Famlije livet (2) |
Aa här har vi del två då!
Om ni har något bra förslag till namn på novellen så snälla säg det ;D
Glöm bara inte att kommentera oxå<3
Onsdag:
Millian:
Jag ligger på min säng och stirrar upp i taket igen. Jag kom nyss hem och har redan hunnit bråkat med morsan, farsan och tvillingarna. Jag var nära att börja bråka med min syster och bror också. Men om dom bara kunde lyssna på mig nån gång.
”Millian, på fredag så ska du till kuratorn.” sa farsan vid frukost bordet och jag åt inget som vanligt. ”Du går väll dit Millian?”
Jag stirrade surt på honom och mumlade till svar. Just när han skulle till att säga nått så kom Julia springandes, så jag tog min väska och gick till plugget. Jag hade ingen lust att lyssna på hennes gnäll efter det farsan sa.
”Millian gumman, hej!” ropa Emma och kom springandes fram till mig. ”Hur mår Kevin?” frågade hon medan hon kramade mig lite lätt. Emma går i min klass, hur jobbig som helst. Hon bara klänger och tjatat på om min bror, Kevin hela tiden efter att hon fick veta att han inte har nån tjej längre.
En gång så fråga hon mig om vi kunde göra nått och det sluta med att jag slängde ut henne. Hon var och klängde på Kevin fast han hade sin tjej hos sig och så.
”Bra” svara jag nonchalant och gick förbi henne till mitt skåp. Mitt skåp är över min kusin, Klara och bredvid mig har mina kompisar. Alva och Stina. Vi har gått i samma klass sen sexan. Stina är lite kortare än vad vi andra är och Alva är längst medan jag och Emma är nästan lika långa. Jag är lite längre än hon. Stina och Emma är kompisar så hon är med oss jämt. Jobbigt. Men Emma vägrar prata med mig bara för att jag och Stina har varit ovänner en gång.
Då vart jag och Stina ovänner på grund av en häst, för det ända hon gjorde var att rida. Vi gled i från varandra när jag sa att jag tyckte att hon var en aning mycket med hästen. Hon sa att hon inte var sur på mig, men sen så hatade hon mig. Men Emma var jätte nöjd då, för då fick hon ha Stina för sig själv. För Alva och Stina är inte så mycket med varandra. Mest bara i plugget och kanske någon enstaka gång på fritiden.
”Stina, kan inte vi rida idag? Det var SÅ länge sen.” sa Emma när hon kom efter mig och fram till henne. Emma ställde sig som vanligt alldeles in på henne. Dom stod med max en decimeter med huvudana i från varandra. Ibland undrar man om Emma är kär i Stinna eller nått. För hon är på Stina hela tiden, om att dom ska ”rida” hela tiden och tror jag att hon vill nått helt annat med henne. Men jag undrade hur mycket Stina fattar, för hon har inte märkt att Emma är och tar på henne ofta. Klänger en hel del och så...
”Jag kan inte, om inte din mamma kan skjutsa och hämta.”
”Det kan hon.”
”Hur är du så säker på det Emma? Har du redan frågat?” sa jag med ett hemligt leende. Emma gav mig en sur blick och tog fram mobilen och gick iväg en bit och ringa sin mamma.
”Vi kan väll springa på fredag?” fråga Alva och gjorde små glädjehopp.
”Ja.” sa Stina och båda titta ivrigt på mig.
”Jag kan inte.” Glädjen sjönk som en sten hos dom. Jävla skkit också. Vad ska jag säga? Dom får inte veta att jag ska till kuraton.
”Vi kan väll rida på fredag då eller hur, Stina?” sa Emma med glädje och förakt i rösten.
”Millian varför kan du inte?” fråga Stina lite ledset.
”För att hon tycker ni är töntar. Så hon vill inte vara med er över huvudtaget.” sa Emma med ett elakt leende. Alva och Stina titta frågan de på mig.
”Så är det inte.” sa jag och tog mina matte grejer och gick. Att Emma alltid ska försöka förstöra allt.
***
Julia:
”Pappa, pappa! Lin är borta!” nästan skrek jag.
”Ta det lugnt Julia. Vad pratar du om?” sa han med en suck. Jag titta efter Millian när hon gick iväg.
”Lin är borta, hon måste ha försvunnit i natt.”
Lin är min favorit syster, fast jag har en till. Millian. Men hon och jag bråkar jämt. Lin och jag bråkar aldrig. Jag har också min två bröder, Kevin och Albin. Albin och jag vi är tvillingar. Så det är ganska mycket bråk mellan oss, men mest bara små meningslösa bråk. Kevin har jag nästan ingen kontakt med sen hans tjej dumpa honom. Det var mitt fel att det hände. Millian hade med sig sin kompis Emma hem och medan Millian gick in till badrummet så fråga Emma mig vart Kevin var och jag visade henne vart. Jag visste ju att Kevin var på sitt rum med sin tjej då.
”Vad menar du Julia? Lin är väll inte borta?” sa pappa och tog en klunk av sitt kaffe. Jag satte mig på stolen Millian lämnat.
”Jag gick ut i natt en stund, och Lin följde med mig. Hon sprang runt runt på gården medan jag titta på soluppgången. Sen när jag vände mig om så var hon borta. Jag letade runt på gården men jag hittade henne inte, så jag gick in och kolla i hennes rum men Lin var inte där häller. Så jag tänkte att hon hade gått in till er. Men det hade hon inte eller hur? Hon är borta! Å det är bara mitt fel!!” Jag lutade mig över bordet och började gråta. Pappa reste sig upp och gick fram till mig.
”Lilla gumman...”
”JULIA! Hur kan du tappa bort din syster på det där viset!” sa mamma som stod i dörr öppningen i sin vita morgonrock och sina vita morgontofflor.
”Amanda, det är inte Julias fel att Lin är...”
”...borta. Lin är borta bara för att Julia inte hade koll på henne. Hon är liten Julia. Vad tänkte du på? Hur kan du bara ens tänka tanken att låta Lin gå ut så sent?!” Albin kom in medan mamma stod och skrek på mig och pappa, men mest på mig.
”Vad har hänt?” frågar han förvirrat och nyvaknad.
”Vad som har hänt? VAD SOM HAR HÄNT! Julia har har tappat bort Lin ute i natt!”
***
|
|
|
|
