jag håller mig upprätt i din famn [3] |
Klockan hade blivit kväll. Sådär mycket kväll att man bara vill sitta uppe framför TVn tills mitt i natten, men inte tills det bara är porr överallt. Ikväll blev aldrig en sådan kväll, det blev en sådan kväll då Caroline satt ute och kedjerökte för att slippa plocka bort den fastbrända spaghettin på spisen.
Ingen ork hade hon i kroppen, det hade inte heller Sara och Tom, men de satt uppe iallafall.
Caroline spenderade mestadels utav kvällen ute på balkongen med x antal cigaretter och en mysig filt. Sara och Tom däremot satt inne i vardagsrummet och zappade runt på TVn.
- Vad gjorde du egentligen med Fredrik? frågade Sara försiktigt.
- Men söta du, måste jag verkligen berätta det för dig?
- ... Ja.
Tom flyttade på sig i soffan, ropade efter Caroline för att försäkra sig om att hon inte hörde vad han sa och tittade sedan på Sara. Han vädjade till henne om att slippa berätta, men hon var envisare än någonsin den här gången.
- Ja, okej. Jag berättar.
Sara log snabbt men återgick genast till att vara allvarlig igen och spände öronen för att höra allt vad han sa.
- Jag åkte dit och pratade allvar med honom.
- Och?... Hon viftade med handen för att visa att hon ville veta mer.
- Jag slog honom. Ganska mycket. Men det är nog ingen fara, han förtjänade det ändå.
Han funderade snabbt. Eller? Jo, han förtjänade det.
|
|
|
|
