Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Flickan från det blå

"fy va tjock och ful du är" "din blekfis" "spöke" "Whitie"
Dem fula orden fick stackars lilla anna höra varje dag.
Hon skärde sig själv för att försöka ta bort smärtan som hon kände
varenda dag när hon kom hem från skolan.
Här börjar historien om flickan från det blå.

- Hallå!, ropade anna när hon kom hem från skolan.
- MM!, ropade annas bror Jocke från vardagsrummet.
- Du får diska idag!!, fortsatte han.
- När ska ni göra nått här i huset?!?! jag har prov som jag måste
plugga till!!, skrek anna tillbaka.
Anna gick in i sitt rum och stängde dörren efter sig.
hon la sig ner i sängen och tog upp engelskaboken.
Efter 10 min så smällde jocke upp dörren.
- nu får du sluta! du ska diska innan morsan kommer hem!, skrek han.
- men herregud! ser du inte att jag kanske försöker plugga?!?
Jocke gick fram till anna och drog ifrån boken.
- vad fan håller du på med?! ge tillbaka min bok!, skrek anna och knuffade
lite på jocke.
Jocke slängde boken på anna och smällde till henne på ansiktet.
- du diskar! och det gör du NU!
Jocke smällde till dörren.
Anna låg och grät.

Dagen efter gick anna som vanligt till skolan, men med ett blåmärke.
- Vad har hänt?, frågade Maria som var snäll mot anna.
- jag ramlade och slog till mig bara, svarade anna tillbaka.
dem hade matte som första timmen. Marcus som trodde han var den
"tuffa" i klassen skrek "spöke" efter anna.
Anna försökte ignonera det men såklart så började det vanliga.
- ey, spöket! öppna fönstert!, skrek Johan till anna.
Anna försökte koncentrera sig för att lösa några matteuppgifter, men
så kastade Marcus en miniräknare på anna.
- kan du sluta?!?! jag försöker jobba här!, skrek anna till marcus.
- "kan du sluta, jag försöker jobba här", härmade Johan.
- men sluta, snälla!
- "men sluta, snälla".
- Suck, väx upp nån dag!
- "väx upp nån dag".
Anna tröttnade och sprang ut från klassrummet.

Anna kom hem tidigt den dagen för att hon fick "ont i huvudet".
Hon gick och la sig en stund.
Efter en timme så kom hennes bror Thomas hem.
Han knackade på dörren och klev in i annas rum.
- Varför är du hemma? ska inte du vara i skolan?!
- Jag har ont i huvudet, svarade anna.
- vad du ljuger!
Han gick och lämnade anna ifred en stund, men det varade inte länge.
Han kom in och sa att anna skulle diska.
- men varför kan inte ni diska för?! Idag vill jag vila!
- men vad fan, Anna!
Han smällde till dörren. Anna reste sig upp och gick till köket.
Hon hatade att diska efter sina bröder för att dem lämnade alltid
ett berg av disk.
Hon öppnade kranen och började diska.
Hon var så förbannad och trött så hon slängde bara in bestick och
tallrikarna.
Thomas började skrika:
- vad fan håller du på med?!?!?!
- Jag orkar inte diska efter er hela tiden! ni måste lära er!, skrek anna
tillbaka.
- men herregud! sluta klaga fan!! Det är din disk också!!
Anna fortsatte kasta lite bestick.
Thomas sprang in i köket och slog till anna.
- nu får du fan sluta hålla på!!
Anna kastade sig ifrån disksvampen och besticken och sprang in i sitt rum.
- Diska själv då!, skrek hon efter sig.
Thomas sprang efter henne och tog tag i hennes arm.
- Nu får du sluta för in i helvetet!!, skrek han.
Anna grät.
Thomas knuffade henne ner på sängen och sparkade henne på benen.

