Ingen vet som kommer att hända med mamma!? Del 1 |
Här kommer en ny del! Inte så många som har valt att kommentera prologen.
Men om ni ska fatta något så läs den!
Kraam<3
Efter sommaren 2008 kom skolan. Ny skolan, ny vänner.
Den ända som jag kände i min nya klass var min allra bästa vän
Hanna, jag har 2 bästisar som hetter Hannah och Hanna lägg märke till det!
Vi började i en ny klass och en ny skola. Vi tyckte det värkade som en
jätte bra klass. Det var bara lungnet före stormen.
Sen hände allt, bråk, misshandel av klassrum.
Och mitt i allt det dära så berättade jag för klassen hur det låg till.
Min älskade lärare Gunilla sa så här.
- Klassen Boel har något att berätta.
Jag tog ett djupt andetag och försökte att inte börja gråta.
Men dom trängde sig ur ögonen ialla fall.
- Em, jo det är så här att, min mamma är sjuk.
Hon har hudcancer och just nu håller på med strålbehandling.
Det var helt knäpptyst.
- Vet någon här inne om detta förutom jag?
Frågade Gunilla.
- Ja.
Jag vände på huvudet och kollade på Hanna, tårar rann ner ifrån hennes kinder
också.
-Hanna.
Det rann tårar ner ifrån Sevilays kinder också.
Dom flesta i klassen vågades inte kolla på mig.
- Får vi berätta det för någon annan eller så?
Frågade Hozan.
- Jag kan inte hindra er att berätta det för någon, så varsedgod.
Men jag vill bara inte att man ska kolla på mig och säga " Stackare"
Det ska vara som vanligt här i skolan. För det är det inte hemma.
Hozan nickade.
-Hur gammal är din mamma?
Frågade Ramses.
-42 tror jag.
Jag log åt dom.
Efter jag berättade det för dom så har tjejerna i min klass vart ett stort
stöd. Killarna vill nog hjälpa mig på något sätt, men vet inte hur.
När jag kommer till skolan så lever jag som en vanlig 13 åring som är glad
och skrattar och ler.
Hemma måste jag vara för mig själv och få gråta ut i mitt hjärta finns ett ärr.
Ingen i min klass vet hur det är, att ha en cancer sjuk mamma.
Alla försöker hjälpa mamma och mig på alla sätt, vi vill försöka själva.
Men det lyckas inte alltid.
Eftersom att mamma har en tumör i huvudet så ligger den så att rörelsen i hennes höger arm tar
stryk, så hon får anfall, epeliptiska anfall armen skakar det är lite läskigt.
Min mamma är min bästavänn henne kan jag berätta allt för.
Jag älskar henne så mycket jag vet inte hur man kan förklara på bästa sätt..
Ibland har jag tänkt på att, om mamma dör då dör jag också.
Jag kommer inte orka leva. Kanske självmord..
Men sen så har jag tänkt, om mamma dör, då lever jag för hennes skull!
Då är första delen klar! Hoppas att ni gillar den!
Kraam<3
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | SnutteNutte - 6 jun 09 - 09:23- Betyg:  | | Jag älskar dig boel. Jag vet hur det känns. Du måste vara stark, förlora inte ditt hopp. Jag finns här för dig gumman. u kan berätta allt för mig<33 | | virroj - 4 maj 09 - 14:24 | Du skriver jättebra ,
jag vill verkligen läsa fortsättningen :)
Din mamma kommer att bli bra igen ,
var stark , forsätt kämpa .
Så blir det bra<3 | | FejkatLeende - 11 apr 09 - 19:56 | bra !
<3 | | love_tokio_hotel - 9 apr 09 - 16:31 | | den var jättebra |
|
|
|
