På hal is. M/M. Del 1. |
Ni behöver inte läsa eller kommentera, jag måste föra över texten från en dator till en annan och mail funkar inte.
Hjärtat dunkade hårt i bröstet. Jag andades snabbt. Jag var helt utmattad, men jag hade fortfarande kraften kvar. Jag skenade iväg över isen i en otrolig hastighet och publiken jublade som aldrig förr. ”ALEXAAANDER, VÅRAN HJÄLTE!” Sjöng hejarklacken högt. Lamporna runt stadion bländade mig, och svetten rann ner för mina ögon. Jag närmade mig målet. Jag undvek en halvt dussin spelare från motståndarlaget, och jag lyckades få med mig pucken enda fram mot mål. Målvakten var bra, riktigt bra. Jag låssades skjuta hårt, och han slängde sig åt höger, då sköt jag snabbt med klubban in pucken till vänster. MÅL!
Publiken jublade och hockeylaget kastade sig på mig. SM GULD! Det avgörande målet! Två förlängningsperioder efter 2-2, och sen mitt avgörande mål! Jag föll lyckligt ihop under mina medspelare. Publiken grät av lycka, mina medspelare grät av lycka, och jag grät av lycka. Någon drog upp mig på fötter och slet av mig min hjälm, och Wahlberg kysste mig på kinden. Alla jublade. Det här var lycka. Alla medspelare kysste mig på kinden eller kramade om mig, åh så härligt det kändes! SM GULD! Nu ska det firas!
Vi åkte över isen, och jag åkte ett segervarv, sen åkte vi in i omklädningsrummet. Lycklig slet jag av mig tröjan och började spänna av mig mina skydd. Jag kollade mot tv-apparaten som vi hade där, och de visade min målrepris om och om igen. Alla skrattade och sjöng, stämningen var på topp. Jag tog en handduk och torkade mig i ansiktet. Jag klädde av mig alla kläder och tog handduken runt höften. Jag såg hur alla andra gjorde likadant och jag gick in i duschen. Vattnet var kallt och det svalade. Jag drog händerna genom mitt hår och bara stod där. Jag kunde knappt förstå det själv.
”Åh han tar pucken, han kryssar sig fram mot mål, han undviker Pihl, han är nära nu, han fintar målvakten, och… MÅÅÅÅÅL!” Skrek Granberg. Alla skrattade till lite.
”Det var ett så jävulskt snyggt mål Dahlgren!” Jag skrattade vidare.
”Tack!” Sa jag sen. De flesta lämnade duschen men jag stod kvar några minuter. Vattnet rann ner längs min kropp. Jag drog händerna igenom håret igen och sen klev jag ur duschen. Jag surrade min handduk runt mig och gick tillbaka till omklädningsrummet. Jag drog på mig mina kläder och satte mig sen för att packa ihop mina hockeysaker. Jag var ensam i omklädningsrummet nu, alla hade gått ut för att möta släkt och vänner. Plötsligt såg jag hur någon kom in från isen, och det var David Hansson. Han log och nickade mot mig.
”Hej, var har du varit?” Frågade jag. Han gick fram till sin plats och började ta av sig kläderna.
”Jag stannade kvar och pratade med tränaren lite.” Jag nickade mot honom. Jag vände mig mot väggen och försökte stoppa ner skridskorna i väskan. Det gick inte!
”Snyggt mål där, verkligen! Du är en riktig hjälte!” Sa David och jag vände mig mot honom igen. Han stod där med bar överkropp och svetten rann ner för hans kropp. Jag kunde inte hjälpa att han såg riktigt jävla snygg ut.
”Haha men nej, jag hade ju inte klarat det utan er.” Jag log och märkte till min förskräckelse att jag rodnade. Han log också och gick sen in i duschen. Jag vände mig mot min väska igen och satte händerna för mitt ansikte. Vad tänker jag egentligen? Jag måste ut och träffa min flickvän, innan mina tankar skenar iväg allt för mycket. Jag tryckte ner skridskorna med våld och hängde sen på mig min jacka. Nu fick jag inte igen väskan heller. Allt skulle visst gå snett just nu. Jag kämpade med dragkedjan, men det gick bara inte. Sen hörde jag steg bakom mig och vände mig om. David kom ut från duschen, och han hade sin vita handduk runt höften. Hans hår var vått och tillrufsat sådär underbart snyggt. Han log mot mig, och hans leende var så fint. Han hade väldigt vackra ögon också, och hans läppar…
”Hur går det med väskan?” Sa han och jag ryckte till.
”Uh, det går väll… sådär.” Sa jag lite nervöst. Han kom fram till mig och la sina händer på locket och tryckte hårt.
