Hockeyhunkar, fjortisfester och populära brorsor 7 |
Halu :D
Förlåt att de tagit tid (a) men jag har inte typ.. orkat (a) haha .
men nu ska jag iväg i två hela veckor till vackra & soliga Thailand (<-retas).
så jag har skrivit de sista i all hast medans jag packat (H) haha.
Jag kan alltså inte lägga in någonting under två veckor & jag har precis börjat på kapitel 8 så det tar kanske ännu en halv vecka(a)
men jaja ...
Ni får kommentera så skriver jag kanske snabbare (H)<3
& sedan ett personligt medelenande till Julia :D<3 Denna delen ska vara ganska lång ! haha, & det är till dig ! (; som typ "Hejdå pressent, för nu sticker jag till Thailand & sedan du till Londan någon dag innan jag kommer hem" ._.' <- irriterande >_<
Hoppas ni gillar det<3
Kap 7
Nicolina
"Nicolina?&q uot; jag kollade upp ifrån Fredriks axel och kollade på läkaren som stod framför mig. Han var ganska lång, med mörkbrunt hår och skäggstubb i likadan färg. Han var säkert i 35-40 års åldern och hade en liten ölmage som han försökte dölja under den vita rocken.
"Nicolina?" Fredrik puttade till mig. Jag kollade frågade på honom och han log och pussade mig på kinden innan han viskade i mitt öra: "Vill du att jag ska följa med dig?"
"Vart?" sa jag oförstående och hörde hur läkarens steg gick bort genom korridoren. Fredrik skrattade till.
"In till Niklas," sa han och jag ställde mig upp hastigt upp. Fredrik kollade förvånat på mig.
"Så jag kan gå in?" Fredrik nickade.
"Ska jag.." började han men jag skakade på huvudet.
"Nej, stanna du här," sa jag här och Fredrik nickade kort.
Med några snabba steg gick jag bort till dörren där hans rum var.
'281' stod det med en ganska tunn, grå stil i det övre, högra hörnet utav dörren. Jag tog ett djupt andetag innan jag försiktigt gläntade på dörren. De gled upp med lätthet och gav inte ifrån sig det minsta ljud.
Inne i det nästan överdrivet vita, lilla rummet stod en säng och ett bord brevid. Bordet hade någon speciellt grej, som jag inte har någon aning om vad det heter. Men det kunde i alla fall föra det över sängen och sedan ta bort det igen.
Rummet var knäpp tyst och lampans vita ljus lös upp det lilla rummet. Niklas låg i sängen. Med huvudet upp vänt emot taket och hans ögon var stängda. Badage var lindat kring hans huvud och plåster (bruna faktiskt) satt på hans haka och ett på hans tinning. Det vita täcket var uppdraget till precis ovanför hans axlar och han såg så fridfull ut där han låg.
Ett rasslande andetag lämnade plötsligt hans strupe och jag hoppade till. Jag rusade fram till honom.
"Nick!" viskade jag och la en hand på hans axel. Inget svar. "Niklas?" viskade jag. Min röst bar mig knappt och vilken sekund som helst skulle de brytas. "Niklas?"
"Hmm?" jag hoppade till utav hans plötsliga svar och när hans blåa ögon, som var identiska med mina egna, kollade på mig kunde jag inte hålla tårarna tillbaka.
"Niklas..." viskade jag och torkade bort tårarna med ena handen.
"Nicci? Varför gör mitt huvud ont?" viskade han tyst. Hans ena hand for upp till hans huvud och kände det mjuka bandaget.
Tårarna hade slutat rinna nerför mina kinder och jag försökte att inte locka tillbaka dem. Niklas vände sig om och jag kollade förvånat på honom. Min hand som legat på hans axel åkte ner på sängen när han flyttade på sig.
"Vad är det?" viskade jag tyst fram. Han skakade bara på huvudet och mumlade något ohörtbart. "Vad sa du?" viskade jag fortfarande rädd för att min röst skulle brytas.
"Du kommer hata mig," viskade han tyst och jag skakade hastigt på huvudet så att mitt blonda hår flög. Men kom sedan på att han inte kunde se mig.
"Nej, Niklas. Jag kan inte hata dig," viskade jag och la min hand på hans axel igen. Han vände försiktigt på huvudet och kollade på mig. De blåa ögonen kollade på mig och rädsla speglade i dem. "Du är min bättre hälft, mitt allt! Jag kan inte hata dig! Jag älskar ju dig," sa jag och gjorde en menande gest med min ena arm och min röst var en aning stadiare. Han la sin hand på min hand som låg på hans axel och log faktiskt.
"Jag älskar dig också Nicci," viskade han och makade sedan på sig så att jag fick plats brevid honom i den lilla (vita) sjukhus sängen. Och det blev tyst mellan oss. Ingen pinsam tystnad utav mer en behaglig.
