Varför mig..? (1) |
Jag kände redan blodsmaken i munnen, hörde skratten och försökte
ställa mig upp, eller iallafall sätta mig upp.
Det gick inge vidare, skratten ökade då jag kravlade mig upp
och glasögonen satt på sne.
- Varför ska du alltid vara ivägen? Hördes en röst någonstans bland
eleverna. Och jag kände igen rösten, Markus.
- Kan du aldrig låta oss vara ifred? Sa han sarkastiskt.
' Det är ju alltid ni som hoppar på mig! ' tänkte jag, men var
tyst.
han sparkade till mig i magen, skratten började igen när jag
jämrade mig.
- Svara mig! skrek han högt och skrattade.
- Jag är inte ivä- Började jag, men jag fick huvudet nertryckt
i den våta sanden av en hård sko.
- Håll käften jävla skitunge. Hörde jag Filip säga, och skratten
hördes på långa vägar komma från de i klassen.
Jag blev förbannad, men vad kunde jag göra? En mot tio/elva stycken?
Jag tog tag i hans sko med min friska hand och drog undan den.
- Euuuww! Hon rörde min sko! Utbrast Filip, sen skrattade han.
Jag stirrade upp på honom ett tag.
- Håll.. käft. Stönade jag mot honom och kravlade mig upp.
Jag förväntade mig hårda sparkar och knytnävsslag, men ingen
rörde mig.
- Varför gör ni inget, era fega fan! Skrek jag och blev argare.
Då fick Filip till sig förståndet (han aldrig riktigt har haft)
och gick mot mig.
Han slog, jag grep ett stenhårt tag om hans hand.
- Släpp, jävla ungjävel! Skrek han, med panik.
Jag släppte, av någon konstig annledning och gick därifrån.
De kastade stenar efter mig.
Tre stycken prickade huvudet.
Jag brydde mig inte, varför skulle jag?
När jag väl kom hem till mitt rum så la jag mig i sängen och bara
grät.
Bara skrek och grät, min mamma kom in på mitt rum och höll
om mig, hon förstod vad som hade hänt, .. Igen.
- De förtjänar inte att röra dig. Sa min mamma och kramade mig.
- Jo, de gör de! Jag betyder ingenting! Skrek jag och höll i mamma.
- Tyst! Du har fel.. Sa mamma och kramade mig.
Jag grät det sista jag kunde tills tårarna var slut.
Jag somnade, med smärta i armen av skärsåren.
____________________________________ __ _______________
Nästa dag.
____________________________________________ _________
Jag gick nedstämt till skolan med en svart luva över huvudet.
Bara mitt ljusa blonda hår stack fram.
Hörde ropen, skriken från elever mot mig.
Det ekade i mitt huvud när jag kom in i korridoren.
- JÄVLA FEGIS!
- JÄVLA SKITUNGE DRA ÅT HELVETTE!
- HAHA! FEGISFEGIS!
- HOE! SKA DÖDA DIN MAMMA!
Jag blundade och tänkte på vackra minnen, då Eli fanns vid
min sida, Jag stirrade bort mot de andra eleverna.
Nu var hon med dom.
Eli kollade tillbaka på mig och sedan gled hennes blick ner på
min arm.
Hon gav mig en blick med medkänsla.
Ville inte, ville inte ha en dag till med detta, skrek min
hjärna.
Eli har tydligen någon speciell talang, som kan läsa vad
andra tänker, om de tänker riktigt högt.
Som jag.
Hon tittade på mig och sedan vifftade hon med handen och
visade tre fingrar, klockan tre.
Jag nickade oskyldigt och gick vidare i korridoren, fylld av
sänkningar och svordommar.
___________________________________
Bra eller? ._____.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | xLarah - 20 apr 09 - 18:48 | | Skit bra <'3 Lawl uu | Sandra353 - 19 apr 09 - 19:47- Betyg:  | | Precis som ajg sa förut, kusligt bra. KOmemr det att komam en fortsättning? |
|
|
|