”Dra i dragkedjan nu.” Sa han och jag var snabbt där med handen. Jag försökte, med det gick inte. Han tryckte hårdare.
”Nu då… kom igen… aah, lite till…” Sa han och jag började nästan skaka. Sen drog jag åt med all min kraft och dragkedjan gick igen.
”Åh, tack så mycket.” Sa jag och log. Han skrattade lite.
”Inget problem.” David gick tillbaka till sin väska och började byta om.
”Ja, jag drar nu. Vi ses sen.” Sa jag och hängde väskan på min axel. Han nickade och log. Precis som jag kom ut ur dörren hörde jag David ropa.
”Du Alex!” Jag vände mig om.
”Tack igen.” Han log brett. Jag log tillbaka och nickade mot honom. Jag gick ut ur omklädningsrummet och gick genom korridoren. Nu fick jag ta och skärpa mig, jag kan inte ha sådana tankar! Jag gick ut till rummet där släkt och vänner stod. Alla jublade när jag kom in.
”ÅH SÅ SNYGGT MÅL!” Kom min bror fram till mig och sa. Han kramade om mig och log. Han var två år äldre än mig, det vill säga 19. Min mamma kom fram och kramade mig och det gjorde min pappa också. Sen kom min flickvän Julia fram och kysste mig lätt.
”Åh vad du är duktigt! Ni vann SM guld!” Jag log och nickade, som om jag inte redan visste det, tänkte jag ironiskt. Det var många jag fick hälsa på och prata med.
”I kväll blir den en gigantisk fest hos mig!” Sa tränaren. Alla jublade till. Jag log för mig själv, jag visste att imorgon var det bara att gå till skolan, och alla skulle avguda mig hela dagen.
Jag satt på mitt mörka rum och tittade ut igenom fönstret. Jag snurrade lite på snurrstolen som jag satt på och tänkte. Varför är jag nästan attraherad av David? Herregud han är ju en kille! Jag är inte bög! Hur skulle det se ut? Mina tankar snurrade runt i huvudet och jag tittade på klockan, halv sju. Kanske borde jag åka till den där festen… Men jag kände inte för det. Visst var jag glad och allt, men jag kände inte för att festa bara. Alla skulle bara dyrka och avguda mig, och alla skulle vilja prata med mig och jag skulle vara festens mittpunkt. Det ville jag inte. Jag stannar nog hemma… tänkte jag för mig själv. Då knackade det på dörren.
”Hallå, Alex? Ska du inte på den där festen?” Det var min mamma Cathrin.
”Nej, jag känner inte för att festa. Men jag ska nog sova nu, jag är så jävulskt slut på.” Jag väntade på svar.
”Okej… Jag är jättestolt över dig, det ska du veta.” Hörde jag sen.
”Tack, god natt.” Sa jag sen och gick och satte mig på sängen. Det blev tyst ett tag.
”God natt gubben.” Sa hon och gick. Jag la mig ner och tittade tomt upp i taket. David… Det kunde bara inte vara sant. Vad tänker jag med egentligen? Jag stängde ögonen och började tänka på Julia. Fokusera på Julia. Julias vackra hår, hennes vackra kropp… Tillslut gav jag upp och tillät mig själv att tänka på David istället.
”Alexander! Kliv upp nu, du ska till skolan!” Mammas röst ekade i rummet. Hon bankade på dörren så jag trodde jag skulle få sår i öronen. Jag sträckte på mig och gäspade högljutt. Jag hade somnat i kläderna och de kändes äckliga. Sakta drog jag av mig min tröja och drog på mig en annan. Jag drog handen genom håret och rufsade till det lite. Sömnen satt fortfarande kvar i ansiktet på något konstigt sätt, och mamma fortsatte banka på dörren. Jag orkade inte svara, så jag gick bara och låste upp den. Mamma såg undrande på mig.
”Har du redan bytt om?” Frågade hon misstänksamt.
”Mm…” Svarade jag bara lätt och försökte undvika ögonkontakt. Jag knuffade mig förbi henne och gick in på toaletten. Jag låste dörren efter mig och ställde mig framför spegeln. Spegelbilden hade inte den där självsäkra blicken längre. Mitt bruna hår var rufsigt och ovårdat, men ändå tyckte jag att det var snyggt. Jag kanske hade för mycket självförtroende.
Trött som jag var tog jag fram tandborsten från skåpet och borstade sakta igenom tänderna. Jag skyndade mig ner för trappan till nedervåningen och gick in till köket. Frukosten stod redan framme och jag åt snabbt en tallrik gröt innan jag gick ut till hallen.
