Om ödet får bestämma [2] |
novellen finns också på happy_ending profil :)
-hej, sa jag högt när jag kom in i hallen.
-Hej Wil, svarade Pappa ute från köket.
-Kalla mig inte Wil, det är inte ens ett namn, sa jag surt och gick in i det lilla köket.
Min pappa var en lång, spinkig och oftast väldigt vimsig, just nu satt han och putsade sina glasögon i en gammal tidning.
Jag satte mig ner framför honom vid bordet.
-vad gör du? Frågade jag och stirrade på hans glasögon.
-Jag hade ingen servett, sa pappa och flinade, du har fått post! Utbrast han plötsligt när jag var på väg till mitt rum.
Jag gick tillbaka till köket och tog det stora kuvertet.
När jag kom in på mitt rum satte jag mig på sängen och öppnade paketet.
Mitt rum hade alltid varit mitt favorit ställe på hela jorden, det var stort och väggarna var mörk röda. På den ena väggen hade jag målat ett svart träd.
Jag hade en stor säng med ett rött överkast och i ena hörnet stod mitt skrivbord med den bärbara datorn, och alla penslar och färgpennor.
Jag hade en stor walk in closet-garderob och på dörren hade jag klottrat med silver penna.
Vid en av väggarna hade jag en stor svart bokhylla, och i taket hade jag hängt upp massa bilder på mig, Freja, pappa och min storasyster Agnes.
Jag hade också en bild på min mamma, fast den hängde på väggen och jag hade kastat pilar på den.
I ena hörnet stod en bur och i buren fanns min sköldpadda Uffe, just nu låg han under i sin värmelampa och blundade.
Jag hade lyckats få upp kuvertet och vände bottnen uppåt, ut trillade skolkatalogen från detta året.
Jag plockade upp den och bläddrade mellan de olika bilderna för att hitta min klass, 7A.
Okej då, jag kunde ha sett värre ut. Men jag såg ju ut som en minimänniska mellan Tobias och Dennis.
Sen bläddrade jag direkt till klass 8C. Åh, vad Leo var snygg! Och han var ju inte bara snygg, han var snäll och omtänksam, och scysst också.
Man skulle nästan kunna säga att jag kände honom, så mycket som jag spionerat, forskat, och tagit reda på saker om honom.
Han stod längst upp i vänstra hörnet och log snett mot kameran. Mot mig. Det blonda håret var rufsigt med alldeles lagom mycket vax i. Han måste verkligen vara den ända, jag skulle inte ha kunnat leva utan honom. Vem skulle jag annars sitta och tänka på?
Jag låt blicken svepa över hans klass. På bänken under Leo satt tjejen han kysst utanför sitt hus när vi spionerade. Hon log fult mot fotografen, och hennes hår såg tunt och slitet ut. Hon hette Lara, såg jag när jag tittade bland namnen. Vilket fult namn, Leo och Lara, det passade absolut inte ihop. Leo och Wilma lät mycket, mycket, bättre.
Jag suckade och gick fram till mitt skrivbord och tog en sax.
Jag gick tillbaka till sängen och klippte ut Leo från katalogen, jag klippte även ut Lara, fast bara hennes ansikte. Först tog jag och klistrade upp Leos bild i taket bredvid en bild på mig. När jag var klar gick jag till min bokhylla och plockade fram den lilla dockan jag gjort i syslöjden för hundra år sedan.
Jag gick tillbaka till skrivbordet och öppnade en av lådorna, i den låg lite sytråd och nålar.
Jag var inte så bra på att sy men detta skulle ändå inte vara så fint.
Jag sydde fast bilden på dockan med grön tråd och såg granskade nöjt min wudu docka, nu tog jag fram de andra nålarna och stack in dem i dockan, hoppades att hon vred sig i smärta nu!
Jag lade mig på golvet och kröp under sängen och drog ut lådan jag hade under den.
Leo-lådan, i den hade jag alla mina grejor om Leo, jag hade ett skosnöre han hade slängt i soporna en gång, en enkrona han hade tappat, och såklart alla teckningar och dikter jag gjort om honom.
Jag tog fram mitt skissblock och började rita en bild.
När den var klar såg jag på den, den föreställde två vackra personer, Leo och Lara, de såg vackra och på något sätt skrämmande ut. De höll om varandra, deras läppar möttes.
Under dem stod en flicka, hon var inte vacker, hon var en grå liten gestalt som såg rädd upp på de vackra personerna med tårar i ögonen. Flickan var jag.
Jag lade mig på sängen och blundade.
Jag kollade på min kropp, den var gjord av streck!
Jag kollade upp och såg två torn höga personer stå framför mig, de kysstes och såg sedan ner på mig. De såg äcklade ut och den vackra kvinnan sa med sin ljuva röst:
-Leo, ta bort den där fläcken från min syn.
Leo nickade och låg elakt mot mig plötsligt hade han ett suddgummi i handen och han suddade ut mig!
Jag försökte skrika men min mun var borta. Jag försökte andas men jag kunde inte .Jag började desperat springa för at komma bort, fast nu var de överallt, de skrattade åt mig och ljudet gjorde ont i mina öron .
Jag vaknade, svettig och rädd. Jag tände lampan och såg på klockan, den var halv ett på natten, oj vad jag hade sovit länge. Jag reste mig upp och gick ut på badrummet.
