Välkommen till mitt liv [6] |
förlåt (!) att det tagit lite tid att skicka in denna men har
haft lite mycket den senaste veckan. Hoppas ni förlåter mig ,
ska gottgöra de, ja lovar . men kommentera så är ni söta ! :)
Kan man förändras som person även om man inte vill?
Kan man göra allt för att motstå, men inget händer?
Men att ge upp är inte en sak jag är speciellt bra på,
jag ska stanna och kriga, och jag tänker inte besegras
6.
Jag sprang andfått in genom dörrarna till den orangea byggnaden.
Rusade bort till mitt skåp, som såklart skulle vara längst bort i korridoren.
Jag ryckte åt mig mina tyska böcker och smällde igen skåpdörren och gick
fort bort till sal 24. Försökte varva ner och tog några djupa andetag
innan jag öppnade dörren. Allt stannade och blickar fästes på mig.
En evighet (eller ja, kändes det som, men det var väl 2 sekunder eller något…)
senare startade babblet och jag gick längst bak i klassrummet. Jag hatade tyska.
Visserligen kanske jag var bra på det, men Jessica hade spanska.
Det betyder sovmorgon…
Åh Gud! Jessica! Var hon fortfarande arg på mig?
Jag stirrade på klockan, som dessutom verkade ha stannat, och 45 minuter
senare var lektionen slut. Jag gick sakta bort till skåpet och hoppades på att
Jessica skulle sitta i sofforna. Jag kikade försiktigt runt hörnet och… ingen
Jessica. Besviket bytte jag tyska böckerna mot min No mapp och gick med släpande
steg till andra våningen och satte mig utanför No Salen. Några minuter senare
kom alla i min klass och väntade utanför, och inte långt efter stegade våran
lärare fram med sina hårt åtsittande byxor och en rutig (fulaste ni kan tänka er)
skjorta som var alldeles för liten…
Jessica syntes ännu inte till och jag satte mig som vanligt längst bak.
Minuterna tickade sakta fram och jag hade ännu bara hunnit sitta och stirra
framför mig som ett fån. Snart bröts lugnheten i klassen av att dörren for upp
och dunkade i väggen så att det blev ett hål. Fönstren skallrade och läraren
vände sig ilsket om. Där stod Jessica, klädd i rosa från topp till tå, utan skor.
Rosa strumpor, rosa mjukis byxor, rosa t-shirt och rosa tröja. Till och med rosa
snoddar i sina flätor hon bundit upp i sitt midjelånga hår. Jag vet inte riktigt
om jag blev glad eller bara chockad. Hon tittade inte på någon. Gick bara raka
vägen till platsen framför mig med blicken fäst på mobilen och sina fingrar flög
fram över knapparna och musiken i hörsnäckorna hördes lång väg.
”Jessica…” sa jag lågt , men hon svarade inte, hon rörde inte en min och
fortsatte att trycka på mobilen. Jag lutade mig framåt och knuffade henne lätt i
ryggen, men inte en reaktion. Jag reste mig upp och satte mig bredvid henne, ryckte
ur en hörsnäcka, då tittade hon upp, fast inte på mig. Hon bet sig i tungan och
hennes ögon smalnade.
”Är du sur på mig? Vad är det jag har gjort?” frågade jag men precis då ringde det
ut och alla rusade ut ur rummet. Jessica tog sina böcker och gick långsamt ut ur
klassrummet med blicken djupt försjunken i mobilen.
Då plingade det till i min mobil och jag läste ett meddelande från Jessica.
’jag pratar inte med horungar, sluta häng efter mig, gå och dö eller något’
Hjärtat hoppade över ett slag och det kändes som att jag skulle brinna upp av ilska.
Jag tog upp mina böcker och slängde i handfatet som fanns i rummet, och lät varma
strålar rinna över dem. Jag tittade upp och i dörrkarmen stod Jessica och flinade
kaxigt åt mig.
Hennes blick fick mig att frysa till is, men inom mig väcktes vulkanen till liv…
|
| Kommentarer | | miijha - 14 apr 09 - 22:00 | | du är så jävla bra! | | Qwjag - 1 apr 09 - 23:02 | | sjukt bra (y) mejla gärna nästa :) | | Problemoja - 29 mar 09 - 22:50 | | Riktigt bra!! (= |
|
|
|
