan sak. Jag är fan kär. Hela tiden. Jag blir inte kär ofta, men när jag blir det så blir jag så jävla kär att det är löjligt. Och en ironisk sak, alla är otillgängliga. Jag blir bara kär i dom jag inte kan få. Förlångt bort, kända, upptagna, you name it.
Mina vänner mår dåligt, MÅNGA av dom. Jag är ful, och jag menar det. Jag hatar speglar, jag har fobi för dom. Och kameror är värst.
Varje gång jag är i ett rum tittar jag hur belysningen är så jag kan veta hur ljuset faller på mitt ansikte, jag tittar bort varje gång jag ser en glasruta, någonting glansigt, min skugga eller NÅGONTING som jag ser mig själv i. Jag har andra hemligheter som jag inte klarar av att säga till någon, inte ens min bästa vän.
Jag kom inte in på linjen till gymnasiet, jag vill ta moppekort men vågar inte själv, jag har en känsla av att en av mina VÄNNER egentligen inte gillar mig. Jag blir fortfarande mobbad i skolan, enligt mig själv, men för andra saker än förr. Killarnas skämt, som SVIDER SÅ JÄVLA HÅRT ATT JAG BARA VILL SLITA ÖGONEN UR MIG!
Jag klarar inte av att säga ifrån, och när den där jävla killen är i samma rum som mig så vågar jag inte röra mig, inte säga någonting och inte göra någonting, för då är jag rädd att han ska säga någon elak kommentar om mig. Jag är rädd att de andra i min klass (killarna och de där tjejerna) inte gillar mig, alls. Att de tycker jag är äcklig, ful och tråkig. Jag är rädd att de kommer glömma mig nu när klassen splittras.
Jag vill bara bli accepterad. Jag vill bli respekterad, jag vill bli omtyckt. Jag vill inte att min mamma planerar min dag och skäller ut mig för minsta lilla sak.
Jag vill bara vara älskad?
Madvis - 22 apr 09 - 18:37
Det känns som om allt omkring mig rör sig för snabbt, och att jag bara kan sitta kvar medan alla andra försvinner. Och hur mycket jag än försöker så kommer jag alltid ha det här avståndet från alla andra, att jag aldrig kommer nå deras verklighet.
Tack för den här tråden, Emoporr :)
Guldvattnet - 22 apr 09 - 18:37
min dag började med att jag hade försovit mig (jippie) men jag orkade inte gå upp, fick skuldkänslor för att jag inte gick upp, ville dö, fick skuldlkänslor för att jag ville dö, kom fram till att jag behövde sova mer, kom på att jag borde gått upp och fick skuldkänslor för att jag inte gjort det osv. så höll jag på i tjugofem minuter innan jag äntligen pallrade mig ur sängen.
efter denna underbara start på dagen kom jag till skolan (kom faktiskt i tid hur fan det nu gick till) där jag skulle tillbringa de närmsta åtta timmarna, yey. på vägen hem upptäckte jag att jag glömt min tändare hemma så kunde inte ens ta mig en cigg för att få upp humöret. underbara vardag.
men nu är humöret iaf lite bättre, har knarkat musik i två timmar ^^

Jag måste hålla med LikeBefore, för mig är iaf dikta mycket mer än bara en plats där användarnamn lägger ut sina verk.

beröm till emoporr som kom på att en sådan här tråd behövs <3
Tiggarflikkan - 22 apr 09 - 17:31
jagvetattduvet;
Förlåt, men nu blir jag arg på dig. HAR DU BÖRJAT ANVÄNDA BLANKA FÖREMÅL?! Det fick du inte göra ju! Du får inte. Smsa mig, ring mig eller vad som helst men gör inte sådär mot dig själv.
(Oh det är jättejättebra att du försöker äta. Och jo, jag hatar också nör andra beklagar sig över hur fula de är. De ska vara glada, för de är hur fina som helst.
Kram på dig med)
jagvetattduvet - 22 apr 09 - 17:04
Jag fattar det inte.
Livet.
Vad är meningen?

Jag har precis börjat "äta" igen. Men det går upp och ner.
Orkar verkligen inte med livet just nu.
Så vips hittar man till de blanka föremålen och allt känns så mycket bättre.

Till "Glasbubblan". Jag vet PRECIS hur du känner.
Mina föräldrar började snoka på min dator när de fick reda på att jag spydde upp alla jävla mål jag åt.