Jag kollade mig i spegeln, jag såg blek och trött ut, men även om jag mest kände för att gå och lägga mig, tog jag av mig kläderna och gick in i duschen.
Jag skruvade på kallvattnet, och det forsade ner för min svettiga kropp.
Sakta kändes det lite bättre och jag klev huttrande ut ur duschen, och drog på mig ett nytvättat nattlinne, innan jag kröp ner i sängen igen, den här gången under täcket.
Nästa gång jag vaknade var det på grund av den ihåliga tonen, did did did did did diiiiiiiiiid did did, Och jag sträckte ut handen för att stänga av ljudet.
Jag reste mig och gick med tunga steg mot garderoben.
Det tog lång tid att välja kläder, men till slut valde jag ett par gråa jeans och ett svart linne med katten Gustav, jag orkade inte fixa håret, så det fick bli en slarvig hästsvans.
Jag tog snabbt på mig mascara och lite väl mycket eyeliner, och gick ut i köket.
Pappa hade redan åkt till jobbet, och det kändes rätt tomt nu när Agnes hade flyttat hemifrån. Uffe var ju inte särskild sällskaplig precis…
Jag åt lite fil, och klämde i mig en ost macka, efter det gick jag ut på den lilla toaletten och borstade tänderna.
När jag var klar var klockan tjugo i åtta, dags att gå, jag gick in på mitt rum, tog skolväskan med alla badges, och gick ut i hallen för att ta på mig skorna och den nya skinnjackan jag köpte för en vecka sedan.
När jag kom ut på gatan stod Freja redan där och väntade tillsammans med Aron, han kastade lite huvudet för att få bort den långa luggen från ögonen.
-hej Wilma, sa han glad och log varmt mot mig – det verkade som om Freja hade berättat om den lilla episoden igår.
-Hallå är du hemma från nya Zeeland nu? frågade jag dumt och kramade honom.
Aron var min näst bästa vän, jag Freja och han hade inga hemligheter för varann.
-vad ser det ut som? sa han och flinade.
-Hej sa Freja, och kramade mig, känns det bättre nu.
-Vad tror du, mitt livs kärlek är ihop med någon annan men jo det är helt okej! sa jag och skrattade lite sorgset.
Vi började gå mot skolan medan vi diskuterade Lara, och min wudu docka.
När vi kom till skolan träffade Aron sin kusin och stannade kvar för att prata med henne, medan Freja och jag gick till våra skåp.
Jag såg att allt klotter jag gjort igår var borta, synd, det hade varit rätt fint, inte för att skryta men jag var nog bäst bland alla sjuorna på att rita.
Jag öppnade skåpet och slängde in väskan, det var matte första lektionen.
Jag suckade, jag sög på matte, fast om man ville ha bra betyg fick man ju jobba på det.
När jag och Freja var på väg till matte salen kom Aron springande med ett lyckligt anisktuttryck.
-vet ni vad, min kusin ska ha fest på fredag kväll, hon har FF, det är bara åttorna som ska komma men eftersom jag är hennes kusin, sa han stolt, fick jag lov att komma och ni fick hänga med!
Båda Freja och jag såg överraskat på honom.
-är det sant!?
Jag log glatt mot Aron och vände mig mot Freja. Sen stelnade jag till.
-Men kommer det att vara värsta fyllefesten då eller? Med en massa öl och sånt?
-Me vi behöver ju inte dricka, när alla andra är fulla märker de inte om vi spelar med, skrattade han.
Sen kom jag på något, och blev ännu mer nervös än innan.
-Men vänta, kommer alla åttorna? Frågade jag.
-Ehm, nä bara de från hennes klass, 8B och några andra av hennes kompisar från andra klasser.
-men, är inte hon typ, bästis med…
-Leo, slutade Freja min mening och kastade en nervös blick på mig.
-Det är ödet, skrek jag så högt att de andra i korridoren stirrade på mig.
-Va? Sa Aron och stirrade också på mig, är det ödet för att han ska gå på samma fest som dig? Har du blivit sinnessjuk eller?
Men det hade jag inte, det här var min stora chans att prata med Leo!
Om han hade blivit lite full så skulle han kanske prata med vem som helst, och då kunde vi…
Jag såg överlyckligt på Freja.
-vi måste gå på den festen!
-Men jag trodde inte att du ville, sa Freja och skrattade.
Tillsammans gick jag och Freja mot matte salen, medan Aron gick till sin lektion.
Jag var inte lika sur längre, eftersom jag skulle på samma fest som Leo, på fredag!
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | Natalala - 26 jun 10 - 22:59 | Jag sydde fast bilden på dockan med grön tråd och såg granskade nöjt min wudu docka, nu tog jag fram de andra nålarna och stack in dem i dockan
Måste pröva det asså!
Om du skrev detta för ett år sedan, vågar jag inte ens tänka på hur grym du är nu! Majgad! | sandruskapuska - 21 aug 09 - 22:09- Betyg:  | | Trevligt. hittade den 3 delen på den andras sida.. inga fler delar? riktigt bra ananrs | | vissenros - 26 mar 09 - 22:03- Betyg: | sjukt bra :D
mejla nästa?<3 (a)
det var bra, en sak man skriver inte "kolla" det är ett slang på titta, låte mycket bättre...
men aja, väldigt bra iaf :)<3<3<3<3<3
längtar till nästa del och vill se vad som händer. |
|
|
|