”Värst vad du har bråttom idag Alex.” Sa mamma som hade kommit ner för trappan.
”Jo, jag måste hinna plugga innan vi börjar.” Ljög jag. ”Jag har böckerna på skolan.”
Mamma suckade och tittade ner i golvet.
”Du lär dig visst aldrig. Men jag är otroligt stolt över dig, du kammade hem ett SM guld igår!” Sa hon sen och log brett mot mig. Jag skrattade till lite.
”Haha jag gjorde det inte själv. Jaja, vi ses ikväll.” Sa jag och öppnade ytterdörren. Det var en varm sommardag och jag behövde ingen jacka. Jag gick ut på bron och stängde dörren bakom mig. Jag gick fram till garaget och hämtade min crossmoppe. Den var svart med röda dekaler, och den var jävligt snygg! Jag satte mig på den och tog på mig min hjälm. Den hade mitt nummer i hockey på sig, 14. Plötsligt överväldigades jag med stolthet. Jag hade vunnit SM guld igår. SM guld. Vårt lag är bäst i hela Sverige. Jag log för mig själv, och tänkte tillbaka på den där stunden, då jag gled över isen med pucken vid klubban. Känslan när jag sköt, känslan när hela stadion fylldes av jubel och tårar. Jag fick en behaglig rysning genom kroppen och stolt startade jag moppen. Jag rullade ut på gatan och började gasa på ordentligt. Jag log brett och lyckan gjorde så att jag började skratta för mig själv. Det var så skönt att vara en hjälte, när människor avgudar en. Jag körde de sju kvarteren till skolan, och svängde sen upp på skolgården. Jag stylade lite med att köra på bakhjulet, så att tjejerna i fönstret la märke till att jag kom. Jag gjorde en skarp sväng och körde perfekt in i facket där jag ställer moppen, och när jag klev av märkte jag hur människor sprang ut ur skolan för att möta mig.
”ALEX! ALEX! ALEX!” Ropade de, som en hejarklack nästan. Jag log och tog av mig hjälmen. Julia var först fram, och hon kysste mig ordentligt.
”Heeej Alex! Jag har saknat dig älskling.” Sa hon överdrivet kärleksfullt. Jag nickade lite pessimistiskt och la ifrån mig hjälmen och låste moppen.
”Åh Alex, du är min hjälte!” Sa en tjej jag aldrig sett förr och hon kramade om mig. Efter det var jag omringad av tjejer som ville krama mig eller säga någonting fint. Jag nickade bara och log, som om jag uppskattade det. Egentligen tyckte jag bara att det var överdrivet, det var bara tur att det var jag som fick den där målchansen. Det kunde ha varit vem som helst.
”Hey, riktigt snyggt mål Alex! Du gjorde oss allt stolta där!” Hörde jag en killes röst säga. Jag vände mig åt vänster och letade med blicken, där på utkanten av tjejskaran stod min bästa vän Johan. Jag log och vinkade till honom. Jag lyckades klämma mig fram till honom utan större rivsår från tjejernas nymålade naglar, och jag blev riktigt glad över att se honom igen.
”Hej Johan!” Sa jag och dunkade honom lätt på ryggen.
”Gissa vad som kommer att vara det stora samtalsämnet på skolan?” Sa Johan och skrattade till. Johan var lite kortare än mig, och han hade blont hår och blåa ögon.
”Åh, jag vet inte om jag pallar det…” Sa jag och suckade. Johan la sin hand på min axel.
”Njut av det Axe!” Sa han och vi började skratta. Han kallade mig Axe ibland, just för att jag använder den parfymen. Vi gick tillsammans in i skolan och vi gick upp för trappan till vår korridor. Jag gick andra året på gymnasiet, på Samhällslinjen. Jag hade ingen aning vad jag skulle välja så det fick bli den. Jag gick fram till mitt skåp och Johan lutade sig mot skåpet bredvid.
”Det var en jävligt snygg passning som Karlsson gjorde där i andra perioden, du vet till Wienerbeck.” Sa Johan och försökte få mig att prata lite om det.
”Jo, det var det allt. Annars hade ju det knappast blivit något mål.” Sa jag och log.
Jag plockade ut mina engelskaböcker och satte mig på en bänk. Jag som trodde att jag skulle vara så gott som ensam på skolan om jag kom dit tidigt. Jag lutade tillbaka huvudet mot väggen och blundade. Jag tog några djupa andetag, jag var tvungen att försöka hålla mig på banan, det kändes som att allting spårade ur.
Korridoren vi hade var avlång och i temat gult. Alla skåp var gulfärgade, väggarna var gula och till och med tavlorna hade gul ram. Längs ena väggen var det bara massa klassrum, och längs den andra var det skåp, men det var även en stor inskjutning i väggen, som ett extra rum, där det fanns en soffgrupp och dörrar till Kemisalarna. Det stod ett stort glasskåp mitt i alltihop, med uppstoppade djur och olika biologidockor. Korridoren började fyllas av folk, och nästan alla sa någonting till mig om matchen igår. Många hade inte sätt mig på länge. Jag hade missat mycket av skolan för att jag hade varit på bortamatcher, träningar, osv.
Jag tittade upp och såg hur ett gäng tjejer spanade på mig från andra sidan korridoren. Plötsligt såg jag en glimt av David gå förbi där borta. Jag sträckte på mig för att se honom, men han var redan ur mitt synfält. David gick i min parallellklass, jag i B och han i D.
Några andra av killarna kom fram och började prata med oss. Jag hade mycket status på skolan, det visste jag. Hockeykillarna och Fotbollskillarna hade mest status, och de som de hängde med såklart. Populär kallade de mig, och det var väll sant till en viss del. Jag tillhörde gänget där alla bara pratade och skrattade med alla. Det var en ganska lös och öppen stämning mellan oss alla.
”Vi börjar nu.” Sa Johan och knuffade till mig i armen så jag ryckte till. Jag tog mina saker och följde med in i klassrummet.
Det var relativt tomt i korridoren nu efter lunch. Jag hade ätit upp min mat snabbt och stod och la in mina saker i skåpet. Jag stängde det och låste, sen gick jag och satte mig på samma bänk som tidigare. Några tjejer gick förbi och hälsade, och två killar gick förbi och log mot mig. Det kändes nästan lite obehagligt när alla avgudade en. Jag hörde någonting smälla och jag vände huvudet åt vänster. Där stod David, som precis hade vält omkull en stol av misstag.
Nu kanske jag fick något tillfälle att prata med honom för första gången idag. Jag kände hur det började pirra i mig och jag kämpade förgäves med att få det att sluta.
David reste upp stolen igen och började gå genom korridoren. Ja! Han skulle gå förbi mig!
Han såg mig och log mot mig, och jag log tillbaka.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | NeMriA - 6 apr 09 - 11:34- Betyg:  | först nu läser jag, fy på mig!
denna var ju jättebra :O
måste läsa vidare mohahah <3 | | love__ - 30 mar 09 - 18:29 | | jätte bra | | C0NS0LE - 30 mar 09 - 18:09 | | Del två finns nu att läsa! | | PlEaSeKiLlMe - 29 mar 09 - 19:13 | | skriv mera :D | | Mp3 - 29 mar 09 - 17:34 | | Jag gillar denna och jag hoppas verkligen att du lägger ut fortsättningen! :D | | Madvis - 29 mar 09 - 16:37- Betyg: | Åh, va bra! :D Fast, jag tycker du använder "jag" lite för ofta, det blir för lite variation i texten. (alltså, det blir "jag gick. Jag såg en fågel. Jag matade fågeln. Jag gillar fåglar.")
Men annars gillar jag handlingen och du skriver jättesnyggt ;D | | C0NS0LE - 29 mar 09 - 16:23 | Jo men visst får ni kommentera xD
Hade inte tänkt lägga ut den här bara =) | | walaa93 - 29 mar 09 - 16:20- Betyg: | fifffån fuffån, jag förstår inter varför vi inte fick kommenterA? :-O
jag vill ha en fortsättning! SUPEEEEEEER! :D:D | | NeMriA - 29 mar 09 - 15:45 | ursäkta min onödiga kommentar, men jag skriver den bara för att hitta novellen sen! :D
måste läsas yao, men jag hinner inte nu xD
<3 | | C0NS0LE - 29 mar 09 - 14:52 | | Ojoj, bra respons ser jag! Jag kanske ska lägga ut nästa del här också sen då :) | | Gackt_angel - 29 mar 09 - 13:40 | | Riktigt bra :D Tkr också att du ska göra en fortsättning ;) :'D | | PsychicPlay - 29 mar 09 - 13:38- Betyg: | | väldigt bra skrivet. :D | | gbg_95 - 29 mar 09 - 12:42 | Otroligt bra skrivet, den här är verkligen spännande!
Du fortsätter med den vah? | | smulan098 - 29 mar 09 - 12:37 | | Jag tenker inte komentera din täkst men jag vill att du ska vara stolt över vad du skriver.Om du redan gillar det du skrivit så är jag glad |
|
|
|
