Väntan [del 1] |
Hoppas ni tycker om den, det är min första novell^^
Denna novellen är från Thereses perspektiv
Jag och Sofia är hemma hos mig och bakar chokladmuffins till oss själva. Plötsligt hör vi dörren nere i hallen öppnas.
Det är mamma och pappa, som hade kommit hem från sjukhuset. De är där nere och pratar om något som är ohörbart.
– Therese, vad gör du? Varför häller du smet på bordet?, hör jag Sofia säga panikslagen bredvid.
– Va? Men var det inte en muffinsform där? Sorry, jag är nog lite trött, ljuger jag.
Jag försökte höra vad mamma och pappa pratade om. Efter vi hade slängt in muffinsen i ugnen så hör jag pappa ropa på Jonas, min bror som är 20år.
Medan jag och Sofia kollar på SvampBob när muffinsen gräddas i ugnen, sneglar jag mot trappan där jag ser Jonas långsamt lunkar uppför trappan med tårar i ögonen.
Något är fel,tänker jag för mig själv, fast låtsas som ingenting. Efter ett litet tag så kommer dom upp, båda hade tårar i ögonen, precis som Jonas.
Sofia är helt inne i SvampBob och jag fokuserar bara på vad som hänt, till slut så hade vi båda glömt av muffinsen som svarta nu ligger i ugnen.
- SOFIA!!!!, tjuter jag efter en stund.
- Va e det?!?! Du behöver inte skrika!, skriker hon.
- Muffinsen, får jag ur mellan mina flåsningar.
- Oops, där rök dom hehe, men vi kan baka nya nästa gång. Jag hinner inte nu tyvärr, jag fick ett SMS från mamma nyss, hon sa att jag skulle cykla hem och äta middag…
- Okej det är lugnt Sofia, säger jag med en snäll röst.
Fast det ända jag tänker på är att jag får mer tid till att få reda på vad som hade hänt på sjukhuset.
Jag tjuvlyssnar när mina föräldrar är i sitt rum och pratar. Ordet operation hör jag flera gånger, vilket är väldigt oroväckande för mig.
Alla runt matbordet är ovanligt tysta, antagligen vet alla i familjen något som jag inte vet.
- Vad har hänt?, frågar jag.
- Nää vaddå? Inget har hänt…, säger pappa tyst.
- MEN JOO! Du kan inte ljuga för mig, jag ser att det är något, protesterar jag.
- Therese, du kan ta det lugnt, säger mamma.
- MEN BERÄTTA DÅ!, skriker jag upphetsat.
- Okej, vi pratade med en doktor som röntgade pappas mage. De såg att det fanns en slags klump i hans mage som kan vara en tumör, men vet inte säkert. Och han ska operera bort den i slutet av nästa månad, berättade mamma kort.
Sen är det helt tyst vid matbordet. Efter att vi är klara så går alla bara in till sina rum, och stannar där resten av kvällen.
Med undantag för att Camilla, Jonas flickvän kommer över och de två ska åka till bion.
Redan vid nio tiden slänger jag mig i sängen och somnar snabbt.
'Biip, biip, biip' låter väckarklockan om och om igen.
Inte skola, tänker jag hopplöst.
Efter att ha ätit en halvskål med havrefras och vaniljyoghurt så går jag med snabba steg till skolan för att försäkra mig att jag inte kommer sent.
Jag kommer till skolan och ger min pojkvän en kram, sedan ställer mig vid en vägg i kapprummet och snackar en stund innan min tant-lärare kommer.
Kommentera gärna! jag blir jätteglad då^^
|
| Kommentarer | | LittleHoney - 9 apr 09 - 18:25 | | bra skrivet men berätta mer hur alla personer ser ut å ha inte så bråttom :) denna novell kan bli väldigt bra! :D | | Zahara96 - 9 apr 09 - 17:42 | | Jättebra skirvet! |
|
|
|
