Jag kan inte sluta älska dig bara sådär [4] |
hoppas att denna delen räknas som lång :)
När jag kom hem från träningen duschade jag och sen satte jag på teven och tittade lite på en amerikansk show som var ganska bra faktiskt. Till slut kom Erik hem, och när han också duschat ropade mamma att det var middag.
Mamma och pappa satt redan vid bordet som var framdukat med spagetti och köttfärssås. Jag och Erik slog oss ner, och Erik började ta upp En stor portion, som alltid. Själv tog jag upp en liten hög spagetti och ännu minde köttfärssås, och avslutade med lite majs i ena hörnet av tallriken.
-Du äter för lite, klagade pappa och kliade sig på den kala fläcken högst upp på hjässan.
Jag suckade.
Eriks vackra, och förbjudna, ögon gav mig en menande blick.
-Jo, mamma. Har du pratat med pappa? Sa jag.
Mamma tittade på pappa som nyfiket såg upp från spagettin på gaffeln.
-vad nu då? Sa han.
-De vill tälta i Åkarstorp i helgen, suckade mamma.
-Det låter väl roligt? Sa pappa, glad som alltid.
Mamma gav honom en arg blick med Jag och Erik utbytte glada miner.
-Men Anna, de är fjorton år, de fixar detta, eller hur ungar?
Han tittade på mig och Erik, och vi nickade snällt.
-vi kan ju ringa på kvällen, sa jag.
-Mm…, sa mamma motvilligt och lät fortfarande som om hon tyckte att det var en väldigt dum idé.
Jag hade förstått henne om hon visste vad jag tänkte för tankar om mig egen tvillingbror. Men nu visste hon inte det. Hoppades jag.
För att göra pappa nöjd tog jag en portion till, och maten var fatiskt riktigt god. Erik tog två portioner till, ”han äter som en häst”, sa alltid mormor när vi hälsar på när det är jul.
Efter maten slog jag mig ner vid datorn och loggade in på msn, och Erik försvann in på sitt rum, antagligen även han vid datorn.
Plötsligt loggade Erik också in på msn, från rummet bredvid. Vi började skämtsamt prata utan att öppna munnen mellan rummen. Att chatta kunde vara så enkelt, när man var lat, eller feg.
Vi snackade mest om allt och inget. Mest inget, faktiskt. Men det gjorde inte något, bara det var Erik som jag fick snacka med så.
Efter en stund samlade jag mig lite och loggade ut, och gick in till Eriks rum. Han satt framför datorn med hörlurar och mjukisbyxor, djupt nersjunken i stolen och skrev för fulla fingrar.
-Får man plats eller? Sa jag och väntade inte på svar innan jag trängde ner mig i Eriks rymliga skrivbordsstol, som plötsligt inte blev lika rymlig mer när vi var två som satt i den.
-visst, log han, tog av sig lurarna och kopplade på ljudet.
Vi satt så nära, om jag bara hade samlat lite, lite mer mod skulle jag ha kysst honom då. Men det gjorde jag inte, det skulle ha varit för opassande. Min egen tvillingbror, och jag...
Erik skrev med Peter och skrattade till och med högt ibland när Peter skrivit något roligt, och jag satt tätt intill Erik, överlycklig, och fnissade lite också. Mest för att jag var så lycklig över att vara så nära Erik.
Det började bli sent och jag öppnade munnen för att säga att jag skulle in till mig.
-Jag ska nog gå och lägga mig, sa jag och såg Eriks ansikte vändas från skärmen till mig.
-Okej, god natt Tilda, jag ska nog också sova snart, sa han och log.
Måste han le så underbart vackert att jag alltid fick ont i magen när jag kom på mig själv med att tänka så. Han gjorde mitt liv så invecklat, men samtidigt så underbart. Om han bara inte varit min bror…
När jag krupit ihop under täcket i min säng var jag till hundra procent övertygad om att jag skulle ligga sömnlös i natt igen. Ända in i mitt rum kunde jag höra Erik knappa vid datorn, tills jag slutligen hörde hur han gick in i badrummet och borstade tänderna och kröp ner i sin säng på andra sidan den tunna väggen. Efter en kvart hördes ljudliga snarkningar, precis som natten före.
Jag trevade med handen på det kalla parkettgolvet under min säng och hittade mobilen, för att kolla klockan. Det svagt blåa ljuset bländade mina ögon och det tog några sekunder innan jag såg att klockan var halv ett. Jag måste sova, men det gick ju inte.
Även denna natten somnade jag till slut, med huvudet dimmigt av funderingar.
Onsdagen flöt på i ett evigt sorl, med korta glimtar av lycka när Erik gav mig en kram efter skolan eller log extra vackert åt mig. Efter middagen spenderade jag med Kate, och den natten fick jag faktiskt härlig djup sömn som jag inte fått på länge.
Torsdag är lika med sovmorgon dagar för min klass, och jag kunde lugnt sova ut tills min störiga väckarklocka ringde tjugo över nio, och du hade resten av familjen redan gett sig av.
Jag duschade snabbt, men varmt, borstade tänderna, tvättade ansiktet och fixade och sminkade mig i övrigt innan jag tog på mig samma blå jeans som jag haft de senaste två dagarna, men en mörkgrön t-shirt till istället. Det såg ut som om det skulle bli varm, och jag hoppades vädret höll sig till på lördag.
Glatt trampade jag iväg till skolan efter att ha svalt filen med cornflakes på.
Jag hade god tid på mig, och började inte för än tio i elva, visserligen slutade vi fyra idag, men jag kände mig ändå på väldigt bra humör. Lördagen närmade sig för varje sekund som gick! Plötsligt burrade min mobil till, och jag drog upp den ur fickan och läste sms:et från Kate. ”Du måste komma till rasthallen, vi måste snacka, gänget väntar här!!”
Jag suckade, och hämtade mina matteböcker på vägen till rast hallen, där Kate kom springande mot mig. Hon såg helt förtvivlad ut.
-Vad är det? Undrade jag och sneglade på Erik och Jimmie som satt på en bänk bakom henne.
-Peter kan inte hänka, han är inlagd på sjukhuset! Det är blindtarmen, och de ska operera i kväll. Åh, vad synd…
Jag suckade ännu tyngre och gick bort till Erik och Jimmie med Kate.
-synd va? Sa Erik och såg riktigt besviken ut.
Och riktigt söt. Tilda, du får inte tänka så om din bror! Tänkte jag ilsket till mig själv.
På något sätt blev jag ändå glad över att inte Peter kunde följa med, även om det var riktigt synd. För detta betydde att jag skulle få sova några centimeter ifrån Erik ensam i tältet med honom. Tanken skrämde mig lite men fick fart på fjärilarna i min mage igen. Men så slog en tanke mig, skulle vi kanske ställa in alltihop för hans skull?
-ska vi åka ändå då? Undrade jag, och hoppades på att vi skulle det, hur som helst kunde vi ju tälta igen när Peter var frisk.
-Ja, han skulle bli arg om vi ställde in det bara för att han ’förstörde’, sa Jimmie och jag insåg hur rätt han hade. Peter var allt utom egoistiskt och offrade allt för oss andra.
Jag nickade.
-När kan man hälsa på honom på sjukhuset? Hur länge ska han ens stanna? Hur fick ni reda på detta föresten? Undrade jag.
-Man kan hälsa på honom i morgon bitti tidigast och han kommer att stanna några dagar bara, över helgen max. Han ringde mig i morse kvart i åtta, för att säga att han inte skulle till skolan för att han hade jätte ont i magen. Senare fick jag ett sms av honom och han sa att han skulle opereras, så jag ringde honom, och han berättade allt. Men sen skulle han in igen, och fick gå. Han lät som om han verkligen mådde dåligt, han är ju alltid så glad.
-Okej… sa jag.
Kate och jag gick mot matte salen, och Jimmie och Erik försvann mot andra hållet.
Matten gick uselt, jag kunde verkligen inte koncentrera mig på talen i boken. Det var så mycket tankar som tog upp min hjärna mycket mer, och jag bestämde mig för att låtsas göra talen vår lärare satt deadline på till imorgon. Istället ritade jag, utan att tänka på vad jag klottrade ner i boken. När det var färdigt upptäckte jag att det var Eriks ansikte jag klottrat ner, och det hade faktiskt blivit ganska likt. Kate böjde sig ner över min bok för att se vad jag ritat, innan jag ens han gömma teckningen. Det skulle bli krångligt att förklara varför jag ritade min bror, utan att det skulle låta konstigt.
-Erik? Mumlade hon. Så fin bild, men varför ritade du honom?
-Äh, viskade jag tillbaka, matten är så tråkig…
-Okej… sa hon om verkade tycka att det var lite konstigt, men vi pratade inte mer om det.
