Om ödet får bestämma |
Resten av skoldagen gick ganska bra… Enda tills det var lunchrast.
Freja och jag hade satt i matsalen – Aron hade inte fått rast än – och pratade om festen.
-men vad ska jag ha på mig?! Alla kommer ha skitfina kläder och så kommer jag där med mina töntiga sjua kläder! Sa Freja förtvivlat och petade på köttbullarna.
-Nä lägg av, du är ju fin i allt, Sa jag och reste mig, jag ska ta lite mjölk.
Jag gick in där mat tanterna stod och värmde makaronerna.
Eftersom jag är laktosintollerant, kan jag inte dricka vanlig mjölk utan att få diarré och ont magen, så jag måste gå till det lilla kylskåpet som finns i köket och ta låg laktosmjölk.
Jag öppnade luckan och såg att kylskåpet var helt tomt.
-ursäkta, det finns ingen mjölk kvar, sa jag till en av mat tanterna.
-Oj då, jag ska hämta en till dig, svarade den tjocka kvinnan och gick.
Medan jag väntade kom en lång person in i köket.
-hej Wilma, är det bättre nu?
Jag stelnade till och vände mig sakta om. Där stod han. Leo.
Leo stod med ett tomt glas i händerna och log snett.
-Öh… ja, fick jag fram som en ynklig viskning.
-Vad bra då, flinade han.
-Mm.
Jag tog ett djupt andetag.
-ska du på festen på fredag eller? Undrade jag och såg ner i golvet.
-Festen? Jag trodde bara att det var åttor som skulle komma… började han.
-Ehm, hon som har festen är min kompis kusin, så vi får komma!
Jag log prövande, och han log tillbaka. Han var så snygg när han log!
-åh, du ska väl gå di med hon där Lara, sa jag och försökte verka nonchalant, men jag vet inte om det övertygade honom.
-Ja… Hur så?
Min hjärna arbetade desperat för något att säga.
-Jag måste, öh, min kompis, nej jag menar min Freja, mumlade jag desperat och gick snabbt mot Frejas och mitt bord.
-Skulle du inte ha mjölk? Hörde jag Leo säga när jag släntrade iväg.
Skit, nu kommer han hata mig för alltid, tänkte jag och såg inte mjölkpölen på golvet.
DUNK! Sa det när jag ramlade i golvet med en hård duns. Jag tog mig för armbågen, och kände motvilligt tårar i ögonen. Freja kom springande mot mig.
-hur gick det?, frågade hon oroligt och drog upp mig på fötterna.
-Bara…. Ta mig härifrån, mumlade jag och gick – med stöd från Freja – ut genom dörren men de andras skratt ryggen.
När skolan var slut gjorde jag och Freja sällskap en bit.
-går det att va? Jag har ju träning sen, men det är inte förrän klockan sex, sa Freja och log.
-Nej, jag kan inte, jag ska till Agnes, svarade jag.
Agnes är min storasyster. Hon är tjugotvå år, och bor i en lägenhet i stan och jag åker till henne minst varje torsdag.
-Meh, hos henne är du ju hela tiden, sa Freja.
-Det är onsdag idag. Jag är hos henne varje onsdag, det vet du, sa jag och skrattade lite.
Freja låtsades blänga på mig och vi började skratta.
-men då ses vi imorgon, sa Freja och vinkade.
-Jaa då, ses! Sa jag och gick bort till busshållplatsen.
Jag ställde mig i busskuren för att inte blåsa bort och satte mig på den kalla, nerklottrade bänken.
Efter ungefär tre minuter kom bussen och jag drog upp busskortet ur fickan.
-hej, sa jag till chauffören när kom in, han glodde surt på mig och mumlade någon hälsning.
Jag gick längst bak i bussen, satte mig ner och drog upp ett ritblock ur väskan.
Jag började frånvarande rita av folket som satt i bussen, ett ungt par som satt och hånglade (snälla sånt kan man väl göra hemma, tänkte jag), en gammal tant, någon man i 40 års åldern som var mitt i ett telefonsamtal, ett gäng tonåringar som kastade blickar mot mig och mumlade till de andra och lite fler.
Bussen stannade och två personer klev på, ena var en tjej med långt svart hår som lyssnade på så hög musik på sin Ipod att jag tydligt kunde höra att det var Halo med Beoncé. Den andra var en lång kille med kort rött hår och långa ben.
Han kom fram och satte sig på sätet bredvid mig, vilket jag tyckte var konstigt eftersom det fanns hur många lediga platser som helst.
Jag lutade mig lite bort från honom eftersom han stank av ruttet ägg. Men han lutade sig bara närmare mig och jag såg att han studerade mitt kladd i ritblocket.
-Du är jätteduktig! Sa han och log så jag såg hela hans tandställning.
-Öh… tack, svarade jag och hoppades att han skulle gå av på nästa hållplats.
