; Lilla perfekta flicka. |
Jag drog rakbladet över skinnet på min underarm. Kände den svidande smärtan och såg blodet bubbla fram ur såret. Tårarna rann nerför mina kinder, min hand som höll i det blodiga rakbladet skakade. Jag drog bladet över armen igen. Ett nytt sår prydde mitt bleka skinn. Blodet rann ner mot mina hand, mina fingrar och droppade ner på golvet. Jag snyftade och släppte rakbladet så det landade på golvet med ett klirr.
Varför var det så svårt? Varför var det tvunget att vara såhär? Jag sjönk ihop i en hulkande hög på golvet med armen framför mig. Jag var inte söt nog, jag förtjänade inte att leva.
Jag kravlade fram mot toaletten, körde ner fingrarna så långt ner i halsen jag kunde och tvingade mig själv att spy. Gång på gång stoppade jag ner fingrarna, försökte få ut så mycket jag kunde innan det blev till fett på min kropp. Jag var inte smal nog.
Jag var ett misslyckande. Ett misstag. Ett missfoster. Varför levde jag?
Jag går i korridoren på skolan. Ingen går bredvid mig, ingen kollar på mig. Vem skulle vilja känna av ett missfoster som mig? Jag går med blicken fastlåst i marken, går så fort jag kan för att ingen ska råka se mig.
Jag är osynlig. Kolla inte på mig. Jag är ett enda stort misslyckande som inte gör något gott här i världen genom att leva. Ni gör bäst i att inte se mig, ni gör bäst i att inte prata med mig. Jag kommer bara förstöra era liv. Om jag går fort upp till lektionssalen, kommer ni se mig då? Kommer ni märka att jag går förbi? Kommer ni säga:
- Hey, titta på det fula fettot som går där, varför lever hon fortfarande?
Oroa er inte. Jag dör snart, och då behöver ni inte se mig längre.
Loggar in på msn. Dom skriver saker som "hej sötbarn", "hej snygging", men det är bara lögner. Dom låtsas bara, för dom inte kan säga rakt till mig att dom tycker jag är ful och fet. Jag är inte perfekt. Dom ljuger, ingen talar sanning.
Vem skulle någonsin gilla hur du ser ut? Allt är bara lögner. Han sa att han älskade dig, men ändå lämnar han dig och är med massa tjejer. Visar inte det bara hur misslyckad du är som en människa? Vem kan älska ett missfoster som dig?
Djupare och djupare. Skär djupare än du någonsin gjort förut. Gör ärren fler, ingen bryr sig ändå. Har du tur kanske du skär av en pulsåder och blöder till döds. Smärtan är olidlig, ändå fortsätter du. Lilla flicka, vad är det som är fel?
Du ligger på golvet och räknar dina skärsår, är det ingen som ser hur dåligt du mår? Gång på gång kör du ner fingrarna i halsen, spyr upp allt du kan. Varför gör du så? Inser du inte hur perfekt du är som dig själv? Som människa? Så många undrar, men ingen vågar fråga. Så många ser dig lida, men ingen kan göra något. Ingen kan hjälpa dig. Förutom du själv.
Dagar av hat blir till veckor, veckorna blir till månader. Varje dag hatar du dig själv mer och mer, är ledsen för att ingen ser hur dåligt du mår. Du vill inte leva längre.
Du orkar inte gå till skolan längre, du bara ligger hemma, skär dig mer och mer, spyr mer och mer. Du önskar att du inte var född.
Säg mig gud, varför blev det såhär? Varför är jag inte lika perfekt som dom andra? Varför älskar ingen mig? Varför lever jag? Dina föräldrar ser att något är fel, men dom kan inget göra. Dom hör ditt gråt på natten men kan inte trösta. Du undrar; vad ska man ha sina föräldrar till om dom inte kan trösta dig? Om dom inte kan hjälpa dig?
Du orkar inte mer. Du vaknar en morgon och tänker; jag vill aldrig lida mer. Du tar din mammas medeciner, allihopa, sväljer piller efter piller och tänker att det snart är slut, att du snart slipper lida mer. Du slipper vakna varje morgon och tvingas genomgå ännu en mardrömsdag.
Du har fått i dig de flesta pillrerna och går in i badrummet, tar fram ditt rakblad och skär som du aldrig gjort förut. Blodet rinner inte bara nerför dina armar, utan även dina ben. Du skär överallt du kommer åt och tårarna rinner nerför ditt ansikte, men du ler. För du vet att snart är det över...
|
| Kommentarer | | Livija - 11 apr 09 - 13:49 | Shit vad starkt. Tänk att kunna vara så lycklig av att slippa allt.
Man har ju bara ett liv, och medvetet blir det till omedvetet när man sakta dör.
Jätte fint, bra. o__o <3 |
|
|
|
