Välkommen till mitt liv [7] |
Hur kan allt vända på en dag?
Det som hänt sen jag flyttade,
har knappt hänt under hela mitt liv.
Allt är dåligt, och det är bara mitt..
mitt mitt mitt mitt mitt fel !
7.
Jag smällde igen dörren till mitt rum och gick raka vägen till datorn.
Jag visste att Jessica skulle vara inloggad, och eftersom hon inte
pratar med mig, men skriver så borde hon kunna göra det nu också.
Jag knäppte på datorn och kopplade upp Internet, otåligt satt
jag och dunkade foten i väggen så att lampan i fönstret gungade
och slog i glaset. Snabbt tryckte jag fram en MSN konversation
med Jessica och jag skrev så hårt att tangenterna brann under mina fingrar…
”Ella says: Vad är det som har hänt nu då? Såhär har du
aldrig varit förut, har jag sagt något?”
Svaret kom snabbare än väntat och konversationen gick snabbt framåt…
”Jessica says: Men är du så dum att du inte vet själv? Jävla fitta, tänk lite!”
”Ella says: Men snälla säg, jämt bara så att jag vet vad jag har gjort…”
”Jessica says: Men ååh, ska man behöva säga allt till dig. Du är så jävla jobbigt,
tar massa kort på mig hit och dit, är du kär i mig eller? Sen så kan du ju sluta
försöka vara som mig, så irriterande. Jessica nr 2, hahaha vill du bli kallad för det?”
”Ella says: Du jag har tagit ett enda kort på dig och det raderade jag,
det såg du ju själv! Och jag försöker inte alls bli som du, förfan är du
sur för att du tror jag är det? Du har fel”
”Jessica says: Sluta vara så kaxig! Jag skiter i kortet, du ska fan inte vara
wannabe mig, seriöst väx upp. Säg det här i skolan om du vågar. Jävla hora”
Sen loggade hon ut, eller om hon blockerade mig, det vet jag inte, orkade inte
tänka. Hjärtat dunkade och mina ögon fylldes av tårar. Försökte bli som henne?
Nej det ville jag verkligen inte bli, jag ville bara vara mig själv. Vad hade
jag gjort som liknat henne? Hon hade ingen anledning att vara sur… kanske var
det så att hon tyckte jag kom bättre överens med dom i skolan än hon själv?
Nej det kan inte vara möjligt, hon är kung på skolan… kung.
Förbannad som jag var tryckte jag direkt på ”stäng av” utan att bry mig
om att koppla ner mig från Internet. Jag gick raka vägen till min säng och
begravde mitt ansikte i kudden tills jag inte fick någon luft. Hjärtat
dunkade snabbare och snabbare, tills jag lyfte huvudet och drog ett
djupt andetag och mig på rygg istället. Orkade inte tänka på Jessica,
orkade inte tänka på skolan, orkade inte tänka på att Johan inte hade
skrivit på flera dagar. Hur kunde man bli så tom och sårad för att en
person man knappt känner inte skriver ett ynka sms? Jag kände mig bortglömd
och totalt jävla värdelös! Varför känner man såhär, varför känner man
över huvud taget? Det är bara jobbigt… snälla låt det ta slut.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Hallonjuice - 2 apr 09 - 19:17- Betyg:  | | mejla nästa :) | | Mizz_andersson - 2 apr 09 - 18:34 | | maila nästa :) |
|
|
|
