Två dödade, en kvar [oneshot] |
This is the world we live in
And these are the hands we're given
Use them and let's start trying
To make it a place worth living in
Cecilia rullade runt och tittade henne djupt in I ögonen. De smaragd gröna ögonen. Hon fick inte vara död… Hon bara låg där och stirrade ut, i tomma luften. Hon rörde sig inte. Hon var död… Cecilia tog händerna för ögonen, försökte trycka tillbaka tårarna. Men de hittade ut. Cecilia grät. Det var ju det hon ville, varför grät hon? Hon ville ju att hon skulle dö, att det inte skulle finnas någon populär Fatima längre. Hon ville ju att Fatima skulle vara död.
Caught in the eye of a storm
Did the heaven just open and fall?
We are caught in the eye of a storm
All that’s left are bodies to mourn
Can you see the lightning?
Can you feel the wind it soars?
Pack up your belongings let chaos take control
Men det kändes inte rätt att tänka så, inte om Fatima. Det hade varit Cecilias bästis, en gång. Sedan svek Fatima henne, mitt framför hennes ögon. Hon skänkte bort sig, till de andra. Nu hade inte Cecilia någon, bara sig själv. Det måste antagligen vara fel på henne, eftersom att alla bara lämnar henne, Fatima är ju inte den första. Det har varit många, många innan henne. Cecilia smeker varsamt Fatimas bruna hår, som nästan är svart. Hon tittar in i hennes ögon igen. Tycker sig se ett leende därinne, tycker sig se liv.
What's happening to me?
I'm dying from the inside
Body hurts too much to feel
And pressure adds to pain
Deliver us from evil
Straying out of sanity
Cecilia vill lägga sig bredvid Fatima, men det skulle inte kännas rätt. Det är ju hennes fel, att Fatima dog. Fatima borde inte vart med henne från första början, hon är beroendeframkallande. Cecilia vill inte lämna henne, hon vill inte bli sårad igen. Hon borde vara van, men varje gång blir hon lika sårad. Lika besviken. ’Är jag inte värd någon?’ Ingen har velat ställa sig bredvid henne, ingen har velat visa intresse för henne. Hon är udda, hon passar inte in. Katten kommer in, Cecilia gråter häftigt när hon rör vid revolverns skjutknapp. Katten ligger också död, precis som Fatima. Hur kan hon vara så djävulsk? Kan hon inte låta människor få göra vad dom vill? Kan hon inte sluta tortera alla?
What's happening to me
I'm dying from the inside
Body hurts too much to feel
And pressure adds to pain
Deliver us from evil
Through evil
Pressure adds to pain
Your evil
We're evil
I'm evil
Cecilia är tvungen att göra något med kropparna. Två döda, en kvar. Cecilia försöker låta bli att sucka för sig själv, sucka och gråta. Det finns ingen mening med det här. Kanske en. Svartsjuka. Men katten? Ville bara vara ifred med hennes bästis. Hennes nu döda bästis. Kan ingen skjuta ihjäl henne? Hon är inte värd det här. Cecilia släpar ut kropparna. Hin går till gravplatsen, som är alldeles utanför. Hon tar med en spade och gräver upp sin farfars grav. När hon nått kistan slänger hon först ner katten, och sen lägger hon varsamt ner Fatima. Vill inte skada hennes ömtåliga kropp som redan är täckt av blod.
Your not alone,
And I know I'm far from home,
Do You Remember Me At All?
I'm Leaving,
Do you wait for me again?
I'm Screaming,
No more days without you spent
Det går inte att njuta, Cecilia vill bara hata. Hata det hon gjort. Fatima kanske ville bli vän igen… Cecilia skriker och slår spaden i huvudet. Hon ville bara vara glad… Vad fick hon av det här? Hon har mördat två stycken! Två dödade, en kvar. Cecilia kommer på sig själv med att dra upp den jävla revolvern igen. Vill hon… Hon hinner inte tänka innan det hörs en smäll, Cecilia skriker. Ett sista tjut. Tre dödade, noll kvar.
The world is on your shoulders
The weight it's crushing me
Now we're all getting older
Take it out, take it out, take it out, take it out
Take it out on me, take it out on me
Take it out on me, take it out on me
Vent your frustration on me
Hon var rädd, hon ville inte leva
|
|
|
|
