Se stjärnorna Del 3 |
- Emma det kan inte hålla på sådär längre, sa Anna med gråten i halsen
- Du vet hur han blir då, sa emma och börja skaka
- Gumman, du kommer ju bo hos oss då, sa Anna och kramade om Emma
Så satt dem rätt så länge. Sen kravla sig Emma ur greppet och gick.
Anna sprang ut och fråga vart hon skulle.
- jag ska hem..
- Du kan inte gå hem Emma
- Jag ska packa mina grejer
- Vill du att jag ska följa med dig, sa Anna och börja gå mot Emma
- Okej.. men du får vänta utanför..
Anna sprang fram till Emma och tog hennes hand och gav henne en stor kram och så började dem gå mot Emmas hus. Dem tog den snabba vägen över bron. Emma brukade vanligtvist inte ta den vägen, men när hon gick med Anna var det okej. När dem kom fram till huset fick Anna vänta utanför. Hon såg att Emmas pappa satt och kolla på tv.
Emma smög in på sitt rum och hoppades att hennes pappa inte såg henne.
Men sådan tur hade hon aldrig. Hon tog fram en väska och börja kasta i sina kläder i den.
Hon kände sig iakttagen så hon skyndade sig. Hon vände en snabb blick mot dörren, där stod hennes pappa
- Vart ska du då, sa han med en sträng röst
- Eh, jag ska till Anna, jag ska sova över där, sa hon tyst
- Tror du jag är dum eller, skrek han åt henne
- Nej.. sa hon
Han gick mot henne och skrek åt henne
- JÄVLA SLYNA hur vågar du lämna mig.
Emma grät. Hon tog emot slag efter slag. Anna som stod utanför huset hörde hur han skrek.
Hon öppnade dörren försiktigt dörren och smög in i huset. Hon hörde hur Emma grät. Hon tog ett skohorn som hon fann i hallen och smög fram till Emmas rum.
Hon såg att Emma låg på golvet hon såg hur han sparka på henne och skrek.
Anna smög ända fram till honom och drämde till honom i huvudet flera gånger. Han vände sig om och slog till Anna.
Emma tog sin väska och drog med Anna ut ur rummet. Emma och Anna sprang hela vägen till bron sprang ner till vattnet och ställde sig under bron ifall Emmas pappa följde efter dem.
Dem stod där i en halvtimma helt tysta. Sen förstod dem att kusten var klar.
- varför sprang du in i mitt rum, jag sa åt dig att stanna utanför, sa Emma och börja gråta
- Jag kunde inte bara stå där. Han kunde ju fan ha slagit ihjäl dig sa Anna
- Ja men det spelar ingen roll. Se hur det går, han slog dig
- Kom nu så går vi, sa Anna och tog tag i Emmas hand
Dem började gå hem mot Annas hus. Emma kollade osäkert bakåt. Hade inte Anna varit så bestämd så hade Emma gått tillbaka till sin Pappa för hon visste att han skulle bli arg.
Dem gick för bi tältet. Vi kan hämta det imorgon tänkte Anna och gick på vidare.
När dem väl var hemma såg Annas mamma att båda Anna och Emma hade massa blåmärken och sår. Hon frågade genast vad som hade hänt.
- Men herregud vad har hänt med er ? sa hon
- Ehe, inget.. sa Anna och började gå upp mot sitt rum
- Det är okej att säga sa Emma och börja gråta
- Men gumman, säg till mig vad som har hänt nu, sa Annas mamma och gav Emma en kram
- Han slår mig, kan jag få bo här ett tag, sa hon tyst
- Men gumman du vet att du alltid är välkommen här, gå upp nu med väskan. Sa Annas mamma
Emma gick upp till Annas rum. Precis när hon kommit upp såg hon hur Anna plockade undan något snabbt och drog ner ärmen
Läs nästa del..
|
|
|
|
