Ensam kvar |
Jag gick sakta hem från skolan. Hemma väntade mamma med en massa städ uppgifter, så det har jag inte bråttom till.
Jag ser en polisbil komma emot mig, han saktar in.
- Är det du som är Mona? Frågar en polis samtidigt som han kliver ut ur bilen.
- Ja, det är jag . Har det hänt något?
- Det har hänt en olycka med dina föräldrar och din syster. Jag skjutsar dig till sjukhuset, så kan vi prata med.
Jag gick med darrande steg in i polisbilen. Vad hade hänt? Jag tänkte ärligt talat inte så mycket. Jag satt bara och glodde ut genom fönstret.
När vi kom fram till sjukhuset kom en tant och mötte oss. Hon viskade något till polisen. Han nickade med en allvarlig min. Då brast jag i gråt. Vad hade hänt? Jag kunde inte fråga, fick inte fram något ljud.
- Kom lilla vännen så går vi in, inte ska vi stå här och frysa. Sa tanten och lade en arm om mig.
Jag följde med henne in till sjukhuset. Hon berättade om vad som hänt när vi gick i dom långa korridorerna som aldrig ville ta slut. Hon sa att mamma, pappa, och min tvilling syster Malin krockat. Dom skulle köra Malin till hennes simtävling. Hon fick ledigt från skolan för den. Vilket jag tidigare blev avundsjuk på. Men på vägen dit blev dom påkörda av en berusad man. Han dog omedelbart. Hon sa inget om mina föräldrar, eller Malin.
- Har du någon släkting du kan bo hos ett litet tag?
- Nej, ingen som jag träffat i alla fall. Svarade jag med en darrande röst. När får dom komma hem? Frågade jag, jag ville ha svaret att dom kan komma hem i morgon. Men jag såg på hennes min att dom inte skulle göra det.
- Jag säger det här nu, jag vill inte att du ska få falska förhoppningar. Din mamma dog på platsen, din pappa dog i ambulansen. Malin lever ännu, men läget är ostabilt.
- Jag vill träffa henne nu!!! Skrek jag . Det är inte sant att dom är döda, du ljuger. Jag vet att du ljuger.
- Följ med mig.
Jag följde efter henne genom massa korridorer, tills vi kom fram till en dörr. Hon öppnade den och vi gick in. Där låg hon, min tvilling syster Malin. Vi som var som bästisar. Hela hennes ansikte var uppskrapat. Tanten sa att hon troligtvis skulle bli förlamad från midjan och ner.
- Malin vakna snyft snälla vakna.
Sen minns jag inget mer. Choken blev kanske för stor. Malin dog hon med. Varför har allt det här hänt just mig? Är jag den utvalde? En sak vet jag, att jag är ensam kvar. Ensam kvar när alla andra gått.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 4) | asa92 - 2 maj 06 - 06:51- Betyg:  | | Jätte bra :D | | Forever_you - 24 apr 06 - 00:55 | bra.. Men lite kort. skulle gärna vilja ha en
fortsättning. | | bonanza_ - 24 apr 06 - 00:51 | | Nej, men känslorna typ.. | Tiildus - 24 apr 06 - 00:50- Betyg:  | | Sorlig!... Sann? *Kram* | | bonanza_ - 23 apr 06 - 23:29 | | VIll ni ha en forsättning? |
|
|
|
