(Be)sviken |
(En liten liknelse/berättelse om att bli sviken och tvinga
sig själv att orka med egen kraft.)
(Be)Sviken.
Man liksom försöker ta sig fram på en liten stig,
så kommer det ett sånt där hål som man inte ser..
och man fastnar med foten..
Det kommer ju förbi folk men ingen stannar till..
Ändå stönar jag lite, för det gör faktiskt ont.
Men ingen verkar märka det.
Jag ber några få som kommer förbi om hjälp men dom bara stannar och kollar snabbt,
när dom ser att jag inte kommer dö av det så drar dom vidare.
Jag försöker resa på mig och märker att foten är vrickad,
så jag får försöka att ta mig fram genom att halta sakta.
Och jag tänker att kanske någon kan ge mig en hjälpande arm,
men alla bara går förbi.
På något sätt lyckas jag ta mig hem. .
Men nu sitter jag här med en vrickad fot som behöver kollas över..
Men jag tänker inte fråga någon om hjälp, ja gjorde ju det en gång så varför tjata?
Ingen som kommer hjälpa mig ändå.
|
| Kommentarer | | gbg_95 - 21 apr 09 - 16:39 | | Sant och väldigt bra skrivet! | | Veeraa - 30 mar 09 - 13:23 | det är verkligen sant.
det är ju såhär, de ofta är.
bra dikt! :) |
|
|
|