-Jag heter Karl, sa han och visade tandställningen igen.
Jag rös inombords.
-okej.
-Vem är du då?
-Wilma…
Kunde han inte gå?
Plötsligt stannade bussen, och trots att egentligen inte skulle av för än på nästa hållplats kastade jag tillbaka ritblocket i väskan och rusade mot dörrarna som precis stängdes.
-Hallå, jag ska av! Ropade jag desperat.
Chauffören mumlade något och dörrarna öppnades igen. Lycklig över att slippa ”Karl” gick jag ut.
-Hoppas vi ses! Ropade han efter mig och vinkade.
Jag ignorerade honom. Härligt, alla nördar dras till mig, men snygga killar som Leo la knappt märke till mig!
Jag suckade och började gå mot Agnes lägenhet.
Det tog ungefär en kvart längre att gå till Agnes från denna hållplatsen, men jag tänkte på Leo medan jag gick och då tog det inte så lång tid.
När jag kom fram till hennes port gick jag fram till den gamla trä dörren och tryckte på en lilla knappen med Agnes namn.
-hålla? Sa Agnes röst i högtalaren.
-hej, det är jag, sa jag snabbt och en sekund senare hörde jag det brummande som betydde att dörren var öppen.
Jag sprang upp för de fösta fyra våningarna, men fick gå den sista med tunga steg. När jag kom upp till femte våningen gick jag in i Agnes lägenhet utan att knacka.
-hej hej, sa jag när jag kom in i den lila målade hallen. Jag slängde av mig skorna och hängde jackan på en av de knallgula krokarna. Agnes hade alltid haft en lite konstig stil, hon hade alltid kläder på sig som absolut inte passade ihop enligt modetidningar, men Agnes hade aldrig brytt sig om vad andra tyckte.
När jag kom in i det lilla vardags rummet såg jag Agnes stå och tända doftljus.
-hej! jag har gjort te och nu har jag tänt ljusen, allt är redo för skvaller kväll, sa hon och grimaserade mot mig.
Jag gick fram och kramade om henne.
-hur är det?, frågade jag och satte mig ner i den blommiga, mjuka soffan.
-Jo, jag antar att det är bra, jag har gjort slut med Nicke… sa hon och satte sig tungt ner bredvid mig.
-Va! Jag trodde att du typ ville gifts dig med honom?! Sa jag upprörd.
-Ja, det ville jag också, men iland, lillasyster, så går det inte som man vill.
-Vad hade han gjort? Frågade jag och tog en klunk av teet och brände mig på tungan.
-Inget…det…ja det var väl mer jag som hade gjort något. Jag råkade liksom… ligga med någon annan, sa hon oskyldigt som att det hon pratade om inte var något viktigt.
-Agnes! Varför gör du sånt, tänk så ledsen han är nu! Sa jag och blängde på henne.
-Åh jag vet, men du måste träffa Henrik, han är skit het!
Jag himlade med ögonen, det här var typiskt Agnes, hon hade haft tre killar detta året och det var maj månad.
Agnes och jag kunde prata om allt, exakt allt. Jag tänkte först inte berätta något om att jag svimmade framför Leo och at vi skulle på samma fest, men jag tyckte at det skulle vara samma sak som att ljuga för henne.
Jag suckade och började berätta allt. Agnes lyssnade med öppen mun och när jag var klar satt hon fortfarande och stirrade.
-Min lillasyster är ihop med en äldre man, sa hon och började skratta. Jag knuffade till henne.
-Vi är inte ihop, sa jag och såg lite sorgset ner i marken.
-Nää, men det kommer ni bli, jag är säker! När ni går på festen och kanske dricker lite sprit, förresten drick lite vatten i mellan åt då blir du inte lika bakis men i alla fall så pang! Så händer det.
Jag såg på henne och skrattade.
På väg hem i bussen så tänkte jag på vad Agnes hade sagt, kanske skulle jag ha en chans att bli ihop med Leo på festen i övermorgon.
Hoppas denna delan gillas :) den finns även på happy_endings profil :)
|
| Kommentarer | | vissenros - 19 apr 09 - 20:51 | Skulle vara bra om du skrev vilken del detta är :P
så nästa som läser inte hoppar över den :)<33 | | suunshine - 16 apr 09 - 14:33 | | oj XD det är onsdag ^^ | | vissenros - 15 apr 09 - 18:56 | bra :D
Agnes är min storasyster. Hon är tjugotvå år, och bor i en lägenhet i stan och jag åker till henne minst varje torsdag.
-Meh, hos henne är du ju hela tiden, sa Freja.
-Det är onsdag idag. Jag är hos henne varje onsdag, det vet du, sa jag och skrattade lite.
Freja låtsades blänga på mig och vi började skratta.
haha, är det torsdag eller onsdag?! XD |
|
|
|