You need someone who can point the way.
To leand you past all the shades of grey.
To show you where you need to be.
The means to save the day.
"Nicci?" viskade han och jag kollade på honom, "Lova att påminna mig att bränna allt vitt vi har hemma sen," viskade han och jag kunde inte låta bli att skratta.
"Lovar," sa jag och strök honom över det blonda, rufsiga håret.
Robin
En man kom gående i korridoren. Han verkade inte riktigt veta vart han skulle och han såg skärrad ut. Hans huvud var nästan helt kalt, förutom de få svarta, centimeter höga hårstråna som stod rätt upp. Hans ögon var blåa och nästan likadana som Niccis och Nicks.
"Thomas?" jag reste mig hastigt upp och gick fram till honom.
Niccis pappa hade jag träffat några få gånger förut. Oftast vid tävlingar med dansen, eller när jag hämtade upp henne hemma hos honom.
"Oh, Robin," sa han och försöke verkligen att le, men det liknade mer än sur grimas.
"Dem är i rum 281," sa jag och log. Han nickade och höjde handen i en tackande gest innan han stegade bort emot dörren.
"Fredrik?" sa jag och vände mig om. Fredrik satt fortfarande i soffan och läste någon sport tiding, som han gjort enda sedan Nicci gått in till Nick. Han kollade upp ifrån den och på mig.
Vadå pirrande känsla i magtrakten?
Snabbt slog jag bort den tanken.
"Ska vi gå nu, när han kommit?" sa jag och kände hur nervositeten steg.
Robin, du kan för guds skull inte vara kär i honom. Han är ju en utav dina bästa vänner!
Fredrik reste sig upp ur soffan och vi började gå längs korridoren.
Tankarna surrade i mitt huvud hela vägen hem och om inte Fredrik sagt hejdå, och väckt mig ur mina drömmar, hade jag inte ens lagt märke till att han gått upp längs en annan gata. De var hela tiden fästa på Fredrik och inte ens tanken om vad som hänt med Niklas fick han ur min skalle.
Mina ben verkade veta vart de var på väg och snart var jag hemma i min lilla lägenhet.
Jag la mig ner på sängen i sovrummet och stirrade upp i taket. En svart fläck fanns där och jag störde mig allvarligt talat på den.
"Det är ditt fel!" skrek jag tillslut och stirrade stint på fläcken, "Hör du dåligt eller? Det är ju ditt fel!" fortsatte jag skrika.
Jag vände mig om i sängen och skrek ner i kudden. Länge låg jag och bara andades.
I nästan en timme tror jag. Tillslut fick jag nog, gick ut i köket, hämtade en trasa för att sedan gå in i mitt rum och torka bort den svarta fläcken.
Nicolina
Redan nästa dag hade vi fått åka hem eftersom Niklas inte hade några 'tillräckliga' skador. Pappa körde hem oss och under tystnade gick vi in i det gula radhuset.
Niklas var ovanligt tyst och kollade ner på sina skor medans han gick.
Gubben, du kan berätta allt för mig.
Tystnaden ekade mellan husets tunna väggar och när vi klev in genom ytterdörren ekade våra steg där inne.
"Jag går och lägger mig en stund," sa Niklas tyst och styrde sina steg emot trappan. Med en orolig rynka i pannan såg jag hur han gick upp för trappan och något verkade tynga honom.
Varför kunde han inte bara berätta vad som hade hänt?
"Okej, kom ner när du blir hungrig," sa pappa med en mild röst och fortsatte sedan in till köket.
Pappa var den typen som nästan aldrig blev arg. Han var ganska sträng ändå, men bara en gång hade jag sett honom riktigt förbannad. Det var när mamma sagt åt honom att jag och Niklas inte borde få träffas.
Jag rös till utav tanken. Tänk ifall mamma fått igenom det?
"Nicci är du hungrig, gumman?" pappas huvud hade dykt upp ifrån köket igen och jag kände efter. Hungrig var jag, men jag skakade på huvudet.
"Nej, jag tar något senare," sa jag tyst innan jag tyst smög upp för trappan.
Försiktigt smög jag bort till Niklas dörr och puttade lätt upp den.
Niklas låg på sängen, med huvudet begravt i kudden.
"Niklas?" sa jag tyst och klev in över tröskeln.
"Hmm?" sa han ner emot kudden. Jag puttade igen dörren med en lätt knuff innan jag satte mig brevid honom på sängen. Han lät mig sitta där och jag började försiktigt stryka honom över ryggen.
Älskling, litar du inte längre på mig?
Läge gjorde jag så, tills jag var säker på att han sov. Hans djupa andetag bevisade detta och jag fick heller inget svar när jag sa hans namn.
