Prolog-Nu räcker det! |
jag hålller precis på att smeta på mer fondation på läpparna när mamma roppar att jag måste gå till bussen.
Fan, fan, fan jag pallar inte åka buss!
de är så JÄVLA tråkigt tänker jag.
-men ta de lungt jag hinner, den är ju ALLTID sen ju, säger jag och suckar.
alla mina vänner från i somras tycker jag har blivit världens mega fjortis, och dom typ hatar mig.
Det värsta är att dom åker den jävla bussen !
och mitt Ex som jag Forfarande gillar, asså Fan säger jag bara!!!
mamma rycker upp mig ur mina tankar och värkligen skriker!
-Fanny,Jag ser bussen , SPRING!
-FAN!
jag sliter på mig mina slitna gympa skor och drar på mig jackan, drar med mig min väska och springer.
Det regnar, KAN DE BLI BÄTTRE!?!??! va fan har jag gjort för att förtjäne det här?!!?
Jag hinner in i bussen i sista sekunden och när jag stoppar ner busskortet så kollar jag snabbt i back spegeln , men BRA då mitt smink har gått bort.
Alla stirrar på mig , jag känner mig som ett missfoster, tänkte jag.
När jag kom framm till det sätet vart sanna satt såg jag att hon hade kollat på mig men så
fort jag kollade på henne vände hon bort blicken.
jag kände som ett hugg i magen, och vandrade långsamt ängre bak i bussen ,
på sätet näst-näst längst bak satt Henrik Kjellberg, mitt Ex, pust!
jag satte på min mp3 och letade upp låten "With you" med Chris brown , och alla minnen från i somras dök upp i mitt huvud, och jag började gråta.
"Hanna, Hannnaaaaaaaa, Hannaaaaaa!"
"Jellybabies,Jellybabies,J ellyjellyjellybabies"
"ut med rumpan, ut med bröstet, 1234!!!"
"Sanna och jag har ett band i vårt garage"
jag satt där och grät längst bak i bussen.
ingen märkte nåt.
gråtit har jag gjort mkt på sistonde och trårarna tar aldrig slut.
|
|
|
|
