Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Forum

Har du fått missfall, å hur har du lyckats med...

att gå vidare?
Lider du också av svår barnförlust, genom att ha fått missfall?
Hur gör/har du gjort för att gå vidare, och släppa sorgen men ändå
Låta, sorgen finnas kvar? Hur gjorde du för att göra det lite lättare?

För sorgen kan man inte bli av med, den finns alltid där. Det är en förlust,
av den dyrbaraste skatt, vi någonsin kan få och som vi någonsin kan hitta.
Ett barn skall vara en frukt en kärna av den kärlek man känner. Men många barn
bli till, av andra orsaker och oftast älskar inte föräldrarna varandra. De tror
att ett barn kan rädda deras förhållande, kanske de kan. Men ett barn kan aldrig
jämföras som kärlek, mellan en man och en kvinna.
För kärleken mellan en man och en kvinna är inte barnen eller längtan till barn.
Det är ju inte precis det första man tänker på, på en dejt.
I alla fall skall ett barn komma till som en frukt av
den kärlek som man känner, men inte som för att vara den absoluta huvudsaken till att
de, är i hop. Är inte detta sant eller har jag fel?

Men att få missfall när man längtat just efter den stunden att få barn.
Så förlorar man det å bli tvungen att spola ner det i toa stolen de rester som är kvar av det.
För mitt var bara en ärta ungefär, så mycket blod var de å allt kom ut. Klart jag blev ledsen.
Det, var mitt barn. Men det var inte skapt av den, kärlek mellan en man och en kvinna.
Det bara blev, och det var inte menat. Min kropp var inte redo heller. Då jag höll på å åter hämtade mig från en operation. Men jag vill ha barn när tiden är rätt.

Nu sörjer jag mitt barn och det har varit så jobbigt alla denna smärta.
Så jag hoppas det finns någon som kan ge lite tips. Men sorgen får man alltid bära, men hur blir de lättare?
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer
ForeverSacred87 - 6 apr 09 - 21:24
Jag fick missfall, och även fast jag blev gravid genom en våldtäkt så sörjer jag mitt barn, hur provocerande andra än tycker det är..
Jag gick vidare tack vare att jag hittade en bra psykolog och så skrev jag ganska mycket dikter till mitt lilla änglabarn, men ibland är det nattsvart ändå..
Eta - 6 apr 09 - 21:08
Jo de var jag med första gången då jag var gravid och inte visste
om det. Men så blev de lättare med åren. Men nu förra året när
jag blev det igen då å det också var oförberätt, och mitt i en sepration
å dessutom hade jag lite hälso problem efter en viktoperation och min
vikt hade då börjat sakta ner efter rasen. Inte trodde jag att jag skulle
bli gravid då, men så fick jag missfall och de var helt enkelt inte menat.
Hemskt att säga men de är sant.

Men nu har jag börjat bli bättre men de sitter där. Jag vill ha barn, snart.
Januari - 6 apr 09 - 19:12
jag förstår dig. jag har oxå fått missfall men visste inte ens att jag var gravid när det hände. men allt är bra nu :) trots att jag aldrig kommer glömma. ibörjan var jag väldigt depprisiv och stängde av allt men det blir lättar tro mig :)
Akuryo - 5 apr 09 - 19:43
Sorgligt :(
Jag kommer nog aldrig skaffa barn
Kanske adoptera

.

Skriven av
Eta
5 apr 09 - 19:35
(Har blivit läst 202 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord