Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

en ängel på mitt rum [del 2]

I stället fick jag ligga där. Hjälplös som en fågelunge som ramlat ur sitt bo. Lika skör som en fågel unge var jag också.

Dagarna gick. Jag sov, hela tiden sov jag. Orkade inte äta mera. Orkade inte dricka. Jag orkade bara ligga där, ensam.
Varför är du inte här nu. Nu när du är den enda som kan hjälpa mig.
Mormor var hos mig, varje dag satt hon vid min säng, strök mig över pannan och pratade till mig med den där rösten jag älskade.
Mamma var sällan social med mig, inte nu när jag inte kunde svara. Hon stod mest och tittade, jag kände hennes närvaro.
- Älskade barn. Varför gör du såhär. Mormors röst var ledsen, värre än någonsin idag.
Vad skulle jag svara. Jag orkade inte men med en otrolig ansträngning kramade jag hennes hand. Mer än så orkade jag inte.

- Som ni kanske redan vet, sätter man en deadline på någon som inte har lång tid kvar. Det kan vara allt från månader, till timmar. Här pratar vi om dagar. Jag beklagar.
Läkaren berättade för mamma och mormor. Dödsbudet. Som ett brev på posten, fast, denna gången värre än räkningarna. Stackars mamma, stackars stackars älskade mamma. Och mormor, kära mormor. Förlåt mig.

Sommarsolen gick över till regn, fåglarna som kvittrade byttes ut mot måsar som skrek, blommorna började vissna och tappa sin färg. Mormor satt på mitt rum varje dag, hon berättade allt mellan himmel och jord, allt från födsel till död, och strök mig över pannan.
- Kära vän. Varför ligger du här. Vi saknar din närvaro. Mormor viskade tyst, så jag fick lyssna noga.

Morgonen efter att läkaren varit där var jag så dålig att jag inte ens hörde vad mormor sa till mig där på stolen bredvid sängen.
Jag åt inget längre, det enda jag fick i mig var vatten som mormor gav mig med sked, även om jag inte orkade.

Det sista jag hörde var hur mormor stängde dörren till mitt rum. Sen var allting tyst. Så tyst och skönt. Jag stängde av här, orkade inte mera. Nu var det över.
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
JenniferK - 6 maj 06 - 01:26
så sorglig. men jätte bra. lika bra som den första. (: (A)
dj_tigers - 26 apr 06 - 06:43- Betyg:
gud vad bra väldigt fängslande med mycket känslor i klart en femma!!
Natta_ - 26 apr 06 - 06:35- Betyg:
Man blir verkligen fängslad! Underbart skrivet.. men så sorgsen.

Skriven av
ensamheten
25 apr 06 - 22:59
(Har blivit läst 108 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord