Jag kan inte sluta älska dig bara sådär [1] |
Jag blundade igen, men det var fullständigt hopplöst, så jag vände mig för att hitta en skönare sovställning.
Istället spetsade jag öronen för att kunna höra min tvillingbrors andetag i rummet bredvid. Hans snarkningar hördes ända in till mig och jag log för mig själv. Om Kate hade sovit över skulle jag väckt henne så hon skulle få höra, och så skulle vi ha gapskrattat tills Erik vaknat och kommit in muttrande i mitt rum för att skälla på oss för att stör hans livsviktiga sömn – och så hade han dragit ett helt föredrag om varför det är så viktigt att sova, innan han hade gått in och lagt sig igen. Efter några minuter hade han säkert börjat snarka igen.
Jag kände min bror, tro mig. Jag kände honom alldeles för bra.
Till slut måste jag ändå ha somnat, för plötsligt vaknade jag med ett ryck av min väckarklockas störiga signal. Jag visste inte hur man bytte, men man vaknade i alla fall när man hörde den. Hela huset vaknade. Eftersom jag och Erik inte gick i samma klass (vi gick i varandras parallellklasser), så blev han alltid as arg när jag väckte honom med min väckarklocka de dagarna han hade sovmorgon.
Men idag hade ingen av oss sovmorgon, så jag slapp bli jagad genom huset med hot om att jag skulle dö när Erik fick tag på mig. Men båda visste att det bara var på skoj, vi var väldigt nära kompisar för att vara syskon. Jag älskade honom, väldigt mycket…
Tänk på något annat nu, vanliga människor går inte och tänker på sina brorsor hela morgonen, Tilda, intalade jag mig själv när jag klev in i duschen.
Vattnet var så varmt att det nästan brändes, men jag gillade det. Varma långa duschar var så härliga när man hade tid. Något jag tyvärr hade ont om, så när jag har sköljt ut det sista schampot klev jag ur duschen och virade en handduk om mig. Sen granskade jag noga spegelbilden som mötte mig.
En vanlig tjej med blont tunt hår som just då var stripigt av vattnet, ett par grå-blå ögon och en liten mun som ler när den löd tjejens hjärna. Innanför handduken gömde sig en lång smal kropp, som många skulle ha kallat för spinkig, men tjejen gillade inte det. Hon ville hellre säga smal.
När jag gick uppför trappan till mitt rum för att ta på mig mötte jag Erik, han log mot mig, och jag kunde verkligen inte hjälpa att mitt hjärta slog dubbelslag.
-God morgon, log han glatt och fortsatte ner för trappan utan att stanna.
-God morgon, svarade jag och fortsatte upp mot mitt rum.
Tilda, du vet hur förbjudet det som du håller på med är. Jag kunde inte hjälpa det, förlåt.
Jag öppnade garderoben och valde omsorgsfullt ut ett par blå jeans, ett svart linne och en kofta som var svart med små vita prickar. Koftan fick jag i födelsedagspresent av Erik när vi fyllde fjorton, och han fick presentkort på en sportaffär i stan, eftersom han sparade pengar till en ny skateboard. Den hade han köpt nu.
Jag slängde en blick på klockan och upptäckte plötsligt att jag hade mer bråttom än jag trodde. Vant svepte jag mascaran på ögonfransarna, smetade ut foundation i ansiktet och avslutade med att lägga lite rouge och kajal. Sen skyndade jag ner till köket för att göra en macka att äta på vägen till skolan. Åter igen mötte jag Erik, som satt och glufsade i sig frukost med stor aptit. När jag kom in i köket tittade han upp och blinkade retsamt med ena ögat.
-Bråttom Tilda? Undrade han och flinade stort när jag stormarmade kylen efter smör till mackan.
-Haha, sa jag torrt, men sen log jag.
Han är inte söt.
-vad fin du är, flinade han igen.
Jag tittade ner på mina jeans.
-Jag var seriös, log han.
-Ehm, tack. Du med, sa jag och den är gången kunde jag verkligen, verkligen, inte hjälpa att det pirrade till i magen. Skit.
Ingen visste. Absolut ingen visste. Det var så jobbigt att hålla hemligt för Kate, men hon skulle inte förstå. Ingen skulle förstå, det här var mot reglerna, det var förbjudet helt enkelt.
Och det var äckligt. Pinsamt.
Men jag kunde inte hjälpa det, som sagt. Varje gång jag såg honom slog mitt hjärta fortare. Varje gång han log, pirrade det i min mage. Han var ju så söt.
Men han var förbjuden. Men nu kunde jag inte bara sluta älska honom, hur mycket min bror han än var.
Jag stressade iväg till skolan, tillsammans med Erik, eftersom vi började samtidigt. Med min macka i handen, försökte jag trampa fortare på cykeln för att hänga med i Eriks tempo. Det gick inte så bra, och Erik fick sakta in.
-Kom igen, vi kommer att bli sena nu!
Jag pustade och ropade att det var okej om han ville cykla i förväg, men han väntade på mig.
När vi väl kom fram till skolan skyndade vi iväg till våra skåp. Ingen var där, skolan var nästan helt öde.
-Hejdå, sa jag och vände mig.
Eriks skåp var i andra änden av skolan.
-Vi ses, sa han och gick mot andra hållet.
När jag kom in i klassrummet vändes tjugofem blickar mot mig. Snabbt ursäktade jag att jag var sen, och vår spanskalärare Annika blängde surt på mig.
-Du kan slå upp sidan tjugofem i övningsboken, och börja jobba med spanska er-verb.
Jag satte mig ner bredvid Kate och fick en snabb puss på kinden.
-du är alltid sen, sa hon anklagande.
-Inte alltid, log jag, men tittade snabbt ner i boken när vår lärare Annika slängde en tjurig blick på oss.
Lektionen segade sig förbi, och jag var inte särskilt intresserad av spanska er-verb, precis.
Jag hatade Annika. Hon var så sur.
-Tilda, kan du böja verbet comer som betyder ’att äta’?
Jag har suttit och funderat i min egen värld, och plötsligt rycktes jag upp till en verklighet jag inte ville minnas att jag varit i innan.
-Va? Sa jag.
-Kan du böja verbet comer?
-Öh, como... Comes, come, comemos, comeis, comen? Stammade jag.
-Mycket bra, Tilda, svarade Annika men lät fortfarande tjurig.
När hon äntligen sa att vi kunde lägga ihop våra böcker och ”glöm nu inte läxan, hasta luego”, stormade klassen iväg. Klass 7B.
Tänk att fyrtio minuter kunde gå så långsamt.
I vår skola hade man idrott med sin parallellklass. Tyvärr var jag inte särskilt bra på det, till skillnad från Erik. Han spelade fotboll och ishockey, medan jag höll mig till min badminton på tisdagar och torsdagar. Erik hade bara ledigt en dag i veckan från sport, söndag, och då brukade han oftast jogga i skogen bakom Åkarstorp. Dit var det ungefär fyra kilometer, lagom cykelavstånd för en sportfåne som Erik.
Nästa lektion vi hade var just idrott, och jag gick tillsammans med Kate bort till våra skåp för att hämta gympapåsarna.
-ska du göra nåt i helgen? Undrade Kate och säg väldigt glad ut.
Jag tänkte efter lite.
-Nej, det tror jag inte. Var det något speciellt, eller? Frågade jag förhoppningsfull och hoppades att hon ville ha med mig upp till sin sommarstuga eller något liknande.
-Gissa, sa hon triumferande.
-Du vill sova över? Frågade jag.
-Neeeeej! Jag, Jimmie och Peter tänkte åka till den där lilla skogen borta vid Åkarstorp och tälta lördag till söndag. Hänger du på? Du kan ju fråga Erik också.
Jimmie var Kates kille, och Peter var Jimmies bästa kompis, som även var ganska bra kompis med Erik. Efter två sekunders funderande hade jag bestämt mig, vi måste verkligen hänga med i helgen!
Vi tar våra gympapåsar och börjar gå bort mot idrottssalen, och jag fiskade upp mobilen ur jeansfickan. Snabbt skrev jag ett sms till Erik: "Kate, Jimmie och Peter ska tälta vid Åkarstorp i helgen, vi hänkar väl?”.
Plötsligt burrade min mobil till, och en välbehaglig ilning spreds genom kroppen när jag läste hans svar.
-Vad svarade han? Frågade Kate när hon såg att jag sken upp.
Jag läste upp sms:et.
-”Klart, vi tar väl pappas tält så får töntarna dela på ett eget?”.
Hon skrattade och jag skickade iväg ett nytt svar: ”Absolut, men det kommer nog att bli ganska kallt, det är bara maj ju”.
Svaret jag fick sen gjorde mig oförklarligt lycklig. Fy skäms, Tilda!
”Jag får väl värma dig ;)”.
Det sms:et visade jag aldrig Kate.
kommentera gärna ! :D
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 4.9) | sandruskapuska - 21 aug 09 - 22:29- Betyg:  | | Meh,han flörtarju | | sorgen - 1 aug 09 - 20:59 | | Asså skit bra ju!!! Kommer läsa alla i denna serien! | | Lizzi92 - 9 jun 09 - 20:03- Betyg: | | aaw vad söt :D | Dimmalimm - 5 jun 09 - 19:49- Betyg:  | liknar syskonkärlek lite (hennes tankar mest, inte handligen så mycket). men du har inte lät den va?
"Jag blundade igen, men det var fullständigt hopplöst, så jag vände mig för att hitta en skönare sovställning.
Istället spetsade jag öronen för att kunna höra min..."
fundera om du själv kan hitta felet här...
lite blandning av nu-och då, jag- och tredje person, och även om det är medvetet ibland blir det konstigt.
annars väldigt bra! | | -Cute - 20 apr 09 - 17:54- Betyg: | | Hela jag bara ÄLSKAR sånt här, särskillt eftersom att du nästan återberättar min verkligehet. Jättebra! (förstår du inte vad jag menar kan du alltid läsa min bror och jag<3 om du inte redan gjort det) :)<3 | | jag_gillar_z - 13 apr 09 - 13:47- Betyg: | jättebra!
ska läsa nästa nu på direkten;) | | Emmiiss-F - 9 apr 09 - 11:09- Betyg: | | Skit bra asså!!! | | 95an - 6 apr 09 - 15:39- Betyg: | | bra :) mejla när nästa del kommer :) | | purs_08 - 6 apr 09 - 12:21- Betyg: | | fan vad bra liknar inte din andra men åh du gör mig nyfiken :D | | vissenros - 6 apr 09 - 11:16 | haha, den likanr inte den boken så mycket som du var oroligöver, men lite... du får läsa den sen så får du se själv :)
det är ganska bra tycker jag, kan bli spännande :)[mejla?!<3] |
|
|
|
