Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Why me? [GxG] del 6

Nu är Why me? Tillbaka! Skulle ha börjat för ett tag sedan. Men har inte varit på skrivhumör så förlåt för det! Men här är del 6 i alla fall. Eftersom det var ett tag sedan en del kom ut är här en liten sammanfattning:
Emma har kommit till Mias klass och Mia börjar känna något för henne. Samtidigt har Markus börjat få upp ögonen för Mia som inte alls är intresserad. Julia har träffat en ny kille som heter Emil och verkar lite underlig. Mia har börjat prata med Emma, men samtidigt berättade Markus vad han känner för Mia.
Innan jag pausade besökte Mia sin far som sitter i fängelse, anklagad för mordet vid Nordea.


Det var kväll och Mia var hemma igen. Hon kunde inte smälta det hon varit med om. Efter alla dessa år får hon träffa sig pappa igen. Men då sitter han bakom betong murar. Dömd för mord. Mia satte sig upp och gick noga igenom timmen med sin far. Rose hade lämnat de själva en stund.

”Snälla Mia. Jag har försökt nå dig.” Henrik såg sorgset på sin dotter. Mia trodde hon skulle börja gråta. “Jag har inte mördat flickan. Allt de hittade var mitt DNA och gick utifrån det. Mia, tro mig.”

Hur skulle hon kunna tro honom? Mia kände inte honom ens. Han hade aldrig funnits där för henne. Oskyldig. Det lät så starkt just nu. Tänk om han var oskyldig. Tänk om ha inte gjort mordet? Men varför skulle han inte vilja det? Mia skakade bort tanken och reste sig upp i sittande ställning. Det var helt släckt i rummet så hon tände sin lilla hjärtformade lampa ovanför sängen. Hon blundade igen och fick se Markus framför sig. Kyssen.

”Jag älskar dig, Mia.”

Nu grät hon. Mia kunde inte hålla undan tårarna. Det var för mycket på en dag. Vad skulle hon göra? Hon älskade inte Markus, om hon någonsin gjort det. Hon var inte så säker längre. Mia torkade tårarna med baksidan av anden och tog upp sin mobil. Hon behövde prata just nu. Hon knapprade in ett meddelande till Jillian och skickade det. Det löd:
Hej, Jill. Jag vet inte vad jag ska göra. Jag träffade min pappa idag. Men det var inte så underbart som jag tänkt mig. Han är dömd för mord :( Jag vet inte vad jag ska göra! Svara snabbt gumman <3

Mia läste det hon hade skrivit och suckade. Även om inte Jillian skulle förstå, blev hon bara lättad över att få säga det. Då vibrerade mobilen och Mia tog upp den. Hon hade fått svar.
Va? :O Vad hemskt. Har du sagt något till Julia? Vilket mord? Om du vill säga.
Puss Jill <3


Mia log lite och kände sig gladare. Nej, hon hade inte sagt något till Julia ännu och det tänkte hon inte göra. Julia var en som gärna skvallrade om allt och att Mias far var en mördare var inget man lade på is.

Nej, har inte sagt något. Gör inte det snälla <3 Inte ännu. Nordea. Det kommer nog ut i tidningarna snart :S
Puzz M


Mia lade undan mobilen och slöt ögonen. Hon ville prata med sin far igen. Det ville hon, men kunde inte. Hon kände sig sömning. Troligen var det tårarna som tröttade ner henne. Mia jästade och märkte inte att mobilen vibrerade igen. Hon somnade.

Mia slog upp ögonen dagen efter och såg sig sömndrucket omkring i rummet. Hon hade glömt vart hon var någonstans. Sedan kom hon ihåg. Hon var hemma. Mia skakade på huvudet för att få igång det igen och råkade putta till mobilen som fortfarande låg på sängen. Hon tog upp den och såg SMS:et från Jillian. Hon öppnade det och läste snabbt. Allt som fanns var ett hjärta ‘lovar’. Mia lade ner mobilen igen och såg på klockan. Den var bara runt se så hon kunde gott sova en halvtimma till. Men hur hon än försökte så gick det inte. Mia klev upp och gick fram till spegeln. Hon hade mörka ringar under ögonen. Ett täcken på dålig sömn. Men vad kunde hon göra? Mia sminkade enkelt över det och borstade sedan håret. Hon lockade det lite svagt och granskade sig själv i spegeln. Perfekt som vanligt. Hon log.

När Mia kom ner i köket satt redan Rose uppe med Kathy. Rose verkade tänka på annat och märkte inte att Kathy tagit hennes plånbok. Mia skyndade sig fram och drog den ur sin halv systers händer. Kathy börjad gråta och Mia satte sig ängsligt ner och såg på in mamma.
“Mamma? Kathy gråter.” då såg Rose upp och nickade lite.
“Jaså?” Ho vände sig mot sin yngsta dotter och tog upp henne från barnstolen och satte henne i knäet. Mia kommenterade det inte utan drog åt sig några mackor och gick för att hämta smöret i kylen.

När klockan blev halv åtta drog hon på sig sina skor och började gå till skolan. Hon hade valt att gå tidigare. Mindre risk att stöta på Markus då. Men Mia kände sig ändå nervös. Markus gick ändå i hennes klass och hon kunde inte undvika honom hela dagen. Julia skulle tvinga henne att prata med honom. Det fanns ingen undanflykt.

Mia kom till skolan kvart i åtta och fann, till sin egen belåtenhet, att bara Emma hade kommit från hennes klass. Det fanns bara två som åkte buss och de kom tio i åtta. Alla andra brukade dyka upp fem i.

Emma såg upp när hon hörde Mia komma och Mia vinkade. Emma svarade lite blygt och såg sedan ner igen. Mia skakade svagt på huvudet och gick fram till sitt skåp. Hon drog fram sin matte bok och tog av sig ytterkläderna. När hon var klar gick hon fram till Emma.
“Hej.” Mia satte sig ner och såg på klockan. Tio i åtta.
“Hai.” svarade Emma. Mia granskade henne och kände hur det kröp i skinnet. Det nästan bubblade i magen. Hon fick plötsligt en lust att luta sig fram, hålla om henne.
“Mia!” Julias röst fick Mia att dras ut från sina egna tankar. Vad gjorde hon? Hon blundade och drog et djupt andetag.
“Hej, Julia.” sade Mia och log lite åt sin vän. Det dröjde inte länge innan alla andra från hennes klass började strömma in. Nu va hon inte ensam längre. Hur mycket hon än önskade det.

Matten var nästan olidlig. Markus gick i hennes grupp och tvekade inte att prata med henne så ofta det gick.
“Mia, jag vill veta vad du tyckte om kyssen.” viskade Markus i slutet av lektionen. Mia vände sig mot honom och var nära att skrika att hon hatade den. Men lyckades lägga band på sig själv.
“Den var trevlig.” svarade hon tillslut och såg sedan på klockan. Bara fem minuter kvar.
“Trevlig? Vad menar du med det?” Markus hade lutat sig närmare. Mia suckade ljudligt denna gång. “Jag trodde du gillade mig.”
“Jag vet inte, Markus.” Mia sneglade på honom. Snart…
“Du måste veta. En kyss till kanske hjälper. Skolans snyggaste kille borde vara med skolans snyggaste tjej.” Markus flinade lite och gav honom ett väldigt konstigt utseende som inte går att beskriva.
“Jaså, vem då?” hon flinade hon med. Fast retfullt. “Vem är skolans snyggaste kille, honom skulle jag vilja möta.”
“Ha ha, jätte kul. Mia…” Då började eleverna slå ihop sina böcker. Lektionen var över.

Lunchen kom som en välsignelse denna dag. Trodde hon.
Mia satt som vanligt bredvid Jillian, Julia och någon till tjej från en annan klass vid namn Natalie. Hon var trevlig, men ingen Mia skulle kunna vara med utanför skolan.
“Så, vad tror ni om det där Nordea mordet?” Julia rörde med gaffeln och fick ett mystiskt utseende i ansiktet.
“Klart det är han!” sade Natalie fort och nickade. “Vem skulle det annars vara?”
“Inte vet jag, vad tror du, Mia?” Julia vände sig mot Mia och såg frågande på henne.
“Vet inte, det kan vara honom eller inte…” Mia svalde. Hon ville inte prata om mordet nu. “Öhm, hur går det med Emil?” Hon ville byta ämne och det var fort. Julia sken upp vid Emils namn.
“Det går underbart. Han har fått mitt nummer och i natt smsade vi varandra till halv två.” hon fnissade lite. “Vi ska träffas i helgen.”
“Vad roligt!” sa Jillian. Hon verkade gilla ämnes bytet lika mycket som Mia. Troligen förstod hon att Mia inte ville prata om det.
“På tal om killar. Det går ett rykte om att du och Markus skulle vara ihop.” Natalie såg på Mia som skakade på huvudet.
“Det är vi inte. Han försöker…”
“Då borde du slå till! Jag skulle dö om Markus kysste mig!” sade Natalie högt och Mia kände hur hon rodnade. Hon ville inte prata om kyssar nu. Men Natalie och Julia var nu helt insatta i killar så Mia kunde ägna sig åt maten. Hon ville inte prata mera.

Så där. Delarna kanske kommer vara lite korta just nu. Men då kommer de komma oftare i stället och det låter bättre än att ni ska behöva vänta längre bara för att ni ska få långa delar. Men vad vet jag. Bara säg till om ni vill ha längre delar. Då skriver jag längre delar.
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
Harrypotterlover - 6 sep 09 - 13:13
sviken_1: Tack :D Ja, måste verkligen göra det x'D haha
sviken_1 - 4 sep 09 - 12:31
awesome!
snälla maila när du skrivit en del till! :D
Harrypotterlover - 27 apr 09 - 18:07
Nea96: Tack :D lovar ^^,
Nea96 - 20 apr 09 - 14:44- Betyg:
den var braa:) mejla gärna igen.
Harrypotterlover - 17 apr 09 - 10:35
-Cute: Tack :) Det kommer mera snart :D
-Cute - 16 apr 09 - 15:15- Betyg:
Jättebra :D vill se mer :>

Skriven av
Harrypotterlover
13 apr 09 - 19:28
(Har blivit läst 88 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord