Vad är det som händer??!!! del 2 |
-me…n…vad…hänt….., sa mamma mellan tårarna
Jag… fattar… inte… vem.., tilläggde hon sedan.
Då förstod jag, jag måste berätta för mamma ända
från början och hur drömmarna verkligen gick till…
Så jag berättade för mamma.
-först hittade jag en sten som hade en blomma in graverad,
jag tog med mig den hem för jag tyckte att den var fin och
lite konstig. När jag var hemma igen la jag den på min
högsta hylla så att misse (vår katt ) inte skulle få tag på
den. Sen skulle vi äta så då glömde jag bort den. När jag
skulle sova så kändes det konstigt i hela kroppen precis
som om jag visste att det skulle hända något. När jag sedan
sent på natten vaknade upp efter den första hemska drömmen
så lyste stenen lila-röd, jag tänkte inte så mycket på det
efter som jag var så skärrad efter vad jag hade drömt. När
jag vaknade på morgonen igen så var den som vanligt igen
förutom att en av dom tre bladen i stenen var ljusgrön.
När jag sen var i skolan så var det många som tittade
konstigt på mig, och jag hade en konstig känsla.
Det kändes som om jag hade nåt som lyste inuti mig.
jag tittade på mamma en kort stund, då såg jag att hon
kallsvettades och var helt blek!!
-mamma!! Hur är det??, frågade jag min nästan livlösa mamma.
Mamma, det var det sista jag hörde att min dotter skrek.
Sen föll jag. Jag föll mot ett hårt och kallt sten golv.
Piip..piiiip, det pep förfärligt, och när jag öppnade
ögonen såg jag min älskade Tessi, sen blev det svart
framför ögonen igen.
Jag sprang mot doktor Bergström,
-vad är det med min mamma!!!, hörde jag min röst säga.
-tyvärr, vi kan bara fortsätta att hoppas, sa den lugna
doktor rösten.
-jag vill inte vänta, skrek jag, jag vill veta vad det är
med min mamma!!
Jag kände inte igen min egen röst, men det var ointressant
just nu. Jag var bara så utmattad av alltihop, först
hittade jag gamla Agda död på golvet i köket, och sen
detta med mamma, jag fattade ingenting. var det mitt fel!!??
-Ja hallå, det är Gustav.
-hej pappa, sa jag, det är jag Tessie.
-nämen, tjena gumman. Hur är det med dig idag då?
-inte så bra, svarade jag min pappa, det är så att jag
och mamma behöver lite hjälp, mest jag, sa jag. Det är
så att vi är på sjukhuset.
-vaa!! Vad gör ni där? Har det hänt nåt,
är det nåt med barnet.
- vilket barn? Frågade jag.
-ojdå, har inte mamma berättat?
-berättat vadå? frågade jag.
-berättat att mamma är gravid.
-VA!!!! Vad menar du?
-Jag menar att din mamma är gravid och att du ska få en
lillasyster.
-meen, börjar jag men hinner inte avsluta min mening för
in genom dörren kommer mammas doktor och ser allvarlig ut.
-Hur är det med mamma. Nästan viskar jag fram.
-hon är fortfarande vid liv, men vi vet inte hur länge till.
Bebisen i hennes mage gjorde att hennes skador
blev kraftigare.
-vad händer, hör jag pappas oroliga röst i telefonen säga.
Jag har ingen kraft i kroppen kvar jag tappar telefonen
och faller sedan efter den mot det hårda, kalla,
steniga sjukhus golvet.
Innan jag är helt borta så hör jag pappas ännu
oroligare röst säga:
-Tessi, gumman vad är det med mamma???
|
|
|
|
