</3 |
Vi vet hur det ligger till men ändå blundar vi, varför är det så?
Jo, vi vågar inte öppna ögonen och se, för rädda för att lämna det ända vi känner till och vandra ut i det okända.
För rädda för det som väntar, för det som ska hända, för att bli ensamma.
Att sedan gå vilse i det okända och inte veta vad vi gör eller vad vi förväntas göra är skrämmande, så vi lever hellre i det trygga ekot av svek, där vet vi vad som väntar oss.
Innerst inne så är vi medvetna om vad händer, om vad som pågår, men vi väljer ändå att inte se. Det blir alltid lättast så, att inte kolla.
Sveken fortsätter men för ett kort ögonblick får vi uppmärksamhet och blir som förtrollade, glömmer allt det svåra, det är dom ögonblicken vi överlever på, dom vi lever för.
När vi sedan inte får våra ögonblick så faller vi.
|
| Kommentarer | | fanskapsfan - 6 apr 09 - 00:00 | | det är tyvärr sant : / |
|
|
|
