You better die young |
Jag var så oerhört nöjd med den här, när jag skrev den för kanske 4 månader sen. Jag sparade den, tänkte på den, men vågade inte visa den för någon, för då skulle magin brytas. Nu har ajg läst den, den har förlorat sin charm, och den är inte så bra som jag minns den. Därför publicerar jag den nu här, för er. Och jag ber er tänka på att huvudpersonen är en "jag" inte "hon" som det faktiskt kan verka. "Jag" är närmare "han" än "hon". Så ni vet det. Sen vet jag att den är jävlig lång och dåligt uppdelad, men jag ber er läsa och lämna en konstruktiv kommentar iallafall. Det uppskattas.
--------------------------
N är han är klar drar han upp byxorna utan att knäppa vare sig gylfen eller knappen. Om orken hade funnits hade jag måttat en spark mot hans fortfarande utbuktande skrev, men morfinet flödar i mina pulsådror. Vita tänder glittrar till när hans läppar dras upp i ett motbjudande snett leende. Någonstans bakom drogdimman finns hatet som en dag kommer explodera i ett hav av hämnd. Men till dess får morfinet döda allt i närheten. En dörr öppnas och vid den korta ljusglimten syns tomma väggar, ett tak med vattenskador och en hög med tidningar. Dörren stängs och allt faller ner i mörker.
Dunkande huvudvärk blandat med solljus som faller in från ett smutsigt fönster väcker mig. Ett gott tecken på att morfinen dragit sig bort. Byxorna hittas inkastade i ett hörn tillsammans med min tröja. Lägenheten dryper av en söt röklukt och i soffan halvligger han med en hemmarullad cigg i ena mungipan.
- Du ser ut som skit. Vad fan vill du egentligen? Gå och förstör för någon annan, din äckliga lilla smuttshora.
Orden tar inte. Som att ha kroppen full av lugnande, glider allt bara av. Jag stänger inte dörren när jag lämnar lägenheten.
Korridorerna ligger öde, då jag är, som de få gånger jag orkar ta mig hit, oerhört försenad. Den speciella lukten av parfym, papper och ett hundratal ungdomar svävar lika tjock som vanligt. Skolhatet må vara starkt, men det är ändå bättre än att vara i hans lägenhet. Läraren är mitt i en genomgång när jag kommer in genom dörren. Utan att få ens en blick, bara en kort tystnad som säger ”vad fan gör du här egentligen?” går jag till en tom bänk och dunsar ner. Fem minuter passerar, sedan blir ångesten för tryckande. Med en cigg i mungipan lämnar jag klassrummet, och får inte ens tystnad denhär gången.
Efter tre cigaretter kan jag rota fram pillerkartorna ut jackfickan. En kapsel, en liten vit och två rosa, sväljs ner med saliv. Processen har blivit så vanlig att salivproduktionen måste ha ökat. När lugnet lägger sig tänder jag ännu en cigarett och tar mig upp från den regnvåta marken jag sitter på. Bussen in till centrum är fylld av små äckliga dagisbarn som stirrar, låter och borde dö en lång och plågsam död. Kvinnan i receptionen besvärar sig med en blick innan hon bestämmer sig för att jag är ett hopplöst fall, och låter mig sitta i tjugo minuter på en stinkande soffa innan hon tycker att jag är värdig nog att få prata med henne. Jag drar fram mitt mest inställsamma leende och undrar om dr. Eriksson är inne idag. Hon ger mig ännu av de där blickarna som förföljer mig. De som säger ”Vem är du och vad fan vill du?”, innan hon låtsas leta igenom datorn för att be mig komma tillbaka en annan dag istället. Jag harklar mig, spottar på hennes blankpolerade disk innan jag lämnar BUP lika ensam och sviken som alltid. En tanke far igenom mitt huvud och jag hinner kasta bort den innan jag ens tänkt klart. Att åka till mamma finns inte i min värld. Aldrig att hon ska få se mig så nedbruten, i sånt behov av omtanke och kärlek. Automatisk tar jag tunnelbanan till Han, utan att ens tänka efter varför jag utsätter mig för denna självtortyr.
