Välkommen till mitt liv [10] |
10.
Det var bara ärliga ord, men skitsnacket tog över.
Vänskapen försvann, för det var ingen som lyssnade
Allt gick så snabbt, jag hann inte blinka förens hennes hand mötte mitt ansikte. Smällen på kinden, kändes som tusen nålar som borrade sig in i huden. Men jag rörde inte en min, stod kvar och fick se Jessicas min gå från stolt till chockad. Som om hon hade förväntat sig att jag skulle börja gråta och springa min väg. Men nej, jag skulle inte springa, jag stod kvar en stund och bara stirrade på henne. Lät smärtan i ansiktet övergå till bedövat, tänkte att det inte var så farligt. En sekund och så var det över, och utan att tänka en andra gång tog jag ett snabt steg fram till henne så att hon var en armlängds avstånd ifrån mig. Höjde min hand och lät min knutna näve krocka med hennes näsben. Hon ryggade bakåt och när hon fick smällen dunsade hon i backen. Hennes huvud studsade mot stengolvet och blondinerna skrek. Jessica höll båda händerna för näsan och satte sig sakta upp, gjorde en grimas av smärta. Jag kunde se blod sippra fram genom fingrarna men jag brydde mig inte. Självförsvar intalade jag mig själv. Självförsvar och ingenting annat. Jag vände mig om och gick ut från skolan, hjärtat slog hårdare än det någonsin gjort förr, men jag höll minen, säkert med ett litet leende i mungipan.
Aldrig aldrig aldrig hade jag slagit någon förut, jag visste att tiden här på Kronbergsskolan hade förändrat mig. Grejen var att jag inte visste om det var bra eller dåligt… Det enda jag visste var att jag aldrig mer skulle sätta min fot i skolan. Aldrig någonsin igen, hellre dör jag. Jag gick mot busshållsplatsen och satte mig på bänken, böjde mig framåt och lät huvudet vila mot mina uppdragna knän.
Jag behövde inte vänta länge, snart kom bussen och jag klev snabbt på, gick längst bak och vände mig om. En sista blick mot skolan. Människorna som gick där blev mindre och mindre, snart knappt synliga. Jag vände mig framåt igen, log för mig själv. Vad fan? Vad hade hänt egentligen? Det var inte jag som hade pratat, slagit… det var inte jag som gått på skolan. Det var någon annan som växt sig stor inom mig, som nu var för stor för att ta sig ut. Ville jag bli såhär? Knappast… Men allt hade blivit så ändå, tiden hade gått och jag hade ingen kontroll. Det var kontrollen som hade kontroll över mig nu. Klump i magen och gråten i halsen… jag hade ingen kontroll, vem fan är jag? Förändrad, varför blev det så? Tiden som gått hade gjort mig till en ny person, någon som jag kanske inte ville vara, någon som hade fått mig att tappa greppet. Ögonblicket när Jessica kaxigt klev fram till mig och det smällde på min kind. En känsla jag aldrig känt förut, så ny och främmande. Jag blev inte direkt rädd… chockad kanske, men inte rädd. Det enda jag var rädd för… var mig själv.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | Mizz_andersson - 17 apr 09 - 08:19 | | bra :) maila nästa! | Hallonjuice - 16 apr 09 - 17:58- Betyg:  | | gud va bra! mejla nästa :) | | Qwjag - 16 apr 09 - 17:55 | gillar´t :D
mejla gärna nästa :D (y) | | miijha - 16 apr 09 - 13:49 | | bra! |
|
|
|
