Först och främst vill jag att ni kommenterar nu! Skickar mejl till runt 30 pers varje gång och tkr vissa av er är dåliga på att kommentera faktiskt! (Jag sa VISSA av er, ni vet nog själva vilka ni är - fy skäms på er ;D)
Sen ber jag om ursäkt om jag råkade skriva del 34 i förra mejlet, det är den här som är del 34 och förra var del 33.
Men läs nu med er, inte många delar kvar! Vad tror ni kommer hända? och vad vill ni ska hända?
Jeremy
Jag vände och gick tillbaka in till lägenheten. Det var fortfarande svårt att kalla det hemma. Johanna hade satt sig på en kartong när jag kom in i hallen. Det var tyst, bara pappas eviga knapprande på tangentbordet in i från kontoret hördes. Jag öppnade dörren in till mitt rum och gjorde en gest åt Johanna att komma in. Hon gick osäkert fram och satte sig på min skrivbordsstol medan jag stängde dörren och slog mig ner på sängen mitt emot. Vi var tysta en lång stund. Johanna snurrade en hårlock kring fingrarna, det syntes att hon väntade på vad jag skulle säga. Precis som hon satt satt alltid Sofia. Jag insåg att jag var tvungen att säga något vettigt nu, för annars skulle alltid bli ett helvete. Jag hade min chans att rätta till saker nu. Och jag förstod att jag var tvungen att dra hela historian från början för att kanske kunna få Johanna att förstå.
- Det blev så fel från början, började jag. Vi flyttade från Göteborg där jag bott i tre år. Pappa och jag har på sätt och vis alltid varit på flykt, jag har flyttat massvis med gånger. Men Göteborg blev hemma och när han plötsligt packat alla våra saker igen kom det som en chock. Jag fick flytta från min klass, alla polarna. Fotbollslaget, min flickvän. Min lådsasbror och lådsasmamma.
Jag såg på Johanna. Hon hade lagt huvudet på sned och bet sig i underläppen. Granskade mig där jag satt och grunnade på vad jag sagt.
- Det var tufft.. Fortsatte jag. Och sen kom jag hit, och träffade dig. Du påminner så mycket om Sofia. Det var Sofia som var här nu. Hon.. var min flickvän. Det tog slut efter.. det med dig och mig. Och så fick jag reda på att hon blivit tillsammans med min bror. Bara sådär. Som att det inte var svårt alls. Förstår du? Det blev för mycket. Och jag la skulden på dig.. Jag vet, jag borde inte ha gjort det. Det var sjukt dumt gjort. Och jag.. jag vet att du kanske inte kan förlåta mig, men jag vill att du ska veta att jag är ledsen att det blev som det blev..
Johanna
Jag visste inte att det tagit slut mellan Jeremy och Sofia. Det kändes underligt att sitta där i hans rum och höra honom berätta saker som jag inte haft en aning om. Och han såg uppriktigt ledsen ut. Han verkade tala sanning. Han såg så liten ut där han satt. Så ensam och övergiven. Jag fylldes av ett medlidande. Det fanns ingen som var så fin som Jeremy.
- Det är lugnt.. Sa jag, och menade det.
Jag hade aldrig kunnat vara sur på Jeremy. Det spelade ingen roll vad han gjorde så skulle jag alltid förlåta honom. Fast jag inte borde så skulle jag alltid göra det. Bara för att jag tyckte så fruktansvärt mycket om honom. Han skulle kunna få mig att göra vad som helst. Tappa kontrollen totalt.
Det kändes så bra att sitta där. Som att jag fick frid. Den värsta stormen var över nu. Allt skulle återgå till det normala. Det var så det kändes. Och så länge Jeremy inte hatade mig, då kunde jag leva. Så länge han stod på min sida så skulle jag orka.
- Jag ville bara säga det, sa han.
Ett stort leende spred sig på mina läppar. Allt kanske skulle lösa sig trots allt. Han log tillbaka mot mig. Det där fina leendet som fick mig att få hjärtattack. Det där leendet som visade hans söta små skrattgropar och fick skinnet runt ögonen att dra ihop sig.
- Tack, sa jag. Det var det ända jag kunde säga.
- Vi kanske kan börja från början och så? Lära känna varandra?
Jeremy såg frågande på mig. Jag ville flyga i taket och krama honom och skrika åt hela världen just precis då. Precis när han sa det och jag förstod att det var på riktigt. Lyckan som bubblade i kroppen kanske var väldigt olämplig då, men den spred sig till varje lite vrå av min kropp i alla fall. Klart jag vill försöka. Klart jag vill lära känna dig. Försöka få saker att bli bra. Jag vill inget annat. Åh herre gud om du bara visste hur mycket jag egentligen vill, Jeremy. Om du kunde läsa mina tankar och känna vad jag känner just precis nu. Om du bara visste. Om du bara visste, Jeremy.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 4.8) |
jagkanintegunga - 14 maj 09 - 15:08- Betyg:  |
| Oh My Lord In The Heaven<3 |
| NotJoyJustSorrow - 4 apr 09 - 16:23- Betyg: |
| Asså shit vad bra den är :D mejla när nästa del kommer? |
hexie - 4 apr 09 - 14:00- Betyg:  |
| jättebra, lite stavfel men bra ändå (Y) <3 |
| Sarisens - 4 apr 09 - 12:09- Betyg: |
| BRA! |
| loppan24 - 4 apr 09 - 12:00- Betyg: |
| Braa vill läsa mer,, men liiiite längre skulle vara kul ;) |
| Tinaah - 3 apr 09 - 18:10- Betyg: |
Säg till när nästa del kommer :)
vill läsa :D |
| eviigheet - 2 apr 09 - 20:07- Betyg: |
| åååh sååå bra fortsätt snääälllaaaa |
| tjoh - 2 apr 09 - 18:36 |
| ååh så bra ! love love love ! toppen bra helt enkelt :D hoppas jeremy inser att hanb vart kär i johanna 8) :D |
| Svenssoon - 2 apr 09 - 15:14- Betyg: |
åååh, så bra, man liskom bara "fan tog den slut redan :(" heh
mejla nästa otroligt bra<3 |
| Niz0 - 1 apr 09 - 22:10- Betyg: |
Åh äntligen:) Jag hoppas verkligen dom blir tillsammans :) Älskar din novell ska du veta tjejen. Du kommer bli nått stort någon dag!
Mejla nästa? puss |
| JessicaKarlsson - 1 apr 09 - 19:48- Betyg: |
ååååååhåhååå (a) i loveeeee!! :D <3 <3
mejla (: |
| Mandis96 - 1 apr 09 - 18:59- Betyg: |
| va bra!!! |