Anna grät en stund. Sen gick hon in i sin egen toa och tog fram
en rakhyvel. Hon drog ner byxorna och skärde sig lite
sidan av inlåren. Hon kände hur smärtan strömmade över henne.
Det var som en drog för henne. Hon började drömma om hur
hennes bröder hittar henne ner på golvet fullt med blod, och ser hur
deras syrra försvinner från dem.

Hon la sig i sängen och började lyssna på hennes favorit band "Stereoboys".
Det var ett pojkband från Island.
Varenda gång nån sa deras namn hoppade hon till.
Hon kunde aldrig sluta tänka på dem och hon fantisierade om dem varenda dag.
Hon kunde inte ens sluta prata om dem.

Ibland stängde hon in sig i sitt rum och började dansa.
Anna ÄLSKADE och dansa. Det var hennes dröm, att få dansa inför
publik, eller bli popstjärna och sjunga framför fansen.
Anna hade många drömmar.
Hon drömde om bröllop, ett sagobröllop som alla prinsessor har.
Vit vacker bröllopsklänning med pärlor och en fin liten krona med små
vita plastrosor, det var hennes dröm.
Hon drömde också om kärlek. Kärlek från en pojke som älskar henne
för den hon är. En pojke som är omtänksam, snäll, ödmjuk och väldig
kärleksfull. En pojke som inte sårar och som respekterar tjejer.

Några flera veckor efter

Anna kom till skolan väldig blek och trött. Hon kände sig svimfärdig.
- Anna, hur mår du?, frågade läraren.
- jag känner mig svimfärdig, det snurrar. Svarade anna tillbaka.
- du får gå till systern nu.

Anna knackade på hos systern.
- Kom in, ropade systern från sitt rum.
Anna klev in.
- Hej systern.
- Hej anna. du ser väldig blek ut, mår du bra?
- nej, jag känner mig svimfärdig.
- oj, vila dig lite i vilrummet.
Anna la sig ner på sängen som låg i vilrummet.
- det är bara säga till om du vill ha nått?, sa systern.
Anna nickade. Hon vilade i en halv timme när systern kom in igen.
- är det bättre, anna?
- nej, är så trött.
- hmm, du. jag tycker att du borde gå och ta blodrov i vårdcentralen och
se om du kanske har järnbrist. Jag ringer dem och bokar tid, ok?
Anna nickade bara. Hon orkade inte svara.
Systern kom tillbaka efter 20 minuter.
- jag har bokat klockan ett idag.
Anna nickade.

Klockan blev tjugo i ett. Hon gick till vårdcentralen och väntade tills
dem ropade upp hennes namn.
- Anna Robertsson? ropade dem efter tio minuter.
Anna lyfte sig upp, det snurrade lite.
- Hej anna, jag heter Inger. Vi ska bara ta ett litet blodprov.
Anna nickade. Hon satte sig ner vid ett bord där det fanns sprutor och
nålar.
- sträck fram din arm, sa inger.
Anna sträckte sin arm fram och tanten började trycka och titta på
hennes arm.
- Det blir bara ett litet stick.
Tanten tog fram en nål och stack in den.
Anna studdsade lite, men så farligt var det inte.
- Nu ska jag bara ta lite blod här.

- Tack, du var jätte duktig. Sa inger och skakade hand med anna.
Anna nickade och sen så gick hon med ett litet plåster på armen.

En vecka efter så fick anna veta att hon har järnbrist.
Hon måste börja äta massa medicin för att orka med dagarna.
Men hur skulle det gå till när alla körde runt med henne?

Det började snöa en dag. OTUR betydde det för anna!
Hon var tvungen och gå till skolan ändå.
Hon försökte undvika hennes klass och andra klasserna också.
Men otur hade hon.
Marcus, Johan och Robin började kasta snöbollar på henne.
Anna försökte börja springa men innan ens hon hann tänka så
stod hennes andra klasskamrater vid ingången till skolan.
Dem knuffade henne ner på marken och började lägga in massa snö
under hennes kläder. Dem höll på tills en av lärarna såg vad som hände ute
i skolgården.
Annas klasskamrater sprang in och lämnade stackars anna.
Anna grät lite, sen sprang hon hem för att byta om.
Anna fick byta om minst 1 gång om dagen.
Men tur som så gick anna i nian så det här måste hon väl klara av tills dem
slutar och börjar sen gymnasiet, där hon får i alla fall vänner.

