Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Jag hatar dig [del 7]

Näst sista delen!! Glöm inte att kommentera. Hoppas det gillas xP

Golvet intill Viola täcktes av en fläck intorkat blod. Men när jag tog mig lite tid att titta närmanr upptäkte jag en liten text nerklottrad brevid den.
"Tar tåget 16.42 29/6 /J"
Det var tydligt att det var Jespers handstil. Jag mötte Violas blick och såg att hon tänkte precis samma sak som jag.

Luften åvanför tågskenorna dallrade av hetan, jag gick fram till tidtabellen och letade upp vilket tåg som gick kl 16.42.
"Ystad?!" utbrast jag häpet, vad skulle de göra i Ystad?
"Vilken tider går tåget?" frågade Viola ivrigt
"Hmm, om en halv timme"
"Till Ystad och vidare!" jubblade Viola med hög stämma. Jag log lite retsamt åt henne som satte mig på bänken som jag stog intill. På andra sidan av tågskenorna låg en liten damm, vattnet var grön aktigt och mitt ute stog en fontän.
"Har du varit i Ystad någon gång? Tänk om vi går vilse?" sa Viola nervöst.
"Hur vilse kan vi bli, vi letar ju inte ens efter någon speciell plats än?" svarade jag roat. Viola skrattade till lite men tystnade sedan. Efter det satt vi och stirrade rakt fram utan att säga ewtt ord, tills vi hörde ett tåg närma sig. Båda reste sig snabbt och vi kastade ivrigt upp ryggsäckarna på ryggen. En halv minut senare bromsade det pastell-lila tåget in vid perrongen.

Vi promenerade sakta fram mellan de små korsvirkeshusen och valde på måfå att svänga in på nya gator. Utan förvarning tog Viola tag i min arm och fick mig att stanna genom att dra i tröjärmen. Hon pekade diskret på en skepnad längre bort. Trots avståndet visste jag direkt vem det var.
"Kom." viskade jag. Vi satte våra väskor i en smal, skuggig gränd mellan två mycket gamla hus, där förhoppningsvis ingen skulle se dem. Sedan smög vi till platsen vi sett honom stå på. Då skymtade vi hans breda rygg på avstånd igen. Så ljudlöst vi kunde följde vi efter.
Efter några kvarter stannade han framför ett fallfärdigt, igenbommat hus. Egentligen var det knappt ett hus längre, mer ett ruckel. han ryckte upp en dörr som hängde löst på sina gångjärn och gick in.
"Vad gör vi nu?" frågade Viola. Tyst drog jag in henne i en återvändsgränd på andra sidan gatad, fylld med risiga, vanskötta buskar. Försiktigt kröp vi in bakom en och satte oss ner.
"Vi får stanna här tills han lämnar huset igen." viskade jag.
Solen syntes inte längre och husen kastade långa skuggor på marken. Men himmelen var fortfarande ljust blå och värmen låg kvar mellan tegelväggarna. Jag var öm i rumpan efter att ha suttit still i flera timmar. Ögonlocken var tunga. Då öppnades dörren mitt emot mig. Mannen klev ut, såg sig omkring och gick sedan iväg. Plötsligt var jag klarvaken. Sakta, hela tiden beredda att återgå till vårt gömställe, började jag och Viola röra oss mot huset. Efter ett tags kämpande fick vi upp dörren. Fönstrena släppte inte in något ljus, och vi snubblade fem genom den stökiga hallen. Viola fik först syn på Jesper och sprang fram till honom. Hon kastade sig över honom och nästan skrek av glädje. mitt i glädjeyran över att äntligen ha nått vårat mål stack det lite i hjärtat. Men jag försökte ignorera det.
"Vi måste ut, snabbt!" sa jag dämpat. Först när han reste sig upp såg jag hur dålig Jesper såg ut. Han var mager och såg skadad ut. men han bet ihop och började röra sig ut ur bråten. När vi kom ut på gatan igen tog Viola täten. Alla tre sprang så fort vi kunde. Jag förstod inte hur Viola kunde ha memorerat vägen så bra, men vi sprang inte fel en enda gång. I förbifrarten ryckte vi åt oss vår packning. Sedan fortsatte vi mot tågstationen. Bara gator därifrån hörde jag fotsteg bakom oss. Jespers pappa kom föåsande springade bakom oss. Jag skrek, utan att veta riktigt vad, och vi ökade takten ytterligare. Stundom drog vi ifrån honom, stundom knappade han in på oss. jag var nära att ge upp när jag kände hur hans fingrar nuddade vid min västa och försökte hålla mig tillbaka.
Men så var vi framme vid perrongen. Ett tåg stod som genom ett under med öppna dörrar. Utan att tänka hoppade vi på, samtidigt som dörrarna började stängas. Vi hade ingen aning om vart tåget gick, men det kändes ändå som en seger att ha hunnit med det.
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
JLs14 - 9 apr 09 - 20:46
Mejl?(a)
Madvis - 8 apr 09 - 20:06- Betyg:
Nja... Nu tycker jag att det var lite för många stavfel i den här delen :/
Men annars var den bra ^^ Åh, näst sista! Fan vad spännande :D Yay för att de räddade Jesper, haha xD *spoiler*
Carro-LinaA - 7 apr 09 - 16:56- Betyg:
Bra:D
Isidar - 7 apr 09 - 11:26
Ja ja ja!!! Shit vad bra skriv mer!!
Qwjag - 7 apr 09 - 07:49
otroligt bra skrivet (y)
mejla gärna nästa vill så gärna veta va som händer här näst :D:D
bopping_girl - 6 apr 09 - 17:48
kanon :) maila nästa del :D
honheterjenny - 6 apr 09 - 08:23
du skriver riktgt bra!
Toker - 5 apr 09 - 23:36- Betyg:
Massa mycket bra
Maila nästa (A)
murrwels - 5 apr 09 - 22:19- Betyg:
säg till när nästa del kommer :)
jag_gillar_z - 5 apr 09 - 20:28- Betyg:
Zuuuuperbra!!!
Jättespännande!!
Mejla nästa??
Ni äger!
JessicaKarlsson - 5 apr 09 - 20:17- Betyg:
suuuuuperbra! :D
mejla nästa (aa)
Niz0 - 5 apr 09 - 20:12- Betyg:
Super :) Mejla nästa?

Skriven av
vissenros
5 apr 09 - 18:49
(Har blivit läst 195 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord