Så som mitt sista andetag ~5~ |
Hejlahopp nu blev det skrivit lite lite iaf :)
kommentera!
”Shira kom nu, vi börjar snart.” Gai drog Shira ur skåpet, tog hennes böcker under den ena armen och tog hennes hand med hans lediga hand och drog henne nedför korridoren mot svenska salen där nästa lektion snart skulle börja.
”Vad gör han här?!” väste Gai sammanbitet.
”Hur vågar han visa sig här…?” muttrade Gai tyst för sig själv.
”Gai, var bara tyst. Du vet att jag älskar honom.” suckade Shira och tog sina saker och satte sig längst bak i klassrummet när läraren hade kommit och öppnat klassrummet. Shira kunde inte koncentrera sig på lektionen och tappade snabbt fokuset på det läraren stod och upplyste om framme vid tavlan.
Hon satte sig käpprakt upp i sängen. Ännu en natt hon vaknade gråtandes.
Hon strök med handen över kudden. Den var blöt. Shira vände förbannat på kudden och la sig bestämt ner medans hon stirrade upp i taket, oförstående på mörkret som slöt sig om henne.
Hur kunde saknad göra så fruktansvärt ont?
Hon tog sig över hjärtat och drog ett djupt andetag.
”Jag klarar inte det här utan dig…” Viskade hon tyst ut i mörkret medans hon slöt ögonen för att mer tårar inte skulle dränka kudden. Hon misslyckades.
Varför var det tvunget att göra så ont bara för att man älskade någon? Hon vände på sig och slöt armarna om sina ben men önskade för all sin makt att det var någon annan.
Solen letade sig in genom gardinen och föll ner över Shiras ansikte. Hon öppnade sakta ögonen och blev förvånad att se en figur sitta vid hennes sängkant.
”Du sa hans namn i sömnen…” viskade Gai tyst.
”Vad gör du här? Hur kom du in…?” Shira kunde inte ens dölja sin förvåning.
”Det är lördag, och jag kunde ändå inte sova så jag drog hit. Din mamma sa att du sov men att jag kunde gå upp hit och vänta tills du vaknade…” Gai kollade bort och Shira kände på sig att något inte stod riktigt rätt till.
”Du älskar honom…” Gai kollade på Shira med en blick hon inte kunde tolka, speciellt inte när hon var nyvaken.
”Vad syftar du på nu vännen? Jag vet inte vad du menar” Shira kände hur hennes förvirring växte, vad var det han menade?
”Du vet mycket väl vad jag menar, slut spela dum!” Gai reste sig upp hastigt upp och hans röst var kall och hård.
”Vad snackar du om?!” frågade Shira och hon darrade på rösten.
”Du älskar Noel! Jag hörde dig säga hans namn i sömnen!”
”vad spelar det för roll?! Han vill ju ändå inte se mig!” Shira slet av sig täcket och ställde sig upp.
”Det är mig det är fel på! Det är jag som inte duger…” hennes ben gav vika och rösten skar sig på slutet. Hon satt på golvet och märkte inte ens att hon grät förrän Gai satt vid hennes sida och vaggade henne och viskade.
”snälla gråt inte, snälla… förlåt”
”jag… Jag älskar honom… fan! Jag saknar han… Och det var jag som sårade han… Jag…” Hon grät så hon skakade och Gai slöt sina armar tätare omkring henne.
”Så ja…” viskade Gail och strök henne över håret.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | ossika - 22 jun 10 - 16:46- Betyg:  | Kommer det fler delar? Jag avgudar dig och den berättelsen!
Heja!
<3 | | Bluesky94 - 26 apr 09 - 15:01 | | Den var jätte bra! :) Bra text o bra innehåll (: | | LisaHoglund - 10 apr 09 - 16:54- Betyg: | | Gud, vad bra skrivet. Jag har gillat alla andra delar, men den här gillade jag extra mycket. Det var så bra beskrivningar av känslorna och miljön, jag såg allt framför mig och var helt inne i det. Så det var jättebra, förutom att det var lite kort, men det spelar egentligen ingen roll eftersom det var så bra :D |
|
|
|