Det var jullov och anna låg i sjukhuset.
Hon orkade verkligen inte, så trött och allvarlig sjuk var hon.
Hon hade i sin blodvärde ca 60.
Läkarna trodde att anna kanske skulle hamna i koma för att det var för
lågt.
Men tur som så fick anna starkare medicin och hon började må lite bättre
till våren.

Nians skolavslutning var en befrielse för anna! Hon skulle äntligen slippa
helvetet!
Hon sa hej då till alla och klev glatt ut hemåt.

Men gymnasiebeskedet var verkligen ingen befrielse, hon skulle börja
på IV för att hon fick Icke Godkänt på ett av kärnämnerna.
Så där fortsatte mobbningen, för att flera av annas klasskamrater och
dem andra niorna började i samma klass som henne.
Anna försökte ignonera dem, men dem försökte hela tiden såra henne på
nått sätt.
Anna började klä sig i svarta kläder, och anna färgade sitt hår till svart.
Hon lyssnade på satans musik varenda dag och skärde sig ännu mera.
Hon orkade verkligen inte med livet!
Hon ville bara försvinna för gott! Så hon ställde sig på ett tågspår
och väntade tills tåget skulle köra på henne.
Men olyckligtvist så lyckades två äldre män rädda henne.
Anna försökte igen men med kniv. Men såklart så förstörde någon hennes
självmordsförsök igen.

Anna visste inte längre vad hon skulle göra med sitt liv.
Hon försökte prata med sin mamma, men annas mamma lyssnade inte för
att "mamma har något viktigare nu".
Ingen lyssnade på henne.
Anna försökte få hjälp nånstans, så hon började gå till sina mostrar.
Mostrarna såg att anna inte mådde bra och hjälpte till henne
att ändra sin stil från svart till gladare färger.
Det hjälpte lite men ändå inte tillräckligt.

Men en dag så märkte annas mamma att något var fel med anna, att hon inte
mådde bra eller trivdes alls.
Så annas mamma kom med förslag att flytta till en annan ort.
Anna blev överlycklig och ville flytta direkt.
Hon flyttade efter hon gått ut IV och anna sökte till bagerilinjen för
att göra sin släkt och familj stolta för henne att hon gör äntligen
något bra.

Anna flyttade från sina bröder till sin styvfar, där hon kunde börja om
med sitt liv och försöka glömma det förflutna.

Sommarlovet tog slut och anna var så glad för att börja i en ny skola.
Hon var så nervös när hon klev av vid sin nya skola.
Hon tittade lite runt och såg alla som skulle börja ettan med anna.
Hon var så ivrig och sa hej till varenda en.
Efter uppropet så gick alla som skulle börja i annas klass, samlades i ett
klassrum.
Alla hälsade på alla, och alla började prata med alla.
- Hej, jag heter Maria, heter du?, frågade en av tjejerna i annas nya klass.
- Hej, jag heter Anna. Sa anna blygt.

Efter den dagen så gick det flera veckor och alla började lära känna
varandra. Alla var jätte snälla mot varandra och anna fick äntligen
vänner.
Hon började umgås med fyra tjejer på fritiden.
Dem blev som systrar, och började sova hos varandra
nästan varje helg.
Anna kände sig äntligen att hon är någon, att hon har ett liv.
Och anna föll för en pojke som gick i hennes skola. Hon började
prata med honom på rasterna och dem brukade åka tillsammans till
gympan.
Hon var så lycklig att äntligen så var det hennes tur att ha det roligt
i livet än att slippa köras runt som förr.