De fann min blogg där jag skrev mitt matschema (som inte direkt innehöll så mycket)
och jag var tvungen att ta bort den.

Men var ändå glad att dina föräldrar bryr sig. Det ska ju hjälpa, anntar jag.

Men jag förstår vad du menar med att hata livet.
Jag gör det just nu. ALLT.
Det är hemskt.
Har inte varit glad på 1 år.
1 jävla år.
Jippie.

Det var min "skriva av mig historia".
Den skulle nog kunna bli längre..

(Och Till Tiggarflikkan (Rebecca): Min ena kompis kan inte heller acceptera vem jag är.
Bara för att jag är så "övertrevlig" som hon säger det.
Bara för att jag pratar med vuxna och undviker deras klago mål om deras SMALA kroppar.
Det är sånt jag inte orkar med att höra. Så vill de att man ska säga
"Men du är inte alls Fullll". kram kram)
aspiration - 22 apr 09 - 17:03
Jag är trött på att alltid falla. Jag faller alltid, alltid alltid alltid.
Fastnar, faller, fastnar, faller. Hela tiden
jag orkar inte kämpa
orkar inte gråta längre. Fanfanfanfanfanfan!

Okej, nu räcker det. Haha ;)
Tiggarflikkan - 22 apr 09 - 16:49
JaneEyre; Gud, mina kompisar (varför kallar jag dem fortfarande det?) gör så också.
När jag kom tillbaka från påsklovet förra veckan, hade inte träffat dem då, blev jag så himla uttråkad av deras snack så det ör inte sant. Jag var ju van vid dikta-snacket då som verkligen är jag. Men bara nån timma efter tyckte jag det var helt normalt. Inte särskilt intressant, men ändå. Vissa har kallat det mobbning, när jag talar om vad man egentligen säger till varnadra i våran ''grupp''. Att vi kommenterar varandras utseende på det där negativa sättet, om den feta pannan och det rufsiga håret och påsarna under ögonen. Att jag måste sminka mig för jag ser tydligen ut som f*n. Jag måste platta håret. Men om man skulle kommentera något om ''ledaren'' skulle hon få damp (ursäkta uttrycket). Jag är alltid falsk när jag är med dem, ljuger för jag vet vad de skulle säga om de visste sanningen. Att de skulle tala illa om de där personerna, och jag försöker alltid skydda andra som jag tycker om. När jag är mig själv, stirrar de på mig som om jag vore dum i huvudet. De särbehandlar mig för att jag är bisexuell. Varje blick, varje rörelse och varje ord är perverst när det gäller mig.
Och det där ballade visst ut från ett svar till en skriva-av-sig-berättelse.
JaneEyre_love - 22 apr 09 - 16:33
Mina kompisar försöker göra mig till någon jag inte är...
Maadelen3 - 22 apr 09 - 16:32
jag är SJUKT lycklig nu! :D
lixom, solen är framme, snön är typ borta, det är nästan SOMMAR <3
jag är strax klar med min hejdudandes jobbiga praorapport, bara lite fakta, en sammanfattning och en diskussion kvar, och har hela kvällen på mig! (:
vi hade nån internet-sak som gör att man kan vara på internet trots att det inte alls funkar ;D
asså,
jag är bara så sjukt lycklig just nu :D


(orkar inte kommentera ngt av det nedanstående även om jag läst allt, för jag är rädd aatt jag ska bli inte-lycklig då ;p)
Tiggarflikkan - 22 apr 09 - 16:17
En jättebra tråd! :D

Blä vad jag är ful. Fulfulful och så himla oduglig. JAg ör ett stort misstag.
Jag blev riktigt irriterad igår, på Deperate Houswives. Eller en karaktär där snarare, en svartsjuk mamma som vägradwe acceptera att hennes gamla pojkvän (och barnets pappa) skaffat en ny, och inte ville att ungen skulle träffa henne. Omg. Min jävla svartsjuka låtsasmamma. Jag är rädd för henne, jag kan inte hjälpa det. Hon skrämmer mig med sina utbrott. Och jag blir så himla irriterad på hur hion skämmer bort min lillebror när pappa precis förlorat jobbet. Han får saker hela jävla tiden coh jag får ingenting. Pappa skämms över det och ger mig pengar. Helt onödigt, lillebror behöver ingen stor Bilar-lastbil nu. Jag kan inte låta bli att jämföra hennes uppostringsmetoder med min mammas, när det gäller mina andra småsyskon. De skulle aldrig få någon sådan sak som säkert kostade 200 spänn bara sådär. Och inte skulle hon ge dem popcorn en vanlig torsdagsmorgon, eller mata npgon med glass fastän ungen inte ätit upp maten. Vilket min låtsasmamma gör. Jag ör så himla feg som inte vågar säga till henne någon gång.
Ser ni, jag är fegfegfeg. Svag. Sådär allmänt dålig. Och varje gång jag ser npgon annan är h*n så mycket finare än mig, jag avundas det. Såg en söting på bussen och jag vill se ut so hennne. Då skulle jag inte kunnat vara missnöjd med mitt utseende. konstigt, för varje gång annars jag tänker att jag är en annan person kan jag mycket väl tänka mig att vara missnöjd över mig själv, men inte denna gång. Skumt.
Fast det var väl kul igår. När jag och marinonetteatern gick ut på promenad med den enes hund, och kom till ett ''utegym'' med en massa roliga träningssaker.
Fast jag vill skada mig själv. Villvillvill så himla mycket. För tillfället finns en sårskorpa jag brukar riva upp, men det räcker inte. Varken med det eller med naglar, jag vill ha blod. Och jag önskar att jag aldrig börjat, att jag var glad coh lycklig. Men samtidigt inte, jag är rädd för lyckan. Bara för att jag inte är van vid att käna den. Och så känns det som att jag ljuger för mig själv, som att lyckan är falsk. Så jävla patetisk är jag.

Det där blev långt.
GoldenCherry - 22 apr 09 - 16:11
Okej, då skriver jag av mig lite då :D
Dagen började med att jag hamnade på samma sträcka till skåpen som ljud-Johan(Noah, egentligen då xP), och han log lite sött (><) Sedan har vi hemkunskap och jag totaläger Guan på att göra sushi xD Sen påminner Viktoria(vikkiss) oss om hur tiden efter 9:an kommer bli, när vi inte kommer ha någon att dela våra headbang-moments med längre x'O Väntade på bussen, såg på Blondie as he walked home xD Ah just det! Råkade hamna mitt i c-klassens folkmassa när jag skulle peta på en av dom, så de blev lite av en gruppkram med halva c där. :D (underbaraste klassen dööh) xD
Oh, confession: I'm a total psyco who likes to stalk and hug little dudes from time to time (okey, I do it every day! ><)
De va alla mina känslor som jag hade för tillfället....... I LOVE LJUD-JOHAN!!! <3<3<3 xO (Ooops, hade visst en känsla kvar ^^') Mhihii :P
Ciao! ;D
(Btw, detta är ett lyckligt inlägg xD)
LikeBefore - 22 apr 09 - 14:49
jag! men de lyckades dom inte med!
förutom att ge mig ännu sämre själförtroende
LikeBefore - 22 apr 09 - 12:20
glasbubblan: jag har läst allt du skrivt. och jag känner igen mig i det också. jag hjälper folk med kärleksproblem, familjeproblem och en massa annat och det har jag gjort i flera år, trots att jag bara är 14... och det är för att jag tkr synd om alla, för att jag vet hur det är när ingen ser utan bara tror allt är på låtsas. vet hur det är när man ljuger, om och om igen att allt är bra och hur det är när dom går på det trots att dom borde veta så mycket bättre. så därför hjälper jag dom. och jag har det inslaget i skallen att jag inte är värd hjälp... som sagt så hatar jag att vara någons börda. men vet du, man får faktiskt kräva lite hjälp. man får bli arg på folk för att dom inte lyssnar, och man får vara egoistisk och tänka på sig själv jättemycket

jag har folk som håller mig ovanför ytan. vill du, så får du skriva. vi behöver inte snacka problem :) och jag har redan någon som får lyssna på allt mitt gnällande så jag mår nog bra(?!) på den fronten. om du inte vill, så ta hand om dig iaf :) (haha de här blev långt x))
LikeBefore - 22 apr 09 - 11:26
emoporr- kanske har vi alla rätt på ett vis? våra användarnamn betyder ju olika mycket för oss alla. utan mitt användarnamn så skulle jag aldrig träffat en tjej som räddat mig ur någonting väldigt hemskt. men för någon annan, så kanske det här bara är just en påhittad historia... kanske har vi alla rätt på ett vis
emoporr - 22 apr 09 - 11:07
LikeBefore: Du kanske har rätt. Att vi finns. Men bara därför, behöver inte det här vara äkta.
LikeBefore - 22 apr 09 - 10:43
N I Ä R Ä N G L A R
V I Ä R Ä N G L A R

Pröva kom ihåg det. Det här är ingen påhittad historia, se bara på alla trevliga diktaträffar folk har varit på :D vi finns på riktigt, trots att vi bara sitter vid en dator och skriver ord på våra tangentbord. Vill vi, så kan vi träffas, vi måste bara våga liksom :)
Och det finns fina människor utanför datorn. Man måste bara hitta dom, jag är inte mig själv utanför datorn. Ingen jag känner (inte ens klasskompisar sen 1:an eller mina föräldrar) vet om hur mitt liv ser ut medans jag vet hur deras är. Mina dikter vet dom inte att dom finns för jag vågar inte visa dom för dom berättar för mycket om vem jag egentligen är, och jag är rädd för mig själv. Och jag hatar att vara andras problem... helre att jag går sönder helt än att någon fastnar i någonting bara för att jag mår dåligt...

Jag har ont i magen -.- och jag är jätterädd för att bli frisk. jag vill bara ha kvar min feber veckan ut så jag slipper gå till skolan. Jag har svaghetssvettningar(någonting mamma sa) och jag har ingen aning om vad det är?! och jag vågar inte fråga, för då går jag runt o tkr synd om mig själv och jag hatar det också...
emoporr - 22 apr 09 - 06:43
Jag är jätte ledsen.
För att allt blev som det blev, för att gustav slog sönder mig och mamma... varje natt.
För att jag lät David utnyttja mig sexuellt, när jag var 11 år och livrädd.
För att jag har försökt att ta livet av mig utan resultat.
Och ändå, så kan jag inte berätta allt.
Ni vet, det spelar ingen roll hur underbara ni är o.s.v, det är som att... som glasbubblan sa, det är bara ett användarnamn och en påhittad historia, ellerhur?
FortessOfTears - 21 apr 09 - 21:18
Jag blir arg på mig själv för att jag inte vet vad jag är. För att jag gråter för ofta och behöver känna mig älskad, men samtidigt är glad och känner att det håller på att bli mycket bättre. För att jag umgås varje dag och pratar mer, vilket är raka motsatsen till vad jag gjorde för ett år sedan. Jag vågar inte riktigt vara glad, för att jag är rädd för att något ska komma och krossa det. Och jag vågar inte lita på mina vänner, trots att de är helt underbara. Så jag är arg på mig själv.
Samtidigt är jag så jävla stolt över mig själv som har kommit så här långt. För att jag klarar av att äta varje dag och inte har skadat mig själv på evigheter. För att jag är mer social och faktiskt gör något mer med mitt liv än att sitta framför datorn. För att jag har bra betyg och kommer in på skolan jag vill, för att jag vet att det kommer att lösa sig om jag fortsätter vara stark. Att jag kanske till och med får en pojkvän så småningom. Fast självförtroendet är inget vidare, och jag har slutat tro på att någon vill ha mig. Jag har dagar som jag vill dö och funderar på att faktiskt göra det, dagar som jag vägrar äta och springer tills jag faller ihop, för att jag tror att det gör att jag duger till något.

Jag känner att både jag och livet är helt jävla meningslöst, samtidigt som jag inte vill något hellre än att leva och mår mycket bättre än på länge.
Det äär förvirrande och förmodligen förstår man ingenting. Men när jag väl började skriva tog det inte slut..
SprayGrrrl - 21 apr 09 - 21:02
Har gjort slut med min pojkvän och är ganska förbanad i allmänhet och på den delen av befolkningen med y-kromosomer i synnerhet, sorry guys.
Akuryo - 21 apr 09 - 20:43
Jag har ingen respekt för mig själv för jag är dum i huvudet.
Jag byter personlighet hela tiden
Det är förvirrande
Ifos95 - 21 apr 09 - 20:07
glasbubblan: jag känner som dig. jag vågar inte be om hjälpt, känner mig för elak på något sätt. som om jag kräver för mycket. men egentligen så är det alla andra som kräver för mycket av mig. att jag ska finnas, att jag ska lyssna på alla deras problem. att jag ska vara lösningen, eller i alla fall komma med den.
jag klarar inte av att hjälpa alla, men ändå så försöker jag och drar åt mig alla problem. det är väl det som får folk att komma till mig när de inte mår bra.
men jag orkar inte, har aldrig riktigt orkat med det. jag vill säga nej slutslutsluta! men jag bara kan inte.

