Välkommen till helvetet [del 5] |
Denna delen är gjord av thedragonfly
Jag stirrade skrämt på Sy, men hon log bara roat mot mig.
”Jag vet, läskigt för sånna som du”, sa hon kort och såg sig omkring.
Jag såg mig också omkring.
Framför oss låg ett stort torg och i mitten stog en stor fontän och överallt fanns det glada människor som skrattade, pratade i mobiler eller åt glass.
Först undrade jag varför ingen hade stannat och stirrat, jag menar, två personer hade trotts allt precis hoppat ur en spegel, den ena med snövit hy och vita ögon!
Sedan kom jag på att ingen såg oss. Det kändes verkligen konstigt men jag fick helt enkelt vänja mig.
”var..är vi?”, frågade jag och såg mig omkring, jag kände absolut igen detta stället.
”London”, sa Sy och började gå.
London?, hur kunde vi vara i London? Jag hade bott här när jag var liten men som vanligt hade min mamma bestämt att vi skulle flytta pricis när jag hade fått nya kompisar.
”Vad gör vi här?”
”Vi har lyckats spåra, henne, hon är här i London någonstans”.
Jag rös, personen var här, men hur skulle jag kunna hitta henne?
Jag visste inte hur jag skulle göra!
Jag såg oroligt på Sy.
”Nej! Det går inte, jag vet inte hur…Hur kan du vara så säker på att jag är den rätta?”, sa jag med panik i rösten och stannade.
Sy såg på mig, jag kunde inte tyda hennes ansiktsuttryck.
”De har valt dig”, sa hon kort och tog min hand och drog mig mot en liten sidogata.
”Va? Vem då?”
Sy suckade och stannade.
”De”, sa hon och såg alvarligt på mig,” är de högsta i rådet, Fans råd. De hjälper honom att bestämma vem som ska utvisas till odölighet, som spöke altså, och vilka som ska straffas hårdare än andra. Det finns en man i rådet, Marco heter han. Han har en förmåga att se saker. Han kan inte kontrollera det, men när fan frågade honom vem som kunde hjälpa oss då såg han dig.”
jag stirrade på henne.
”Men om jag inte vet hur hon ser ut hur ska jag då kunna…”
Sy avbröt mig och började gå igen, ”Herre sa väl till dig när du träffade honom, att det inte behövde vara någon särskild. Du behöver bara vara människa.”
”Men ska vi gå genom hela världen innan vi hittar henne?” frågade jag.
Sy skrattade glädjelöst, ”Nej, det ska vi inte, jag förklarar sen”.
Enda tills nu hade jag inte lagt märke till den nya omgivningen, men nu tittade jag upp och hajade till när jag såg hur det såg ut.
Vi gick på en smal, smutsig gata. Husen på båda sidorna var så höga att solen inte sken här. Överallt på marken låg tomma sprutor, och i portarna satt skumma typer och pratade lågt.
”Vart är vi på väg?”, frågade jag lågt, glad att ingen såg mig.
”till Q”, svarade Sy, ”han är den enda människan i världen som kan se oss, den enda som har kontakt med Fan.
"Så varför behöver ni mig, han är väl mänsklig?!"
"Ja, men inte vanlig." Svarade Sy med sin vanliga, uttryckslösa röst.
Hon stannade framför en halvrutten trädör. En smutsig skyllt med "James Quile privat dedektiv" texten hängde på den.
”Han tjänar pengar på att lura folk”, sa Sy och knackade en gång på den gamla dörren.
Jag hörde tunga fotsteg och dörren öppnades.
Jag hajade till när jag såg mannen som öppnat dörren.
”Du!”, andades jag.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | FejkatLeende - 17 apr 09 - 22:52- Betyg:  | så bra är denna novell :D
maila nästa (A) <3 | | Madvis - 4 apr 09 - 11:41- Betyg: | | Åh, vilken spännande del :D Bättre än den jag börjat skissa på, anywho =_=' | | wonkis - 3 apr 09 - 22:17- Betyg: | | åh så bra! längtar verkligen tills nästa ^^ |
|
|
|
