En ensam flicka sitter på den hårda stenbänken i parken. Det långa, ljusa håret dansar likt en slöja omkring hennes spröda kropp när vinden tar tag i det. Hennes ljusa hy färgas lätt röd i den kyliga luften. Hon hade varit vacker om inte en mörk skugga fördunklat hennes ansikte. Den skuggan har vilat där länge nu, i en hel månad. En smärtfylld månad.
Värme. Kyla. Hur kunde något så härligt plötsligt bli en mardröm? Nicky hade aldrig känt så för något förut. Aldrig hade hon upplevt den enorma vågen av hat som vällde över henne när hon såg honom, och till råga på allt, med henne! De två personer hon älskade mest av allt i hela världen hade vänt henne ryggen. Hur skulle hon någonsin kunna se dem i ögonen igen?
Hon sluter ögonen och tänker tillbaka på den spänningsladdade minuten. Den minut då hela hennes medvetande sattes i lågor. Lågor som brann för det hat och den besvikelse som vällde upp inom henne. Helst av allt hade hon velat skrika högt, men skriket fastnade liksom på tungan och vägrade släppa taget. Kanske var det hon som vägrade skrika, vägrade visa sin besvikelse, den där minuten...
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) |
| loppan24 - 6 maj 05 - 06:41 |
Hon visste inte vad hon skulle göra. Hon ville inte träffa dem igen iallafall det var en sak som var säker.
Hon visste inte ens om de visste att hon visste. Åhhh vad krångligt allt detta hade blivit.
Hon gick ifrån bänken och gick igenom parken. Då såg hon dem ännu en gång. Det sved till i magen på henne
och hon ville bara springa därifrån. Men en annan känsla i henne ville stå kvar och se på. Hon såg hur han tog armen runt
hennes midja och kysste henne. Nicky ville bara kräckas när hon såg det. Att han bara kunde vara otrogen sådär och hon
hennes bästa vänn. Nicky gick hem lade sig på sängen och grät. På natten drömde hon om honom hennes egen älskade drömprins.
Han var bara hennes i drömmen. Men i drömmen fanns också hon hon som skulle föreställa Nickys bästa vänn. Nästa morgon ville inte
Nicky gå till skolan. Hon ville inte se dem i ögonen. Hon försökte låtsas vara sjuk men tyvärr så misslyckades det. Hon kom sakta
fram till skolan och Lizzie mötte henne som vanligt. Men denna gång sken inte Nicky upp av glädje eftersom hon såg henne.
Hon ville inte ens titta upp och säga hej då skulle hon se in i de där snälla bästa-vänner ögonen och allt skulle brista.
Hon visste ju vad hon hade gjort. Hon hade tagit hennes egen drömprins o drömprinsen hade gått med på det åxå.
"Har du gjort läxan?"
Nicky förstår att Lizzie syftar på henne. Hon mumlar fram ett otydligt Ja o fortsätter att vandra in mot skolan.
"Vad är det är du sur för något?"
Nu gick det inte längre Nicky kunde inte hålla det inne längre nu skulle det brista.
"Det borde väl du veta."
Hon tittade upp o såg Lizzies förvånade ansikte hon förstod tydligen inte.
"Vad menar du?"
Nicky borrade in ögonen djupt i hennes och så mumlade hon ja närainpå viskade hon fram orden.
"I parken igår hur kunde du?!"
Nu förstod Lizzie o hon sprang därifrån. Nicky sjönk ihop på en av skolbänkarna.
Vad hade egentligen gått fel!? |
| icy_tears - 1 maj 05 - 01:42 |
Tacktack ;) Men meningen är att någon annan ska fortsätta på den
det får du gärna göra om du vill... |
loppan24 - 27 apr 05 - 21:21- Betyg:  |
| åhhh denna var gripande längtar efter en fortsättning |
