Funderingar kring livet och kärlek! |
Stämmer inte detta då? Detta är mina funderingar, och lite vad som hänt mig.
Skulle vara så kul och höra eran åskt. Jag har redigerat detta i word.
Ingen novell men kommer nog bli början till en.
Allting har en början, precis som allt har ett slut. Kanske de börjar som söker efter något, någon och leva med. Först kanske det är en vän. Sen är det någon att få leva med, sen blir det den här längtan efter den rätte. Om han fanns så skulle han komma och finna än, eller skulle de vara just du eller jag som skulle finna honom?
En sak är sant att kärleken är både svår att finna och svår att leva med, om man nu inte har funnit den rätte. Trotts alla människor vi möter på vägen och alla som vi förlorar för vi kanske krossar en dels hjärtan, eller dem våra så kommer de ändå vara en del av ens liv det kan vi aldrig komma ifrån. Som ordspråket säger mister du en kommer tusen åter. Å det stämmer, man har säkert varit ihop med en del killar/tjejer under årens lopp men aldrig redigt hittat den man söker. Men man har lärt sig en del utav dem, och ibland kanske man undrar om sökandet kommer ta slut någon gång. Finns den där drömprinsen/prinsessan som man alltid ville ha och drömde om när man var barn? Finns kärleken, finns verkligen detta fenomen som fängslar än till alla dessa drömmar, och få en att flyga på små rosa eller blåa moln. Kan kärleken uppenbara säg fler än en gång?
Kanske det är så här, att när man mött någon bli kär, så blir vi förälskade men vet aldrig vad den andre redig känner. Utan det är bara en förälskelse som gör en blind att se den kalla tomma verkligheten mellan er två. Kan det vara så att förälskelsen binder än till allt och får en att tro att man är så kär så man blir galen, men när sanningen uppdagar sig för en och man vaknar. Var är alla känslor då? Alla de vackra ord man sa och viskade, alla de sköna stunder man hade som man trodde skulle vara förevigt. Var är då alla blickar som man gav, finns det bara en vänskap kvar? Kanske man kan finna ett svar någon gång.
Det är nog livets hårda skola som vi nu tar oss igenom varje år, vi lär oss något nytt av de misstag som vi gjort under vår uppväxt. Kanske vi inte gör om dem om och om igen. Eller så gör vi de och vad har vi då lärt oss? Kanske inget, kanske att det är just som vi är. Att just det som är fel som vi gör kanske är just det som vi skall göra men på ett annat sätt. Men misstag kan väll inte vara mål i livet, eller inte vara något som vi skall göra. Men ändå gör vi det, det kan vara små saker som något onödigt vi gjort och som vi inte skulle göra men gjorde ändå. Eller stora saker som man får ångra resten av sitt liv att man aldrig gjorde. Som att följa sina drömmar och full följa dem, som att kanske ta det där körkortet fast det är dyrt eller teorin är svår. Eller som att inte låta sig övertalas till att ha sex med en kille, i skolan. Som skulle komma att ta ens oskuld bara för att bli populär för en dag. Men man älskar denna kille och vill då ge allt till honom. Men man kommer aldrig att vara ihop med honom igen. Lika fort som oskulden tas och allt går så fort och är klart på några minuter. Skulle de inte vara mer? Lika fort som nyheten dagen efter nått allas öron, lika fort kommer allt glömmas och allt blir de samma igen. Han kommer vara en nörd igen, medan hon kommer vara skolans plugghäst, eller kanske är hon den populära tjejen på skolan. Men blir det de samma igen?
Glömmer man bort den första gången, och var det inte den som man ville att de skulle bli på ett romantiskt sätt? Inte i en skog någonstans i ett, gamalt militär område i Skåne. Som nu har blivit ett, vandrings spår. Å inte hade man väll tänkt då att man skulle bli utskrattad och mobbad, för att man gjorde som alla andra gjort. Man hade tillåtit sig att ha sex för man trodde att den man mött var den som man kunde lita på och som älskade en.
Oav sätt vilket så följer alla minnen med än genom livet, kanske är de så att man skall lära sig något av dem. Allt vill man ju inte minnas kanske men gör det ändå. Sedan så träffar man en ny, man blir kär och allt börjar om igen. Men denna gången handlar det inte om popularitet i några minuter eller en dag. Nä denna gången handlar det om att finna någon att kanske älska. Vi blir vuxna och erfarna och ju mera åren går desto mer vuxnare blir vi. Kanske vi kommer i insikt hur våra liv är och har varit och kommer det någonsin bli som vi drömt om?
Vem säger att nästa man eller kvinna är just den rätta? Även om man inbillar sig det att tro att det är så. Behöver det inte vara så, kärleken kan lura en på vägen. Medan andra kan finna kärleken långt innan, och lär sig leva med de, och kommer inte vara med någon annan under hela livet. Även i mot gångar är dem där för varan. Det är äkta kärlek, men den vägen är svår och lång. Å alla kanske inte klarar sig genom den Men allt handlar om att lära känna varandra först. Det är ju det man måste för att kunna gå vidare. Men det följer kärleken och vänskapen med en hela livet.
Andra kanske inte ens finner kärleken, för de kanske inte har lust att söka den eller så tycker de att de kan leva livet väl ändå. De slipper få sina hjärtan krossade. Å de kan leva lyckligt ändå fria och utan den kärleken. Det finns ju olika sorter av kärlek. Bara man kan vara lycklig så är allt underbart.
|
|
|
|