Försiktigt pussade jag honom på kinden och smög sedan ut ur hans rum och ner i köket för att ta någonting att äta.
Fredrik
Tystnaden låg kompakt i det lilla huset och inte ens tv:ns prat och surrande ljud nådde mina öron.
Jag steg upp ur sängen och öppnade dörren för att komma ut i vardagsrummet. Solens ljusa strålar träffade mina ögon och jag var tvungen att blinka ett antal gånger innan jag kunde se klart.
Det hade gått tre dagar sedan vi varit på sjukhuset, och sedan dess har jag inte träffat varken, Nicci eller Robin. Inte Niklas heller för den delen.
"Hallå?" ropade jag i den tysta lägenheten, "Emanuell?" men jag fick inget svar. Med en suck stegade jag ut till de lilla köket och hittade en ensam lapp hängandes med hjälp utav en magnet på det vita kylskåpet.
"Jobbet ringde. Var tvungen att sticka, / Emanuell.
Jag suckade igen och hämtade ut det jag behövde för att göra i ordning min frukost. Precis som alltid blev det flingor med mjölk.
Min mobil vibrerade plötsligt och med en van hand drog jag upp den för att sedan klicka fram sms:et jag fått.
"Hej, (: Undrar bara vad du ska göra sen? (a) / N."
Jag skrattade till efter att jag läst Niccis sms och skrek snabbt tillbaka till henne.
"Hey, inget tror ja. Ska bara ut och springa sen. Men annars inget (; / F."
Efter att ha skickat iväg det så började jag fortsätta äta på mina flingor och snart fick jag ännu ett sms tillbaka.
"Aha, okej :D Men vi kanske kan träffas ikväll? Om du vill alltså? (:
Jag kände hur hjärtat slog volter inuti mitt bröst när jag läst det hon skrivit.
"Klart jag vill träffa dig (;<3 Men jag hör av mig när jag har tränat?
Snabbt klickade jag iväg det. Jag hann inte ens föra upp skeden med flingor till min mun förrän jag fick ännu ett sms.
"Haha :P Aa, gör du så (; Ses sen då<3
Jag log och åt upp de sista utav mina flingor innan jag reste mig ifrån bordet. Jag drog snabbt på mig mina tränings kläder och bestämde mig för att springa inne i stan idag - då skulle det ta kortare tid och då skulle jag få träffa Nicci snart!
Nicolina
Dagar hade gått och Niklas hade bara sovit, ätit någon gång ibland - men egentligen alldeles för lite. Han hade inte heller berättat vad som hänt.
Pappa hade märkt att han inte mådde bra och frågat om han ville gå till en psykolog. Och berätta för en vilt främmande människa som han aldrig träffat förut. Hur ska han kunna klara det om han inte ens kan berätta för sin tvillingsyster? Vi låg fan tillsammans i mammas mage!
Jag kom ihåg hur svårt jag hade haft när jag hörde att han ens föreslog det! Det enda som fick mig att inte klappa till honom var Nick som hastigt skakat på sitt huvud så de blonda håret flygit och sedan han hade han faktiskt gett mig ett leende. Vilket han inte gjort sedan på sjukhuset.
Jag satt ute i köket och stirrade ut genom fönstret. Niklas hade varit vaken en liten stund förut och då hade snackat gamla minnen. Och helt plötsligt hade han frågat hur det gick med Fredrik.
Jag hade inte ägnat en enda tanke åt Fredrik. Därför hade jag precis smsat honom och vi skulle träffas ikväll. Och jag hoppades för allt i världen (förutom Nick) att han inte var sur på mig. Fast han hade faktiskt kunna ringt mig.
Han kanske kan muntra upp mig? Även fast jag inte tror det, är det iallafall värt ett försök.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Lizzi92 - 16 maj 09 - 15:53- Betyg:  | | du skriver fängslande och bra | | amandaeriksson - 15 apr 09 - 18:00 | | jätte bra (Y)*tummeupp*:D | | _mos_ - 4 apr 09 - 16:31- Betyg: | | asbra som vanligt :D | | abeer - 31 mar 09 - 14:18- Betyg: | | jätte bra!, hoppas du får det bra utomlands, men lova att skriva en ny del så fort du kommer tillbaka ;) (a) | | JuLiaxD - 29 mar 09 - 15:42- Betyg: | Haha :] Taaaack! <3333
Nu har jag nog fått en lagom
dos av dina berättelser,
så nu kanske jag överlever en tid utan några :/
Fast lova mig att du skriver när
jag är i London, som jag kan läsa när jag kommer hem <33 | | JessicaKarlsson - 28 mar 09 - 19:04- Betyg: | åååh ha de så kul utomlands (; hoppas du får de bra ;D
ååååh sen va de ju en jäävligt bra del också ;D
mejla (a) |
|
|
|