Men allt blev inte perfekt. Pojken som anna hade blivit nyfiken i, hatade
henne plötsligt. Anna visste inte varför. Hon fick ingen förklarning.
Hon blev ledsen och sårad. Men hennes nya vänner piggade upp henne
och tröstade henne som riktiga vänner gör.

Men en dag så satt Anna vid datan och chattade med några från
internet. Anna hade jätte tråkigt, tills en kille skrev till henne hej.
Anna blev lite gladare och skrev tillbaka hej.
Dem började skriva med varandra genom internet, och anna tänkte att det
var något speciellt med den här killen.
Dem chattade i en månad, tills killen frågade annas mobilnummer.
Anna var lite tveksam, men gav försiktigt sitt nummer.
Det tog tid innan killen vågade ringa till anna.
- Hej, svarade anna när det ringde.
- Hej, det är Andre! du vet, bluefox från chattet!
- Ja, hej på dig. Hur är det?
- Det är bara bra. Hur är det själv?
- Jo då, sitter hos mostern och tittar på tv. Kul att du ringde, trodde
först du var någon gammal gubbe. haha.
- Nej nej, jag är den jag är. haha.

dem pratade i timmar, varenda dag, i flera månader, tills dem bestämde sig för att träffas på riktigt.
dem bestämde sig för att träffas samma helg.
Andre åkte upp till stockholm, och dem var väldig nervösa.
Anna svettades när hon satt i tunnelbanan med Lovisa.
- ser att du är nervös, skrattade lovisa.
- ja, första gången jag träffar en kille egentligen. svarade anna tillbaka
med ett leende. Anna rodnade när dem klev av tåget och gick mot
där andre och anna skulle träffas.
Anna tittade lite runt, sen såg hon en jätte snygg kille stå med mobilen
mot sin öra. Han såg lite förvirrad ut.
Anna ropade:
- Andre!
och den snygga kille vände sig om och tittade rakt in i annas ögon.
Anna trodde hon skulle svimma. Hon har aldrig sett så vackra ögon.
Hans ögon sken mot annas leende.
Dem sa hej till varandra. Sen kramade dem om varandra länge, och Andre gav
en liten puss på munnen till anna.
Anna skuttade inombords.

När dem kom hem till lovisa, satte dem sig på sofforna i vardagsrummet.
Anna kunde inte sluta titta på Andre, han var så fin.
Bara han log mot henne så flög hon.
Hon har aldrig kännt så här för någon!

- Jag har lite musik med mig, ska vi spela upp det? frågade andre.
Han hämtade cd-skivorna och la in en av cd-skivorna in i cd-spelaren.
Anna smygtittade lite på Andre hur hans mage såg ut och rumpan.
Hon rodnade.
Andre satte sig brevid anna och höll om henne.
dem pratade lite först med lovisa, innan lovisa försvann in i köket.
Anna och Andre blev ensamma i vardagsrummet.
Anna tittade upp mot Andres ögon och sen så fick anna sin livsförsta kyss, och
Andre viskade i annas öra:
- Du är flickan från det blå.



Här slutar sagan om en flicka som levt i det mörka, men kämpat för att
komma upp till det ljusa.
Alla klarar av det, bara dem tror på sig själva.
Sluta aldrig drömma! Dröm så mycket du vill, för då lever du längre!
Om man inte har några drömmar, kommer man ingenstans..


Av: Soile
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
VickyWoo - 6 jan 06 - 01:59- Betyg:
Jättefin! Verkligen! Håller med de andra. Solklar femma :)
hunnypie - 2 aug 05 - 08:27- Betyg:
det var länge sedan jag läste något så här bra. En klar femma
aberanja - 2 aug 05 - 05:53- Betyg:
GUD VA BRA!!!

ja fastna i den direkt!

den var skit bra!

//jessica

Skriven av
BjeBje
1 aug 05 - 23:45
(Har blivit läst 211 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord