På dikta.se används cookies. Genom att surfa vidare godkänner du att cookies används. Läs mer. Godkänn

	Kärlek		Barn		Sorg		Senaste		Senast kommenterade
	Vänskap		Humor		Övrigt		Noveller		Slumpa fram ett verk

Noveller

Jag kan inte sluta älska dig bara sådär [5]

På kvällen när jag skulle gå och lägga mig kikade jag in i Eriks rum igen.
Han satt framför datorn och lyfte blicken när han hörde dörren öppnas.
-Sov gott, sa jag.
-God natt, log han och tittade på skärmen igen, vilket var tur, för mina kinder hettade och i min mage flaxade de instängda fjärilarna.
Jag var säker. Det var något allvarligt fel på mig!
Jag somnade med en underbar bild i huvudet, Erik.

Efter skolan på fredagen åkte vi, alla fyra och hälsade på Peter. Han såg glad ut när vi kom med en stor godispåse och sällskap.
-Hur är det? Frågade Jimmie.
-Bättre. Fast det gör så jäkla ont magen fortfarande, sa han och la handen över sjukhusskjortans mage.
-Okej… sa Jimmie.
När ingen kom på vad de skulle säga blev det tyst ett tag, och vi betraktade apparaterna kring Peters säng.
-Har det hänt nåt spännande i skolan då? Frågade Peter, och jag hörde hur han ansträngde sig för att låta glad och pigg.
-Tja… inte precis, men vad synd att du inte kan följa med till Åkarstorp. Vi som hade fixat öl, och allt, sa Kate.
-Öl? Sa Peter besviket och Erik nickade.
-Men vi kan ställa in helgen, det är ju skittrist om inte du hänkar!
Peter såg förfärad ut och skakade på huvudet.
-Jag vill inte förstöra er helg, ni ska åka, men bara om ni lovar mig att vi tältar sen igen när jag är frisk, okej? Log han.
Alla fyra nickade ivrigt och Peter tog en godisbit, och skickade påsen vidare.
En sjuksköterska kom in i rummet, och sa att det var dags för Peter att äta, och att han behövde sova sedan, och vi nickade förstående. Sjuksköterskan log trevligt och vi sa hejdå till Peter innan vi gick.
Kate och Jimmie skulle hem till Kate, så jag och Erik åkte hem till oss. När vi kom innanför dörren tog vi mellanmål; macka (eller mackor för Erik), saft och äpple.
Sen gick jag upp på mitt rum och packade väskan, och Erik skulle till sin fotbollsträning.
Jag la ner en kortlek, kläder, sovsäck, tandborste, tandkräm, smink, hårborste, bok, ficklampa och en massa andra saker som fyllde min väska.
Jag gick ner i köket och förberedde matsäcken för morgondagen genom att steka pannkakor och se till att vi hade korv. Jag blandade ihop pannkaksmeten och började steka när mamma och pappa kom hem.
-Hej älskling, ropade de från hallen, och klampade in i huset med matkassarna de precis storhandlat. Fixar du matsäcken, vad duktig du är!
-Mm, sa jag och vände pannkakan.
-Är Erik på fotbollen? Frågade pappa.
-Japp, nickade jag. Han åkte för en halvtimme sedan, hans träning började för en kvart sen.
Pappa nickade, och packade upp mjölk och paket med köttbullar up kassen.
-Jag ska gå och ta mig en dusch, sa mamma och försvann mot badrummet.
Åh, vad jag längtade till imorgon!
Efter Eriks fotbollsträningar duschar han på klubben, så direkt när han kom hem skulle vi äta middag. Mina föräldrar tyckte det var väldigt viktigt att äta tillsammans, så att man kunde få chans att umgås. Inte jag och Erik, men vi ställde upp för våra föräldrar i alla fall.
Idag blev det korv stroganoff… Jag hatade verkligen det, och tog upp en pytteliten portion på tallriken.
-Jaha, vad gott det var, suckade pappa belåtet efter första tuggan. Detta lyckades du med, Anna!
Jag grimasera, men så att mamma inte såg.
-Vad har ni hittat på idag då? frågade mamma, vänd mot Erik och mig.
-Vi hälsade på Peter på sjukhuset, och så tränade jag ju… svarade Erik och mamma tittade på mig.
-Vad gjorde du då, när ni kom hem, gumman?
-Jag stekte pannkakor till imorgon, och så kollade jag att vi hade korvar, och så packade jag väskan. Har du packat, Erik?
-Jag ska göra det ikväll, du hjälper väl mig?
Jag nickade och log, men det knöt sig i magen. Han fick inte kolla på mig sådär. Fjärilarna fick ju utbrott i magen då…
Mitt hjärta dunkade hårt när jag stod i Eriks garderob och drog ut en tröja.
-Denna?
-Visst, sa han och fortsatte springa mellan badrummet och has rum, för att ta gelé, tandborste, tandkräm, och allt det andra han inte kunde leva utan.
-Dessa? Sa jag och drog upp ett par jeans.
-Super.
-De här badbyxorna? Om det blir varmt menar jag, sa jag och fick fram ett bar mörkblå bad shorts.
-Mm, de blir bra. Jag ska bara hämta tältet från garaget. Och du, jag snackade med Jimmie på fotbollen, det blir väl bra om vi åker vid tiotiden i morgon bitti?
-Toppen, nickade jag och tryckte ner Eriks sovsäck i hans väska när han försvann nerför trappan.
Jag var så van vid att hjälpa Erik med saker hela tiden, han skulle aldrig hinna med ett liv annars, på grund av alla träningar. Men om jag hade rätt för mig var det den sista hockeyträningen för terminen nästa vecka, och han skulle hoppa över en fotbollsträning i helgen på grund av tältningen. Chockerande!
När han kom upp igen med tältet spände han fast det utanpå på den stora ryggsäcken, avsedd för vandring. Han nickade nöjt och betraktade den proppfulla väskan belåtet.
-Jag hoppas att du tar maten, den får inte plats i min väska… sa han.
-Det är lugnt, jag tar den, log jag och han gav mig det sneda leendet, som jag bara blev alldeles snurrig av.
Jag tittade på mobilens klocka och såg att den bara var nio på kvällen.
-Åh, vad trött jag är, stönade jag och kastade mig i Eriks mjuka säng, på det slarvigt pålagda, mörkblå, överkastet.
Jag lät mitt huvud falla på den mjuka ljusgröna prydnadskudden på han säng och slöt ögonen.
-Jag med, instämde han, och la sig precis intill mig.
Hans kropp var inte mer än ett par centimeter ifrån min och mitt hjärta började dunka extremt hårt. Jag började bli orolig att han skulle höra det…
Det blev pinsamt tyst mellan oss och hans andedräkt blåstes med jämna mellanrum ut på min kind.
Paniken steg inom mig, vad skulle jag göra? Vad betydde det att han la sig såhär, precis bredvid mig? Vad tänkte han på just nu?
Jag rullade över på rygg i den trånga sängen och tittade nonchalant upp i det vita taket.
-Vad tänker du på?
-En flicka som är så söt att man skulle kunna dö för henne, hon är så underbar på insidan att man får ont i magen om det går för lång tid innan man träffar henne. En flicka som alltid ställer upp, vad man än behöver för hjälp. Sällskap, eller packa väskor.
Om jag inte hade kontrollerat mig själv så strängt ljust då, hade jag antagligen svimmat av hyperventilering. Men ljust nu koncentrerade jag min bara på att andas lugnt, fortsätta vara nonchalant.
Det var väl inte… mig, han menade?
-vad heter den flick… började jag, men avbröt mig hastigt när någon knackade på Eriks dörr.
Av någon anledning flög vi båda up ur sängen, Erik ställde sig vid skrivbordet och jag satte mig stelt upp.
-Får jag komma in? Hördes pappas röst utanför.
-Visst, sa Erik.
Pappa öppnade försiktigt dörren och stack in huvudet.
-Hej ungar, sa han och klev in i rummet.
-Vad är det, pappa? Frågade Jag.
-Jo, jag tänkte bara påminna er om att ni ska vara försiktiga imorgon… Glöm inte släcka grillen ordentligt, och…
-Det är lugnt pappa, vi ska tälta precis vid sjön, så vi har bara några meter till vattnet.
Pappa nickade, och öppnade munnen.
-Mm jag inte minns fel, så brukar där vara en liten eka vid strandkanten borta vid klipporna, som ni säkert kan låna. Jag tror inte att någon äger den. Och jag litar på er om ni säger att ni kommer att vara försiktiga.
-Vad bra, sa jag.
Pappa sa god natt, även om klockan inte var mer är kvart över nio en fredag, och gick ner. Vi skulle ändå vara klara klockan tio imorgon bitti.
När pappa gått och stängt dörren kom den spända stämningen mellan mig och Erik tillbaka. Jag hittade snabbt på en ursäkt och gå därifrån.
-Jag går in på mitt rum och kollar på teve.
-Okej, svarade han förbryllat och kollade efter mig när jag stängde dörren till hans rum.
Det hade varit så nära…

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)

sorgen - 2 aug 09 - 10:09

Bra!

95an - 13 apr 09 - 20:15- Betyg: