Min mardröm |
Jag tittar ut genom fönstret. Träden vajar långsamt i vinden. Jag går ut. Det är kyligt men ändå skönt. Jag har en känsla av något konstigt. Jag tror jag hör någon viska. Jag kan inte riktigt uppfatta vad som sägs men något är det. Det är jag säker på. Jag vet inte varför jag går upp mot skogen mitt i natten. Det är bara något som drar mig dit. Plötsligt! En snabb vit rörelse nuddar snabbt min kind och åker vidare. Jag står där, förlamad av skräck och vet inte vad jag skall göra. Plötsligt uppenbarar sig någonting mycket märkligt framför mig. Två andar, varav en av dom har en blodig kniv, och nedanför deras fötter, ligger ett lik. Jag ger ifrån mig ett högt skrik och springer så snabbt jag kan. Men jag märker att, hur fort jag än springer kommer jag ingen vart. Jag stannar, igen helt förlamad av skräck, och bara tittar. Jag sjunker ner. En osynlig hand puttar ner mig. Jag skriker och sprattlar och försöker göra motstånd men det går inte. Mamma ropar på mig. Jag ropar efter mamma men det kommer inget ljud. Mamma ropar igen, hon har en orolig röst. jag hoppas hon springer hit till skogen, så jag får hjälp... Men det kanske inte är till någon hjälp? Jag börjar huttra. Det är jättekallt! Jag kanske inte skulle gått ut i bara pyamasen. Jag försöker nypa mig i armen, men kan inte röra mig. Jag blir vättskrämd. Vet inte vad jag ska göra. Plötsligt hörs en duns. Jag får jätteont i huvudet och allt blir svart...
Jag stönar. "Var är jag?" Mamma böjer sig över mig. "Hon har vaknat!" Hon vinkar åt sig en kvinna som kommer hit. Kvinnan har en vit rock på sig, och en bricka med ett papper på i ena handen och en penna i andra. "V-v-var är jag?" frågar jag igen. "Så du har vaknat nu, Evelina." Va? Vad menar hon? Det står en vagn bredvid sängen där jag ligger. Det ligger massa knivar och krokar där. Det svider till i min arm. Jag tittar på den, och ser att en nål, som går till en slang, är i min arm.
Mer kommer... Om ni vill det? Kommentera! Det är ni som bestämmer om jag ska fortsätta eller inte
|
|
|
|
