dagbok? tankar? kalla det vad du vill.. |
Jag sitter här vid datorn nu.
Min lillebror skriker hysteriskt, jag klandrar honom inte, om jag kunde skulle jag också ha gjort det.
Min pappa sitter framför Tv och skiter i allt och alla... eller, han skiter fullständigt i mig i alla fall. Förutom när han säger åt mig att stänga av musiken "det där öväsendet"
Mina systrar är båda inne på var sitt rum, ser på Tv de med antagligen. Vi brukar inte prata så ofta, vad finns det att säga?
Pappas fru försöker trösta lillebror.
Ingen utav dom vet, fasten mina arman är nästan helt blottade i blan så ser de inte ärren, de som är så tydliga.
De vill inte se dem, de vill inte tro. Igentligen bryr de sig inte ... de är fast i singa egna små världar där allting är underbart.
Jag vet att min storasyster kommer ihåg, jag är säker på det.
Alla dom gånger som pappa slog, och skrek , kränkte och psykiskt misshandlade.
Hom måste minnas, men i för sig hände det nästan aldrig henne. varför inte? Varför vad det alltid jag?
Jag har hatat pappa så länge jag kan minnas, när jag såg honnom slå min lillasyster trode jag att jag skulle explodera av ilska.. men vad skulle jag göra?
Det fanns inget jag kunde gjort, ett slag mot huvudet.. okej det är inte hela världen men va fan idiot skärp dig nu! Att slå sina egna barn då har man sjunkigt lågt, jävligt lågt.
Det fanns aldrig bevis, aldrig blåmärken, eller så. Därför kunde jag aldrig göra någonting åt det.
Men hur som hälst är det psykiska värre, att ständigt höra att du är värdelös, dum i huvudes, en jävla idiot.. visst tänker du skit samma. Men jag har hört dem orden varige dag så länge jag kan minnas och varige gång skär jag djupare i mina armar.
Ständiga klagomål , JAG ORKAR INTE MERA... va fan e det här? jag vill bara bort, fly härifrån.
Men det är omöjligt.
Kommer någon någonsin märka någonting? jag döljer det så bra... eller gör jag det? Är det kanske så att ingen vill förstå? De vill inte behöva lyssna på mina problem, de har sina egna att tänka på.
Kommer mamma någonsin se? Då skickar hon mig till bup de e jag säker på. Hon skulle skälla ut mig, och ställa till med problem både i skolan och annars, det skulle ta två sekunder och alla i hela släkten skulle veta.
Jag är förvirrad... borttappad och trasig..
Copyright by Nathalie
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | MusikGaalen - 20 nov 06 - 16:23 | de var soligt att höra.
jag har de jobbigt med pappa min.
men om du vill prata så säg bara till så lyssnar jag gärna.
jag kanse inte hjälper så mkt att de ska bli som för fast bästre
men jag kan lyssna i alla fall.
och jag menar de jag skriver. | Piper - 25 apr 06 - 00:58- Betyg:  | Jag tycker det är så himla hemskt alltihop,du förtjänar bättre ;(
Och det värsta är nog att jag vet hur det är... | | Lindi_92_ - 24 apr 06 - 21:43 | | fin... men så sorgligt...:'( | | Poet_91 - 24 apr 06 - 05:05- Betyg: | Gumman jag vil och förösker förstå dej så gott jag kan..
finns här så fort du vill prata.. du kan berätta allt för
mej det vet du <3 | | raspberry - 24 apr 06 - 05:04- Betyg: | | Nathalie (L) |
|
|
|