-Jag kanske kan fixa öl som vi kan ha med oss på tältningen, sa hon istället och log.
Sen när ville Kate dricka alkohol? Men det lät spännande…
-Öl? Sa jag.
-Mm, eller ja, Jimmie kanske kan fixa det, hans brorsa är i Danmark och kommer hem imorgon med flera flak fulla med öl. Han bjuder Jimmie på ett flak om han inte skvallrar för deras morsa, flinade Kate.
Vår mattelärare Andres harklade sig förstrött och tittade menade på oss. Snabbt vände vi båda ner våra blickar i boken och låtsades fortsätta med talen.
På rasten fortsatta vi att prata.
-Men vad då? Skulle vi bli värsta fulla då? Undrade jag nervöst och undrade om jag verkligen ville det.
-Asså, nej, men vi kunde ju typ smaka lite. Bli ’glada’..?
-Mm… sa jag.
Den här helgen skulle verkligen bli spännande!
Efter skolan samlades Kate, Jimmie, Erik och jag hemma hos Mig och Erik för att planera inför helgen. Jag hämtade papper och penna, för att anteckna planerna.
-Vi skulle ju cykla… började Erik. Och så har vi matsäck, med korv och så som vi kan grilla med oss. Vem tar engångsgrillen?
-Jag kan ta den, sa Jimmie.
-Bra, fortsatte Erik medan jag antecknade, och jag tar vårt tält så tar Kate ert?
-Japp, sa Kate. Men vilken tid ska vi cykla? Någon gång på förmiddagen eller?
Alla fyra tittade på varandra och jag nickade.
-det blir väl bra? Och imorgon kan vi hälsa på Peter på sjukhuset?
-Ja, sa Erik och de andra nickade instämmande.
-Det var väl allt för tältningen sa jag.
Jimmie var på väg att nicka, men öppnade munnen och jag insåg vad han tänkte berätta. Skulle Erik gilla idén med ölen?
-Henke, min brorsa, han kommer hem från Danmark imorgon med fyra flak öl, och jag får ett som muta för att inte skvallra för morsan, så vi kan ju ha med det? Han lät glad när han berättade och Erik reagerade annorlunda än vad jag hade trott.
Han resta sig upp och gjorde high-five med Jimmie.
-Fasen vad bra! Sa han. Eller hur?
Han vände sig mot mig och Kate och vi nickade glatt båda två.
-Men vi lovar varandra att inte bli fulla så att vi spyr, okej, det blir inte kul att föklara för mamma och vi kommer knappast få tälta igen, sa jag och de andra nickade allvarligt.
Alla la händerna på varandras i en ring och så höjde vi dem i luften med ett ”Wooho” .
-För att vi är bäst? Sa Kate.
-För att vi är bäst! Skrek vi.
Vi skrattade.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | sorgen - 2 aug 09 - 10:02 | | Bra. | | Dimmalimm - 5 jun 09 - 20:08 | | bättre och bättre! | bajsabajs - 29 apr 09 - 22:12- Betyg:  | | bra ju :D | | 95an - 12 apr 09 - 16:24- Betyg: | | bra :) mejla när nästa kommer xD | | lumman - 12 apr 09 - 12:28 | Skitbra del! Jag gillar att det händer lite nya saker och att
det inte är samma hela tiden. Du är duktig på att skriva och
jag gillar hur du utvecklar dig. Du växer som författare och
blir bara bättre och bättre för varje del. Det är också
bra att du har börjat skriva lite längre delar för man
kan bli störd när det är så korta och tråkiga delar, inte
alls som dig! Jag hoppas verkligen att du fortsätter
med att skriva längre delar.. Superbra! =D
Längtar till nästa del, Mejla ?? =) | | Linn1234 - 12 apr 09 - 12:25- Betyg: | den var jättebra! :D
Maila nästa? (A) | | Bolliz - 12 apr 09 - 08:20- Betyg: | | Jätte, jätte super bra!;) | | because - 11 apr 09 - 23:58- Betyg: | | asbra! :D mejla? (A)<3 | | vissenros - 11 apr 09 - 22:07 | hahahaha, bra del, spännade vad som kommer att hönda i nästa ^^
men som jag sa, när det händer något ntty, ny, dag, plats eller så, hoppa då ner en rad! Annars bra :)
[mejla+(A)] |
|
|
|