det gör mig besviken på mig själv.
LIZZZY - 21 apr 09 - 20:06
emoporr: vissst:) om vi kör över skabbbitcharna med cykeln så:D
Akuryo - 21 apr 09 - 20:05
Såpbubbelpussar på båda kinderna vah
emoporr - 21 apr 09 - 19:58
LIZZZY: Vi kan måla en cykel rosa så löser sig allt? :D

Akuryo: psssshysh! så får man inte säga. Du känner sant. Jag lovar! Pussvah! :*
Akuryo - 21 apr 09 - 19:56
tvinga de att öppna ögonen :C
glasbubblan - 21 apr 09 - 19:55
jag önskar att de som jag älskar skulle ge mig mer spontana kramar. jag är usel på att be om hjälp och tröst, så jag önskar att jag fick det ändå. men det får jag inte.

alla blundar, jag blundar också.
Akuryo - 21 apr 09 - 19:53
emoporr: bakom min lampa brukar det lysa en röd prick på natten och då kan inte jag sova
och mina föräldrar kommer väl läsa det här eftersom de läser allt men inte låssas om det och sen tar de fram det när jag mår som sämst och bara ignorerar att jag mår dåligt och sger att jag är normal och som alla andra så jag vågar inte berätta om hur jag mår för de
eller nån annan
jag misstänker att allt jag känner är påhitt
:C
LIZZZY - 21 apr 09 - 19:52
jag är sjukt trött på folk som utnyttjar allt dom har för att folk ska vara rädda för dom, för att folk ska "respektera" dom.
sjukt trött på dom där jävla bitchhororna (och ursäkta mitt ordval men så är det) och det dom håller på med. kom igen, jag har inte sagt nått till er, inte gjort något, jag har väl knappt gett er en blick!? men ni tar den minsta lilla anledning ni kan komma på, blåser upp den till nått stort, en tillräcklig anledning för att kasta flaskor på mig!? grus? stenar? komma med hot? nästa gång slår ni väl ner mig som ni gjort med så många andra. tur att de allra flesta står emot er iallfall, inte böjer sig, utan står emot, svarar, eller bara ignorerar. men justja, javisst! man får ju stryptag och huvudet indunkat i väggen om man ignorerar, så var det ja.
fyfan, inte så konstigt att ni tar varje chans att bråka. det är då fan den enda talangen ni har.

(det här var väl en skriva-av-sig-tråd? då gör det inget att inte en endaste kanske fattar nått av det här eller så :))
emoporr - 21 apr 09 - 19:51
Jag gillar mat <3 ahaha RANDOM<3
TildiHP - 21 apr 09 - 19:50
* och nu ska jag snart titta på House <3
TildiHP - 21 apr 09 - 19:50
min favorit glass är daim xD
emoporr - 21 apr 09 - 19:45
Ifos95:
*Kramar hårt*
<3
Ifos95 - 21 apr 09 - 19:43
det känns som att alla mina vänner mår dåligt, och inget jag säger får dem att må bättre
jag är rädd att alla ska begå sjävmord


jag känner mig ensam och fryser
behöver en kram
emoporr - 21 apr 09 - 19:38
Akuryo: Det är läskigt. Jag är säker på att det är en kamera i mitt tak. Så jag har tejpat fast en filt.
Akuryo - 21 apr 09 - 19:36
Mina föräldrar är överbeskyddande och nu har jag fått typ tvångstankar att det är mikrofoner och kameror överallt.
emoporr - 21 apr 09 - 19:33
lyckligsorg: inte?
emoporr - 21 apr 09 - 19:28
Sidewinder: var det trevligt? :D
Sidewinder - 21 apr 09 - 19:26
Då måste jag skriva att vi motorcyklade massa i helgen :D
emoporr - 21 apr 09 - 19:26
glasbubblan: Du kommer aldrig få veta, ingen vet. ingen kommer någonsin få veta.
glasbubblan - 21 apr 09 - 19:25
emoporr: nej det funkar inte så. för efter ett tag kommer jag lista ut vad du mår dåligt för, och så kommer jag lirka ur dig det som gör ont, sen kommer jag försöka hjälpa dig tills jag själv inte längre kan andas. så blir det alltid. tro mig. jag är sådan, det är ett av mina problem. jag bryr mig för mycket
emoporr - 21 apr 09 - 19:22
glasbubblan: Jag gillar inte att prata om mina problem.
Du behöver inte vara orolig.
Och om du vill, kan jag ljuga för dig, och säga att det är bra?
glasbubblan - 21 apr 09 - 19:21
emoporr: nej jag vill inte adda din msn, det låter elakt att säga så. men jag kan inte förklara det så bra. kan försöka men ja.. Jag tar på mig alla andras problem. alltid. alla som mår dåligt kommer till mig, och jag ber om det. kan inte säga nej. skjuter undan mitt svarta och hjälper andra. och jag orkar helt enkelt inte med en till trasig historia att fixa ihop igen. jag orkar inte det bara.. tyvärr
emoporr - 21 apr 09 - 19:16
glasbubblan: Jag bor i stockholm.

Jag finns påriktigt.
Jag är inte bara ett användarnamn och en påhittad historia. Men ibland önskar jag att jag var.
Någon fin människa vet jag inte om jag är, men jag hoppas det, om du vill, bara om vill så kan du adda min msn.
ThaFjortizCake@hotmail.com <3
glasbubblan - 21 apr 09 - 19:13
emoporr: vart bor du?

Önskar det fanns något på riktigt. här är alla bara ett användarnamn och en påhittad(?) historia.varför finns det inga fina människor utanför datorn?
emoporr - 21 apr 09 - 19:10
glasbubblan: kom hem till mig och titta på film och drick te. Vi kan glömma alla bekymmer för ett tag? bara vara? Vad säger du? <3
glasbubblan - 21 apr 09 - 19:09
emoporr: jag tror inte att jag kommer hitta mer livsvilja inlåst på psyket än vad jag hittar i min egna säng..
glasbubblan - 21 apr 09 - 19:08
Akyuro: jag äter inte choklad. jag har anorexi, fast dom har skrivit av diagnosen för nu väger jag nästan normalt. de vet inte om att jag dricker vatten innan varje vägning. förlåt för att jag säger sånt här. jag borde hålla tyst, du vill inte läsa. hej
glasbubblan - 21 apr 09 - 19:07
jag mår illa över mig själv. jag borde inte klaga, och framför allt borde jag inte skriva allt det här i ett forum på en internet sida. jag slår vad om att mamma säkert har snokat sig in här och lusläser precis vartenda ord jag skriver. min mamma bryr sig för mycket. jag har namnsdag idag, men det gör ingenting. jag tycker att jag ser ful ut i vad jag än sätter på mig. jag får kväljningar av att se mig själv i spegeln och vissa nätter(alla)vaknar jag av att kudden är blöt. det var en månad sedan jag spydde upp maten självmant, men det betyder inte att jag är frisk. och bara för att min vikt har legat på samma siffror sedan i höstas så betyder inte det att min ätstörning är slut, jag smyger fortfarande ner mat i fickorna och jag gömmer bullar överallt, bara inte i munnen. jag ljuger tre gånger i veckan, de dagar jag går i skolan, mamma tror att jag äter lunch i skolan, kompisarna tror att jag äter hemma. det är så sjukt att alla går på mina lögner trots att de vet om min anorexi. kanske vill de så förtvivlat gärna tro att jag mår helt bra igen, att de blundar för mina lögner. jag ska bli riktigt smal någon gång, snart. för jag står inte ut med mig själv såhär. jag är tio kilo tyngre än förra våren. jag vill bli smalare än vad jag var då. jag vill bli obefintlig. min psykolog säger att jag ska försöka att sluta tänka så mycket, hur fan gör man det!? hon vill att jag ska ge våran terapi minst tre år. jag skrattade henne rätt upp i ansiktet och sa att jag ska aldrig fylla 18, så jag kan omöjligt vara här i tre år till. jag vill inte ha den här hjärnan och smärtan i tre år till. det klarar jag inte. jag är rädd för mig själv. föresten tror jag inte att någon orkar läsa, alla vill bara skriva av sig själva, och struntar i att läsa andras tankar. för tankar gör ont. hur känns det att tänka när det är fina saker i huvudet? jag vet inte det. min vänstararm kommer alltid att vara randig. det hatar jag mig själv för. jag känner mig så sjukt jävla sviken. aj.
emoporr - 21 apr 09 - 19:06
glasbubblan: Det gjorde ont att läsa, Nu kommer jag nog låtaite elak, men det kanske är bra att du åker in på psyke. Det låter enormt jävla elakt, men det brukar hjälpa... <3 hoppas på förbättring.
vikkiss - 21 apr 09 - 19:06
jag är så sjukt less på folk som är så stora i orden,men så liten på jorden. På internet/sms kan folk snacka precis som om dom äger hela jorden och leka så jävla balla,men i verkligheten när man möter dom? så fucking obetydligt småa,vågar inte säga ett skit. Ussh har mött för mycket såna personer på sistone. Såna där som snackar o snackar men aldrig gör verklighet av saken. Antingen fegar dom ur eller så börjar dom med bortförklaringar,för att mötas öga mot öga. Sen har jag 1000 saker till att tömmas ut på,men vill ju inte skriva för mycket ;)
Akuryo - 21 apr 09 - 19:01
Hela dikta är så inaktivt
Akuryo - 21 apr 09 - 19:01
Jag kanske också borde skriva om mig
men inte nu
nu måste jag plugga
Akuryo - 21 apr 09 - 19:00
glasbubblan: *kram och choklad*
glasbubblan - 21 apr 09 - 18:57
jag har slutat existera i hennes ögon. kanske är jag bara egoistisk och dum när jag tänker såhär, men det känns så sjukt tungt att bli bortglömd. om det hade varit en gång så hade det varit lätt att komma över, men att varje dag se flera tydliga saker som pekar mot att hon inte vill vara med mig, det svider. att se hans epa utanför hennes hus får mig att gråta okontrollerat i timmar. att hon lovar att ringa, men sedan aldrig ringer, utan istället är med petter, det svider. det gör så in i helvete ont att veta att ens närmaste vän har slutat bry sig. i söndags försökte jag prata med henne. hon ignorerade det faktum att mina föräldrar ville låsa in mig på barnpsyk för mina självmordstankar/försök. hon struntade i att trösta. istället sa hon att det är tröttsamt att lyssna på mitt tjat om att allt var bättre förr. jag trodde verkligen bättre om henne. trodde att hon skulle finnas för alltid. det var hon som fick mig att vilja stanna kvar, nu är det hon som får mig att vilja gå. egentligen är jag nog mest naiv och idiotisk som tror att någon kan bry sig om mig på riktigt. men jag vill så gärna tro att någon finns för mig. att någon bryr sig. på riktigt. visst finns det många vänner, men de flesta finns bara på datorn. hennes svek sätter sig så djupt in i mig. jag skäms för att hon inte bryr sig. skäms för mina krossade förhoppningar. och skäms för att jag skäms. ibland hatar jag mig själv. det är väldigt ofta. om vi inte skulle iväg på klassresa på söndag skulle jag skära sönder hela kroppen, men nu får jag vänta en vecka. kanske låter det patetiskt att skriva så, men jag är nog egentligen rätt patetisk så jag skriver det i alla fall. jag räknar inte ens med att någon ska läsa, varför skulle någon? min mamma hittade min blogg i torsdags. hon grät när hon berättade om hur ont det gör i henne att se sin dotter(mig) vilja dö. hon tror att jag ska ta livet av mig innan jag fyller 18, det ska jag också. kanske är jag en elak och självisk person, men det mesta jag begär är lite ärlighet och en varm kram. jag vill inte ha så mycket mer än ett äkta leende och någon som finns i alla väder, alltid. alltid. men det finns inte. ingen orkar med mig i längden. det finns många som orkar ett tag, men i slutändan blir mitt svarta humör för påfrestande. jag önskar att hon slutade lova mig saker som hon sedan inte håller. det är löften som bryts som får mig att skära upp handleden och hoppas på att dö. det är blickar som undviker min som får mig att falla. det är mina förbannade tankar som aldrig vill ta slut som får mig att hata mig själv. det är allt som bara går runt runt runt inne i mig som skaver. trots att det är förbjudet så önskar jag att någon hade våldtagit mig eller att jag hade cancer, då hade alla förstått varför jag mår såhär. nu kommer jag från en helt normal familj och jag är väldigt vanlig, ändå har jag självmordstankar varje dag, varje minut. alltid. jag är trött på mig själv och på mitt eviga tjat. varför kommer det ingen riddare på någon vit häst och räddar mig? jag vet svaret, jag vet att bara jag kan rädda mig själv. men jag orkar inte. ibland vill jag inte ens. jag hatar alla som älskar mig, för jag vill inte att någon ska sakna mig när jag dör. min psykolog är bra, bra men det hjälper inte. ibland är jag rädd för mig själv, det är jag ofta. nästan alltid. det gör ont att leva i allt det här. jag önskar att ågon fanns, men det är bara jag nu. bara jag och jag är livrädd. rädda mig skriker jag hela tiden men alla verkar ha annat att göra. andra att rädda. jag vill inte vara någons jobb, jag vill vara verklig. min verklighet är inte okej, jag vill inte ha det här mer. men jag måste. jag undrar varför jag inte tagit livet av mig än, det vet jag inte. kanske är det för att det fortfarande finns de som får mig att vilja kämpa. jag är rädd för kärlek, det gör mig nåbar och sårbar. jag vill inte vara älskad samtidigt som jag hatar att vara bortglömd. det här är mest svammeloch någonstanns i mitten av allt tappade jag bort mig själv.
emoporr - 21 apr 09 - 18:51
Akuryo: Det värsta är att bara för att min pojkvän skriver att andra är söta så skriver jag till killar att dom är snygga, bara för att vara lika hemsk, jag är så ond xD Jag vill ha choklad.
Akuryo - 21 apr 09 - 18:49
emoporr: Så sant så ,_,
emoporr - 21 apr 09 - 18:48
Akuryo: så sant som det är sagt. Kärlek är något som ska vara vackert, men det är så fel. Liksom, vad är det vackra med att bli ensam? Och känna sig ännumer ensam än innan?
"Jag skulle aldrig vara otrogen" yeah, right shure... ingen är vad dom utger sig att vara.
Akuryo - 21 apr 09 - 18:46
emoporr: var glad att du är söt iallafall
Kärlek suger ändå
emoporr - 21 apr 09 - 18:44
waaaa: Men det är liksom... han säger varje kväll att han älskar mig o.s.v, men han har blivit så... annorlunda.
emoporr - 21 apr 09 - 18:43
Akuryo: Är inte så säker på att han älskar mig. Han vill nog bara ha mig för att jag råkar vara relativt smal, och ha D-70 i bh-kupa, och tydligen är söt.

Veeraa: Samma här, känns som samma sak som för 10 år sen, då man var tvungen att gömma sig för att inte bli sönderslagen. (min storebror misshandlade oss då)
Veeraa - 21 apr 09 - 18:40
är sjukt trött på stället jag bor på,
på dom som bor här och allt som finns här.
och finns inget sätt för mig att komma härifrån
Akuryo - 21 apr 09 - 18:40
emoporr: fyfan ;_; men var glad att den du lskar älskar dig tillbaka. För. Hade han inte gjort det. Hade han lämnat dig

Kirakira: Du kan få. Förresten så började jag lipa av din dikt.
kirakira - 21 apr 09 - 18:38
Vill ha choklad. xD
emoporr - 21 apr 09 - 18:37
Han visade sig försöka hålla mig hemlig, och sen så var han ett sånt svin som sitter och flirtar med andra å internet, eller flirtar och flirtar, typ skriver om hur jävla söta dom är. Jag kanske är lite för svartsjuk, men det blir ju så när man är sjukt kär.
Akuryo - 21 apr 09 - 18:34
Vad gjorde han som gjorde dig besviken? :C
Min dag är stressig. Har tyska prov imorgon. Och ont i foten
emoporr - 21 apr 09 - 18:32
Idag har varit en blandning av lycka och besvikelse.
Det visade sig att min pojkvän inte var så bra som jag hoppades.
Men man ska aldrig hoppas på för mycket.
honheterjenny - 21 apr 09 - 18:31
ja, faktiskt.
Jag skrattar som aldrig förr!
Mår konstigt nog otroligt bra :)
emoporr - 21 apr 09 - 18:30
honheterjenny: molnen brukar alltid göra mig deprimerad, men idag har det varit mysigt med moln.

Jag har aldrig gillat strumpor.
honheterjenny - 21 apr 09 - 18:29
det är molnigt idag.
och min favorit strumpa är borta.

Skriven av
emoporr
21 apr 09 - 18:27
(Har blivit läst 3484 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord





awesome