På dikta.se används cookies. Genom att surfa vidare godkänner du att cookies används. Läs mer. Godkänn

	Kärlek		Barn		Sorg		Senaste		Senast kommenterade
	Vänskap		Humor		Övrigt		Noveller		Slumpa fram ett verk

Noveller

Jag kan inte sluta älska dig bara sådär. [6]

Jag slökollade lite på teven i en timme, men det var verkligen inte kul att titta på så jag gick och lade mig klockan tio i min säng. Istället för att sova tog jag fram min senaste FRIDA-tidning och bläddrade runt. Jag fastnade på sidan 34. ”Bli av med ALLA dina problem – på nolltid!”
Sure. Det var säkert en punkt som berättade hur man slutade vara kär i sin bror. Not.
När jag hade tröttnat på att läsa, släckte jag lampan och la ifrån mig tidningen. Stint stirrade jag upp i taket och försökte inse vad jag höll på med.
Till slut kom jag på det.
Jag älskade min bror. På Alldeles fel sätt.
Jag visste inte hur länge jag legat där och stirrat upp i taket, när en lätt knackning höres på min dörr. Jag svarade inte, men den gled upp ändå.
-Sover du, Tilda? Viskade rösen jag aldrig kunde få nog av.
-Nej, svarade jag.
Lycklig över att han kom in i mitt rum, kunde jag inte låta bli ett litet leede sprida sig över mina läppar.
-får jag komma in?
Jag nickade i mörkret men insåg at han nog inte kunde se det.
-visst.
Han smög försiktigt fram till min säng.
-Mamma och pappa sover där nere tror jag, upplyste han mig viskande.
Jag nickade igen och visste att han såg det denna gången. Han gjorde en gest som jag tolkade som en fråga att krypa ner bredvid mig. Jag nickade åter igen.
Jag stack ner sina kalla fötter under täcket och la sig på sidan mot mig. Jag hörde mitt hjärta dunka upp i öronen och det pirrade värre än någonsin i magen.
-Tack för hjälpen med packningen, viskade han.
Hans bara ben vilade mot mitt som stack fram från den korta nattlinne t-shirten, och han hade bara kalsonger på sig. Svarta björnborg, hade jag uppfattat i mörkret.
Jag besvarade hans tack med ett leende.
Han suckade tungt.
-Vad är det? Undrade jag.
-Jag borde gå in till mig, inte ligga här nästan naken bredvid min tvillingsyster…
-Jag har inget emot det… sa jag, men han reste sig.
-Mamma och pappa skulle nog ha, viskade han, och jag var inte ens säker på att jag inte inbillade mig.
Han gav mig det sneda leendet igen, och lämnade rummet.
Jag somnade sent, inte för än jag hörde Eriks sövande snarkningar genom den tunna väggen lyckade jag falla i sömn, med enorm längtan för morgondagen.

Jag hade ställt min störiga väckarklocka på åtta, och väcktes av den då. Även erik Väcktes, och kom muttrande in i mitt rum.
-Idag! Sa jag glatt och han fick till och med en spontan morgonkram av mig.
Jag slutade blänga och sken upp i ett leende.
-Äntligen! Log han.
Han gick in på sitt rum för att fixa sig, och jag kollade ut genom fönstret. Sol. Vilken tur! Jag duschade ovanligt länge och valde sedan ut ett par blå shorts, och en svart t-shirt med en vit, ganska varm, kofta ovanpå. Jag sminkade mig som vanligt, och sprayade lite hårspray i håret, innan jag borstade tänderna och bäddade sängen fint. Jag skulle trots allt inte få sova i den inatt.
Sen släpade jag ner min stora väska ut i hallen och undrade hur jag skulle kunna cykla med den.
Jag mötte Erik som redan satt och åt frukost i köket, med lika stor aptit som vanligt. Jag nöjde mig med en macka och ett glas juice.
-Hej, sa jag.
-Tjena, nickade han glatt.
Jag och Erik satt och pratade lite medan vi åt frukost, och Erik berättade att vi skulle ses vid hemköpet klockan tio. Det tog ungefär tio minuter att cykla dit, och än så länge var klockan bara halv tio. Perfekt, jag skulle hinna packa ner matsäcken innan vi behövde ge oss av.
När jag och Erik sagt hejdå till mamma och pappa och lovat för tusende gongen att ringa när vi kom fram och innan vi skulle sova, fick vi cykla iväg och vi mötte Jimmie och Kate på precis utsatt tid.
-Har du grillen? Frågade Jag Jimmie.
-Det är klart.
-Ölen? Sa Erik.
-Japp. Har du korvarna?
-Jag har dem, svarade jag. Har du ert tält, Kate?
När vi hade kollat av att alla hade allt kunde vi ge oss av. Nu var vi på väg!
Det var tungt att cykla de fyra kilometerna med all packning, men det gick när vi visste hur kul vi skulle få.
Äntligen var vi framme vid stället där vi skulle sätta cyklarna, men vi hade nästan en halv kilometer kvar att gå.
Åkarstorpskogen bestod av en berggrund täckt av gräs, mossa och skog, precis intill en sjö. Om pappa hade haft rätt, skulle det finnas en eka vid det stället som man kan se klipporna under all mossa. Vi traskade glatt mot det hållet, och vi sjöng töntiga vandrar sånger som vi lärt oss i skolan på mellanstadiet.
Det tog ett tag innan vi kom fram till rätt ställe, och där var ingen eka mer, men däremot var det en perfekt plats för att tälta, och bada kunde vi också göra, eftersom solen sken värmande över sjön.
-Oj, detta blir perfekt, bestämde Kate och slängde sin väska mot en gran.
-Ska vi börja med att sätta upp tälten? Undrade jag och slängde min väska bredvid Kates.
Mina armar jublade över att få slippa bära den mer.
-Ja, det kan vi, bestämde Erik. Jag ska bara ringa mamma och berätta för henne att vi fortfarande lever, fortsatte han med ett skratt.
Medan han ringde insåg vi andra att berggrund inte var det bästa att sätta upp tält på. Vi var tvungna att sätta tälten med nästan tio meters avstånd, och mellan dem var det en kal klippa, där vi placerade grillen.
När vi äntligen hade fått tälten att stå någorlunda upp, rullade vi ut sovsäckarna i tälten, och jag insåg att klockan nästan var sex med en blick på mobilen.
-Nu badar vi, avgjorde Jimmie och gick iväg med sina bad shorts för att pissa och byta om.
Erik hänkade honom och Kate och jag kunde ostört byta om vid tälten.
-Ikväll blir det korv och öl, skrattade Kate, men fört ska jag strula lite med Jimmie.
Ja önskade att jag hade kunnat berätta om allt för Kate om Erik, men insåg att jag inte skulle hinna innan killarna kom tillbaka, och dessutom skulle hon nog bli ganska chockad…
När Erik (ja, hans vacka mage blottades ovanför bad shortsen och jag fick anstränga mig för att kolla bort. snygg, var han inte.)och Jimmie kom tillbaka ställde vi oss, alla fyra, i beredd på sjö stranden och greppade varandras händer. Jag hamnade mellan Erik och Kate, och skrikandes sprang vi ut i det kalla vattnet.
Eriks inte underbara mage, fylld av muskler, knottrade sig av kylan.
-Åh, vad kallt! Ih! Skrek Kate i panik och hoppade upp i Jimmies famn.
Han skrattade mjukt och kysste hennes panna.
-Ska vi gå upp? Sa han och hon hoppade kvidande ur hans grepp.
-Nej! Nu ska vi bada! Men du får ju gärna värma mig…
Han simmade fram till honom, alltid lika totalt oblyg och la armarna om hans hals, och han lät sina armar slingras runt hennes midja. Jag önskade att Erik hade gjort så på mig.
Jimmie kysste mjukt Kates läppar och doppade henne i vattnet igen genom att själv sänka sin kropp ner i det.
-Ih!
-Vi simmar längre ut, föreslog jag. Om vi rör oss hela tiden håller vi ändå värmen!
De andra verkade gilla förlaget och följde mitt exempel att simma tills vi inte bottnade mer.
Plötsligt kändes vattnet ännu kallare och jag grep skämtsamt tag i Erik, men hoppades ändå att han skulle hålla om mig.
-Jag fryser ihjäl! Fnissade jag. Rädda mig Erik!
Han skrattade och höll mig ovanför vattenytan med sina starka armar. Om sjöns vatten inte hade varit så brunt hade jag nog dreglat av hans mage…
-du dränker mig, flinade han och lade mig på rygg i vattnet så jag flöt, och tog försiktigt tag i mitt huvud.
Jimmie gjorde likadant och skämtsamt tog de tag i våra huvuden och livräddningsbogserade in oss.
-Jag kan simma, fnissade Kate.
Jag instämde men Erik och Jimmie ville bogsera oss, och egentligen inte mig emot…
När vi äntligen kom in till stranden och bytt om till torra kläder, tog vi fram engångsgrillen och korvarna, och ölen. Det var två burkar öl var, Pripps blå 5,2 % , stod det på burkarna. Ganska starkt, så vitt jag visste.
Medan Jimmie tände grillen och la på korvarna öppnade vi andra vars en burk. Det kändes spännande, för ingen av oss hade varit direkt full innan, kanske lite flummiga, men inte mer. Trots allt hade vi lovat att det inte skulle bli mer idag heller.
När korvarna började puttra och fräsa på grillen var klockan nästan åtta och girigt åt vi upp hela paketen med korv. Jag smuttade försiktigt på min öl då och då, men det var faktiskt ganska äcklig, och jag hade inte ens druckit halva burgen. Kate hade inte heller druckit så mycket, men i alla fall lite mer än jag. Erik och Jimmies båda burkar stod tomma och de skrattade högt så först de sa något de uppenbarligen tyckte var kul, kanske på grund av ölen?
Men det var ganska kul, och jag och Kate stämde in i skratten, i alla fall log jag, för Erik var så söt nät han skrattade.
Nej, han var inte ens lite söt…
Vem försökte jag lura egentligen? Mig själv?
Kates och min andra burk stod orörda bredvid oss, och jag smuttade fortfarande på min första ölburk.

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)

sandruskapuska - 21 aug 09 - 22:59- Betyg: