Medhjälparens ankomst |
Klockan var tre och det var fridfullt i den lilla staden Downtown, det var fullt med människor på gatorna så det var svårt att ta sig fram tyckte jag. I allt vimmel råkade jag krocka ihop med en man, han bad om ursäkt och frågade om det var något han kunde göra för besväret.
- Ja, jag undrar vart detektiven i stan bor?
Mannen kliade sig i håret och sa
- Följ den här gatan tills du kommer till en restaurang vid namn Drink it and be happy, där svänger du av till vänster och följer den gatan så ser du skylten där det står detektivbyrå.
- Tack så mycket
Jag följde gatan och kom till restaurangen, sedan svängde jag av till vänster och gick tills jag såg skylten mannen talade om. Den hade svart bakgrund och en text i silver. Jag gick fram till dörren och knackade på. Jag hörde en mans röst som sa
- Kom in, det är öppet.
När jag öppnade dörren så gnisslade den lite, jag gick in i hallen och mötte en man. Mannen var lång och var klädd i en svart tröja och blåa jeans, hans ansikte var avlångt håret vsar mörkblont. Vi skakade hand och jag pressenterade mig
- Hej jag heter Peter Moore och jag såg att ni sökte efter en medhjälpare.
- Ja det gör jag, föresten jag heter Hood Modins föresten sa han och skakade hand med mig, är du intresserad
Jag funderade en stund och sa
- Jag är verkligen intresserad, så när kan jag börja jobba?
- Du kan börja redan klockan åtta i morgon.
- Okej, tack så mycket.
Jag började gå mot dörren och stannade upp.
- Jag har nyss flyttat hit till staden och eftersom jag ska jobba här hos dig så undrar jag om jag kan få bo här?
- Det går nog bra det, det finns ett rum ledigt på övervåningen
Han visade rummet och frågade om jag ville ha lite te.
- Det skulle vara gott sa jag med ett leende.
Jag lade ned mina saker på sängen och gick efter detektiven.
Jag kom ner till hallen som var lång och smal med några tavlor lite här och var. Jag gick in i köket och satte mig i en kökssoffa medan jag såg på när detektiven fixade tevattnet.
Detektiven hällde upp tevattnet i två koppar och räckte den ena till mig samtidigt som han satte dig mitt emot mig. Vi satt tysta en stund men så bröt Hood Modins tystnaden
|
|
|
|
