Vampyr del fem |
Denmirk kom in snabbt så jag han knappt flytta på mig innan Denmirk hade brottat ner Eld till golvet, jag slängde mig också över honom, Denmirk sa åt mig att gå av och ta Lee ut där ifrån. Jag snurrade runt och grep Lee i handen och drog honom förbi Eld, precis när dem kom förbi Eld snurrade han runt och lyckades nästan gripa tag i Lee med sina händer. Jag slet i Lee och glömde att om jag inte var försiktig skulle troligen hela hans arm åka av, jag hörde en lätt klickning sen hur Lee skrek till, jag släppte och började knuffa honom istället.
”Du måste ut” sa jag och knuffade ut honom genom dörren där han snubblade och ramlade, jag brydde mig inte utan slog igen dörren. Sedan gick jag upp och hjälpte till att lugna ner Eld, Melori satt bredvid honom och sjöng, på ett språk som jag aldrig hört. Jag fick konstiga bilder i huvudet, en smärta i min hals, händer som tog ett stadigt tag om halsen och klämde. Jag gick ut ur rummet, undrar vad Lee trodde, ingen skulle tro på honom ändå, vad han än sa för konstiga saker. Men det var mitt fel om en jagare skulle höra honom, fast dem tio vi visste om fanns inte här. Jag sprang ut ur huset, arg på mig själv jag var tvungen att prata med Lee, jag sprang fort, så fort jag kunde, det tog mig tre minuter att söka rätt på Lee som små sprang mot sitt hem jag stannade framför honom, han skrek till och stannade så tvärt att han ramlade.
”Vi måste prata” sa jag så lugnt jag kunde, jag tog hans hand så varsamt jag kunde men ändå fick jag ett hårt grepp, jag gick med honom upp mot skogen som låg precis upp för vägen, jag skulle förklara allt. När vi kom fram började jag med att bara säga det rakt ut, vad vi var och vad vi gjorde. Lee blev inte lika rädd som jag trodde han skulle ha blivigt, mest stod han still och rörde sig knappt under tiden jag berättade ena saken efter den andra.
”Så, du och din familj är vampyrer” sa han efter en stund, jag nickade och undrade om det var det ända han hade förstått under vår långa prat stund, han började skratta sen vände han sig om och skakade på huvudet.
”Du tror inte på mig” sa jag och grep tag i honom, han vände sig om och skulle precis säga något, men just då backade jag in i solen och ät den träffa mina ögon, jag kännde hur mitt ansikte förändrades, hur mina tänder växte fram och hur mina ögon ändrades. Lee skrek till jag duckade undan för solen och tog tag i honom.
”Du kan inte säga något” efter en stund av djupa andetag från oss båda så sa han bara.
”Fem fan skulle tro mig” jag skrattade och till min stora lättnad gjorde även Lee det, han var en sann vän som jag inte tänkte förlora i första taget.
Tre månader senare.
”Du fuskar!” sa Lee argt när jag hoppade högt och dunkade i basketbollen i korgen.
”Ok, inga vampyr grejer” skrattade jag och tog bollen igen, det var svårt att låta bli, när jag och Eld spelar så tar vi allt vad vi har, skulle jag bara råka tackla Lee lite för hårt skulle han kunna dö. Eld hade gått igenom sin förvandling nu och hade blivigt bra kompis med Lee. Denmirk kom ut från huset och sprang fort även för mig och tog bollen ifrån mig och kastade den i korgen.
”Inga vampyr krafter” sa Lee trött och fångade bollen när den ramlade ner.
”Ledsen grabben, men du jag och Malena måste prata” Lee hade vant sig vid våra konstiga namn och slängde bara undan bollen. Vi slog oss ner under sol skyddet, det var underbart att komma in i skuggan, jag hade inte fått så mycket blod idag och solen började göra mig trött.
”Jo Lee missförstå mig inte nu men jag måste be dig att hålla dig borta i ungefär tre veckor” Lee såg på honom men sa inget, han hade lärt sig våran hövlighet så han väntade.
”Malena ska nu gå igenom vad vi kallar, Stadiet efter dem här tre veckorna börjar i morgon kommer hon vara en färdig utvecklad vampyr” sa han, Lee nickade och såg på mig, jag hade bett Denmirk ta detta med Lee eftersom jag inte visste riktigt hur jag skulle säga det. Denmirk reste sig, Lee och jag gjorde det samma, han såg rädd och ledsen ut.
”Hur kommer du vara efter?” frågade han mig när Denmirk var borta, jag log.
”Ingen skillnad, förutom att jag kan lämna min familj om jag skulle önska och skapa min egen, Eld kommer troligen snart ge sig av” sa jag kort. Lee såg sorgset på mig, jag kramade om honom så försiktigt jag kunde och viskade.
”Det kommer bli bra, lita på mig”
förlåt att den är så kort,
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | black_ghost - 4 apr 09 - 20:32- Betyg:  | den var BRA
Mejla när nästa kommer |
|
|
|