Han står utan tröja, byxorna på halva höften och en otänd cigg i mungipan när han öppnar dörren. Jag vet inte varför, men något i mig brinner när jag ser hans utmärglade kropp, revbenen som är tydligt markerade under huden, och det halvlånga bruna håret som alltid hamnar i hans dystra gröna ögon. Varför jag låter mig bli knullad om och om igen, även fast jag hatar det, har nog bara att göra med medlidande. Jag hatar honom från botten av mitt hjärta, och jag skulle gå över glödande kol för honom. Han tar tag i min nacke, smeker mig över hjässan och drar tummen över kinden, liksom betraktar mitt ansikte som om det var flera år sedan vi sågs. Sedan plockar han ur ciggen ur munnen och kysser mig hårt. Jag erkänner mig förvånad när han tar min hand och drar mig ut på balkongen och vi delar på cigaretten. Han rök blir till koldioxid i min värld, och jag drar girigt ner hans luft i lungorna. Så vilsna, förstörda och trasiga. Aldrig har jag tyckt att världen är så vacker. När röken är slut bär han upp mig och lägger mig på sin nedsuttna soffa, klär av mig och knullar mig mjukt och nästan kärleksfullt. Hans vilsna ögon skvallrar om det lugnande som pumpar runt hans blod och tankar. Vi säger inget men hans kyssar, läpparna mot min hals berättar det jag vill höra för stunden. Vi somnar i varandras armar och värme, och jag undrar om det här är slutet på min dröm. När jag vaknar är det mörkt, jag fryser, är naken och ensam. Äckel, ångest och panik kastar sig över mig. Händerna trevar efter cigg, tabletter, värme, vad som helst. De fångar upp ett litet föremål av metall som blänker till i en gatulampa utanför fönstret. Jag tvekar en halv sekund innan jag låter bladet skapa ett långt, rött sår upp längs vänstra armen. Det krävs fem likadana till innan jag vågar andas lugnt. En överdimensionerad t-shirt och ett par mjukisbyxor blir min aftonklädnad när jag går för att hitta min älskade hatade. Lägenhetens tysta tomhet utmanar mig och jag lämnar min trygga osäkerhet i min aftonskrud. Staden är lika tom och tyst, och mina andetag blir till små rökmoln. Det påminner mig om att jag borde ha tagit med mig ett cigarettpaket. Jag vet inte vart jag ska leta, men något drar mig mot vattnet. En luffare kommer emot mig, och han är vänlig nog att bjuda på en cigg. Jag vandrar vidare genom kylan som biter mig i ansiktet. När jag knappt kan röra tårna i de tunna basketskorna börjar solen gå upp över hustaken och jag letar upp en olåst cykel och ta mig tillbaka till lägenheten.
Jag bryr mig inte om att ens låtsas försöka gå till skolan. Sängens värme håller mig kvar till tvåtiden. Då tar jag två rosa, de sista, och går upp. Han sitter på en stol med en cigg i handen som droppar aska på golvet. Han tittar inte på mig, verkar knappt ha märkt att jag är där. Han reser sig och stannar till mitt framför mig.
- Du är död. Du är död. Vad gör du här?
Sedan går han vidare. Jag följer efter, oförmögen att säga något. Han klär sig i svarta byxor, en vit skjorta och svarta skor innan han tittar på mig igen.
- Du är död. Du dog. Du är död.
Sen sträcker han ut handen, som för att smeka min kind, men beröringen kommer aldrig. Han vänder sig om och lämnar lägenheten, försvinner ur mitt liv. Dörren lämnar han öppen och jag slutar andas. I tystnad närmar jag mig vardagsrummet och ser mitt nerspydda lik halvt hänga från soffan, omgiven av tomma pillerkartor och burkar, och det lilla vassa som knappt syns inne i min handled. Jag viskar ”Vila i fred” innan även jag vänder mig om och försvinner ur mitt liv.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | NeMriA - 15 apr 09 - 22:25- Betyg:  | wow o.o
den var verkligen annorlunda, men verkligen bra också (Y)
talangbarn
<3 | | Lost - 12 apr 09 - 22:19 | | Damn.. <33 | | Sparkling_Ink - 9 apr 09 - 10:36 | | daaamn ela :O <33 | | FridaJosefin - 9 apr 09 - 05:24 | | Väldigt bra, du kan verkligen skriva! | | Justmyfault - 8 apr 09 - 17:57 | | så jävla bra! | | notme - 7 apr 09 - 23:54- Betyg: | ... !
Vet inte vad jag ska säga, men den berörde mig djupt. | | bluesky - 7 apr 09 - 23:33 | den var jävligt bra! Du fångade mig verkligen! Jag satt här och var jätte trött och tänkte bara kolla på den här snabbt innan jag gick o la mig, men du fick mig att vilja läsa hela, och jag ångrar det inte alls!
verkligen jävligt bra! | | Mp3 - 7 apr 09 - 23:00 | | Herregud, denna var så otroligt annorlunda och jag kan inte låta bli att totalt gilla den otroligt mycket. Den var vacker samtidigt som den var så hemsk. | | nnnilsson - 7 apr 09 - 20:38 | annorlunda men på ett förjävla bra sätt!
shit vad bra den är. love it |
|
|
|
