På hal is. M/M. Del 2 |
”Hej David.” Sa jag och jag kände blodet rusa till mina kinder.
”Hej Alex.” Sa han lätt och tittade lite roat på mig. ”Riktigt snyggt mål igår, du räddade hela laget där.” Jag log bredare och försökte att inte rodna.
”Åh, nej men det var bara tur. Du spelade riktigt fint igår också.” Sa jag sen. Han stannade upp vid mig.
”Ah, tack. Det var inte min bästa match, men Wienerbäck var ju riktigt fantastisk!” Sa han och lutade sig mot väggen mittemot mig.
”Jo, det var han verkligen.” Sa jag och tittade ner i mitt knä. David satte sig ner vid väggen och tog upp sin mobil. Han satte sin hand i håret och lekte lite med en slinga. Jag satt och smygtittade på honom hela tiden, jag kunde bara inte slita blicken från honom.
”När är nästa träning egentligen?” Sa han sen och tittade upp på mig.
”Öh, jag tror det är på imorgon kväll.” Sa jag osäkert. David suckade.
”Okej, vi har just vunnit SM och träningarna inför nästa säsong börjar direkt efter. Nästan lite skrattretande.” Sa han och tittade ner på mobilen igen.
”Ja, vi måste hålla oss i form absolut HELA tiden.” Sa jag och David log ett snett leende.
”Haha ja.” Sa han lätt. Jag började känna mig varm inombords. Vad var det med David som fick mig att bli så nervös? Var han bara otroligt mycket sötare än alla andra killar jag någonsin sett? Han var ju snäll också, och det var någonting som fick mig att tycka att han var den mest otroliga människa jag någonsin träffat.
”Vad har du för lektion efter det här då?” Sa han utan att slita blicken från mobilen.
”Svenska. Själv då?” Sa jag lätt och försökte att inte låta för entusiastisk.
”Matte. Åh det är så jobbigt… Vi som är SM-mästare borde inte behöva plågas med matte!” Sa han och tittade upp på mig med ett leende. Jag log tillbaka och höll med.
Det var någonting med stämningen som jag gillade. Det låg en härlig känsla i luften.
Plötsligt märkte jag hur någon kom gående, det var Samuel. Han gick musiklinjen men han hängde alltid med oss i alla fall. Samuel satte sig bredvid mig på bänken och lutade sig tillbaka.
”Här sitter ni hockeyhjältar ser jag.” Sa Samuel och log.
”Jepp. Här sitter vi och pratar hockey.” Sa David och tittade på mig. Jag log lite mot Samuel och han drog undan sin snelugg ur ansiktet.
”Jag ser inte på hockey, så tro inte att jag kommer att sitta och avguda er hela tiden.” Han log bredare. Jag och David sken lättat upp.
”Haha, så skönt.” Sa jag och lutade mig tillbaka. Senare kom tio till av våra vänner till oss och vi satt och pratade om hockeyn, såklart. Plötsligt märkte jag hur min flickvän Julia kom mot oss. Hon hade en lite längre tröja och leggings, och hon var smal som en sticka. Hennes hår var mörkbrunt och upptuperat för att dölja hur tunt det var, och hennes ögon var omringade av klumpig mascara.
”Hej älskling! Jag har redan saknat dig massor!” Sa hon och slängde sig ner i mitt knä. Hon la sina armar om mig och kysste mig på kinden. Jag visste inte vad jag skulle säga eller göra, jag ville bara få bort henne.
”M, så bra då.” Sa jag och sträckte lite på mig. Julias två kompisar, som hade samma stil som henne, kom också och trängde ner sig på bänken. Julia började högljutt prata med alla och hon skröt om att hon var min flickvän. Hon var nog den mest irriterande människa jag någonsin hade träffat. Hennes skratt skar i öronen. Jag sneglade på David, och märkte till min förtjusning att han tittade på Julia med avsky i blicken. David verkade inte gilla henne, och det kändes jättebra, jag vet inte varför.
”Ska vi gå Eric? Vi börjar snart.” Sa David och det lät som en ursäkt till att få sticka. Eric gick i hans klass och han tittade på klockan. David ställde sig upp och tittade på mig.
”Hejdå då.” Sa David och log lite.
”Hejdå, vi ses väll.” Sa jag och log tillbaka. Julia följde dom med blicken.
”Hejdå David!” Ropade hon överdrivet glad. Julia var den sortens tjej som gillade alla snygga och populära killar. Jag tror knappast hon var tillsammans med mig för att hon älskade mig eller något sånt. Jag hade ju status, och alla var efter mig.
”Vi börjar också nu.” Sa Samuel och gick. Vi andra satt och pratade i tio minuter till, sen började även våran lektion.
Jag parkerade moppen i garaget och hängde hjälmen på styret. Mina händer drog jag över ansiktet och gnuggade mig i ögonen. Allt blev så jobbigt helt plötsligt. Min mobil ringde, det var Julia, men jag klickade på upptaget. Jag gick tröttsamt in i huset och gick direkt upp på mitt rum. Sängen såg lockande ut, och jag föll ner i den med stängda ögon. Alla tankar tumlade runt som tusentals pingisbollar i mitt huvud. Mobilen ringde igen, och jag tog upp den. Julia igen. Den här gången bestämde jag mig för att svara.
”Ja hej.” Sa jag trött.
”Hejsan Alex. Vad har du för dig ikväll?” Frågade Julia. Jag tittade ut genom fönstret.
”Nja, inget särskilt.” Sa jag sen. Julia fnissade till lite i telefonen.
”Kom hit, mina föräldrar är borta ikväll!” Sa hon. Jag hade verkligen ingen lust att spendera kvällen med Julia, men jag gjorde hellre det än att stanna ensam här hemma. Jag sa att jag skulle komma, och sen började jag gå. Det var en varm eftermiddag och Julias hus låg bara tre kvarter bort. Klockan var redan kvart i fem eftersom skoldagarna var så långa.
Jag gick och tittade på området kring mig. Husen såg varma och välkomnande ut, och det var fullt av träd och växter på gatan. Snart var jag framme vid Julias hus och jag ringde på dörren.
Julia öppnade direkt.
”Hejsan älskling!” Sa hon. Jag log lite tillgjort och klev in.
”Det finns middag till dig också om du vill ha.” Jag tackade och gick in med henne i köket. Det var framdukat till oss båda och på bordet stod det en kastrull med spagetti och en gryta med köttfärssås. Jag satte mig på en av stolarna. Julia satte sig mittemot mig och jag började känna mig obekväm. Det kändes konstigt att vara här, även om jag hade varit där många gånger.
”Varsågod.” Sa Julia och jag tog för mig spagetti och hon tog köttfärssås. Julia kunde inte slita blicken från mig en enda sekund.
”Det var verkligen underbart det där målet du gjorde igår.” Sa hon sen och jag nickade lite. Det var det sista jag ville prata om nu. Det började gå upp för mig att Julia var nog mest tillsammans med mig för att jag var en sån känd och bra hockeyspelare. Alla tjejer älskade hockeyspelare. Vi fortsatte att äta under den förskräckliga tystnaden, och jag önskade att hon bara kunde börja prata om någonting intressant.
”Mina föräldrar är borta hela natten, dom kommer inte hem för en imorgon.” Sa hon sen, och jag nickade lite. Jag hade ingenting bra att säga.
”Så bra då.” Sa jag sen. Julia log lite smått. När vi hade ätit klart började vi plocka undan från bordet. Hon stod vid diskmaskinen och jag räckte henne saker. Jag stod vi bordet och var så gott som klar, när jag sen hör henne säga:
”Alexander Dahlgren, kan du skicka den där tallriken?” Hon pekade på en tallrik på bordet. Jag ryckte till, hon kallade mig för mitt hela namn. Det gjorde ingen utanför hockeyn.
”Kallade du mig just Alexander Dahlgren?” Frågade jag henne när jag gav henne tallriken. Hon såg lite skrämt på mig, hon visste att jag förstod.
”Öh, ja men du heter väll så. Haha.” Sa hon lite och rodnade. Sen tittade hon bort och stängde diskmaskinen. Jag gick ut till vardagsrummet och tittade lite på inredningen.
”Ska vi gå upp på mitt rum?” Sa hon sen lite förföriskt, och jag förstod inte vad hon hade för tankar.
”Okej, visst.” Sa jag helt ovetande.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | NeMriA - 6 apr 09 - 11:40 | | ....måsteläsavidare *apatiskt mässande* | | gbg_95 - 31 mar 09 - 16:21 | Hahha, undra vad hon tänker göra?^^
Jättebra skrivet, gillar den här novellen enormt mycket!:) | | C0NS0LE - 30 mar 09 - 22:41 | | Haha ja man kan ju allt fundera vad hon tänker på ;) | | Mp3 - 30 mar 09 - 19:57 | | Jag diggar den hära novellen, så jag tycker allt att du skall skynda dig på med nästa del ;D | purs_08 - 30 mar 09 - 18:37- Betyg:  | | mejla när nästa kommer :) <3 | | love__ - 30 mar 09 - 18:37 | | bra :) | | Bolliz - 30 mar 09 - 18:35- Betyg: | | Skit bra! Annurlunda, jag gillar det! Mejla nästa del!(A) | | PlEaSeKiLlMe - 30 mar 09 - 18:31 | | skitbra :D |
|
|
|
